Tillbaka från semestern

Större delen av sommaren har passerat, eller åtminstone huvuddelen av min semester. Jag ska ha någon vecka till senare men min huvudsakliga semester har kommit och gått. Tokvarmt första veckan och sedan blandat regn/sol/blåst resterande veckor (oftast alla väder varje dag). Mycket har ändå blivit gjort på hemmafronten och trots vädret så har vi njutit av ledigheten. Nu är jag tillbaka till att jobba hemifrån igen innan jag tar en liten kortsemester senare. Har lite roliga saker planerade för resten av året, men inte för mycket. Nu för tiden måste jag tänka på att inte göra för mycket och inte gå ”all-in” i allt jag gör. Jag rensar bort lite krav och måsten och lägger till mycket ”vistas ute i naturen” som är mera kravlöst.

Corona-pandemin verkar inte ta slut ännu på ett tag och jag har verkligen lärt mig att planera inköp bättre, numera är det sällan jag handlar mer än en gång i veckan och det är väldigt bra för min del. Mina förråd växer och ingen i familjen ifrågasätter detta längre. Märker också att omgivningen börjar tänka till lite mer kring detta med krisberedskap, även om jag inte har märkt någon som gjort några jätteförändringar. Även små steg mot bättre krisberedskap är bra. Framförallt så är det nyttigt för många att uppleva att saker och ting faktiskt kan hända och det behöver inte vara ”zombierna anfaller” för att det ska bli jobbigt, bökigt och obekvämt (tom dödligt). Saknar verkligen att kunna krama om mina föräldrar! Vi umgås visserligen utomhus där vi håller avstånd, men det är inte samma sak som att umgås ”på riktigt”. Födelsedagar har passerat där det i vissa fall blivit inställt, i vissa fall firats utomhus och i vissa fall så har någon/några fått stanna hemma pga att de varit lite snoriga. Detta med avstånd var inte något jag mentalt hade preppat för och jag upplever just den biten som väldigt jobbigt. I alla mina tänkta scenarion så var det ju jag som skulle ta hand om mina gamla, ev även ta hem dem till mig. Nu har istället min pappa fått ta hand om mina andra äldre (handlat, skjutsat, sällskap, mm) och det känns inte bra, han blir ju inte direkt yngre. Själv har jag varit (troligtvis) pollensnorig hela våren och sedan en mild förkylning efter det, så i princip hela pandemin så har jag isolerat mig från framförallt mina äldre. Jag har haft perioder när jag varit frisk också, men det har pendlat mest hela tiden. Har tom testat mig, men bara om jag hade corona just då och det hade jag inte. Jag är ganska säker på att jag inte har haft det, om det inte varit någon extremt mild variant då (som i och för sig verkar ganska vanligt). Helst skulle jag vilja testa för antikroppar och skulle vara väldigt glad om det då visade sig att jag haft det, det skulle förenkla en del.

Inläggen på bloggen framöver kommer troligtvis (förhoppningsvis) handla lite mer om friluftsliv eftersom jag ser detta som min friskvård. Jag anser även att det är en viktig pusselbit i min prepping och kommer att ta tillfället i akt att skaffa ännu mer friluftsprylar. När man väl på allvar får detta intresse så inser man snart fördelen med att ha olika varianter av samma prylar. Olika tält (och hammock) för olika typer av äventyr, olika ryggsäckar beroende på vad man ska göra och hur länge man ska vara borta, olika friluftskök, osv. Framförallt så är jag just nu inne på att skaffa lättare utrustning så att jag kan komma ut på längre turer främst uppe i fjällen. Har redan skaffat ny ryggsäck som är lite drygt ett kilo lättare än den jag hade tidigare, en sovsäck som även den är ca ett kilo lättare än min tidigare (som även är ca 25 år gammal). På önskelistan står ett nytt tremanstält som då skulle bli två och ett halvt kilo lättare än det jag har. Ett riktigt tjockt liggunderlag ska också köpas in, men det kommer att hamna på samma vikt som det tidigare, men förhoppningsvis bli bekvämare att sova på. Det blir många kilo lättare när man byter ut de stora grejorna till lättvikt. Det är lätt att sitta hemma i soffan och tänka att man ska packa ryggsäcken full om det skulle hända något som innebär att man måste lämna hemmet, men få inser skillnaden på att bära 10 kg, 15 kg, 20 kg eller 25 kg, särskilt om man är ovan och/eller har lite fysiska hinder. Jag inser att jag bara blir äldre så om det ska vara roligt att vara ute i naturen så måste packningen bli lättare de gånger jag vill vara ute längre perioder och ska gå. I vissa fall spelar inte vikten så stor roll, tex när man åker bil, paddlar kanot/kajak eller packar på en cykel, och då kan man använda de lite mer skrymmande, tyngre och kanske bekvämare grejorna. En annan fördel med flera uppsättningar att hela familjen har grejer som de kan använda, trots att de inte har något friluftsintresse.

Byta karriär?

Jag har ju vid flera tillfällen skrivit om att jag skulle vilja byta jobb, byta inriktning på mitt arbetsliv. Jag har haft väldigt svårt att landa i exakt vad jag skulle vilja byta till, mer än att jag skulle vilja komma bort från skrivbordet så mycket det går. Nyligen tog jag ett första trevande steg – jag har börjat läsa upp min behörighet för naturkunskap (1 & 2). Ofta när jag hittat någon utbildning på högskola/universitet så är det just denna behörighet som har saknats. Som ni kanske inser så skulle jag på något sätt kunna tänka mig att arbeta med naturvård, ekologi, miljö eller något åt det hållet. Jag skulle även kunna tänka mig att jobba med ”samhällsskydd och beredskap” i någon form, men utbudet på utbildningar inom detta är inte lika brett. Få se vad det blir i slutänden, men utbildning är aldrig bortkastat. Framförallt inte om det är inom något som man ändå är intresserad av.

Att byta inriktning på sitt yrkesliv såhär sent i livet är inte det lättaste, särskilt inte när man redan har en högskoleexamen som är grunden för det nuvarande jobbet. Jag har ju hunnit klättra lite på lönestegen och att helt byta karriär innebär naturligtvis att jag får börja om från början lönemässigt – inte alltid så roligt. Om jag kunde välja helt fritt och om jag bodde längre norrut så skulle jag vilja jobba som någon sorts fjällguide, det skulle vara ett härligt sätt att spendera sina arbetsdagar. Här där jag bor så är inte det något som jag direkt kan försörja mig på. Har ändå även inom detta tagit några första trevande steg till att kanske börja med något liknande på min fritid. Kanske blir det någon sorts vandringsguide av mig i liten skala ändå….

Första natten

Så kom den då äntligen – första natten i hängmattan. Jag drog iväg på en vandringsled till ett naturreservat i närheten och spände upp hängmattan. Middag blev en vandringsmatpåse som smakade sisådär, måste hitta någon godare lösning på mat. Såhär i coronatider så var jag inte direkt ensam, vilket kändes ganska OK ändå. Vi hade rejäla ”coronaavstånd” mellan övernattningsplatserna. Precis som jag läst om andras erfarenheter så töjde sig repen/hängmattan en del eftersom det var första gången, så vid ett-tiden så vaknade jag av att jag delvis låg på backen. Ut och spänna till hängmattan och sedan hängde jag i luften resten av natten. Blev väldigt överraskad av ljuset (solen går upp tidigt!) och förstår inte hur de som sover under bar himmel lyckas sova. 

Vaknade i alla fall rejält tidigt, gjorde i ordning frukost, packade ihop och var hemma ganska tidigt. Härligt var det och nu längtar jag till nästa gång! Då kanske jag även vågar  mig iväg lite längre nu när jag vet att det fungerar som det ska.

Blir det någon fjällvandring i sommar?

Mitt intresse för vandring i olika former anser jag är ett bra tillskott i min prepping. Det innebär många lärdomar och erfarenheter. I sommar (om det är OK enligt FHM rekommendationer) så har jag flera fjällvandringar inplanerade, utöver de små äventyr jag ger mig ut på här på hemmaplan. Jag har just upptäckt alla fördelar med lättviktsvandring (konstigt att man inte upptäckt något så självklart tidigare). Att kapa vikten främst på sin grundutrustning. Varför ska jag packa i en ryggsäck som väger lite över 2 kg tom när jag istället kan packa i en som väger 1 kg? Ny sovsäck har köpts (den gamla var ca 20 år gammal) och den väger endast 820 gram och håller en komforttemp ned till några minusgrader, min gamla vägde ca 2 kg. Hennessy Hammocken väger mellan 2 – 2,5 kg beroende på främst vilken tarp jag tar med mig. Utöver denna grundutrustning behöver jag mat, något sätt att laga mat, lite kläder och inte så väldigt mycket mer. Allt varierar naturligtvis utifrån vart jag ska och hur länge jag ska vara borta. I fjällmiljö kan jag dessutom inte använda min hammock, men då blir det för tillfället stugor (vilket gör att det blir ännu lättare packning). Jag blir alldeles fashinerad över utvecklingen kring material och lösningar som gör att sakerna blir extremt lätta, ofta är det dock även en rejäl prislapp som medföljer men inte alltid. Baksidan just nu är att det blivit en väldigt dyr månad, men det är investeringar som jag räknar med ska hålla och användas i många år. Få se hur mycket jag kan minska vikten på packningen, det ska bli spännande. Ska ta det lite steg för steg och se vad jag kan plocka bort eller byta ut. Att välja bort prylar är ju dessutom ett billigt sätt att minska vikten.

Sommarstuga?

Har just nu en period av att vara enormt sugen på att köpa en sommarstuga (igen). Jag som tyckte, när vi köpte hus, att det då blev helt onödigt med en sommarstuga eftersom vi då redan bor lite lantligt och har en trädgård och allt sådant. Visst tycker jag att det är skönt att vi bor i ett mindre samhälle och att vi har en tomt som vi kan utnyttja och att vi har naturen nära, men det är inte särskilt avskilt och jag känner att jag saknar det lite. Att kunna åka ut till en stuga i skogen några dagar när man känner att man behöver lite nedvarvning skulle vara underbart. Jag skulle vilja ha något väldigt enkelt och inte för långt bort (även om det strider lite mot tanken med en BoL). Utan el och avlopp och med eget vatten, gärna med lite skog till. Dessutom vill jag ha något ”billigt”, dvs jag vill inte binda upp särskilt mycket pengar i sommarstugan. Det kommer nog att förbli en dröm, men det är ju mysigt att drömma lite också…….

Det kanske bara är effekterna av coronaisoleringen som gör att dessa tankar dyker upp nu. Att det skulle ha kunnat vara ett mysigt alternativ till alla inställda reseplaner, även inom Sverige som det verkar. Hursomhelst så är det inget som kommer att ske nu så jag hinner tänka igenom detta många gånger innan det kanske blir av (eller inte).

Vart tog alla uteövernattningar vägen?

Vart tog allt uteliv och hängmattehäng vägen? Jag som skulle försöka komma ut och sova utomhus i min nya fina Hennessy Hammock från och med april. Ja, livet kom emellan (och en pandemi). Båda barnen bor plötsligt hemma igen och på köpet kom det även med en liten hund. Ibland svänger livet fort och vi måste anpassa oss. Planerna på att vara ute mer och även sova ute har inte lagts på is, men de har förskjutits lite. Det ligger ändå bra i tiden att vistas ute i naturen där det (förhoppningsvis) inte är så mycket folk. Jag behöver bara styra om lite eftersom jag ofta passar hunden när det var tänkt att jag skulle vara ute. Hon har varit med ofta när jag är ute, men än så länge har det inte blivit någon övernattning i hängmattan. Hon är en liten fryslort så det behöver bli lite varmare för att jag ska tycka att det är OK att ta med henne ut en hel natt. Men jag passar på att spana in lämpliga hängmatteställen när jag är ute så att jag har lite att välja på när det blir dags.

Känner fortfarande att det gör underverk för kroppen och knoppen att vara ute i skogen och det är suverän återhämntning. Nu när jag äntligen är frisk igen (har varit förkyld(?) i ca 5 veckor) så har jag börjat återgå till min rutin att komma ut och äta lunch i skogen minst en gång i veckan om det inte är hopplöst väder.

Ta hand om er alla därute!

Växla upp den långsiktiga preppen

Många företag och familjer har det jobbigt ekonomiskt nu och vi är glada att vi faktiskt inte är särskilt drabbade. Ingen av oss kommer att bli av med jobbet inom någon överskådlig framtid och vi driver inga företag. För att utnyttja denna (tillfälliga) ekonomiska fördel som vi har just nu så har vi bestämt oss för att tidigarelägga en del rust på huset bland annat. Därmed bidrar vi lite till att hålla bra företag vid liv under krisen (vi väljer med omsorg) samtidigt som det även kan vara så att priserna blir lite lägre. Flera fördelar med andra ord. Vi kommer heller inte att minska våra amorteringar utan istället försöka satsa på att ev få lite bättre ränta. Kanske kommer vi till och med att öka amorteringarna för att få ett ännu bättre utgångsläge och bli skuldfria tidigare.

Att ”uppgradera” huset ligger helt i linje med min långsiktiga planering och tanken är att det inte ska vara särskilt mycket som måste göras på huset den dag vi går i pension och framåt. Det första vi gjorde när vi köpte huset var att lägga nytt tak, det ska hålla i sisådär 50 år är det tänkt. Bergvärmen ska bytas ut inom en 10 års period och sedan kommer den förhoppningsvis att hålla länge. Någon typ av solceller eller liten vindsnurra (eller båda) är tänkt att installeras om några år för att hålla elkostnaderna nere, jag hoppas på att priserna kommer att gå ner. Dörrar och fönster är nya och kommer troligtvis att hålla vår livslängd. Vitvaror kommer man inte undan att byta, men de är heller ingen enorm kostnad. Målet är att när vi går i pension så ska vi inte ha några lån kvar att amortera på och alla stora investeringar och renoveringar ska vara gjorda. Därmed blir vi ganska oberoende av vad nivån på våra pensioner blir. Jag hoppas ju även på att kunna gå i pension (sluta jobba) tidigare än 65 års ålder. Jag planerar helt enkelt för att jag ska ha det bra när jag blir äldre.

Det kommer att ta lång tid….

Undrar just hur många som insett att denna pandemi, med de rekommendationer som gäller, troligtvis kommer att hålla på länge till. Min gissning är åtminstone året ut. Hur många orkar hålla sig på distans från folk så länge? Medan vissa inte verkar ha förstått allvaret alls så börjar vissa som varit duktiga och hållt sig isolerade tröttna. Här hemma fortsätter vi att försöka hålla oss undan från folk rent generellt, men jag märker tex hur mina (vuxna) barn inte förstår/tar till sig och samtidigt har tröttnat för länge sedan. Mina föräldrar har förstått allvaret, men hur länge ska det gå innan jag får krama om dem igen. Vi har träffats lite genom att vara ute och hålla ordentligt avstånd och det känns bra att åtminstone få prata lite. Samtidigt har jag svårt att få dem att förstå att det även finns en risk med att åka och handla trots att det är lite folk på affären. Våren och sommaren är på intågande och samtidigt som det möjliggör att kunna träffas utomhus mer så finns det även många som kommer att ha svårt att avstå sommarfester, grillfester, trånga badstränder, uteserveringar, osv. Få se om smittan tar lite paus i sommar, vilket många experter verkar tro, eller om den få förnyad fart pga att många inte kan låta bli att träffas.

Hur har ni det?

Hur har alla det ute i landet? Här hemma tillämpar vi fortfarande minimalt med kontakt med andra, så gott det går. Ingen av oss är sjuk, även om några av oss är lite allergisnoriga (hoppas vi att det är), men vi tar det säkra före det osäkra. Märker på sociala medier att många börjar tröttna på att isolera sig, om de ens gjort det från början. Får bita ihop för att inte kommentera varje idiot som tycker att det är ok att åka till jobbet eftersom det börjar bli lite tråkigt hemma trots att de lika gärna kan jobba hemifrån, chefer som ifrågasätter personalen som vill jobba hemifrån, folk som är ute och umgås med vänner utan att tänka på att hålla avstånd, som planerar semestrar, fester, mm. Folk är verkligen naiva så det räcker och blir över. Undrar vad som skulle behöva hända för att de ska inse allvaret?

Jag känner mig i alla fall trygg i min planering. Vi har jobb som känns säkra i denna situation. Vi har sett till att vi har låga boendekostnader med ett hus som är väldigt lågt belånat. Preppförrådet är välfyllt och jag har börjat styra om till att köpa sådant som det kan bli brist på i den närmaste framtiden. Jag tror inte att affärerna kommer att slå igen och jag tror att det kommer att fortsätta att finnas mat att köpa. Skillnaden kommer kanske att bli att vissa saker inte finns att få tag i och att vissa saker kommer att bli dyrare. Allt som importeras ligger nog i riskzonen för att bli brist på. Jag tror att vi som familj kommer att gå ganska stärkta ur detta, förutsatt att vi klarar av att ta oss igenom själva sjukdomen (för jag tror att vi alla förr eller senare kommer att få den).

Våra besparingar/investeringar då? Ja, inte är det rolig läsning att gå in och titta på Avanza saldot just nu, men mitt sparande är långsiktigt och just nu får man mycket för pengarna. Jag tror ändå att det kommer att återhämta sig bra tills den dag det är dags att använda pengarna. Eftersom vi räknar med att behålla jobben båda två så kommer vi att kunna fortsätta att spara/investera genom denna kris. Även kosta på huset lite kanske.

Det blir aldrig så som man föreställt sig

Hur hade jag egentligen föreställt mig att ”krisen” skulle se ut när den kom? Egentligen hade jag väl inte föreställt mig något särskilt, men förväntningen var nog ändå att det skulle innebära mer jobb, mer action, mer samarbeten, osv. Att det skulle innebära att sitta hemma, att man skulle irritera sig över folk som skiter i rekommendationer och sprider vidare smitta över hela landet och att man inte skulle kunna träffa folk (inte ens släkten) det hade jag inte föreställt mig.

Jobbmässigt funkar det utmärkt. Jag jobbar hemifrån vilket innebär att jag slipper lägga tid på pendling samt att jag jobbar mycket effektivare. Jag saknar faktiskt inte kollegorna, vi träffas digitalt och en positiv effekt är att jag även har lärt känna en del av mina kollegor som jobbar på andra orter väldigt bra. Detta skulle jag definitivt kunna fortsätta med, jag har inget egentligt behov av ett fysiskt kontor att åka till.  Jag jobbar heller inte i en bransch som gör att jag behöver oroa mig särskilt mycket för att bli arbetslös pga denna pandemikris. Överlag så fick digitaliseringen på arbetsplatser sig nog en rejäl skjuts i och med detta.

Privat, på fritiden, är det värre. Några av oss är lite snoriga och hostiga. Vi försöker hålla oss så isolerade som möjligt i familjen. Handling görs som regel tidigt på morgonen när affären precis har öppnat och det är lite folk. Försöker även handla så sällan som möjligt, endast när det behövs fyllas på färskvaror i princip. Inget socialt umgänge överhuvudtaget. Allra värst lider jag av att inte kunna träffa mina föräldrar. Telefonsamtal är inte riktigt samma sak som att träffas. De har ingen dator/internet så inte ens skype/facetime är ett alternativ. Pappa var förbi häromdagen eftersom han hade fått skattebeskedet och förstod sig inte riktigt på vad det stod. Han stod på altanen 3-4 meter bort och jag hjälpte till och förklarade. Att inte kunna ge en kram eller ens stå nära var riktigt jobbigt. Tack och lov så har de åtminstone varandra, pappa och mamma. Det har ju även börjat sjunka in hos dem nu att de måste vara försiktiga, så det är ju skönt åtminstone. Hoppas att vi blir helt friska snart så att man inte behöver vara lika försiktig och kan hälsa på och hjälpa dem lite. Kanske det till och med kan bli aktuellt att testa väldigt brett efter antikroppar snart så att man vet ifall man redan har haft det – det skulle vara väldigt skönt, men är nog en önskedröm.