Så kom den då äntligen – första natten i hängmattan. Jag drog iväg på en vandringsled till ett naturreservat i närheten och spände upp hängmattan. Middag blev en vandringsmatpåse som smakade sisådär, måste hitta någon godare lösning på mat. Såhär i coronatider så var jag inte direkt ensam, vilket kändes ganska OK ändå. Vi hade rejäla ”coronaavstånd” mellan övernattningsplatserna. Precis som jag läst om andras erfarenheter så töjde sig repen/hängmattan en del eftersom det var första gången, så vid ett-tiden så vaknade jag av att jag delvis låg på backen. Ut och spänna till hängmattan och sedan hängde jag i luften resten av natten. Blev väldigt överraskad av ljuset (solen går upp tidigt!) och förstår inte hur de som sover under bar himmel lyckas sova.
Vaknade i alla fall rejält tidigt, gjorde i ordning frukost, packade ihop och var hemma ganska tidigt. Härligt var det och nu längtar jag till nästa gång! Då kanske jag även vågar mig iväg lite längre nu när jag vet att det fungerar som det ska.
prepp på mitt sätt 