Tillbehör till Mil Tec Assault pac

När jag beställde min Mil Tec ryggsäck så fanns det en vattenflask-hållare som hörde till. Den var ganska dyr (över 100 kr) och såg väldigt klumpig ut så jag beställde aldrig den. Nu när jag har hittat appen ”Wish”så har jag hittat massor av tillbehör och bland dem en vattenflask-hållare. Inte så stor, den passar perfekt till en 50 cl PET flaska, vilket är precis lagom för min del. Den är väldigt diskret och anonym, syns knappt. Känns rejäl för det lilla priset på ca 30 kr. Egentligen så är den gjord för Walkie Talkies vilket syns lite på formen. På Wish så finns samma saker för olika priser så ska man fynda där så är det bra att kolla igenom flera erbjudanden, samma sak kommer upp till olika priser så om man letar lite så kan man göra fynd.

Hursomhelst så är jag jättenöjd och rekommenderar denna till de som inte behöver ha med sig någon stor vattenflaska.

Mil Tec Assault Pac 50 l

Köpte för en tid sedan en ny ryggsäck, en Mil Tec Assault Pac 50 l. Har nu använt den ett tag och tänkte därför utvärdera lite.

Först och främst så ersatte ryggsäcken min tidigare väska som var en 60 l väska från Stadium som även kunde bäras som ryggsäck. I princip ett enda stort jättefack. Där hade jag dagligen mina träningskläder, jobbdator, edc, matlåda och annat – i en enda stor röra. Med ryggsäcken så har jag en lite mindre väska, fler fack så att det blir lite ordning och den är lite bekvämare att bära.

Gällande ordning så har ryggsäcken ett stort fack som går att öppna helt, lite som en resväska. Väldigt praktiskt för mina träningsgrejor som i princip fyller hela facket. Allt får plats och det är lätt att packa i/ packa ur. I det lite mindre facket (som fortfarande är ”fullstort”) har jag jobbdator och lite andra jobbgrejor. Här får även matlådan plats. Skönt att ha detta avskilt från träningsgrejorna. Sedan har ryggsäcken två mindre ytterfack på framsidan. I det ena, lite större, har jag min EDC och det andra är för det mesta tomt. Det finns även några småfack på insidan av de större facken. När jag åker på jobbresor så har jag tänkt att ryggsäcken får ersätta resväska och då packar jag vanliga kläder i det stora facket (istället för träningskläder) och i det lilla facket på framsidan packar jag lite ätbart för resan som då blir lättåtkomligt. På baksidan av ryggsäcken finns ett platt fack, vet inte vad det egentligen är till för men där har jag lagt lite utskrivna kartor. Kommer nog även att komplettera med en telefonlista med viktiga nummer. Pappersförvaring helt enkelt.

När det kommer till bekväm att bära så är det naturligtvis skillnad på en riktig ryggsäck och en vanlig väska som går att bära som ryggsäck, som jag hade tidigare. Självklart är den inte lika bekväm som min vandringsryggsäck, men det hade jag inte heller förväntat mig, det är lixom två olika saker. Tror ändå att det skulle gå att gå väldigt långt med denna utan att den blev speciellt obekväm. Ventilationen på ryggen är väl inte den bästa, men det är det å andra sidan inte på de flesta andra ryggsäckar heller. Lite svettigt får man stå ut med när det är varmt ute. ”Bärhandtaget” som är längst upp på ryggsäcken är väldigt praktiskt när man ska flytta runt den fullpackade ryggsäcken och det känns väldigt rejält.

Måste säga att jag är mycket nöjd med köpet och att den är väldigt användbar. För att den inte ska ge ett så överdrivet taktiskt intryck så har jag köpt en svart ryggsäck, då ser den ganska vanlig ut för de flesta. Att ”vanligt” folk ska uppfatta att det är en militär variant av ryggsäck tror jag är lite överdrivet tankesätt, jag använder min dagligen på jobbet och ingen har reflekterat över något sådant – antingen vet man att det är så eller så tänker man nog inte på det överhuvudtaget. Det jag saknar är ett sidofack för vattenflaska. Det som gick att köpa till och fästa i mollesystemet såg så klumpigt ut att jag valde att inte köpa det, men jag saknar ett sådant fack och får leta vidare efter något alternativ. Rejäla kompressionsremmar har den också så om den inte är fullpackad så kan man dra ihop den så att den blir mycket plattare, väldigt flexibel med andra ord. Priset var 399 kr och det gör den väldigt prisvärd i mitt tycke. Hållbarheten återstår att se, men den känns rejäl.

 

 

 

 

Förberedd: en introduktion till skandinavisk krisberedskap och prepping – recension

Förberedd: En introduktion till skandinavisk krisberedskap och prepping av Michael Sjödin och Stefan Sjödin

Har nu äntligen läst ut denna bok. Att det tagit lång tid beror inte på att boken på något sätt är tråkig eller dålig utan på helt andra omständigheter.

Boken är väldigt lättläst och överskådligt skriven. Bra kapitelindelning som gör att den även kan användas som en uppslagsbok, speciellt för nybörjarpreppers. Boken innehåller mycket tips om hur man går vidare i sitt sökande efter information, men den täcker in all basinformation. Gillar att den egentligen bara skriver om basicprepping, dvs hur och vad man bör göra och tänka på för att klara de enklaste kriserna som tex längre strömavbrott och liknande. Helt enkelt en bra introduktion till prepping och allmänt sunt förnuft. Känslan är att boken skulle passa utmärkt som ett diskussionsunderlag i en studiecirkel eller som en del i samhällsundervisningen. Boken är inte ”rolig” på samma sätt som Zombieapokalypsen, vilket kanske gör den mer lämplig för vuxna läsare medan zombieapokalypsen ev lockar de lite yngre att läsa och tänka till. Hur som helst så var den intressant och är ett bra tillskott i bokhyllan.

 

The Island

Efter ett tips så hittade jag ”The Island” på SVT Play. 13 avsnitt som jag plöjde igenom på några dagar. Serien går ut på att 14 män och 14 kvinnor släpps av på varsin ö i Stilla havet. De ska klara sig helt själva i sex veckor och dessutom filma allt själva. Ingen tidigare erfarenhet av överlevnad, förutom en tvådagars ”utbildning” innan de åkte iväg. Serien innehåller inget tävlingsmoment, vilket jag tycker är helt underbart. Tävlingsmoment i tex Robinsson är vad som förstör hela programmet i mitt tycke. Här fokuseras på överlevnad och hur vi beter oss när vi är helt utlämnade till varandra. Tycker väldigt mycket om konceptet, blir ganska störd på många idiotiska beslut som de gör och skulle absolut älska att vara med i programmet. Bra också att de inte blandar utan håller isär kvinnor och män, annars skulle det ha varit så lätt att allt delas in i traditionella könsroller. Jag blir faktiskt förvånad över hur realistiskt de låter programmet bli, nästan så att de går över gränsen till att riskera hälsan på deltagarna många gånger. Vartannat avsnitt handlar om männens ö och vartannat avsnitt om kvinnornas ö och sedan är det avslutande avsnittet en summering av hur det gick och lite reflektioner. Programledare är Bear Grylls, men han är inte med på någon av öarna utan kommenterar mest vad som händer.

Männens ö: Gruppen går ganska snabbt från 14 till 11 st, mycket pga tjafs inom gruppen och inte pga att de inte klarar de svåra förhållandena. Inte så mycket försök till jakt som jag hade trott, istället så är de ganska duktiga på att fiska. Huvudsakliga födan är dock sniglar, snäckor och annat skumt. Mycket svält, men de fixar vatten att dricka. Många vill vara ledaren i denna grupp och det skapar en hel del konflikter, men det är åtminstone någon (några) som försöker styra upp lite.

Kvinnornas ö: Herregud! Regel nr 1 måste väl ändå vara att hålla ihop och inte dela upp sig och gå iväg. En grupp lyckas gå vilse och snurra runt i cirklar i TRE dagar! Ledordet på denna ö är vätskebrist, vätskebrist, vätskebrist. Gruppen går snabbt från 14 till 10 och främst pga hälsoskäl. Gruppen gör ganska många försök till att jaga och lyckas riktigt bra några gånger. Fiska är de mindre duktiga på. Jag är fascinerad över hur väl de kommer överens i gruppen och tar hand om varandra, väldigt lite tjafs trots att energinivåerna måste vara lägre än lägst. De har ingen direkt ledare utan alla gör lite som de själva vill, det innebär att det inte är någon direkt ordning eller struktur och det är mycket som inte blir gjort. Detta styrs upp sista veckan och då funkar allt helt plötsligt mycket bättre. Visar verkligen hur viktigt det är att ha en ledare även om det inte nödvändigtvis behöver vara någon ”bossig” typ. Bara någon som skapar lite struktur i gruppen.

Mina reflektioner: Varför ser de inte till att ha bättre disciplin kring vattnet? Det borde vara prio nr 1. Hämta vatten, filtrera, koka, häll över i annat kärl – repetera. Detta borde ju vara något som görs hela tiden de är vakna. Varför försöker man inte jaga mer orm, de ser ju ändå relativt lätta ut att fånga och de är ju en enda stor muskel = mycket mat. Fiska gör man tidigt på morgonen eller på kvällen när solen börjar gå ned – inte mitt på dagen när solen gassar som värst. Morgonmöten för att fördela arbetsuppgifter varje dag känns som ett måste (männen börjar efter ett tag). Vatten, ved, leta ätbara växter, jaga/göra fällor och fiska – fördela varje dag. Varför bygger de inte vettiga skydd och sovplatser snabbare – hur svårt kan det vara? Gå aldrig iväg någonstans själv och gå aldrig iväg utan vattenflaska. Man märker tydligt efter ett tag att grupperna upptäcker detta och att det flyter på mycket bättre då. Sedan kan jag inte låta bli att reagera på hur mycket skräp som hela tiden flyter iland på stränderna. Båda grupperna hittar nät, plastflaskor, skor, snören och en massa annat.

Helt klart sevärt, trots att de gör många konstiga saker – men det kanske är just så vi gör när vi inte vet bättre. Det blir väldigt mycket ”trial and error” med livet som insats.

Recension: Zombieöverlevnad: Din guide till apokalypsen

Nu är den utläst! Mitt omdöme är att det är en väldigt intressant bok med en rolig twist. En mycket bra introduktion till katastrofberedskap och prepping. Kan säkert med fördel användas för skolungdomar eftersom den lättar upp lite med zombietemat. Täcker in det mesta på en lagom nivå och känns väl underbyggd med forskning och analyser. Boken fokuserar mycket på nordiska förhållanden vilket också är positivt, jag har ju inte så mycket nytta av att veta hur det skulle funka i USA. Väldigt intressant var det också att läsa om exempel från verkligheten, inte om zombier då men om verkliga katastrofer. Positivt att läsa att katastrofer oftast tar fram det bästa i folk och inte tvärtom.

Den var väldigt lättläst och jag har förhoppningen att barn nr 2 kommer att läsa den också. Lite mer beskrivning kapitel för kapitel skrivet av författaren Herman Geijer finns här.

Författarens blogg hittar ni här.