Reflexer

Nu är det verkligen den där årstiden igen. Den när många riskerar både sitt eget och andras liv genom att strunta i reflexer och ofta även klä sig helt och hållet i favoritfärgen svart. Själv ser jag mer eller mindre ut som en julgran när jag är ute i mörkret. 2-3 reflexer på ryggsäcken och 3-4 reflexer på kläderna. Framförallt så brukar jag ha ett såntdär reflexband som man slår fast runt något runt vristen, bra med reflex långt ned så att den syns tidigt. I morse efter att ha stått och väntat på bussen i full reflexmundering så påpekade busschauffören att när man står på sidan av vägen (vid busshållplatsen) så syns inte reflexerna så bra, dvs inte så tidigt, och han rekommenderade istället att man använder en liten ficklampa för just detta ändamål.  Då får busschauffören syn på oss som står och väntar i god tid och hinner bromsa in i lugn och ro. Jaha, så då var jag inte så smart med alla mina reflexer ändå. Inget jag tänkt på förut, men det låter ju faktiskt helt logiskt. I andra sammanhang så funkar reflexerna utmärkt, eftersom de som får syn på dem inte ska stanna och plocka upp mig, men för att busschauffören ska slippa göra tvära inbromsningar i ett kanske väldigt halt väglag så är ficklampa en mycket bättre lösning (eller mobilen i nödfall). Så nu ska jag titta efter någon liten smidig ficklampa som helst ska kunna sitta på nyckelknippan. Tänk att man lär sig nya saker hela tiden.

För er som är lite mer modemedvetna och inte vill ha en massa fula reflexer dinglande så finns det numera flertalet snygga lösningar som inte ens ser ut som reflexer. Reflextofsar tex som man kan sätta som dekoration på handväskan eller jackan.

reflex

Reflextofsar från firefly ovan.

Så dagens tips till alla er därute som står i mörkret och väntar på bussen – skaffa en liten ficklampa som ni kan ha tänd när ni ser att bussen kommer.

Annonser

Riktiga grannar

Inser att jag har saknat att ha ”riktiga grannar” under den tid vi bodde i lägenhet. Grannar som man nästan dagligen hejar på, som kommer över ibland och ber om hjälp, som det känns helt OK att gå över till och be om hjälp, som håller lagom koll på omgivningen. Är det för att vi bor i ett mindre samhälle som det blir så? ”Bymentalitet”? Visst hejade vi på grannarna även när vi bodde i lägenheten, men inte på samma igenkännande sätt, mer pliktskyldigt. Här verkar hela gatan känna varandra och känslan är att man håller lite koll åt varandra. Det är inte en påträngande känsla, det är ingen som kommer och hälsar på i tid och otid utan mer att man pratar några ord över staketet eller när man går förbi. Man har gått ihop kring vissa lösningar, som tex gemensam pump till sommarvattnet. Man hjälps åt och man känner igen varandra. Det blir en del ”Jag såg att ni …… Jag kan tipsa om …….”. Det är en lite mysig känsla måste jag erkänna och eftersom våra grannar (dvs hela vår lilla gata) verkar vara vettigt folk så ger det en extra trygghet. Skulle inte förvåna mig om någon eller några är lite preppers.

Jag ser fram emot sommaren nästa år eftersom det oftast är mer naturligt att man är utomhus och träffas mer då. Alla är ute och stökar i sina trädgårdar och kanske kan man få lite tips till sin egen trädgård. Jag gillar att umgås på en lite lagom nivå, utan att det blir så påträngande. Maken är lite mer social än mig så han kommer antagligen hinna runt och verkligen umgås med alla grannar, han är en sån där som alla tycker om och alla kommer bra överens med – där har jag lyckats riktigt bra med min prepp av make.

Tillfällig värme som ger ny energi

Nu så har jag kompletterat upp min ryggsäck med både strumpor och halsduk. Jag tar mig hem helt enkelt, på ena eller andra sättet. Värmen har tillfälligt kommit tillbaka också så vinterjackan har fått stanna hemma i några dagar. Det är härligt att kunna vara ute och njuta av höstluften, det ger energi med frisk luft. Känner direkt att energiförråden fylls på ordentligt. Matförrådet fortsätter att öka, mycket pga att resten av familjen skriver upp saker på veckohandlingslistan som redan finns hemma. Eftersom jag i princip alltid handlar minst två förpackningar av det som jag tror är ”slut” så ökar det sakta men säkert. Det märks även att vi är fem vuxna i hushållet för många saker tar slut väldigt fort, tex toapapper. Ibland känns det som att det går åt en bal med toapapper i veckan. Det är svårt att hålla ett bra lager då. Antar att det kommer att ändras när vi blir färre.

För övrigt så blir det mer och mer ordning hemma. Mycket har kommit på plats och det är inte mycket som är kvar att göra/ordna i år. Nästa år så är det en del målning som ska göras, staket och vindskivor framförallt. Tur att jag tycker att målning är kul. All odling har tagit en paus, nya tag i vår. Vitlöken är i jorden och det var egentligen det enda som jag har sått nu i höst. Nu får jag planera till våren.

Höstprepp

Eftersom jag bor ungefär i mitten av Sverige så är det riktigt höstväder just nu. Temperaturen på morgonen ligger runt nollan och vinterjackan har plockats fram. Att cykla till och från jobbet är inte riktigt längre min grej så numera åker jag främst buss. Är faktiskt ganska rogivande att sätta sig på en buss ett tag innan man kommer fram. Att åka buss ställer också lite andra krav på min dagliga packning och klädsel. Jag är klädd för att i värsta fall kunna ta mig hem per fots (ca 2 mil) och i väskan har jag det nödvändigaste för att klara den promenaden eller ett långt busstopp längs vägen. Reflexer är också ett i allra högsta grad nödvändigt tillbehör i höst/vintermörkret, kompletterat med en bra ficklampa i väskan om det skulle behövas. Det jag saknar i min dagliga packning är en termos som jag faktiskt har prioriterat bort pga utrymmesskäl, men jag funderar på att ta med en till jobbet och ha liggandes där ifall jag redan från början vet att det finns överhängande risk för att det blir en lång promenad hem. Varmt vatten och en varma koppen skulle nog uppskattas om det är kallt. I händelse av att jag kommer en bit på vägen och får gå resten så har jag en del alternativ. Jag kan gå tillbaka till jobbet, jag har bekanta som bor halvvägs hem (ganska precis mittemellan hemmet och jobbet) eller jag kan gå hem, detta gör att jag känner en viss trygghet att jag på något sätt tar mig till skydd och värme om något skulle hända.

Ang klädsel så ser jag alltid till att jag har bra och rejäla skor på mig som jag klarar av att gå långt i. Ett enklare par vandringskängor som ser lite med ”vardagsskoaktiga” ut men ändå fyller sin funktion. Med andra ord skor som funkar för att gå två mil med ryggsäck. Varma byxor och varm och bekväm jacka. Mössa och vantar ligger i ryggsäcken tillsammans med en extra tröja, en halsduk ska packas ned också. Ett extra par strumpor kanske jag ska lägga ned också.

Preppväska att ha på jobbet måste jag göra i ordning. I den kan jag ha min termos, lite extra förstärkningskläder, lite ätbart och annat smått och gott.

 

Ta vara på er i höstmörkret och glöm inte reflexer!