Tidsperspektivet

Jag är imponerad av de som har ett matlager som täcker in ett halvår eller tom ett år och dessutom för hela familjen. Att lyckas hålla reda på detta och rotera och allt annat som det innebär.

 

En av anledningarna till att jag inte har det är naturligtvis att det inte skulle få plats i vår lägenhet. En annan anledning är att jag starkt betvivlar att jag skulle ha disciplinen att rotera lagret. Men även om jag bodde så att platsen fanns och jag skulle tvinga mig själv till att ha koll på roteringen så är ”problemet” att jag i grunden inte tror på denna lösning. Att ha mat och vatten som täcker behovet för en månad känns rimligt, men om jag inte kommer att kunna skaffa mat eller vatten på ett halvår så kommer jag troligtvis inte att kunna göra det på mycket längre tid heller, så jag ser helt enkelt inte lösningen som hållbar. Min lösning, som jag också strävar efter, är att bo på ett sådant sätt och ha den kunskapen som krävs för att kunna klara mig själv (och min familj) på det jag själv producerar.

Detta innebär att jag vill kunna odla så att jag har mat att äta och ev byta till mig andra saker med, att jag har en djurhållning som även den räcker till mat och ev byteshandel. Att tex ha potatis för ett år är i det förhållandet helt naturligt efter skörd men det anser jag inte är samma sak som att lagra (det är att förvara). Jag har inga ambitioner att bli helt självförsörjande i ett fungerande samhälle, men vill kunna växla om snabbt om läget skulle förändras. Naturligtvis inser jag att det tar tid att gå från hobbyodling/djurhållning till att vara självförsörjande, men så länge det finns en bas att starta med så går det att leva lite enformigt tills man har hunnit växla upp. Jag tror också att det mest sannolika är att nedgången sker gradvis och då får man en ”mjukare” övergång och lite marginaler. Att odla potatis, morötter, lök och bär som ska räcka tills nästa skörd ser jag inte som en omöjlighet att ha som målsättning under normala omständigheter. En djurhållning med främst höns där det löpande ges ”avkastning” går hyfsat snabbt att växla upp till större skala. Fruktträd ger också en bra bas samt lite kompletterande odling i växthus. Utöver detta så kan man ha lite ”normala” lager som kompletterar. En brunn med vatten är också ett måste i min värld. En jaktlicens och kunskap om fiske kompletterar bra. Med detta utgångsläge så anser jag att förutsättningarna för att kunna växla upp till större skala finns, även om det naturligtvis aldrig blir ett liv i lyx.

Det viktigaste är att man har skaffat sig förutsättningarna och ser till att testa och prova sig fram och skaffa nödvändig kunskap medan tid och möjligheter finns, när det väl skiter sig så måste man veta vad man gör annars spelar det ingen roll hur mycket odlingsyta och plats för djur man har – det måste överleva också. En gradvis övergång där man provar och lär sig lite av varje hela tiden skapar hur som helst förutsättningar att klara sig lite bättre. Medan jag bor i lägenhet så provar jag att odla sådant som kan stå på fönsterbrädan, testar om det fungerar, och läser på om lite allt möjligt.

 

Mitt främsta preppmål är därför att skaffa mig förutsättningarna för allt detta vilket tyvärr nog ligger ganska långt in i framtiden för min del.

 

Urvaken har reflekterat kring en del av detta i ett inlägg och han är lite mer pessimistisk än mig. Han kanske även är mer realistisk, han lever ju så i nuläget medan jag mest teoretiserar kring en önskad framtid som jag inte vet så mycket om. Det handlar säkert också mycket om hur man ser på sina behov. Att växla upp djurhållning avseende höns och kaniner borde inte ta så lång tid, men vad vet jag? Större djur skulle jag undvika eftersom de kräver så mycket mer i form av foder, lagringsmöjligheter, personer, mm. Proteinmässigt så tror jag att jag skulle klara mig på ägg och kycklingkött, kanske även kaninkött. Kolhydratsmässigt så tror jag potatis och grönsaker räcker långt. Fett får jag från ägg och kött, men vill naturligtvis utnyttja växthus till att odla något kompletterande – kan man odla nötter i Sverige? Hur som helst så kommer detta bara att vara ett teoretiskt resonemang från min sida så länge jag inte kan prova i verkligheten och det är jag mycket medveten om.

Tänk om alla tänkte efter….

Läste just Urvakens debattartikel i Expressen. Tänk om alla skulle preppa åtminstone för en veckas behov, vilken skillnad det skulle bli. Viljan att samarbeta och hjälpa varandra skulle säkert öka eftersom folk inte skulle bli lika desperata lika fort. Bara att man börjar tänka i dessa banor gör att man förändrar sitt sätt att agera och planera. Troligtvis skulle mycket se väldigt annorlunda ut, många skulle ha väldigt annorlunda krav på boende, service, kvalitet, teknik, osv. Tills vidare så gör jag, och många andra, vad vi kan för att fler ska börja tänka efter före.

Intressant läsning

Hittade en länk till en artikel kring självhushållning på Facebook igår. Riktigt intressant, även om det inte är ett liv som lockar mig. En grupp människor som bor i Skattungbyn och försöker så långt det går att inte vara beroende av samhället, alla efter sin egen förmåga och vilja. En kurs fanns det också på Mora Folkhögskola som de flesta boende hade gått. Mycket lät lite flummigt, men grunden var ändå att de försökte leva på vad de kunde odla, mm och den delen lät mycket intressant. Många av dem bodde dessutom i små minihus på hjul och därmed enkelt. Det skulle vara ett intressant och säkert mycket lärorikt att testa ett år, vilket jag uppfattade att de som gick utbildningen i princip gjorde. Jag skulle nog vilja lära mig principerna och metoderna, men växla upp dem till större skala i ett större boende. Sedan var det även mycket miljötänk och ekotänk med i bilden och visst försöker jag vara både miljövänlig och ekologisk, men inte fullt ut.

Hur som helst så är det inget jag har möjlighet att testa nu, min familj framförallt skulle protestera livligt och vägra. Det kanske går att delta i kursen på distans och lära sig det teoretiska i alla fall, men det är ju inte samma sak…… 🙂

 

Prepping i en lägenhet

Jag bor med min familj i en nybyggd lägenhet. Utifrån hur jag resonerar idag så var det definitivt ett felköp, men det tyckte jag ju inte då. Jag har väl egentligen alltid varit lite av en prepper utan att tänka så mycket på det, har alltid haft en massa ”bra att ha” saker i väskan/fickorna/bilen/osv men inte tänkt mer på det. När det gäller boendet så har jag tidigare inte reflekterat så mycket över det och hur det påverkar mig och min familj. Nu inser jag hur utsatta vi är om det skulle hända något. Trots allt så trivs jag i min lägenhet och vi bor mitt i stan så ett normalt strömavbrott borde bli snabbt åtgärdat, men om det skulle hända något ”onormalt” så bor vi inte speciellt optimalt. Jag ger det några år, men letar efter ett annat boende som kan kännas lite bättre.

 

Platsmässigt och med en make som inte alls är med på preppingtåget så är det inte så lätt. Jag har alltid tyckt att det är mysigt med friluftsliv och på senare år så har jag även fått maken intresserad. Detta innebär att vi numera har sovsäckar till hela familjen, lite olika lösningar till matlagning, bra och varma kläder, tält, osv. Helt utan att behöva ta någon diskussion om prepping. När det gäller mat och annat så är det jag som sköter all handling och det innebär sedan länge att vi alltid har mer än bara den påbörjade förpackningen av allt, minst ett oöppnat paket av ris, pasta, smör, mjölk, bröd, toapapper, tandkräm, ljus, osv. Det har blivit helt naturligt och ifrågasätts aldrig. Det som är svårt är sådant som tar väldigt mycket plats och som blir lite för uppenbart. Vatten i 10 litersdunkar har jag inte lyckats med än men argumenterat mig fram till att det är så gott med kallt vatten så vi har alltid några flaskor i kylskåpet (2 – 4 lit). Har även en tom 5-litersdunk undanstoppad i klädkammaren så att vi åtminstone har något att fylla upp vatten i. Annars funkar det rätt bra med att sprida ut sakerna så att det inte ser ut att vara så mycket.

 

Att försöka odla något har jag helt gett upp, det funkar inte. Våra balkonger har inte de förutsättningarna. En är inglasad och blir därmed fruktansvärt varm de dagar på sommaren när det är soligt, den andra är ett riktigt blåshål och allting blåser omkull förr eller senare.

 

Den viktigaste preppingen som jag gör är att skaffa mig kunskap och att hålla mig i form. Detta tar ingen plats, ingen kan ta det ifrån mig och det gör mig till en (förhoppningsvis) värdefull tillgång i de flesta scenarier. Jag läser preppingbloggar, jag nördar ned mig i ämnen som djurhållning, sjukvård, vad som är ätbart i naturen och annat som kan komma till användning. Visst glömmer jag en hel del med tiden, men då läser jag igen, vissa saker samlar jag ihop och skriver ut, jag passar på att köpa böcker på bokrean som kan vara bra att ha. För att hålla mig i form och hålla mig frisk så tränar jag 5 – 6 dagar i veckan (mitt Instagram är fyllt av #legday, #cardio, #chestday, osv – träningsnörd med andra ord) och håller mig ”normalviktig”.

 

Om något skulle hända så räknar jag med att hjälpa andra och att få hjälp i den utsträckning som är möjlig och rimlig. Ensam är inte stark utan jag tror på att man måste vara flera. Därför ser jag till att lära känna mina grannar. Att vara social är också prepping… En viktig backup plan i nuläget är att vi tar oss till mina föräldrar om vi inte kan stanna kvar i vår lägenhet, inte något som jag direkt stämt av med de inblandade, men ändå nämnt för mina barn flera gånger i andra sammanhang. Även hos mina föräldrar känner jag de flesta grannarna.

 

Lite lästips

Lite intressant läsning kanske… – How to survive a global disaster handy guide

🙂

 

Panik i trafiken

Tittade på Independance Day igår och funderar lite över hur sjutton jag ska kunna ta mig någonstans om det skulle inträffa någon kris som innebär att man måste fly från sitt hem och från stan. Om det bara gäller att ta sig från stan (men inte nödvändigtvis så mycket längre) så är tanken att vi tar oss till mina föräldrar som bor några mil utanför stan. Men det kommer inte att gå att ta sig någonstans med bil, vi bor alldeles för ”instängt” för det. Med andra ord så är vi hänvisade till cykel (i bästa fall) eller fötterna. Det i sin tur innebär att vi inte kommer att kunna ta med oss de ack så nödvändiga förråden som vi har i så stor utsträckning. De flesta filmer/TV serier med något katastroftema illustrerar detta på likartade sätt, och jag tror inte att det är speciellt orealistiskt att tro att det nog stämmer ganska bra. De flesta tänker nog automatiskt på bilen om de måste fly och bara genom att titta på hur trafiken i vanlig rusningstid ser ut så är det lätt att föreställa sig hur en massa stressade förare skulle bete sig – olyckorna och därmed trafikstoppen skulle nog rada upp sig väldigt snabbt.

Hur tänker andra kring detta? Om man bunkrar stora förråd då måste ju tanken också vara att man tänker stanna kvar där man är. Om man har en BOL, då gäller det att den inte ligger alltför långt bort. Alla har vi olika förutsättningar, men även om man normalt är en mycket vältränad och uthållig person så kan man pga tex skador få helt andra förutsättningar. Om det tar 2 dagar med cykel och en vecka till fots under normala förutsättningar, går det då ens att ta sig dit om man är skadad?

Nä, blir allt mer säker på att min plan är vad som skulle fungera bäst för mig. Att helt enkelt köpa ett boende som jag kan stanna kvar i. Hoppas inte att katastrofen ligger alltför nära i tid bara, för då är jag körd!

Prepp – hönskunskaper

Jag predikar mycket för kunskap som prepp. Vare sig det är teoretiska eller praktiska så gör jag vad jag kan just här och nu. Jag försöker läsa på och samla på mig fakta, tips och kunskap om sådant som jag tror kan bli användbart. Med jämna mellanrum så repeterar jag dessutom dessa kunskaper, eftersom så mycket ännu bara är teori och det lätt glöms bort. Detta har jag roat mig med att repetera i helgen. 🙂

 

Här är grunderna i min hönsprepp:

 

Vanliga hönsraser har oftast en produktiv värpperiod på 4-5 år. En höna värper ca 150-200 ägg per (produktivt) år. Positivt om hönan får ruva fram en kull kycklingar om året. Ruvningen tar ca 21 dagar. Vid ca 25 vuxna individer börjar revirbildande, vilket innebär att detta är ett vanligt maxtak för en flock.

Foder: Höns är allätare. Matrester funkar bra, utom rå potatis. Grönt, insekter, kryp sommartid. Vete eller majs vintertid. Blomman från solros är något som kan sparas och ges som tillskott och även lite stimulans. Maskar kan man odla i komposten så att de även kan ges vintertid. Krossade ärtor. Proteinrikt foder stimulerar värpningen. En del sparar även kvistar och annat som främst fyller en funktion att sysselsätta och stimulera lite under vintern när de mest vistas inomhus pga kylan. Kycklingar äter kokt ägg (speciellt äggulan), kokt bulgur. Vatten ska naturligtvis alltid finnas.

Hönshus/hönsgård: Ett uthus kan lätt göras om eller ett enklare nybygge. Utrymmet bör ligga kring minst ½ kvm per höna. Hönshuset måste vara torrt, dragfritt och frostfritt. Möjlighet till daglig utevistelse, helst kunna gå ut och in själva. Även här finns riktmåttet på minst ½ kvm per höna. Hönsgård/rastgård eller springa fritt på gården beror på hur förutsättningarna ser ut. Desto större område de har att röra sig på, desto mer mat hittar de själva.

 

Utöver detta finns massor av individuella förutsättningar och preferenser. Mina dokument kring hönshållning innehåller mycket mer, men jag har försökt att bara ta upp det som är ”fakta” och inte är andras erfarenheter och åsikter.  Jag samlar hela tiden på mig mer teoretisk kunskap, gärna även andras kommentarer om sina erfarenheter, mm tills jag kan prova själv.

När jag reser med tåg

Att åka tåg när jag åker på jobbresor är väldigt bekvämt, jag kan jobba på tåget och det är som regel lugnt och skönt. Nackdelen är att det ofta är förseningar (mer regel än undantag). Oftast inga jätteförseningar, men ändå…….. Detta gör att min packning naturligtvis är anpassad efter detta, för här pratar vi ju ändå om väldigt troliga scenarier. Matsäck är alltid med, vatten, läsk, bars, nötter och någon frukt. Kläder efter väder, på vintern packar jag med mycket extra kläder (varma). Detta med att resa ”lätt” funkar definitivt inte. Tittar lite avundsjukt på kollegor som i princip bara slängt ned en tandborste och ett ombyte underkläder i handväskan när vi ska vara borta bara någon natt, men tänker samtidigt att de nog inte tycker att det är så praktiskt om det skulle hända något. Eftersom förseningar är så vanliga så har jag faktiskt fått många av mina kollegor att tänka lika som mig och de  flesta har numera alltid matsäck med sig. Har fått höra mer än en gång att ”Tack och lov att du tjatat för annars hade jag fått vara hungrig”. Mycket av grunderna i prepping är ju faktiskt bara sunt förnuft.

 

Jag har aldrig råkat ut för att tåget blivit stående mitt i ingenstans i flera timmar men man hör ju ändå att det händer med jämna mellanrum så det är definitivt något jag packar för varje gång jag åker tåg.

 

Självförsörjande….

Det är ett begrepp som kan tolkas lite olika. Stor skillnad på vad man menar i olika sammanhang. När man inte pratar om helt självförsörjande, vilket troligtvis betyder ungefär lika för alla, så varierar det nog vad man menar. En vanlig radhusfamilj kanske säger sig vara självförsörjande på potatis (dvs de odlar så att de aldrig behöver köpa potatis) men de köper ris och pasta. Det är en sorts självförsörjning. En annan kanske menar att den har ersatt ris och pasta med potatis och odlar hela årsbehovet själv, det är också självförsörjning. Alla behov är väldigt individuella och därför är det svårt att jämföra med varandra. Vad som är ett årsbehov för en person kan vara mycket mer eller mycket mindre för en annan person.

 

Någonstans har jag en önskan att på sikt bli delvis självförsörjande på vissa delar, oavsett hur samhället och världen utvecklar sig. Jag letar information, jag frågar andra och jag läser om hur andra har gjort, men i slutändan måste jag använda mitt sunda förnuft och räkna om det till mitt behov. För att återgå till potatis som exempel så äter vi vuxna i min familj lågkolhydratkost, vilket innebär att vi inte äter så mycket kolhydrater men inte utesluter det helt. Om jag minns rätt från min barndom när mina föräldrar hobbyodlade potatis så blir det runt 3 – 5 större potatisar på en planta samt lite småpotatisar. Om det stämmer så räcker en planta till en middag till min familj. Skulle vi välja att äta potatis varje dag så är mitt årsbehov runt 400 plantor (vill ha lite till lunch ibland också) till hela familjen. Nu skulle jag ju inte vilja äta potatis varje dag om jag inte måste, så mitt egentliga behov för att bli självförsörjande ligger nog snarare runt 80 – 100 plantor. Ägg finns det också en önskan att bli självförsörjande på. Läst mig till att en ”normalhöna” värper runt 150-200 ägg per år. 3-4 höns per person täcker då årsbehovet under normala omständigheter för oss. Då finns det även utrymme för att varje höna även kan få en kull kycklingar minst en gång per år som ger kött och lite nya höns. Inspirerad av Urvaken så har jag även tittat lite på kaniner. Ett bra komplement till kycklingkött. Beroende på ras så ger de olika mycket kött. Detta är något som jag har tänkt att grotta in mig i mer, men jag följer tillsvidare Urvakens inlägg runt detta med stort intresse. Div grönsaker, rotfrukter, bär och frukt kan också odlas med bra resultat.

 

Att vara delvis självförsörjande innebär för min del en viss beredskap på att bli helt självförsörjande. Att ha en pågående och fungerande ”produktion” som kan växlas upp vid behov. Att ha testat sig fram med att odla olika saker så att jag vet hur det fungerar. Att lära sig att lagra och förvara så att allt håller sig fräscht hela året.

 

Längtar till den dag jag får prova mina teorier i verkligheten, för det är ju först då som jag vet på riktigt vad som fungerar. Hoppas bara att jag får tillfälle att prova dem i lugn och ro utan någon krissituation som tvingar fram förhastade beslut.

Boktips eller helt enkelt ”Vad tyckte jag”

Antagligen är det ingen prepperintresserad som har missat Lars Wilderängs böcker, så att kalla det tips är nog att ta i. Mer lite berätta vad jag tyckte och vad det satte igång för tankeverksamhet.

 

Midvintermörker och Midsommargryning: Lite svårläst i början för mig som inte har någon militär bakgrund, men det var efter ett tag inga större problem att bara acceptera att jag inte riktigt visste vad det var för fordon eller flygplan. Det väsentliga var den fruktansvärda känslan av ett helt realistiskt scenario. Jag plöjde igenom båda böckerna med en obehaglig knut i magen. Är det verkligen så enkelt? Går det verkligen så fort? Jag frågade runt lite bland bekanta och kollegor och kunde bara konstatera att det nog är så enkelt…. Dessa böcker var verkligen vad som fick mig att växla upp mitt preppertänk ett antal nivåer. Författarmässigt märks det att det är hans första böcker, språket är ganska ”rakt på” men det funkar definitivt i denna typ av berättelse.

 

Stjärnklart och Stjärnfall: Att kastas tillbaka till tiden innan all teknik fanns. Tänkvärt och lämnar mig med en hel del att fundera över. Fungerar/reagerar verkligen folk på detta sätt? Vissa karaktärer är så dumma att man inte tror att det är sant, och tyvärr är det nog bara att inse att det finns folk som skulle bli så dumma. Att man får följa flera väldigt olika personer tycker jag är bokens stora styrka, det ger olika perspektiv på samma grundproblem. Det mest realistiska i bok 1 är nog att alla skulle ha väldigt svårt att greppa att ingen kommer och hjälper dem och att man måste lösa situationen själv. Även om just det som händer i boken är väldigt långsökt så är grundhandlingen, att ”något” händer och konsekvenserna blir vad som beskrivs, inte så väldigt långsökt. Den fick mig att tänka till och tänka efter – vad kan hända och hur klarar jag av det på bästa sätt?  Vad har jag för kunskaper som är till någon nytta om tekniken försvinner? Längtar efter del 3! Att bokserien dessutom troligtvis kommer att bli TV-serie ser jag fram emot. Möjligheterna att ”bygga ut” handlingen är enorm, vilket skulle kunna innebära att serien kan gå många säsonger om den görs bra.

 

Gemensamt för alla böckerna är nog att vi är väldigt beroende av vår kommunikation. Vad händer när vi inte kan stämma av verkligheten med vad som skrivs på Facebook? Har det verkligen hänt om vi inte kan läsa om det på sociala medier? Litar vi på vad vi ser och vad som sker omkring oss, eller måste någon bekräfta vad som händer och tala om för oss vad vi ska göra? Jag inbillar mig att jag är en sådan person som reagerar och agerar utifrån vad jag ser, men vad vet jag? Jag har aldrig råkat ut för något krisscenario. Inser även att min troligtvis största (förutsebara) brist skulle vara att jag faktiskt litar på folk och tror gott om de flesta. Varför skulle inte alla vilja hjälpa till och se till att allt blir så bra som möjligt? Inser att det är väldigt naivt. Böckerna har i alla fall, genom deras handling och beskrivning av olika scenarion, till stor del format hur jag ser på min egen prepping. De har fått mig att tänka till och utvärdera vad jag tycker är viktigt, vad jag tror kommer att fungera och vad jag behöver göra för att ta mig dit jag vill.

 

Böckerna går att köpa bla genom författarens hemsida Cornucopia .