Tillbaka från semestern

Större delen av sommaren har passerat, eller åtminstone huvuddelen av min semester. Jag ska ha någon vecka till senare men min huvudsakliga semester har kommit och gått. Tokvarmt första veckan och sedan blandat regn/sol/blåst resterande veckor (oftast alla väder varje dag). Mycket har ändå blivit gjort på hemmafronten och trots vädret så har vi njutit av ledigheten. Nu är jag tillbaka till att jobba hemifrån igen innan jag tar en liten kortsemester senare. Har lite roliga saker planerade för resten av året, men inte för mycket. Nu för tiden måste jag tänka på att inte göra för mycket och inte gå ”all-in” i allt jag gör. Jag rensar bort lite krav och måsten och lägger till mycket ”vistas ute i naturen” som är mera kravlöst.

Corona-pandemin verkar inte ta slut ännu på ett tag och jag har verkligen lärt mig att planera inköp bättre, numera är det sällan jag handlar mer än en gång i veckan och det är väldigt bra för min del. Mina förråd växer och ingen i familjen ifrågasätter detta längre. Märker också att omgivningen börjar tänka till lite mer kring detta med krisberedskap, även om jag inte har märkt någon som gjort några jätteförändringar. Även små steg mot bättre krisberedskap är bra. Framförallt så är det nyttigt för många att uppleva att saker och ting faktiskt kan hända och det behöver inte vara ”zombierna anfaller” för att det ska bli jobbigt, bökigt och obekvämt (tom dödligt). Saknar verkligen att kunna krama om mina föräldrar! Vi umgås visserligen utomhus där vi håller avstånd, men det är inte samma sak som att umgås ”på riktigt”. Födelsedagar har passerat där det i vissa fall blivit inställt, i vissa fall firats utomhus och i vissa fall så har någon/några fått stanna hemma pga att de varit lite snoriga. Detta med avstånd var inte något jag mentalt hade preppat för och jag upplever just den biten som väldigt jobbigt. I alla mina tänkta scenarion så var det ju jag som skulle ta hand om mina gamla, ev även ta hem dem till mig. Nu har istället min pappa fått ta hand om mina andra äldre (handlat, skjutsat, sällskap, mm) och det känns inte bra, han blir ju inte direkt yngre. Själv har jag varit (troligtvis) pollensnorig hela våren och sedan en mild förkylning efter det, så i princip hela pandemin så har jag isolerat mig från framförallt mina äldre. Jag har haft perioder när jag varit frisk också, men det har pendlat mest hela tiden. Har tom testat mig, men bara om jag hade corona just då och det hade jag inte. Jag är ganska säker på att jag inte har haft det, om det inte varit någon extremt mild variant då (som i och för sig verkar ganska vanligt). Helst skulle jag vilja testa för antikroppar och skulle vara väldigt glad om det då visade sig att jag haft det, det skulle förenkla en del.

Inläggen på bloggen framöver kommer troligtvis (förhoppningsvis) handla lite mer om friluftsliv eftersom jag ser detta som min friskvård. Jag anser även att det är en viktig pusselbit i min prepping och kommer att ta tillfället i akt att skaffa ännu mer friluftsprylar. När man väl på allvar får detta intresse så inser man snart fördelen med att ha olika varianter av samma prylar. Olika tält (och hammock) för olika typer av äventyr, olika ryggsäckar beroende på vad man ska göra och hur länge man ska vara borta, olika friluftskök, osv. Framförallt så är jag just nu inne på att skaffa lättare utrustning så att jag kan komma ut på längre turer främst uppe i fjällen. Har redan skaffat ny ryggsäck som är lite drygt ett kilo lättare än den jag hade tidigare, en sovsäck som även den är ca ett kilo lättare än min tidigare (som även är ca 25 år gammal). På önskelistan står ett nytt tremanstält som då skulle bli två och ett halvt kilo lättare än det jag har. Ett riktigt tjockt liggunderlag ska också köpas in, men det kommer att hamna på samma vikt som det tidigare, men förhoppningsvis bli bekvämare att sova på. Det blir många kilo lättare när man byter ut de stora grejorna till lättvikt. Det är lätt att sitta hemma i soffan och tänka att man ska packa ryggsäcken full om det skulle hända något som innebär att man måste lämna hemmet, men få inser skillnaden på att bära 10 kg, 15 kg, 20 kg eller 25 kg, särskilt om man är ovan och/eller har lite fysiska hinder. Jag inser att jag bara blir äldre så om det ska vara roligt att vara ute i naturen så måste packningen bli lättare de gånger jag vill vara ute längre perioder och ska gå. I vissa fall spelar inte vikten så stor roll, tex när man åker bil, paddlar kanot/kajak eller packar på en cykel, och då kan man använda de lite mer skrymmande, tyngre och kanske bekvämare grejorna. En annan fördel med flera uppsättningar att hela familjen har grejer som de kan använda, trots att de inte har något friluftsintresse.

Maken med på spartåget – äntligen!

Tänkte skriva om något annat än coronaproblem…

Äntligen har jag fått maken att börja spara lite med långsiktigt och han har öppnat ett konto på Avanza med ett månadssparande. Inte i närheten av 20%, men det är ändå en bra start. Hoppas att han får lite mersmak och börjar intressera sig lite mer samt höja sitt sparande lite. Det är verkligen roligt att se hur pengarna ändå växer och tanken är att detta är vad som ska vara min buffert ”på äldre dar”, dvs främst till oförutsedda händelser som medför stora kostnader. Timingen hade ju kunnat vara lite bättre eftersom hela marknaden typ kraschade bara någon vecka efter att han började, men det är ju långsiktigt och man får väldigt mycket för pengarna just nu.

Min ”livet ut” pension kommer att hamna på runt 15 000 kr i månaden före skatt om jag följer min plan att trappa ned lite i arbetstid eller byta till ett enklare/mindre kvalificerat jobb som jag kanske istället tycker är mycket roligare. Jag är faktiskt inte särskilt orolig för nivån efter att på senare tid ha haft lite diskussioner kring ekonomi med både mina föräldrar och en annan äldre släkting. De har samma situation som jag tänker mig med ett helt avbetalat hus och endast driftkostnader samt mat i utgifter. Min släkting som jag pratat med är ensamstående med en inkomst efter skatt på strax under 10 000 kr i månaden. Hon får ändå en hel del pengar över varje månad och anser inte att det går någon nöd på henne. Hon köper det hon vill ha, men har inställningen att hon inte behöver så mycket ändå. Hon unnar sig mat av bra kvalitet men konstaterar att man äter mycket mindre när man blir gammal (hon är över 90 år). Det känns tryggt att se att det inte är några större problem med en låg inkomst om man har planerat bra innan. Nu kan ju allt ha förändrats den dag jag blir gammal, men jag fortsätter att göra det jag kan för att mina utgifter ska vara så låga som möjligt när jag blir pensionär.

Återställande av balans?

2016 skrev jag ett inlägg om att jag tror på det faktum att naturen med jämna mellanrum rensar ur och återställer lite balans här i världen, det tror jag fortfarande och denna coronakris tror jag är ett exempel på detta. Varför skulle inte ”moder jord” slå tillbaka? Jag tror att denna utrensning dessutom är bra, även om jag självklart förstår att det för många enskilda individer kan vara en katastrof. Vi har väl alltid haft pandemier med jämna mellanrum, men på senare tid så har vi varit bättre på att bekämpa dem än vi var förut och är ovana med att det får så stora konsekvenser. Pandemier, naturkatastrofer och klimatförändringar är ett resultat av hur vi behandlar och beter oss här på jorden. Någonstans i allt elände som vi ser just nu (och som jag tror kommer att bli värre) kan jag också se positiva tendenser. Fler inser hur ohållbart vi lever. Naturen/klimatet får en liten återhämtning. Kanske satsar man på lite mer stabila och hållbara företag när många måste starta om på nytt. Kanske inser man vilka yrkesgrupper som är viktiga, och vilka som är mindre viktiga, och att lönen i någon mån kommer att visa det framöver. Kanske får vi en bättre fördelning mellan stad och landsbygd nu när främst stockholmarna visat hur ignoranta de kan vara mot alla andra (genom att helt bekymmerslöst sprida smittan runt sverige, främst till skidorterna). Vi har även tydligt sett nackdelarna med att bo i storstäder när saker inte fungerar som vanligt. Jag kan faktiskt se många positiva tendenser som jag hoppas att åtminstone några kommer att förändra framtiden. Någonstans är jag även lite nöjd att mina barn får uppleva en kris och se vad det innebär, förhoppningsvis kommer det att påverka dem i deras val i livet på ett positivt sätt.

För egen del kan jag bara konstatera att jag har gjort en hel del val som känns väldigt rätt just nu. Jag bor inte i en stad. Jag har inte särskilt mycket i huslån. Vi har trygga jobb hela familjen (alltså inte särskilt bra betalt). Jag har framförallt mitt preppförråd så jag slipper trängas i panik framför tomma hyllor som inte hinner fyllas på. Jag har en ganska trygg ekonomi med låga utgifter, bra sparkvot och bra marginaler.

Brandkunskap, mm på jobbet

Ni som är anställda, blir ni erbjuden utbildning i brand, HLR och liknande? Vi har nyligen haft en heldag på min arbetsplats med diverse teori och övningsmoment kring brand, utrymning, HLR och lite annat relaterat. Väldigt bra initiativ av min arbetsgivare! Framförallt HLR är färskvara och behöver repeteras minst en gång per år, helst oftare. Känns också bra att veta att mina kollegor vet vad som ska göras om något händer. Själv hade jag väl ganska bra koll redan, men man kan aldrig repetera för mycket eller för ofta. Nu hoppas jag att detta blir något årligt återkommande. Även om utbildningen främst gällde ”på jobbet” så blev det en hel del diskussioner om hemmasituationer också. Har ni brandvarnare hemma? Var sitter den? Hur ofta kollar ni batterierna? Hur många brandsläckare har ni hemma? Vet hela familjen hur de ska agera vid brand? Vet alla i familjen hur de ska agera vid ett sjukdomsfall?