Vad är planen?

Vad är det egentligen jag preppar för? Hur ser den långsiktiga planen ut? Jag är ju generellt ganska ointresserad av allt elände som händer runt omkring mig, som jag skrivit om tidigare. Samtidigt så är jag inte dummare än att jag inser att läget på många plan inte ser särskilt bra eller hoppfullt ut. Troligtvis är detta en av anledningarna till att jag är så ointresserad – det mesta är så eländigt att jag helt enkelt inte orkar engagera mig längre. Något jag däremot engagerar mig väldigt mycket i, på många olika plan, är att jag och mina närmaste ska ha det så bra som möjligt vad som än händer. Hur gör jag detta? Jag ser det som ett slags pussel där vissa bitar är mer viktiga än andra, men samtliga kompletterar varandra.

Boende är en viktig pusselbit, vi kommer att köpa ett hus där ”hela familjen” får plats. Detta innebär att båda barnen ska ha plats att bo hemma med ev respektive. Alltså letar vi efter ett hus med (minst) 4 rum o kök. En källare till detta skulle inte vara helt fel. Att det även skulle gå att klämma in mina föräldrar vid ett krisläge känns också viktigt, men då menar jag verkligen att tränga ihop oss utan att ha krav på bekvämlighet. Om det skulle vara något till rum så är det en bonus. Ett ”uthus” som är möjligt att inreda till övernattningsrum eller liten minilägenhet skulle vara underbart, men inget jag räknar med att hitta/köpa (men å andra sidan så skulle ju ett Attefalls hus kunna vara ett bra alternativ). Vårt framtida hus är navet i min plan för framtiden, det är så viktigt att det blir ett bra hus!

Ekonomi är en stor pusselbit och där är planen att vi kommer att ta ett huslån på max 1 milj (helst mindre) och vi kommer att amortera så mycket vi kan så att lånet är avbetalat på 10-15 år (förhoppningsvis mycket snabbare). Gällande den löpande ekonomin så är planen att alla fasta, löpande kostnader ska hållas på en minimal nivå. Det är inte inkomsterna man blir rik på – det är utgifterna. En stor del i att hålla kostnaderna låga är att jag vill ha möjligheten att kunna odla en stor del av den mat vi behöver. Att odla för 100% självförsörjning är nog en utopi för min del, men förhoppningsvis så kan en stor del bestå av väldigt närodlad mat. Att även ha en backup-plan för att ha möjlighet till utökad odling och även liten andel djuruppfödning (typ höns) känns viktigt, men då menar jag verkligen att man använder varje liten möjlig yta på hela tomten (dvs SHTF). Pensionen är det som jag slutligen måste förhålla mig till. Får jag ens någon pension? Jag kanske är naiv, men jag tror inte att man någonsin kommer att våga ta bort miniminivån på pensionen, jag tror att man kommer att sätta ett tak som gör att höginkomsttagare måste hitta egna lösningar för att få den nivå de är vana vid. Samma nivå för alla tror jag är den långsiktiga och mest rättvisa lösningen i längden (ungefär som medborgarlön, fast för pensionärer). Så jag förhåller mig till den lägsta nivån och allt annat blir bonus.

Prepping är en särskild pusselbit (eller kanske många små) som fyller i luckorna runt boende och ekonomi. Här kommer den allmänna beredskapen in. Att ha ett visst lager med mat, vatten och förnödenheter som ger tid till att växla upp till en högre grad av självförsörjning eller ta sig genom en tillfällig kris är viktigt, lite bättre marginaler helt enkelt. Det behöver ju inte vara en katastrof som drabbar alla, det kan även vara något på det personliga planet som gör att det krisar tillfälligt. Här ingår även kunskap. Sådant som jag tycker att det är roligt att lära mig och engagera mig i: odling, reparationer, sjukvård, djurhållning, matlagning (på det som kan odlas), osv. Jag siktar på en välfylld bokhylla med användbara böcker inom flera intressanta områden. Allt som ger möjligheter och förutsättningar för div olika händelser och lösningar och som även bidrar till att hålla kostnader låga. Kontaktnät är också viktigt. Här har jag helt underbara preppingvänner som jag aldrig träffat, inte vet vilka de är och som inte vet vem jag är – men de ger mig ändå så mycket, oftast mycket mer än mina vänner som jag träffar ”live”. Här får jag inspiration, idéer, feedback och kunskap som är en ovärderlig input. Naturligtvis har jag även ett kontaktnät på hemmaplan, men där är det främst jag som är drivande när det gäller de krismedvetna aspekterna. Jag har en enda person i min närhet som jag litar på att han har/skaffar kunskap som kompletterar mina kunskaper. Den personen räknar jag inte med att han och hans familj kommer att söka sig till oss om något händer, de kommer med största sannolikhet att klara sig mycket väl själva, även om vi kommer att hjälpas åt om det behövs.

Utveckling och anpassning är också en av de större pusselbitarna (eller kanske kantbitar) som man inte får underskatta. Världen förändras ständigt och jag kan omöjligt förutse och planera för allt, därför är detta viktigt. Bara en sådan enkel sak att jag inte vet hur min närmaste familj ser ut om tio år; lever mina föräldrar?, har jag fått barnbarn?, osv. Om jag vägrar att inse att verkligheten inte ser ut så som jag planerat för så kommer inte min plan att fungera. Jag har oftast ganska lätt för att tänka om och anpassa mig, troligtvis för att jag ständigt tänker igenom flera olika resultat och scenarion på nästan allt jag gör, jag kan inte låta bli och fantasin skenar ofta iväg. Men det finns ändå en risk att jag har ”blinda fläckar” och helt enkelt inte blir medveten om att det finns sådant jag måste anpassa mig till. Det kan även innebära att det kommer bättre lösningar för vissa problem eller lösningar som förenklar i vardagen på något sätt.

Sedan finns det självklart fler små pusselbitar, men dessa anser jag vara de största och viktigaste i mitt liv.

Annonser
Vad är planen?

När huvudet inte riktigt hinner med..

Usch vad allt snurrar på fort just nu. Väldigt mycket händer kring vårt boende och vår boendesituation nu och det är väldigt mycket planering, problemlösning, strukturering och en del oro just nu. Känns i huvudet att jag är väldigt ofokuserad, virrig, glömsk och allmänt trött mest hela tiden. Känns som att det kommer att ta ett tag innan jag ”landar”. Denna flyttkarusell är ju inte heller så inspirerande och rolig, den är bara ett steg på vägen till det slutliga målet. Nästa flyttkarusell kommer förhoppningsvis bli mycket roligare. Det är sådana här gånger som jag inser hur skönt det är när det faktiskt inte händer så mycket, mer lugn och ro. Min ovana att sväva iväg i fantasin när jag dagdrömmer om ett framtida boende hjälper inte direkt utan skapar nästan mer stress. Allt som händer triggar igång min hjärna att planera tre, fyra steg framåt, att det mesta är saker som inte kommer att hända förändrar inte detta. Jag har alltid varit sådan. Vi åker och tittar på ett hus och innan vi ens har hunnit därifrån så har jag försökt föreställa mig hur det skulle vara att bo där, hur jag ev kan bygga om, möblering, hur trädgården skulle kunna se ut, osv. Likadant gör jag kring det mesta annat som händer. Oftast så tycker jag att detta är väldigt roligt och inspirerande, men just nu så är det bara ännu mer som snurrar i huvudet. Förmågan att kunna visualisera det mesta är en egenskap som jag normalt tycker är något väldigt positivt, men som allt annat så har även det en baksida.

Egentligen skulle jag väl helt enkelt begränsa mina intryck tex genom att ta en paus från odlingspoddar, preppingbloggar och allt sådant som för tillfället ger väldigt mycket ”påslag” på fantasin, men jag kan (vill) inte. Det är väl bara att bita ihop under denna begränsade period och ta tillvara de tillfällen till avslappning och vila som ges. Det är ju ändå ganska angenäma ”problem”.

 

När huvudet inte riktigt hinner med..

Ett litet prepptest i vardagen

Det är alltid svårt att föreställa sig i teorin hur det skulle kunna vara i en krissituation, och alla situationer kommer att se olika ut. Något som många av oss inte riktigt övar på är nog att vara riktigt trångbodda. Jag skriver ofta om att hela min familj självklart är välkomna hem till oss, men hur är det att bo hela familjen under samma tak? Hur många av oss har verkligen provat att bo lite för många på en lite för liten yta och en längre tid? Inte vi i alla fall, vi har alltid bott relativt stort utan att överdriva. Nu när vi letar hus så kommer vi att tillfälligt tränga ihop oss på en lite mindre bostadsyta och då får vi prova lite under kontrollerade former. Ska bli väldigt intressant att se gruppdynamik, vad man stör sig på, vad som går bra, hur man måste strukturera upp saker, osv. Jag ser det som ett litet prepptest av enklare slag, ett socialt test. Prepptestet kanske även ger en vink om hur litet hus vi kan köpa, dvs vi kanske måste tänka om och köpa lite större än vad vi har planerat. Jag vill ju att hela min familj ska få plats om det händer något och ”att få plats” innebär ju lite mer än att vi bara ska ha en varsin sovplats. Hur stor yta behöver var och en för att man ska känna sig bekväm under en längre tid? Vad är viktigt och vad visar sig inte vara så viktigt? Ska bli intressant att se…..

Något annat som ska bli väldigt nyttigt är att vi ska rensa rejält bland våra prylar och göra oss av med allt onödigt. Det blir förhoppningsvis lite nystart när vi sedan flyttar till hus.

Ett litet prepptest i vardagen

Fort och sakta

Vad tiden går fort just nu! Jag hinner lixom inte riktigt med. Det är mycket som händer (och mycket som INTE händer). Vi har varit på flera husvisningar, men rätt hus har inte dykt upp än. Det är så många faktorer som spelar in och det ska vara ett hus som både maken och jag vill ha. Positivt är ändå att han mer och mer börjar bli öppen för den typ av hus som jag vill ha, så det är kanske bra att det tar tid. Nu i december dyker det dessutom inte upp så mycket nya hus, vad jag förstår så är det inte så bra att lägga ut husannonser precis före jul utan då väntar man hellre tills januari. Vi har i alla fall landat i att vi säljer vår lägenhet nu så att vi vet vad vi har för summa pengar att röra oss med till en kontantinsats samt att genom att sätta oss i en hyreslägenhet så vet vi att vi endast har tre månaders uppsägningstid (några färre stressmoment). Vi hoppas på en intensiv och helt vansinnig budgivning.

Mitt 20% mål med sparande har det lite jobbigt just nu med alla julklappsinköp. Försöker ändå att köpa vettiga saker och ingen utfyllnad. Har inte varit och tagit från sparkontot ännu, men det kan bli så att jag måste använda lite därifrån för att gå runt denna månad. Inte hela världen egentligen, jag hade lika väl kunnat strunta i sparandet denna månad (men det gjorde jag inte). Jag kommer att få ihop till min tjänstledighet i sommar ändå.

Har som mål att få in lite ”inläsningsprepp” denna månad, typ i mellandagarna. Känns som att jag behöver fylla på lite. Å andra sidan så har Kaninkokerskan en bra följetong på sin blogg om kaninuppfödning och det är definitivt ”inläsningsprepp”. Önskar att någon kunde göra en liknande om höns (tips till alla bloggare som har höns).

Fort och sakta

Påfyllning av kunskap

Idag har jag varit på riktigt ”preppigt” humör. Jag har tittat på diverse YouTube klipp om permakultur, odling och självhushållning i en enda stor röra. Gissa om jag blev ännu mer sugen på att köpa hus! Hittade en hel del klipp som kommer att vara väldigt användbara när jag äntligen hamnar i skarpt läge och får omvandla teori till praktik. Jag har ju sedan tidigare köpt boken ”Permakultur, framtiden i din trädgård” så detta var ett bra komplement. Söktips på YouTube är ”Permakultur i min trädgård”, ”Odla extremt effektivt” och ”#HelaSverigeOdlar”, alla tre från OdlingsTV.se. Det som är lite jobbigt med alla dessa små kortfilmer är att jag blir så fruktansvärt sugen på att även ha lite djur, främst höns. Det kommer jag inte att kunna ha, åtminstone inte till en början. Det finns en långsiktig plan att smyga in det i ett senare skede, men i dagsläget är jag nöjd med att maken också vill ha hus och inte verkar helt negativ till en något större trädgård. Nu gäller det ju bara att hitta ett lämpligt hus till ett lagom pris.

Vi har även pratat en hel del om att vi kanske ska sälja vår lägenhet redan nu, för att veta vad vi har för kapital att röra oss med samt att vi vet att det endast är tre månaders uppsägningstid när vi väl köper hus. Det ger en viss trygghet som även tilltalar maken. Vem vet, vår lägenhet kanske är värd mycket mer än vad vi räknat med och då har vi plötsligt en lite annorlunda budget att förhålla oss till. Det största problemet just nu är dock att det knappt kommer ut några hus på Hemnet den här årstiden, hoppas på lite mer utbud till våren.

 

Påfyllning av kunskap

Vinterprepp

Nu har vintern nog kommit till hela landet (särskilt Stockholm där det som vanligt är snökaos). Hur tänker ni kring er vinterprepp? Reflexerna åkte på för flera månader sedan och det hoppas jag att det gjorde för er andra också. Men hur ser det ut hemma? Vintertid brukar riskerna för strömavbrott och andra ”avbrott” öka samtidigt som även risken att bli dunderförkyld och sängliggande också ökar. De som, likt mig, främst ”skafferipreppar”, dvs främst bara har ett extra välfyllt skafferi/kyl/frys behöver kanske tänka till lite extra? Samtidigt som ett ev strömavbrott inte påverkar kylvarorna så mycket så behöver man hålla värmen, kunna laga mat, osv. Vintertid ser jag till att det finns lite extra mycket bränsle hemma till fotogenkaminen, lite extra lampolja, massor av ljus (värmeljus, blockljus, kronljus, …) samtidigt som jag i den mån det går fyller skafferi/kyl/frys lite extra mycket. Mysprepp får också lite större utrymme, nötter, godis och liknande. Skulle vi av någon anledning bli insnöade så ska vi inte leva i misär 🙂

Varma vinterkläderna är framplockade sedan någon vecka tillbaka och efter lite ”inventering” så behöver de inte fyllas på. Jag har under några år försökt att köpa kläder för lite extremväder vid vintersäsongens slut, när det är rea, för att kunna kosta på mig riktigt bra kvalitet. Ullunderställ finns det många av, riktigt tjock dunjacka som värmer även vid extremt kallt väder har köpts in både till mig och maken, båda två har riktigt varma skor/kängor som också håller mot riktigt kallt väder, täckbyxor med gott om plats för värmande lagen under, varma mössor och vantar. Sådant känns ganska självklart, men inte för alla tydligen. Jag har arbetskamrater och bekanta som inte äger ett par täckbyxor, har tunna mössor och vantar, har skidjackor som vinterjacka trots att de är gjorda för att man ska ha lager under samt röra på sig ganska mycket. De får stora problem när tex kollektivtrafiken står still och de tvingas gå hem, trots att det inte är jättekallt. Att se till att man har kläder så att man inte fryser är ju inte ens prepping, utan sunt förnuft (vilket i och för sig prepping också är…).

Senaste veckorna har jag i alla fall fyllt upp förråden med 400 värmeljus, 80 st kronljus, tändstickor och en hel del skafferivaror.

På husfronten inget nytt. Är väl inte riktigt säsong för husköp/-försäljning nu? Har i alla fall planterat idén hos maken att det skulle kunna vara bra att sälja lägenheten redan nu och sätta oss i en hyreslägenhet medans vi letar hus, på det viset så vet vi hur mycket pengar vi har att röra oss med i vår husbudget och vi behöver inte oroa oss för att vi ska sitta med dubbla boendekostnader.

Vinterprepp

Förändringar i tankesätt

Är ju inne på tredje månaden med att lägga undan 20% av min lön varje månad. Det har lett till ett ändrat köpbeteende där jag inte har handlat kläder eller några saker till mig själv sedan jag började. Idag konstaterade jag att det fanns lite utrymme samt att jag skulle behöva handla lite kläder så jag gick ut på lunchen för att handla. Upptäckte att det faktiskt tog emot något enormt och jag var så kräsen att resultatet blev att jag inte köpte något alls. En skön känsla egentligen, men samtidigt så skulle jag behöva lite påfyllning. Får bli ett nytt försök en annan gång.

På husfronten inget nytt. Budgivningarna drar iväg till skyhöga nivåer på de få hus som vi hittar. Tur att vi egentligen inte har bråttom. Ingen dämpning av husmarknaden här inte. Sakta men säkert så börjar även maken snegla på andra typer av hus, mer åt det håll jag vill ha, så det är inte helt negativt att budgivningarna går åt skogen. Vårt största hinder är att jag hävdar att vi ska bo billigare men han argumenterar (med en stor poäng) att det inte blir billigt att flytta för långt bort eftersom vi då tvingas ta kostnader för daglig pendling med två bilar, jämfört med gångavstånd idag. Jag har lite svårt att argumentera mot det. 2 mil är vår ungefärliga gräns baserat på att det då är cyklingsbart på sommarhalvåret. Längre sträcka kommer att ta för mycket tid i anspråk och säkert också att göra att vi inte kommer att orka cykla varje dag.

Till sist vill jag tipsa om en ny blogg som jag hittade idag: APOKALYPSO.

Förändringar i tankesätt