Växla upp den långsiktiga preppen

Många företag och familjer har det jobbigt ekonomiskt nu och vi är glada att vi faktiskt inte är särskilt drabbade. Ingen av oss kommer att bli av med jobbet inom någon överskådlig framtid och vi driver inga företag. För att utnyttja denna (tillfälliga) ekonomiska fördel som vi har just nu så har vi bestämt oss för att tidigarelägga en del rust på huset bland annat. Därmed bidrar vi lite till att hålla bra företag vid liv under krisen (vi väljer med omsorg) samtidigt som det även kan vara så att priserna blir lite lägre. Flera fördelar med andra ord. Vi kommer heller inte att minska våra amorteringar utan istället försöka satsa på att ev få lite bättre ränta. Kanske kommer vi till och med att öka amorteringarna för att få ett ännu bättre utgångsläge och bli skuldfria tidigare.

Att ”uppgradera” huset ligger helt i linje med min långsiktiga planering och tanken är att det inte ska vara särskilt mycket som måste göras på huset den dag vi går i pension och framåt. Det första vi gjorde när vi köpte huset var att lägga nytt tak, det ska hålla i sisådär 50 år är det tänkt. Bergvärmen ska bytas ut inom en 10 års period och sedan kommer den förhoppningsvis att hålla länge. Någon typ av solceller eller liten vindsnurra (eller båda) är tänkt att installeras om några år för att hålla elkostnaderna nere, jag hoppas på att priserna kommer att gå ner. Dörrar och fönster är nya och kommer troligtvis att hålla vår livslängd. Vitvaror kommer man inte undan att byta, men de är heller ingen enorm kostnad. Målet är att när vi går i pension så ska vi inte ha några lån kvar att amortera på och alla stora investeringar och renoveringar ska vara gjorda. Därmed blir vi ganska oberoende av vad nivån på våra pensioner blir. Jag hoppas ju även på att kunna gå i pension (sluta jobba) tidigare än 65 års ålder. Jag planerar helt enkelt för att jag ska ha det bra när jag blir äldre.

Återställande av balans?

2016 skrev jag ett inlägg om att jag tror på det faktum att naturen med jämna mellanrum rensar ur och återställer lite balans här i världen, det tror jag fortfarande och denna coronakris tror jag är ett exempel på detta. Varför skulle inte ”moder jord” slå tillbaka? Jag tror att denna utrensning dessutom är bra, även om jag självklart förstår att det för många enskilda individer kan vara en katastrof. Vi har väl alltid haft pandemier med jämna mellanrum, men på senare tid så har vi varit bättre på att bekämpa dem än vi var förut och är ovana med att det får så stora konsekvenser. Pandemier, naturkatastrofer och klimatförändringar är ett resultat av hur vi behandlar och beter oss här på jorden. Någonstans i allt elände som vi ser just nu (och som jag tror kommer att bli värre) kan jag också se positiva tendenser. Fler inser hur ohållbart vi lever. Naturen/klimatet får en liten återhämtning. Kanske satsar man på lite mer stabila och hållbara företag när många måste starta om på nytt. Kanske inser man vilka yrkesgrupper som är viktiga, och vilka som är mindre viktiga, och att lönen i någon mån kommer att visa det framöver. Kanske får vi en bättre fördelning mellan stad och landsbygd nu när främst stockholmarna visat hur ignoranta de kan vara mot alla andra (genom att helt bekymmerslöst sprida smittan runt sverige, främst till skidorterna). Vi har även tydligt sett nackdelarna med att bo i storstäder när saker inte fungerar som vanligt. Jag kan faktiskt se många positiva tendenser som jag hoppas att åtminstone några kommer att förändra framtiden. Någonstans är jag även lite nöjd att mina barn får uppleva en kris och se vad det innebär, förhoppningsvis kommer det att påverka dem i deras val i livet på ett positivt sätt.

För egen del kan jag bara konstatera att jag har gjort en hel del val som känns väldigt rätt just nu. Jag bor inte i en stad. Jag har inte särskilt mycket i huslån. Vi har trygga jobb hela familjen (alltså inte särskilt bra betalt). Jag har framförallt mitt preppförråd så jag slipper trängas i panik framför tomma hyllor som inte hinner fyllas på. Jag har en ganska trygg ekonomi med låga utgifter, bra sparkvot och bra marginaler.

Virusprepp

Hur har vi det här i virustider? Ja, inte har vi särskilt mycket brist på mat i alla fall. Det blir verkligen konkret att det är en bonus när el, internet och annat fortfarande fungerar. Jag har ju egentligen preppat för totalt avbrott och har då konstaterat att jag ligger väldigt lågt på protein. Det är inget problem när kyl och frys fortfarande fungerar. Frysen är så full att jag inte ens kunde köpa köttfärs på extrapris för ett tag sedan för det skulle inte få plats i frysen. Jag skulle behöva en till frys!

Vi är inte satta i karantän, men vi använder oss av sunt förnuft och håller oss borta från folk så mycket det går. Det jobbigaste är att jag sagt till mina föräldrar att vi ska hålla oss ifrån varandra ett tag, för säkerhets skull. De har inte så många kontaktytor, men jag (vi) har ändå en del kontakt med folk som kan vara smittspridare. Svår avvägning, men jag tar hellre det säkra före det osäkra.

På jobbet har vi i princip totalt reseförbud (som så många andra), men ännu har inget formellt beslut fattats att vi ska jobba hemifrån. Vi har å andra sidan rätt att jobba på distans till viss del och det utnyttjar jag. Mitt jobb går ändå att göra precis lika bra hemifrån som från kontoret.

Än så länge har inte någon coronapanik visat sig i butikshyllorna i mitt närområde. Själv har jag endast gjort en lite extra stor veckohandling för några veckor sedan och vi skulle med god marginal klara en karantän för oss fyra i två veckor, även det dubbla skulle fungera utan att vi behövde ransonera. Längre än så, då blir det lite ransonering med protein.

Jag kan ändå konstatera att detta har varit en källa till många konversationer kring krisberedskap både på jobbet och i bekantskapskretsen – det tycker jag ändå är positivt. Hoppas att det blir lite bestående krisberedskapstänk hos åtminstone några.

Uppvaknande för maken(?)

Maken fick ett litet uppvaknande igår. ”Kolla, här frågar de om man har tillräckligt med mat hemma för en karantän, 2 veckor”. Ja, det är klart att vi har konstaterade jag eftersom det i den situationen inte är strömavbrott så vi har ju allt i kyl och frys att äta. Han hade svarat nej, men fick sig förhoppninsvis en liten tankeställare. Han försökte fortsätta argumentera för att det inte skulle räcka, ”men det är ju 28 måltider för fyra personer”. Vi har pasta och ris i mängder, det finns pommes och potatisbullar i frysen, vi har pulvermos. Till detta har vi korv, köttbullar, kyckling, hamburgare, bacon och en massa annat protein i frysen. Vi har tre plattor ägg och massor att dricka utöver vatten i kranen. Vi kommer naturligtvis inte att kunna äta precis vad vi är sugna på, men nog finns det mat. Han var inte helt övertygad, vilket kanske är bra. Då kanske han bunkrar upp med något på egen hand.

Den positiva effekten med detta virus verkar vara att den har höjt folks krismedvetenhet lite. Det pratas på arbetsplatser, diskuteras i sociala media – inte alltid i så rationella ordalag, men ändå. Två veckor är också en ganska bra start att preppa för. Karantändiskussionen sätter också fingret på att det är tanken att du ska klara dig själv i två veckor, ingen kommer att komma med matkassar till dig. Har man tur så får man vara hemma med bibehållen lön, men det är inte på något sätt säkert, så även den ekonomiska preppen kommer in i diskussionen. I vår familj så är det bara jag och ett av barnen som kan stanna hemma och fortsätta jobba/plugga, maken och barn nr 2 kan inte jobba hemifrån och har dessutom sådana jobb att de tar hand om andra människor. Det blir ett mycket svårt övervägande där så länge ingen faktiskt är sjuk eller misstänkt smittad. Vi har än så länge inga konstaterade smittade i närområdet, men det kan ändras snabbt och då är det nog lite sent att ge sig iväg och storhandla för två veckor. Sedan är det inget som säger att karantänen skulle vara slut efter två veckor om den omfattar hela orten av någon anledning.

 

Klimatförändringar

Jag är absolut ingen expert och heller inte så väldigt påläst, men någonstans så ser jag ändå många varningstecken och läser den ”lättlästa” information som finns kring miljöförstöring, klimatförändringar, miljögifter, ekologiskt, mm. Det är ett enormt och komplext ämne och jag tror inte att det bara är svart och vitt och det finns nog inte bara en sanning. Det är en helhet och helheten verkar gå käpprätt åt helsike, även om vi kanske kan fördröja lite. Om jag förstått saken rätt så skulle vi behöva offra det mesta av vår moderna livsstil för att rädda upp situationen så gott det går, och det är nog inte de flesta beredda att göra. Vi diskuterar flygskatter när den egentliga lösningen är att vi ska sluta flyga helt, och även sluta åka bil, köpa importerad mat, sluta konsumera det mesta, osv. Jag inser ju snabbt att vi inte kommer att sluta med detta, det går nog inte ens eftersom hela vårt samhälle är uppbyggt på detta. Det gäller inte heller bara Sverige utan hela världen skulle behöva göra dessa förändringar och det kommer inte att hända. Detta är också en av de stora anledningarna till att jag preppar. Jag tror faktiskt att det kommer att ske förändringar så pass fort att jag kommer att uppleva delar av dem under min livstid. Om det sedan är en definitiv förändring eller en del av en naturlig cykel spelar ingen roll, det kommer att påverka oss rejält ändå.

Vad kan då jag som enskild göra för att påverka och motverka dessa förändringar? Egentligen ingenting alls, även om jag går all in så är jag en droppe i ett mycket stort hav. Ändå så försöker jag att så långt jag kan leva så att jag ständigt minskar min påverkan, samtidigt så är inte samhället anpassat för att jag ska kunna göra hur mycket som helst (om jag inte vill sätta mig själv utanför samhällets sammanhang och bli väldigt extrem). Men främst så försöker jag leta information som jag klarar av att ta till mig på min kunskapsnivå och anpassa mig till en värld som kommer att förändras.

Vad tror jag då kommer att hända? Det som ligger väldigt nära till hands just nu är väder, dvs varma, torra somrar och kalla och snörika vintrar. Stormar tror jag också kommer att bli vanligare och även skyfall i vissa perioder som orsakar översvämningar). Med torra, varma somrar så kommer fler skogsbränder och annat elände. Allt detta är något som jag kommer att försöka att anpassa mig till. Utöver detta så kommer det säkert att komma fler förändringar som jag är för okunnig för att kunna förutspå, men mina gissningar är att vissa växtsorter och djurarter kommer att påverkas – åt båda hållen. Vissa missgynnas kanske så mycket att de dör ut och andra gynnas och kommer att frodas och öka. Nya arter? Jag tror också att vi, väldigt försent, kommer att bli tvungna att anpassa oss ganska rejält till rådande situation. Jag tror att de av oss som valt att bosätta oss utanför städer kommer att påverkas minst (generellt sett), ju längre ut på landet desto mer har man kanske förutsättningen att anpassa sig lättare. Detta är bara en gissning och vad jag tror kommer att vara undantaget är stora lantgårdar med stora odlingar eller stora djurbestånd – där kommer framförallt torkan att sätta upp stora begränsningar. Små självhushållsgårdar är min gissning på de som kommer att klara sig hyfsat bra, förutsatt att man är beredd att anpassa sig till rådande förutsättningar. Solpaneler och vindsnurror kan ge en del el (tillräckligt?) som tillgodoser ett anpassat elbehov, uppvärmningsmöjligheter genom vedspis/braskamin/liknande, egen brunn med dricksvatten, kanske närhet till sjö som ger bevattningsmöjligheter, osv. I städer ser jag framför mig främst elbrist, grundvattenbrist och transportproblem (både inom staden och till staden) och alla de följdeffekter som det får med uppvärmningsproblem, matbrist, vattenbrist, hygienproblem, osv. Det finns säkert andra faktorer som också kan ställa till en hel del som jag inte har koll på.

När vågen tippar över, dvs när det kommer någon sorts allmän insikt om att vi inte kan fortsätta som vi gör och det som tidigare ansetts vara status och en eftertraktad livsstil och eftertraktad kunskap/kompetens inte längre är det som gäller eller ens kommer att gå att fortsätta med, kommer nog en stor del av befolkningen att få ett bryskt uppvaknande. Vi har en generation med unga människor där en stor andel inte har upplevt något annat än det konsumtionsfixerade samhälle som vi har idag (om man ska generalisera).

Oavsett om jag har rätt eller fel ang framtiden och dess konsekvenser så gör det faktum att jag ändå har tänkt igenom vad som kan hända att en viss trygghet finns och gör att jag inte går och är överdrivet orolig på ett sätt så att jag mår dåligt. Jag inbillar mig att jag kommer att kunna anpassa mig till en viss del och även kunna hjälpa och guida mina barn för att de ska kunna anpassa sig.  Skulle det börja gå riktigt åt skogen så hoppas jag att jag kan se tidiga signaler och styra min familj till att göra kloka och långsiktiga val främst vad gäller boende och ekonomi.

 

Klimatförändringar och allt tyckande och åsikter kring detta kan upplevas som ytterst provocerande och där vill jag bara påpeka att detta är mina amatörmässiga åsikter och vad jag personligen tror, inga fakta och sanningar. Det är inga svar utan bara ett resonemang kring ett ämne som jag tycker är intressant, om än skrämmande.

Förberedelser för att kunna bugga in

Hur framtidssäkrar jag mitt hus? Dvs hur förbereder jag mig och mitt boende på det som jag faktiskt oundvikligen tror kommer i framtiden. Detta inlägg är en mer realistisk reaktion på det ev scenario som Teknikprepper ställde en fråga kring (se mina reflektioner om detta här), dvs det är högst osannolikt att jag skulle packa min bil och ett släp och lämna mitt hus om det inte var absolut omöjligt att stanna (pga utsläpp eller annan lokal, akut fara). Mitt huvudalternativ kommer alltid att vara att stanna hemma (bugga in).

Först så kan jag ju redogöra för vad jag faktiskt tror kommer att hända. Jag tror att vi inte kommer att hantera klimatförändringarna särskilt bra så olika varianter av extremväder tror jag kommer att bli mer eller mindre normalt. Just här i Sverige så tror jag att vi främst kommer att drabbas av torka, varma somrar, kalla vintrar och stormar, ev även översvämningar. Elbrist och vattenbrist tror jag också ligger i framtiden i viss mån. Ev blir mycket en ”lyxvara” pga brist på tillgång eller att det beskattas hårt pga klimatpåverkan. Detta är inte några plötsliga SHTF scenarion utan något som kommer att komma gradvis och utan att vi tänker för mycket på det i början. Jag tror också att det till stora delar är oundvikligt men har ingen aning om hur fort det kan gå. Hur som helst så är detta vad jag främst ser som orsak till att preppa mitt hus, min tomt och mitt hushåll.

Huset: Vi är ju relativt nyinflyttade, vi har inte ens bott här ett år, så en hel del kan jag betrakta som vanlig rust och underhåll. Vi har redan relativt bra förutsättningar för att vara en vanlig förortsvilla. Vi har en braskamin och vi har en bra matkällare. Inte så mycket behövs egentligen göras åt själva huset. Vi ska fortsätta att se till att det är i bra skick helt enkelt. I det längre perspektivet så vill jag ha lite solpaneler och ju mer det snackas om elbrist så blir det lättare att övertala maken om att det är en bra ide. Priserna börjar gå ned också så det är positivt. När det är dags att byta ut ”kassetten” till braskaminen så ska jag leta efter något som är lite mer praktiskt och flexibelt. Den vi har nu är egentligen beroende av el(!) hur tokigt det än låter. Men i dagsläget så har jag uppvärmningsmöjligheter och även kylförvaring även utan eltillgång. Målet är att göra huset så pass oberoende av el som det går utan att bli för extrem. Något som jag inte har och inte kommer på någon riktigt bra lösning på är hur vi ska kunna laga mat inomhus på ett bra sätt. Vi har ingen vedspis och vi har heller ingen plats för att kunna installera någon. Braskaminen går säkert att använda till viss del, men inte till allt. Å andra sidan så räknar jag inte med att vi ska vara utan el helt och hållet så då är det prioritering som gäller. Gasolköket går säkert också att använda om man vädrar, men jag är inte så förtjust i att använda det inomhus. Så länge vi kan laga mat utomhus så har vi flera olika lösningar som fungerar. Vi har tex tänkt att bygga någon typ av utekökslösning som kommer att fungera utmärkt under vår/sommar/höst. Vi har en inglasad altan som funkar som den är idag, men som vi på sikt kommer att bygga om och då kommer den att bla bli isolerad så att det blir mer som ett uterum, därmed så kan den även användas vintertid (till tex matlagning).

Tomten: På tomten så kommer jag att gradvis utöka mina odlingar och på sikt ska det även införskaffas ett växthus. En större vedbod ska byggas så att vi kan få plats med mycket mera ved. Staketet runt gården kommer att behövas bytas ut inom några år och då ska det upp någon högre variant som även kan fungera som inhägnad om man vill, anledningen till detta är att jag vill kunna ställa om snabbt till att skaffa höns om det skulle behövas (dvs vara så eländigt att tom maken och grannarna inser att det är en bra ide). Vi har en del förrådsbyggnader på tomten och även en gäststuga som inte används som skulle kunna byggas om relativt snabbt och enkelt. Jag har även koll på en del ställen där det finns höns så att jag skulle kunna skaffa dem enkelt genom att köpa eller byta till mig. Höns är egentligen det enda djur som jag ser att det är realistiskt för mig att skaffa till en början med tanke på att vi inte har så mycket erfarenhet eller plats. Matbehovet är inte enormt och de producerar mat (ägg) regelbundet under sin livstid. Det är inte bara att skaffa djur, man måste veta lite om hur man tar hand om dem också. Jag samlar även på mig mycket information kring höns just av denna anledning. Hönsen kan bidra med både ägg och kött vilket blir en bra proteinkälla.

Omgivning: När det gäller omgivningen och de förutsättningar som den ger så bor vi nära vatten där vi kan hämta till både bevattning och till dricksvatten (efter att det kokats/renats), det är även bra fiskevatten så någon liten fisk borde vi ju kunna få någon gång. Vi har även en båt om det skulle behövas. Vi bor högt så risken för översvämning är minimal. Gott om tillgång till träd för att skaffa ved och mycket bär och svamp i omgivningarna när det är säsong. Jag uppfattar det även som att vi har bra och vettiga grannar och det är positivt.

Utrustning: Här är det jag främst kommer att tänka på en cykelkärra. Om klimatförändringar är orsaken till allt elände så kommer priset på bränsle troligtvis att bli ohyggligt dyrt så då är det bra med alternativ till att transportera saker. I övrigt så är det inte så mycket utrustning som jag inte har som jag ser så stora behov av. Jag räknar ju med att det ska gå att skaffa saker även i framtiden om det behövs.

Kunskap: Väldigt viktigt och det ser jag till att skaffa mig så brett som det bara är möjligt. Gärna i form av böcker så att det finns kvar och kan föras vidare. Jag ser till att regelbundet få utbildning i första hjälpen och HLR framför allt för att ha en bra grund där. Sedan ser jag även till att använda och prova på det som jag tror kommer att behövas, tex kring odling.

Det jag ser framför mig är ju inte en total kollaps utan att samhället fortfarande fungerar till viss del. Detta är för att jag ska kunna spara på utgifterna och inte vara så beroende av vad som fungerar och inte fungerar. Jag vill ha förutsättningen att ha det så bra och bekvämt som möjligt under de förutsättningar som råder. Jag ser framför mig väldigt hög prissättning på vissa saker, att vissa saker inte alltid finns att köpa, perioder med strömlöshet och liknande saker men att det fortfarande råder viss lag och ordning tex.

Har ni en plan – eller ingår ni i någon annans?

Läste inlägget Planer inför ett krig på Par i Prepps blogg. Kort sammanfattat så handlar det om budskapet att ingen kan räkna med att få komma och bo hos någon annan om det tex blir krig. Det låter hårt och kallhjärtat, men är egentligen raka motsatsen (vilket också konstateras och argumenteras för i inlägget). Det fick mig att tänka till lite på hur jag själv borde resonera. Jag landade lite i ungefär samma resonemang, mycket pga hur jag bor. Det finns inga förutsättningar för mig att ta emot någon mer än de jag har räknat med att ta hand om. Vi bor i ett villaområde och har inte något extra utrymme där någon mer kan bo. Nu är mina förutsättningar även att all min släkt som jag räknar med att jag på något sätt har lite ansvar för bor relativt nära, definitivt inom cykelavstånd. Att någon av dem skulle komma och vilja bo hos oss ser jag som mycket osannolikt, om inte deras hur blivit förstört på något sätt. Dessutom så räknar jag med att de i släkten som är friska och kapabla får klara sig själva. Visst kan jag bistå med kunskap, råd och någon pekpinne, men att börja dela med mig av något matlager i någon större omfattning kommer inte att ske. Det är reserverat för min egen familj samt mina väldigt gamla föräldrar om de är i livet, dessa är min ”innersta krets” och de som jag avser ta hand om på bästa sätt om något händer. Där kan jag å andra sidan konstatera att mina föräldrar säkert är bättre rustade än många av mina yngre släktingar. Jag tar upp ämnet krisberedskap när jag kan i olika diskussioner och påpekar vikten av att ha ett visst lager hemma och de som väljer att ignorera detta kan inte komma i efterhand och kräva hjälp av mig. Att som Par i Prepp dessutom konstatera att det inte går att ha ett tältläger på eller i anslutning till tomten håller jag helt med om. Det skulle framförallt skapa stora sanitära problem ganska snabbt, vilket inte skulle gynna någon. Jag har sett till att jag har förutsättningar att ta hand om mina närmaste och därmed har jag sett till att vi inte blir någon belastning för samhället om något händer, det är omtanke om både mina närmaste och resten av samhället. Det är min plan.

Men om mina förutsättningar skulle vara annorlunda då? Om jag skulle bo på en gård där det fanns mycket mark och en del extra byggnader som snabbt skulle kunna göras om till beboeliga utrymmen? Jo, visst skulle det kunna finnas både plats och förutsättningar i en sådan situation, men det kräver ändå en hel del resurser. Man behöver ändå en plan och man behöver klara av att följa den. Planen finns eller kommer till av en anledning och det är förhoppningsvis för att det ska finnas en möjlighet att fungera långsiktigt. Om man har en gård så kan det tex vara en fördel om det kommer några fler och bosätter sig där eftersom en gård kan vara ganska arbetskrävande om de normala förutsättningarna ändras drastiskt, men det innebär samtidigt att man inte har nytta av vem som helst – här kommer planen in igen. Är man tillräckligt värdefull för att ingå i någons plan?

Tillbaka till min egen situation så kan jag bara konstatera att jag troligtvis kommer att kunna stanna kvar hemma om det inte händer något i det direkta närområdet. Vi bor relativt ”naturnära” och verkar ha bra och vettiga grannar som det nog skulle gå att samarbeta med. Mitt stora problem är att jag inte har någon direkt plan för var vi tar vägen om det inte går att stanna kvar hemma. Då skulle jag ju vilja komma till någon annan, men det har jag inte i dagsläget någon plan för (eller rättare sagt – jag ingår inte i någon annans plan). Vad jag ändå kan konstatera är att jag troligtvis skulle kunna vara lite mer ”till nytta” än alla de som inte förberett sig alls. Jag har samlat på mig en del användbar kunskap och om möjlighet finns att ta sig någonstans med bil så skulle jag ha med mig en hel del resurser. Därmed kanske jag (med familj) skulle kunna förhandla mig till en plats i någon annans plan, men det är inget jag skulle räkna med. Helt klart behöver jag fundera över denna del och se till att jag (vi) har en plan även för detta.

Litet vardagsprepptest

Jag gjorde ett litet prepptest igår. På vägen hem från jobbet så hoppade jag av bussen några hållplatser för tidigt. Tanken var att jag skulle känna på hur det var att gå hem utan några andra förberedelsen än de jag har varje dag. Tanken dök upp när jag stod och väntade på bussen så jag hade ingen extra planering alls för detta, inte ens riktigt var jag skulle kliva av. Tänkte mig att ca 5 km skulle vara ett bra test och försökte gissa mig till en lämplig hållplats att kliva av på. Första lärdomen – det är svårt att bedöma avstånd utifrån minne. Från hållplatsen där jag klev av, samt lite extra omvägar eftersom jag snabbt insåg att det skulle bli för kort, så blev det ändå bara 3,5 km. Jag insåg detta så fort jag klev av, men då var det för sent. Lärdomen är alltså att det rakt ur minnet är svårt att bedöma avstånd. I övrigt var lärdomarna positiva, även om det till viss del kan bero på att det just blev lite kortare än förväntat. Jag var lagom, nästan på gränsen till för varmt klädd. Vädret var typiskt höstväder, fuktigt i luften, 5-7 grader men ingen blåst. Jag har bra skor som är bekväma att gå i. Min näst intill fullpackade Mil-Tec ryggsäck satt bra och blev inte för tung eller otymplig att bära och då använde jag inte ens avbärarbältet.

Detta test ska jag definitivt göra fler gånger och då ska jag kliva av tidigare så att det åtminstone blir 5 km. Just 5 km är ca ¼ av den sträcka som jag har från jobbet och hem och det skulle ge en bra indikation på hur jobbigt det kan bli och vilken tid det skulle ta. Jag räknar med att det skulle ta ca 6 ggr tiden det tar att gå 5 km, eftersom man inte kanske orkar hålla samma tempo på en längre sträcka samt att man behöver några pauser. Att testa lite då och då på olika sträckor gör också förhoppningsvis att jag blir bättre på att bedöma avstånd och tidsåtgång. Bra även om jag kan testa i olika väder. Det stora problemet blir att ta sig hem om det är vinterväder med mycket snöfall eller riktigt kallt, då kanske det inte ens är en bra ide att försöka ta sig hem. 

Hur har ni andra, som har lite längre avstånd, tänkt kring att ta er hem om buss och bil inte fungerar? Testar ni någon gång om det är så som ni förväntar er?

 

Höstprepp

Eftersom jag bor ungefär i mitten av Sverige så är det riktigt höstväder just nu. Temperaturen på morgonen ligger runt nollan och vinterjackan har plockats fram. Att cykla till och från jobbet är inte riktigt längre min grej så numera åker jag främst buss. Är faktiskt ganska rogivande att sätta sig på en buss ett tag innan man kommer fram. Att åka buss ställer också lite andra krav på min dagliga packning och klädsel. Jag är klädd för att i värsta fall kunna ta mig hem per fots (ca 2 mil) och i väskan har jag det nödvändigaste för att klara den promenaden eller ett långt busstopp längs vägen. Reflexer är också ett i allra högsta grad nödvändigt tillbehör i höst/vintermörkret, kompletterat med en bra ficklampa i väskan om det skulle behövas. Det jag saknar i min dagliga packning är en termos som jag faktiskt har prioriterat bort pga utrymmesskäl, men jag funderar på att ta med en till jobbet och ha liggandes där ifall jag redan från början vet att det finns överhängande risk för att det blir en lång promenad hem. Varmt vatten och en varma koppen skulle nog uppskattas om det är kallt. I händelse av att jag kommer en bit på vägen och får gå resten så har jag en del alternativ. Jag kan gå tillbaka till jobbet, jag har bekanta som bor halvvägs hem (ganska precis mittemellan hemmet och jobbet) eller jag kan gå hem, detta gör att jag känner en viss trygghet att jag på något sätt tar mig till skydd och värme om något skulle hända.

Ang klädsel så ser jag alltid till att jag har bra och rejäla skor på mig som jag klarar av att gå långt i. Ett enklare par vandringskängor som ser lite med ”vardagsskoaktiga” ut men ändå fyller sin funktion. Med andra ord skor som funkar för att gå två mil med ryggsäck. Varma byxor och varm och bekväm jacka. Mössa och vantar ligger i ryggsäcken tillsammans med en extra tröja, en halsduk ska packas ned också. Ett extra par strumpor kanske jag ska lägga ned också.

Preppväska att ha på jobbet måste jag göra i ordning. I den kan jag ha min termos, lite extra förstärkningskläder, lite ätbart och annat smått och gott.

 

Ta vara på er i höstmörkret och glöm inte reflexer!

Om något händer – Bugga ut

Om vi skulle behöva lämna hemmet så kan det vara av oändligt många orsaker som gör att det även finns mängder av olika sätt det kan/måste ske på. Att försöka att skaffa en heltäckande prepp för detta måste vara nästintill omöjligt, men all förberedelse är bättre än ingen alls.

Ordnade former. En anledning till att vi skulle behöva lämna hemmet kan vara att något lokalt händer som gör att samhället tar tag i problemet och ordnar transport eller åtminstone ett tillfälligt boende. Då känns det som att vi kommer att ha lite tid på oss att packa varsin väska med kläder, lite mat och annat nödvändigt. Om transport sker med egen bil kan vi ta med oss väldigt mycket som gör att vi inte behöver belasta systemet i onödan. Mat/vatten, matlagningsmöjligheter och sovsäckar är självklara saker som det känns som att det är lätt att missa i en sådan situation. Denna situation känns även som att den är av sådan art att det inom en kortare tid (veckor) kommer att lösas så att man kan ta sig hem igen. Jag tänker tex på de som fick lämna sina hem tillfälligt pga riskerna som sommarens skogsbränder utgjorde.

Allt annat än ordnade former. Att ge sig av i panik hemifrån ger helt andra förutsättningar och alternativ. Hur kan man ge sig av? Hur långt bort måste man ge sig av? Bil, båt, cykel eller till fots? Packningsmässigt spelar det stor roll. Vi har inga färdigpackade ”bugoutbags”/BoB. Var kan man ta vägen? Även detta spelar stor roll. Om vi blir tvungna att ge oss av hemifrån så har vi inte riktigt någon plan för var vi tar vägen, vi äger ingen sommarstuga (BoL), men naturligtvis har vi några tänkbara alternativ. Det är även svårt att planera i förväg eftersom det kan vara mycket värre på det ställe man har tänkt att ta sig till. Vi har i alla fall flera alternativ till färdsätt. Två bilar gör att vi kan ta med oss mycket ifall det skulle gå att köra bil, vi har även köpt en släpkärra som det får plats mycket på. Båt finns också inom 1 km från huset och går att packa med en del packning. Cyklar finns till alla och vi kan packa i ryggsäckar. Här finns även reservslang för att laga punktering. Detta alternativ vill jag i framtiden gärna komplettera med en cykelkärra för att kunna få med sig lite extra. I värsta fall så blir det till att ge sig av per fots. Inget bra alternativ med tre ganska lata ungdomar, vissa har väldigt dåliga skor/kläder, bara fyra vandringsryggsäckar, endast ett tremannatält, endast fyra sovsäckar, osv. Att ge sig av till fots och inbilla sig att man ska bo/överleva i skogen känns inte ens realistiskt. Däremot så kanske vi måste förflytta oss till en viss plats och det kan endast ske till fots och då är det bra att även detta alternativ fungerar hjälpligt. Här finns det en del att jobba på. Något som är gemensamt för alla dessa scenarios är att det är bra att ha papperskartor att tillgå så att man kan se över vilka alternativ som finns och få möjlighet att planera. Det spelar ingen roll hur bra transportalternativ man har om man inte vet vart man ska. En annan aspekt på det hela är att jag vill även kunna ta hand om mina föräldrar, men samtidigt måste jag inse att många alternativ helt enkelt inte kommer att fungera för dem. De är över 80 år och kan endast följa med om alternativet blir bil. Hemsk tanke, men det är verkligheten.