Två steg framåt, ett steg tillbaka

Precis när jag börjar tycka att jag är tillbaka på banan igen och mår bra så kommer det bakslag. Vill så gärna må som vanligt igen så jag ignorerar kroppens signaler om att det blir för mycket ibland. Detta med att ta det lugnt är inte riktigt min grej. Bara att inse att jag måste släppa taget om mycket mer än vad jag hittills gjort. Försöker att strunta i så mycket det går, men det är inte alltid som det räcker. Vissa saker blir per automatik inte gjorda pga att jag helt enkelt glömmer bort dem (hjärnan funkar INTE riktigt som den ska). Försöker i lagom takt plocka in mer träning i mitt liv eftersom jag vet att jag mår bra av det, det är just detta med lagom som är lite svårt. Helt plötsligt behöver kroppen många fler vilodagar än vad jag egentligen vill. Ser verkligen fram emot en lång julledighet med mycket återhämtning!

Kommer nog att bli lite glest med inlägg här på bloggen en tid, men det är samtidigt skönt att ibland skriva av sig lite.

Laddar för nya tag

Min odlingssäsong fick ett litet hastigt slut och just nu är det lite kaos i trädgården. Orken börjar komma tillbaka, men lusten att rensa upp i trädgården har inte riktigt infunnit sig. Buskar ska klippas ned, landen ska tömmas på kvarvarande grönsaker och en del annat fix. Det får bli nya tag i vår helt enkelt. Att hålla preppförrådet fyllt är inte lika jobbigt så det flyter på. Bakning är avkopplande och det bakas därför med jämna mellanrum, det är bra prepp att kunna baka matbröd. Efter årsskiftet hoppas jag att energin återvänt och att jag kan börja planera odlingsåret 2020. En del förändringar ska göras jämfört med hur jag gjorde i år.

En av mina favorittider närmar sig och jag ser fram emot julen och att umgås med hela släkten. Det blir även en lång, sammanhängande ledighet vilket jag tror att jag behöver. Julfirandet i släkten brukar sträcka sig från julafton och nästan ända fram till nyår. Julklappshetsen har börjat avta, främst pga att nästan alla barnen numera är vuxna. Det är skönt att bara kunna köpa något rejält (och användbart) till barnen och sedan främst symboliska julklappar till några till. Lagom med pynt för julstämningens skull och sedan hoppas jag på ett vackert vinterväder med snö.

Nu hoppas jag att november och december bjuder på behagligt uteväder så att jag kan vara mycket utomhus och ladda energi. Till helgen blir det långpromenad och korvgrillning.

Lugnare tempo

Det är ganska lugnt här på bloggen för tillfället. Sommarens ”krasch” har satt sina spår och jag har blivit extremt känslig för stresspåslag. Resultatet är att jag måste varva ned och ta det lugnare och därmed blir det även färre blogginlägg. 20% inläggen har jag ändå tänkt att sluta med eftersom det går bra och det känns som att varje inlägg kring detta inleds med någon variant av ”det rullar på”. Sparandet går på räls just nu och det finns inte så mycket intressant kring det att skriva om. Det finns även annat som fått läggas åt sidan, förberedelserna för nästa års odlingar t.ex. Mycket träning har fått stå åt sidan, istället är det promenader, cykling och Yoga som gäller. Orken finns helt enkelt inte till allt just nu. Jag hoppas och tror naturligtvis att det kommer att bli bättre, men just nu måste jag anpassa mig till hur jag mår. Några inlägg då och då kommer det fortfarande att dyka upp.

Mina lärdomar av min första odlingssäsong

Januari: Det var för tidigt för allt. Det kliade i fingrarna att få börja så. Gjorde egentligen inget mer än planerade.

Februari: Äntligen kunde jag börja förså litegrann. Smultron och tomater såddes i små krukor och jag hade köpt lysrör och en tunn aluminiumfilt som jag monterade upp på ett hyllplan som ett litet drivhus.

Mars: Majs, jordgubbar och rödlök kunde försås och hyllplan och andra växtplatser började fyllas. Även potatisen sattes i små papperskrukor för att gro.

April: Slutet av april bjöd på högsommarväder och jag fick riktigt mycket odlingsinspiration – alldeles för mycket. Jag byggde en till odlingsbädd och potatisen planterades ut. Jag köpte jordgubbsplantor, eftersom mina försådda inte ville komma upp, och planterade ut dessa. Blåbärstry och stora smultronplantor köptes och planterades.  Löken planterades ut och morötter såddes ute i odlingsbädden. Jag fick ge upp på de flesta av mina sådda majsplantor och gjorde en ny sådd, tror att de hade stått för kallt.

Maj: Började med att bli riktigt kallt med flera frostnätter. Potatisplantorna såg inte ut att ha det särskilt roligt. Rådjuren kom även förbi och kalasade på jordgubbs- och smultronblommor. Inköp av många kompostgaller fick lösa problemet med rådjuren och fiberduk fick agera HLR på mina stackars potatisplantor (som ändå trots allt verkade överleva).

Juni: Värmen kom igen och allt började växa ordentligt. Börjar verkligen inse att jag inte alls har den struktur och bra planering som jag trodde – lärdomar till nästa år.

Juli: Vädret blev svalare och allt stannade upp. Fanns fortfarande i princip inget att skörda.

Augusti: Värmen kom tillbaka litegrann och det började växa igen. Jordgubbarna blev det inte så mycket av, antingen åt diverse djur upp dem eller så såg det ut som att de bara ruttnade direkt på plantan. Smultronen däremot bara sprutade ur sig bär. Blåbärsbuskarna och blåbärstryn gav inga bär, kanske måste de växa till sig något år? All sallad kalasade sniglarna mer eller mindre upp. Tomaterna började blomma i slutet av augusti. Även majsen blommade, men det blev aldrig några kolvar. Potatisen grävdes upp och åts upp. Märktes att de hade fått sig några köldknäppar i våras.

September: Morötterna har hunnit växt till sig ordentligt. Det är för kallt för att det ska bli några tomater så de ger jag upp om och gräver upp. Har börjat gjort vinter i nästan alla land.

 

Summering och slutsatser: Det är definitivt inte lika lätt som jag trodde. Lärdomar till nästa år blir att odla sådant som vi verkligen äter (potatis, morötter, rödbetor) och tomater som det endast är en i familjen som äter hoppar jag ev över helt. Smultronen har varit väldigt goda och gett bra skörd, de kommer ev att bli fler. Jordgubbsplantorna kommer ev att planteras om i en högre odlingsbädd samt att jag nog ska köpa träull (tror jag att det heter) och lägga runt som skydd mot sniglar och annat. Ett rejält nät till skydd för fåglar ska också fixas. Det finns ingen ork eller tid till att fixa fler odlingsbäddar redan nu i höst som jag hade tänkt så det får bli ett jobb till i vår. Potatis ska det odlas mer av, men jag ska inte sätta ut dem för tidigt. Jag skulle väldigt gärna vilja ha ett växthus, men det får nog vänta något år till. Sallad kommer jag nog att hoppa över nästa år. Jag måste även göra några fler försök att få bort alla myror som vi har lite här och var i trädgården och som bygger bo mitt i landen. Gurkor blir det nog istället för tomater nästa år, det tror jag går åt mer och alla tycker om det. Majsen gör jag nog ett till försök med nästa år, älskar grillad majs och hade hoppats på en liten skörd där.

20% – juli och augusti

Sommaren gick lite fortare än jag var beredd på. Inte samma värme som förra året (tack och lov) men jag har saknat lite badväder. Vi har i alla fall tagit tillvara våra ledigheter och åkt iväg på små minisemestrar med roliga aktiviteter. Därmed så har det även kostat en del. Jag har inte tagit av mina sparpengar, men lönekontot har varit ganska tomt i slutet av månaderna. Nu när jag börjat jobba så insåg jag även ganska snabbt att jag dessutom behövde komplettera garderoben. Två månader med, för min del, ganska mycket utgifter och ändå har sparandet löpt på enligt plan. Det visar att det finns bra marginaler i mitt sparande och att jag faktiskt skulle kunna höja utan större problem. Att det går åt mer pengar på semestern är ju inget konstigt eller ovanligt.

Även huset fortsätter att sluka en del pengar, men vi har tack och lov tagit höjd för detta från början så det har inte påverkat sparandet, bara vår buffert (jag gör en skillnad där och räknar inte in husbufferten i mitt sparande).

Min ”krasch” orkesmässigt kostar också en del, men någonstans ser jag det som en investering i mig själv. Att hitta sätt att kontrollera och sänka mina stressnivåer och mitt blodtryck kan på sikt innebära att jag kan sluta med medicin – och det är en utmärkt prepp. Just idag kostar jag dock på mig yrkesmässig hjälp i form av 90 min avslappningsmassage och jag tänker njuta av varje minut!

När kroppen plötsligt säger STOPP

Den här sommaren har jag upplevt något otäckt. Mitt under semestern så råkade ett av mina barn ut för en olycka när vi var bortrest några dagar för att hitta på något roligt (som inte blev så kul). Stressen jag upplevde innan jag fick reda på om det gått bra var bland det värsta jag upplevt, men kan ändå såhär i efterhand reflektera över att jag inte fick panik eller spårade ur så länge jag behövde vara med och hjälpa till. Jag ”fungerade” som jag skulle i tre dagar, dvs till vi hade kommit hem. Fjärde dagen, när vi hade kommit hem och jag tyckte att alla ändå mådde efter omständigheterna bra, så tyckte jag att det var dags att ge sig ut på ett konditionspass. Vi hade ju inte hunnit med att träna så mycket. VILKET MISSTAG! Att ge sig ut på ett konditionspass med en helt uppstressad kropp var inte en bra ide. Jag kom hem helt slutkörd efter ett konditionspass som gick i slowmotion och kraschade totalt. Gissar att alla som träffat den ökända väggen vet exakt vad jag menar. Kroppen stängde i princip av och det fanns ingen ork till någonting – en väldigt läskig upplevelse. Att behöva sova större delen av dygnets 24 timmar, inte orka göra eller engagera sig i någonting. Känslan av att det är bromsolja i hela kroppen eftersom allt går i slowmotion samtidigt som hjärnan går på högvarv och pulsen likaså. Kroppen var superstressad och blodtrycket var skyhögt (200/110 i snitt). Eftersom jag är som jag är så började jag naturligtvis ta reda på vad som man kunde göra för att sänka blodtrycket, vad man kan äta och vad man kan göra. Kanske inte en helt sund reaktion eftersom det säkert innebar ännu mera stress. Blåbär och mörk choklad skulle tydligen vara blodtryckssänkande och meditation, yoga, skogspromenader likaså. Läkaren totalförbjöd all högintensiv träning tills värdena var tillbaka på normala nivåer. Inte blev det bättre av att jag dessutom fick reda på att väldigt högt blodtryck under längre tid leder till ökad risk för stroke. Efter att i ca två veckor inte orkat göra i princip någonting alls så vände det, tack och lov. Blodtrycksmedicin och lugn och ro hade gjort sitt, men upplevelsen får mig ändå att tänka till – rejält. Jag har även i normala fall lite högt blodtryck så framöver (dvs resten av livet) ska jag verkligen ta det på allvar och göra vad jag kan för att få det till lägre nivåer. En sådan händelse som jag råkade ut för är svår att undvika, men jag ska i alla fall skaffa mig kunskap och ”verktyg” för att kunna hantera det om det händer fler gånger.

Nu mår jag mycket bättre och har börjat jobba. Tankar kring att kunna koppla av mer gör att jag funderar mycket på vad jag vill göra framöver avseende jobb. Att byta jobb blev plötsligt inte lika enkelt, jag måste även lägga in perspektivet om det innebär stresspåslag. Till att börja med måste jag lära mig att varva ned och kanske säga nej lite oftare.

Preppingperspektivet: Ensam är definitivt inte stark. Jag fick mycket hjälp av framförallt maken att ta mig igenom detta.  Det är också viktigt att ta sina brister på allvar, jag tog inte mitt höga blodtryck på riktigt allvar och det var nog främsta orsaken till att jag hamnade i denna extrema situation.  Det är också viktigt att kunna vara sjuk och då ha personer runt omkring sig som hjälper en igenom det, alla blir sjuka ibland. Jag tyckte även att det var en positiv upplevelse att jag ”höll ihop” och fungerade så länge det var viktigt, min krasch kom först när jag var hemma och slappnade av.

All respekt till er därute som upplevt eller upplever utmattningssyndrom. Jag inser att jag bara var med om en lightvariant. Jag gick inte in i väggen, men har förstått att symptomen för utmattning är likartade men värre och mer långvariga.

Pensionstankar

Ibland går jag in på Pensionsmyndigheten och tittar på min pensionsprognos. Det är inte vidare inspirerande läsning och det motiverar mig definitivt inte till att jobba mera. De första fem åren när man gått i pension är vad som påverkas mest beroende på vad man har tjänat, efter fem år är nivån väldigt låg oavsett hur jag gör. Om jag fortsätter jobba med samma lön fram till 65 års ålder så ligger pensionen när jag blir 70 år på strax över 16 ooo kr/månad, dvs inte ens 50% av det jag tjänar idag. På den summan ska det sedan betalas skatt. Om jag väljer att jobba mindre eller väljer att byta jobb till ett med väsentligt lägre lön (20 – 25 000 kr/mån) så sjunker det till ca 14 000 kr/månad. Inte särskilt stor skillnad i framtiden, men skulle kunna vara en stor skillnad nu om jag tex valde att endast jobba deltid nu och fram till 65 år. Att byta jobb till något som ligger närmare hemmet och som inte innebär heltid blir allt mer lockande. Att jobba fram tills jag är 70 år finns inte ens med som ett alternativ i min värld.

När jag planerar inför framtiden (pensionen) räknar jag mig alltid som ensamstående, för att vara på den säkra sidan. Att ha två inkomster kommer då att vara en bonus. Skulle jag klara mig på ca 10 000 kr/månad efter skatt? Jo, med en del förändringar i de rörliga kostnaderna så skulle jag definitivt göra det redan idag. Förutsättningarna kommer att bli ännu bättre när lånen är avbetalade och huset färdigrustat. Det känns som en enorm trygghet att veta detta och jag jobbar hela tiden mot att sänka mina fasta kostnader. Solpaneler är något som skulle kunna sänka kostnaderna ytterligare, men det står inte så högt på priolistan just nu. Min tanke är också att det kommer att komma framförallt bättre men även kanske billigare lösningar framöver, så jag har inte bråttom. Mitt långsiktiga mål med 20% sparandet är också att jag på sikt ska försöka spara så mycket att det jag har kvar och ”lever på” ska motsvara min minimala pensionsnivå, klarar jag det så kommer jag att vara väldigt nöjd. Få se om jag kommer att klara det så småningom.