Var vill vi bo?

Läste inlägget på Onkel Toms blogg om ”Bo på landet eller i stan” och började fundera lite över hur jag själv tycker och resonerar. Nu har jag egentligen aldrig bott varken på landet eller i någon större stad utan mest på varsin sida om ett mellanläge, men jag har vid vissa tillfällen i livet funderat på både lantliv och storstadsliv. Det jag kan konstatera är att funderingarna kring att flytta till storstad, i mitt fall Stockholm, var främst i yngre dagar, när jag var runt 20 år. Storstadslivet lockade av någon anledning som jag idag inte förstår överhuvudtaget. Främst så tror jag att det var jobbmöjligheterna som lockade, att göra karriär. Sedan kom barnen och då var jag mer nöjd med det mellanläge som jag hade i en liten ort nära en mindre stad. Barnen fick växa upp i en miljö där de kunde vara ute utan att jag behövde oroa mig särskilt mycket. De hade många kompisar som bodde nära och mormor/morfar/farmor/farfar bodde också nära så att de kunde träffas ofta och behövdes barnvakt så var det aldrig några bekymmer. När barnen blev lite äldre och hela familjen pendlade dagligen in till stan för jobb och skola så kom funderingarna på om vi inte skulle flytta in till stan istället. Vi skulle slippa pendla, skotta snö, klippa gräsmatta och spara så mycket tid på det, vi skulle kunna gå på bio, gå ut på krogen, gå ut o äta, osv. Herregud så aktiva och sociala vi skulle kunna vara helt plötsligt. När barnen var 13 och 17 år så hade beslutet tagits och vi flyttade in till en lägenhet i stan. Äldsta barnet tyckte att det var jättebekvämt, fick flera nya kompisar och njöt av att allt var så nära och lättillgängligt. Yngsta barnet hatade att flytta, längtade efter sina gamla kompisar, vägrade skaffa nya kompisar och tjatade konstant om att flytta tillbaka – i flera år. Själva så trivdes vi väldigt bra de första åren. Det var skönt att slippa en massa måsten, men det där aktiva utelivet såg vi aldrig skymten av – det är inte riktigt vår grej. Det som vi däremot utnyttjade rejält var närheten och enkelheten att kunna träna och vi blev riktiga träningsfreaks båda två. Visst kan man träna var som helst, men att det var så enkelt gjorde att vi riktigt kom igång. Efter några år så började främst jag sakna att kunna vara ute på det sätt man kan när man har en egen trädgård, att kunna grilla med kompisar utan att behöva åka hem till dem jämt, att kunna äta utomhus fina sommardagar, att ha något att göra…. Efter några år till så började även maken känna likadant. Prisläget på hus i stan gjorde att det var helt uteslutet att köpa ett hus där (tack o lov!), så vi började titta utanför stan. Jag hittade några intressanta hus/gårdar som jag visade för maken. Han reagerade med att tycka att jag var helt tokig! Vi var och tittade på något som var lite lantligt, men priserna drog iväg eftersom det låg ganska nära stan, och maken var nog väldigt nöjd med det. Efter ett tags letande så kompromissade vi och landade i att vi nog helst ville tillbaka till samma ort som vi flyttat ifrån, så efter 8 år i stan så flyttade vi tillbaka till den lilla orten utanför stan och nu bor vi här i en vanlig villa med lite större tomt. Nära till släkt och vänner är den stora fördelen.

Vad var det då som lockade mig med att flytta ut på landet? Vad lockade med att bo i ett hus där det troligtvis hade varit mängder med rustbehov, stor tomt eller t.o.m skog att sköta om och långt till jobbet? Efter att ha känt mig instängd i en lägenhet de senaste 3-4 åren så lockade friheten främst, men även möjligheten till ett lugnare liv, att kunna vara utomhus på ett naturligare sätt, att kunna grilla och äta ute, att kunna börja odla lite, kanske så småningom ha lite höns – ni vet, den där drömmen som många har men som sällan stämmer överens med verkligheten. Någonstans så inser jag att det inte skulle vara ett idylliskt liv, särskilt inte om man fortfarande jobbar heltid och ska pendla 5 dagar i veckan, men längtan finns där ändå. Här där vi bor just nu kanske är det bästa just nu, vi har fått lite av varje (trädgård, ok avstånd till jobb, nära till vänner, närhet till natur) – men med tiden så kanske möjligheten att gå ned i arbetstid finns och maken kanske har tänkt om så då vet man aldrig. Vad jag med väldigt stor säkerhet vet är att jag troligtvis aldrig kommer att flytta tillbaka in till en stad.

Annonser

Året som gått

2018 var året som jag (vi) äntligen flyttade till hus, även om det inte riktigt blev den typ av hus som jag helst ville ha. Som en kompromiss så är huset perfekt ändå. Matkällaren är min absoluta favorit och jag nästan driver resten av familjen till vansinne när jag ständigt hänvisar till ”det finns i matkällaren” när de tror att något är slut. Odlingsmässigt så är det knappt att jag ligger i startgroparna ens. Jag hann gräva ett land där jag planterade blåbärsbuskar, smultron och lite jordgubbar. Planen är att det ska bli minst ett och helst två land till i sommar. Två stycken ungdomar har flyttat ut så nu är det bara en kvar och det är faktiskt riktigt skönt! Det är lite slitigt att bo fem st vuxna i ett hus som egentligen är köpt för att passa två. Det har gått, men lärdomen är definitivt att man inte ska inbilla sig att det skulle vara lätt att klämma in hela familjen/släkten vid ett SHTF bara för att det finns sängplatser. Om man har det som sin plan så kanske man ska tänka sig ett lite större boende. Vi skulle kunna klämma in fler än fem personer men har insett att det inte skulle vara särskilt bra ur ett psykologiskt perspektiv – vi skulle snabbt bli vansinniga på varandra. Fem är nog smärtgränsen i detta boende. Om jag (vi) någonsin skulle ta steget fullt ut och flytta till mitt drömboende så har jag insett att jag nog skulle titta efter ett lite större hus, eller att det skulle finnas fler byggnader som det skulle gå att bo i. Om det någon gång skulle bli att vi flyttar igen så vill jag gärna att mina barn ska få plats och ett sådant boende skulle kanske locka som ett sommarboende för mina barn och deras framtida familjer. Det skulle också innebära att mycket redan var på plats om något skulle hända som gjorde att de måste flytta ut till oss. Men det är nog mest drömmar inser jag – maken är fortfarande inte det minsta intresserad av något sådant och jag kommer att få kämpa för att övertyga honom om att fler land och mer odling är en bra idé.

Jag har även under året bestämt mig för att (när tillfälle uppstår) söka mig ett jobb på hemorten och helst då inom något som har koppling till krisberedskap. Kommunerna har fått en hel del direktiv ”uppifrån” att detta ska tas tag i och utökas så jag hoppas att det innebär att någon möjlighet/chans kommer att dyka upp. Jag trivs fortfarande på mitt nuvarande jobb så jag är inte särskilt desperat, men det skulle vara skönt att slippa pendlingen och att känna att jag gjorde något mer meningsfullt.

Mitt 20% sparande har rullat på, även om det har varit lite tufft vissa månader här på slutet med flytt och julklappar som gjort att det inte riktigt funkat. Under 2019 så är tanken att sparandet ska höjas, men även att jag ska planera bättre så att jag inte hamnar i situationen att jag måste ta av sparandet för att köpa julklappar – det är faktiskt något som jag ska kunna klara av att planera inför. Oförutsedda händelser däremot, det är lite av vad sparkapitalet är till för.

Summeringen av träningsåret 2018 är att det varit uselt! Motivationen har oftast varit obefintligt förutom de delar (tex cyklingen) som jag tycker är väldigt kul. Nya tag behövs kring detta eftersom jag mår bättre när jag tränar regelbundet och allsidigt. Jag har börjat hitta tillbaka till träningsglädjen och jag hoppas verkligen att det fortsätter att hålla i sig. Kosten hör också ihop med detta och även den har havererat litegrann. Nya tag även här eftersom även detta bidrar till att jag mår mycket bättre.

20% – December

Totalhaveri kan vi ju kalla det. Extremt dålig planering har gjort att jag varit tvungen att använda i princip hela sparandet till julklappar och annat ”julrelaterat”. Inte alls bra och såhär i efterhand så känns det som att det hade kunnat undvikas till stor del genom bättre planering. Våra barn får inte en massa julklappar ”bara för att” utan vi brukar försöka att hålla oss till ett fåtal (1-2) som är lite rejälare. Summan brukar landa på kring 1 500 kr per barn och då har de som regel fått något rejält, användbart och något som de behöver och vill ha. Denna summa ska jag kunna planera för. Mina föräldrar brukar få något litet, mest för att de alltid köper något till mig och jag brukar då vilja köpa något till dem, oftast något gott ätbart eller drickbart. I övrigt köper jag inga fler julklappar. Nästa år ska jag planera bättre så att jag börjar i tid och lägger undan pengar till detta. Även allt runtomkring jul kostar. I år var vi ”tvungna” att anpassa (köpa nytt) julpyntet till att vi numera bor i hus. Även om jag inte är någon som går ”all in” när det gäller julpynt så är det trevligt med några ljusslingor som lyser upp i mörkret och någon enstaka tomte. Julmaten är också något som kostar. Eftersom jag lovat mig själv att jag så långt det är möjligt endast ska köpa svenskt och helst också närproducerat så blir det inte billigaste julskinkan, prinskorven, revbensspjällen, köttbullarna, osv. Julmaten blir dyr, men jag kan ändå tycka att det är värt det denna enda gång på året. Det positiva är att det även har varit mycket extrapriser och erbjudanden som gjort att vi kunnat bunkra upp på vissa saker. Vi som dricker mycket läsk har hittat flera olika erbjudanden på billig läsk, matkällaren är nu ganska välfylld. Julskinkor, även de av bra svensk kvalitet, reas ut så fort julafton passerats.

Det som främst slår mig just i december är andras extrema köpbeteenden. Hetsshopping är nog rätt ord. Herregud vad folk handlar skit, bara för att det är billigt. Var ut en sväng på mellandagsrean eftersom jag ändå var i stan i ett annat ärende. Hittade verkligen ingenting vettigt, bara en massa hysteriskt folk. Stör mig även på dessa utfyllnadsjulklappar som köps bara för att man av någon konstig anledning måste lära barnen att det är viktigt att få många julklappar, även om de endast innehåller ett par kalsonger eller en hårborste. Allt måste tydligen slås in ett och ett för att det ska bli så många julklappar som möjligt och där sitter vi i timmar och ska titta på när alla andra ska öppna paket efter paket med sådant som de knappt är intresserade av. Om ungen verkligen behöver mer kalsonger eller liknande så köper man det väl ändå, det behöver inte slås in, särskilt när det ska konkurrera med olika dataspel och andra dyra presenter. Hela julafton försvinner nästan i ett berg av avslitet julpapper och en massa julsnören. Ändå hade vi som roligast när vi sent på kvällen spelade ett helt vanligt spel, som ingen hade fått i julklapp utan som en av oss hade tagit med. Märker verkligen hur mitt beslut att dra i handbromsen när det gäller shopping har påverkat mig och hur jag tänker – jag stör mig på att andra inte ser det löjliga i denna överkonsumtion.  

En underbar gemenskap!

En av mina allra största inspiratörer inom prepping är och har från början varit Urvaken och hans blogg. Han var en av dem som verkligen öppnade mina ögon för vad prepping var, på ett sunt och balanserat sätt. Han delar med sig av sin verklighet, både framgångar och motgångar, bra och dåligt och just detta gör att han känns så äkta. Igår dök ett blogginlägg upp som inte var så roligt att läsa, för Urvaken har bloggen blivit en kostnadsfråga och det var inte helt självklart att den skulle fortsätta finnas kvar. Då kommer detta underbara exempel på vilken gemenskap det finns i preppergemenskapen, bland personer som i många fall inte ens har träffats men ändå känner sig som nära vänner med varandra.

IMG_7216

Tre timmar efter första blogginlägget kommer nästa. Problemet är löst genom att så många vill ha bloggen kvar att de är villiga att bidra med en slant, så den är nu finansierad minst två år till. Nu ser jag, och många andra, fram emot fler inspirerande blogginlägg.

Okynneshandla

Jag läste Farbror Fris inlägg ”Stäng konsumtionsluckan!” och började fundera lite över hur jag själv resonerar kring detta med presenter och julklappar. Vi vuxna har inte köpt några julklappar till varandra på några år (med undantag för mina föräldrar som inte vill lyssna på det), det är lite svårare med födelsedagspresenter. Det jag brukar försöka tänka på då är att jag köper något som verkligen behövs och uppskattas eller någon sorts upplevelse. Jag har mer och mer gått ifrån att jag ska köpa för en viss förutbestämd summa (som oftast resulterar i krystade inköp) och istället försökt pejla av vad som personen behöver och som inte känns som ett onödigt köp. När det gäller barnen så förväntar de sig att få julklappar (trots att de är vuxna nu) och det är svårt att komma ifrån det. Helt ärligt så tror jag inte att jag vill det heller förrän jag får barnbarn att köpa till istället. Men jag har styrt om fokus även här från att sikta på en viss summa och istället handla sådant som de behöver och kanske inte riktigt har råd att köpa själva. Oftast så blir det en lite dyrare och ”rejälare” present och sedan fyller jag ut med lite underkläder eller annat som alltid behövs. Totalt kanske 3 – 4 paket vilket är väldigt stor skillnad jämfört med för några år sedan. Ena barnets lycka över att få ett par egna Fjällrävenbyxor för ett år sedan visar att jag verkligen hade träffat rätt. De används flitigt och kommer att hålla i många, många år.

Vad jag upplever som väldigt svårt att påverka och komma ifrån är dessa insamlingar på jobbet där det ska handlas till arbetskamrater som fyller år eller fått barn. Någonstans så vill man ändå försöka vara lite ”normal” och inte upplevas som snål. Det trista är när det då inhandlas något som jag får känslan av att det kommer att hamna i någon låda/skrubb nästan direkt. Den som har handlat har inte haft någon koll alls. De gånger jag kan och får möjlighet försöker jag ändå att styra över till en upplevelse som personen gillar. När det är till nyblivna föräldrar har jag inte lika mycket att invända, det blir oftast bäbiskläder och de går åt och används flitigt.

Även när jag önskar mig presenter när jag fyller år så försöker jag att tänka likadant – vad behöver jag/vi och skulle ändå ha köpt? Istället för att maken och jag köper julklappar åt varandra så kan vi köpa något gemensamt till huset som kanske kostar lite mer men som behövs. Att utnyttja rea och erbjudanden har jag egentligen inget emot så länge det är planerade köp av nödvändiga/vettiga saker.

Komposten

Det slog mig precis att jag helt glömt bort att skriva om min färdiga kompost! Nu är den äntligen färdig, eller egentligen så har den varit färdig i en och en halv vecka. Det tog lite längre tid än jag hade tänkt eftersom jag helt hade missat torktiderna på färgen som behövdes i två lager på alla sågade kanter. Detta för att formplyfan skulle behålla sina fuktavvisande egenskaper även där. Är ju lite onödigt att lägga pengar på ett så dyrt material och sedan förstöra egenskaperna som gör att det är dyrt. Hur som helst så är det färdigt nu och jag tänkte dela med mig av en förenklad byggbeskrivning.

Jag köpte två skivor formplyfa; en som var 1200×2500 och en som var 600×2500. Jag köpte även ca 12 meter 2”2 impregnerade reglar, skruv och 6 st vinkeljärn och färg till de sågade kanterna. Nät i metall hade jag redan och det skulle användas till botten för att inte råttor och liknande skulle kunna gräva sig in.

Av den stora skivan sågade jag till framsidan (650×1200) och baksidan (700×1200) samt locken (2 st 750×600). Av den lilla skivan sågade jag till sidorna och en mittendel med en lutning (650/700×600), alltså 3 st. Av reglarna sågade jag till två st ramar som sitter på utsidan (4 st 1200, 4 st 690). För att fästa nätet i botten använde jag spillbitarna från skivorna för att såga till bitar som användes för att hålla fast nätet i botten (2 st 100×1200) och på kortsidorna använde jag märlor. För att hålla sidoskivan på plats i överkant så skruvade jag dit vinkeljärn som endast fästes i skivan fram och bak, nedtill fick sidoskivan vara lös eftersom den ändå hålls på plats av kompostmaterialet. Mittenskivan fästes med vinkeljärn i nederkant och i överkant sågade jag till reglar (2 st 600) som jag fäste på var sin sida för stabilitet.

IMG_7178 (002)

När jag skruvade ihop allt så började jag med skivorna fram och bak som skruvades ihop med reglarna som sitter i mitten och håller mittenskivan på plats. Sedan skruvade jag fast reglarna som är de yttre ramarna. Efter det monterade jag fast nätet i botten – ett riktigt pillgöra, men tillslut så var det på plats. Locken fick en bit regel i bakkant så att de ligger kvar och inte halkar av.

 

Hoppas att det blev en hyfsat begriplig beskrivning. Jag är i alla fall nöjd och nu står den på plats. Kommer väl inte att hända så mycket i den nu när det blev kallt, men jag har i alla fall lagt i lite löv och annat trädgårdsavfall. Det ska även i bokashikompost när jag har fyllt hinken. Förhoppningsvis så har jag lite jord till sommaren.

Komposten blev inte så billig som jag tänkt, men jag lyckades ändå hålla mig under 1 000 kr. Nu borde den dessutom hålla i flera år eftersom jag har använt bra material. Jag ska även försöka hitta en billig/gratis varmkompost på blocket eller någon Facebooksida så att jag har ett bra komplement i framtiden för vinterhalvåret. Tillsvidare så kommer denna att sluka en hel del och förhoppningsvis hjälpa till att producera mycket jord av bra kvalitet.