Vad saknas i preppen?

Om jag nu bortser från att jag egentligen vill bo någon annan stans på ett helt annat sätt och med helt andra förutsättningar och möjligheter och utgår från min nuvarande situation där jag bor i en lägenhet så är det faktiskt inte så väldigt mycket.

Mat ser jag löpande till att ha så det skulle räcka till fyra personer i 2-3 veckor. Jag brukar tänka att två veckor är max, men man vet ju aldrig. Efter två veckor är det inte realistiskt att kunna stanna kvar i lägenheten om det inte går att fylla på förråden. När vi måste ge oss av så räknar jag inte med att vi kan ta bilen så några stora mängder kommer vi inte att kunna ta med oss. Det jag saknar är främst ett bättre sätt att lagra vatten lite osynligt. 4 – 4,5 liter i kylskåpet och 2 liter i frysen är vad vi har just nu och det är en brist, även om det främst skulle användas till matlagning och inte till att dricka (där har vi annat). Funderar på 2 litersdunkar som kan förvaras i frysen, borde vara ganska smidigt platsmässigt och de kan användas som rejäla kylklampar på sommarens utflykter.

Utrustning kan man ju ha hur mycket som helst, men om jag ska fokusera på vad jag verkligen tror skulle komma till användning så finns det några saker. En Muurikka, som kan användas för att steka på grillen eller vid öppen eld. En liten och bra yxa och en hopfällbar såg, lite verktyg är aldrig fel. En tarp som jag kan använda som extratak eller istället för tält om det skulle behövas ute i naturen.

I klädväg så kan jag inte direkt påstå att jag behöver något, men jag har en långsiktig plan att byta ut det mesta till rejäla, hållbara och funktionella kläder. Jag kommer att satsa mycket på ull och funktionskläder. I skoväg kommer jag att försöka växla över till rejäla och hållbara skor typ vandringskängor, bra walkingskor och andra hållbara modeller. Dyrt till en början, men å andra sidan kommer det att vara kläder som håller i många, många år.

Kunskap och erfarenhet är nog där jag kan utöka min prepp mest. Läsa böcker, gå kurser och annat. Jag har länge varit sugen att gå en överlevnadskurs och kanske nästa år blir det dags. Utöver min tur till Kebnekaise senare i år så vill jag fortsätta med sådana äventyr för att få mer erfarenhet. Sjukvård är ett område där jag brister i kunskap och skulle behöva lära mig mycket mer. Funderar på någon kurs hos överlevnadssällskapet för att få testa praktiskt och under enkla förhållanden.

Så sammanfattningsvis: Mer vatten, en Muurikka, en yxa, en hopfällbar såg, en tarp, ett hållbarare klädförråd och mer kunskap och erfarenhet. Bara att sätta igång 🙂

Vad saknas i preppen?

Vem ingår i den inre kretsen?

Har dragits med en förkylning nu i evigheter känns det som. Den drar energi och ork ur kroppen och den är många lugna hemmakvällar i soffan – vilket ger mig tid att fundera (för) mycket över allt möjligt, mest runt släkt, föräldrar och sådant av olika anledningar.

Jag är av den åsikten att jag aldrig skulle ”överge” mina föräldrar om något hände. Jag har även en till person i samma ålder som mina föräldrar (runt 80) som inte ens är släkt, men som alltid har funnits i mitt liv och är en mycket viktig person för mig. Han bor visserligen just nu ganska långt bort, men det kan ev förändras. Jag funderar mycket kring sk generationsboende och tror att det är något som jag skulle vilja ha om jag nu får tag i rätt hus/gård och får med mig maken på samma tanke. Hur mina föräldrar tänker kring detta har jag ingen aning om, vi har aldrig någonsin diskuterat detta och det blir svårt att ta upp diskussionen så länge jag inte har ett konkret boende där det skulle vara möjligt. Makens föräldrar då undrar ni kanske? Man har ju liksom inte plats för hur många som helst, åtminstone inte under normala omständigheter. Svärfar gick bort för ganska länge sedan och svärmor är inte så gammal och väldigt pigg. Jag skulle inte alls ha något emot att även hon ingick i mitt generationsboende men vet att hon inte är intresserad (diskussionen har faktiskt i ett teoretiskt sammanhang kommit upp). Nu är jag heller inte så orolig för svärmor än så länge och åldersskillnaden mellan henne och mina föräldrar är 15 år så när hon är så gammal att hon anser att hon inte klarar sig själv längre pga ålder så tror jag att mina föräldrar har gått bort. Jag vet ingen som har ett generationsboende och min spontana gissning är att mina barn absolut inte skulle vara intresserade. Det är ett gammaldags sätt att tänka men när jag ser på äldreomsorgen hur den ser ut idag så har jag absolut ingen lust att placera mina kära där. Problemet för min del är att dessa tankar är stressande eftersom jag idag inte är i närheten av att ha denna möjlighet samtidigt som jag inser att behovet kan uppstå väldigt snabbt. Helst skulle jag vilja ha denna möjlighet nu medans de fortfarande är friska och kan njuta av att ha barn och barnbarn nära, men det kommer troligtvis inte att hända nu. Att hitta ett boende där detta är möjligt samt där det även ges möjlighet till en hög grad av självförsörjning är mitt främsta preppmål och det känns lite frustrerande att det troligtvis ligger så långt bort.

Hur resonerar ni kring era föräldrar? Hur stor är er krets av självklara personer som ingår i er prepp? Pratar ni med dem om att de ska komma till er (eller att ni hämtar dem) om något händer? I min preppkrets ingår då 3 st som är över 80 år, jag själv och min make samt mina två barn som är runt 20 år. Lite övervikt på hög ålder och en viss risk att mina barn väljer ett annat alternativ som de kanske tycker är bättre (även om jag inte tror det). Jag har egentligen inte diskuterat det med någon av personerna, men jag tror ändå att det skulle vara naturligt för dem att vända sig till mig om det hände något. Så mycket enklare det skulle vara om jag hade min gård…………

Självklart inser jag att det beror ju på vad som händer. I värsta fall kanske man inte kan får kontakt med någon och än mindre ta sig någonstans för att samla ihop alla, men för det scenariot kan man inte planera sådana här saker.

 

Vem ingår i den inre kretsen?

Pass it forvard #prepperSE

Vet att många är lite hemliga med sitt preppande, men hur resonerar man kring att ”föra budskapet vidare”? Även för sitt eget preppandes skull så är det positivt att få fler att tänka till, även om det bara är ett litet, litet steg. Allt man gör som påverkar andra att bli lite mer förberedda gör att allas våra förutsättningar blir bättre när det väl händer något. Jag uppmuntrar mina barn att träna, den ena fokuserar mest på styrketräning och den andra tycker att det är roligare att följa med mig i skogen – huvudsaken att de rör på sig och har en kropp som klarar av en del fysiska utmaningar. Jag är även ganska nöjd med att den ena vill bli polis och den andra vill gå Grundläggande Militärutbildning (GMU) vilket skulle innebära att de båda får mycket användbara utbildningar. Jag försöker att förse dem med ett bra grundtänk utan att propagera alltför mycket.  Jag släpar med min make på fjällvandring, utöver att vi båda tränar ganska mycket och allsidigt i vanliga fall. Han har även ett jobb som gör att han är relativt förberedd på det mesta trots att han inte har något preppintresse. Jag passar på att diskutera med mina kollegor runt fikabordet om preppingfrågor utan att skylta med riktigt hur mycket jag själv preppar – väcker deras nyfikenhet och får dem att tänka till åtminstone lite. Mina vänner har sedan länge insett att jag oftast har med mig det mesta, på gott och ont för ofta så blir effekten att de struntar i att ta med sig för jag har ju….. men diskussionen dyker upp och det tar jag vara på. Mina föräldrar är jag inte så orolig för, eller rättare sagt – de är på en viss nivå eftersom de tillhör en äldre generation och att få dem att göra något mer ser jag som ett omöjligt uppdrag. Jag har även räknat med att ta hand om dem om det händer något. Att skriva på denna blogg är också ett sätt att göra andra medvetna, även om alla som läser preppingbloggar mest hör till ”gruppen för inbördes beundran” och därmed redan är väldigt medvetna.

Så alla ni som läser detta – gör en insats och se till att vi blir fler. Tror att de flesta av oss faktiskt redan gör det, men alla bäckar små….

Pass it forvard #prepperSE

Utmaningar

Att utmana sig – är det prepp? Är det viktig prepp? JA, jag tycker det. Genom att utmana dig själv och förhoppningsvis lyckas med dina utmaningar så lär du din kropp och hjärna att du klarar mer än du tror. Allt är inte farligt bara för att man aldrig provat. Naturligtvis ska man göra riskbedömningar, förbereda sig och avstå ifall riskbedömningen visar att det är för farligt. Men hur ofta är det så?

Jag älskar utmaningar! Det är därför jag hellre springer Tjurruset än Tjejmilen, det är därför jag har jobbat extra som både lärare och informatör trots att jag tycker att det är läskigt och obehagligt att prata inför folk, det är därför jag har varit med på träningskonvent som innebar 4 – 5 timmars träning på en dag och kroppen bara skrek av trötthet efteråt, det är därför jag har testat att cykla Downhill nedför en skidbacke, osv, osv. Jag har uppenbarligen överlevt alla mina utmaningar och jag har också lärt mig att jag klarar mycket mer än jag tror. Det ger ett visst självförtroende och en trygghet. De flesta av mina utmaningar är fysiska av kanske den enkla anledningen att jag tycker om att testa mina fysiska gränser och tycker att det är väldigt roligt. 

Senare i år ska jag vandra upp på Kebnekaise. Rent fjällvandringsmässigt så har jag inte många mil i kängorna, inte ens 10 mil. Men jag går naturligtvis mycket här hemma och jag kommer att gå många mil till innan det är dags, jag läser på och pratar med andra som varit upp på toppen och jag har köpt nödvändig utrustning. Att vandra upp på Kebnekaise ser jag inte enbart som en fysisk utmaning, utan även en mental. Allt som allt så tar det ca en vecka +- ett par dagar. Det kan bli vilket väder som helst, inklusive snö. Det blir tråkig och enformig mat och vi kommer att dricka vatten från naturen. Det mesta kan gå fel, men det kan även bli hur underbart som helst. Riskbedömningen då? Vi kommer att för säkerhets skull vara där en vecka när det i övrigt är mycket folk i rörelse på fjället och vi kommer även att tälta i närheten av fjällstationen, så det finns hjälp att få om det skulle hända något. Men tillbaka till själva utmaningen. Både jag och min make anser jag är i bra fysisk form och den främsta utmaningen är den mentala/psykiska när vi är trötta, har ont i kroppen, är hungriga och kanske har lite tråkigt. Min förhoppning är att vi lär oss hantera detta, eller kanske mer HUR vi hanterar detta.

Jag tycker att det kan vara väldigt värdefullt ur preppsynpunkt att utmana sig själv och testa sina gränser. Man skaffar sig många bra lärdomar av det som kan komma till användning i andra situationer.

 

Utmaningar

72 h – hur svårt ska det vara?

Ett väldigt tjat om att alla ska klara sig i 72 h utan hjälp vid en ev kris (strömavbrott, naturkatastrof, etc), men vad innebär det egentligen? Hur svårt ska det vara? Vad behöver man och vad kan man använda som redan finns hemma? Om vi nu utgår från att man stannar kvar hemma.

Mat: Om vi nu skulle förutsätta att det endast kommer att röra sig om 72 h och sedan skulle allt lösa sig (som om det skulle hända) så är det inte så svårt. Man överlever på det mesta i matväg i tre dygn. Man måste nog leva väldigt ”just in time” för att inte ha något alls att överleva på i tre dygn. Man kan äta pasta i tre dagar, eller korv med bröd i tre dagar, eller fikabröd i tre dagar, eller…….. Ja, ni förstår. Jag påstår inte att man kommer att må så bra, men man överlever.

Vatten: Här kommer vi till ett problem. De flesta antar att vatten kommer i ett oändligt flöde ur kranen – alltid. De flesta har heller ingen som helst uppfattning om hur mycket vatten man gör av med per dygn. Statistiken säger mellan 180 – 200 liter per person och dygn, men om vi skippar dusch, bad och disk i tre dygn så kommer vi ned på en mer hanterbar siffra. För att dricka och laga mat så behöver vi runt 2 liter per dygn och person och då är det inte generöst räknat. 2 liter är en jämn och bra siffra och lätt att räkna på. För att vara förberedd så måste man därför lagra vatten för hela familjen i tre dygn, alltså 2 liter x antal personer x 3 = ?, eller så kan man avrunda uppåt och beräkna en 10 litersdunk per person. Bara att inhandla vattendunkar, fylla upp och stuva undan mörkt och svalt. Byt ut vattnet vid jul och midsommar. En bra start är att börja förvara lite vatten i kylskåpet samt att fylla upp lite PET flaskor och frysa in i frysen (hjälper till att hålla kylan). Om man bara är en person så räcker det ganska långt. Vad har ni hemma som är drickbart? Ska det drickas så är det vätska som vätska (inte alkohol).

Tillagning: Här delas vi upp i de som har ett friluftsintresse och de som inte har det. Friluftsintresserad = har redan ett spritkök, gaskök eller liknande. Ej friluftsintresserad = har ev inga tillagningsmöjligheter. Enklaste rådet – köp ett spritkök och lär dig använda det. Lagra några liter spritbränsle. Tänk på att aldrig använda friluftskök under köksfläkten, fettet i den kan börja brinna. Sommartid kan man även använda grillen (utomhus naturligtvis). Laga mat som kräver så lite vatten som möjligt och som går snabbt att laga (mindre bränsle går åt).

Värme: Här måste man utgå från hur man bor och vilka förutsättningar det ger. I allra värsta fall så är det kläder och mer kläder som gäller. En lägenhet eller ett hus helt utan uppvärmning mitt i smällkalla vintern kan fort bli väldigt kall – å andra sidan finns det folk som tältar vintertid så visst går det att hålla värmen. Har man braskamin, kakelugn, vedspis eller liknande så kan man ju ha det ganska mysigt och varmt. En fotogenvärmare kan värma upp ett rum om man stänger in sig och vädrar någon gång ibland. Fundera och tänk efter – det kommer man långt med. Ett litet rum är lättare att hålla varmt än en hel lägenhet/hus. Stearinljus/värmeljus är mysigt och ger lite värme men var försiktig så att det inte börjar brinna.

Toalettbesök: DET GÅR INTE ATT SPOLA! Hur gör man? Man blir väl aldrig så nödig som då man inte får. Kissa i toaletten eller i hink som töms utomhus. När det är dags att bajsa så trär man en plastpåse över toaletten och gör det man ska i den. Knyt sedan ihop och lägg i en sopsäck (en rejäl, man vill inte att den ska gå sönder). Förvara där det är lämpligt, tex ute på en balkong.

Hygien: Vatten är en bristvara så använd mycket sparsamt. Våtservetter är en bra idé. Köp hem några förpackningar, tänk på att det är särskilda våtservetter för intimhygien. Var noga med hygienen så långt det går, speciellt efter toalettbesök – det är inte läge att bli (mag)sjuk.

Information: Lyssna på radion – gör någon det nu för tiden? Har man ens en radio som fungerar vid elavbrott? Investera i liten billig, batteridriven radio och se till att det finns extra batterier hemma. Mobilen kommer troligtvis inte att fungera speciellt länge. Det är troligtvis via radion som all information kommer att ges.

Övrigt: Ficklampa med batterier och extra batterier. Se till att alltid ha nödvändig medicin hemma. Kontanter – kort kommer inte att fungera men om man har tur så kan man ändå använda kontanter (men räkna med att alla affärer har stängt). Engångstallrikar, -bestick, -glas så slipper man diskproblem. Fundera, tänk, läs, leta information – sky is the limit. Hur förberedd man vill vara är upp till en själv, men ett minimum borde vara 72 h för alla.

 

Så, hur mycket behöver man storhandla hem nu då? Inte så väldigt mycket. Lite mer mat än vanligt, ev några 10-litersdunkar (godkända för livsmedel), ett spritkök (finns billiga modeller på Biltema, Jula, mm), några liter spritbränsle, lite stearinljus/värmeljus, en rulle soppåsar, en rulle rejäla sopsäckar, våtservetter, batteriradio, ficklampa, lämpliga batterier. Det mesta går att använda till annat än att överleva en krissituation så det är inte bortkastade pengar ifall inget händer. Det är ingen materialsport utan mer att tänka efter före.

Varför ska vi klara oss i 72 h själva? För att vi som är fullt friska människor inte ska belasta systemet på bekostnad av de som är gamla eller sjuka. Vi kommer helt enkelt inte att bli prioriterade när man väljer om man ska skicka hjälpen till ett äldreboende eller till nybyggda bostadsrättsområdet/hyresrätterna i innerstan. Myndigheterna kommer att vara fullt sysselsatta med att lösa det som orsakar problemet och kommer med största sannolikhet inte att lägga tid på att hjälpa fullt friska människor att klara sig, det kommer inte ens att hjälpa att skrika högst eller klaga på sociala medier. Fullt friska människor ska hålla sig ur vägen och ev hjälpa till där det behövs.

Mer lästips:

72 timmar

Urvaken – nybörjarguide

Krisinformation – Detta kan hända

Din säkerhet

 

72 h – hur svårt ska det vara?

Att göra det primitiva till en vana

Vad finns det för fördelar med att ha ett friluftsintresse som innebär övernattningar i tält (kanske tom i egenbyggt vindskydd), matlagning i det fria och att gå flera mil med tyngre packning? Utöver det rent uppenbara, att man tränar på det, så skapar det även en känsla av att det är något normalt. Om något skulle hända som innebär att jag och min familj måste bege oss hemifrån och leva under väldigt enkla förhållanden så kommer det förhoppningsvis att även finnas något normalt och välkänt i situationen, vilket jag tror är viktigt för den mentala biten. Att öva detta på ett sätt som gör att man tycker att det är trevligt, mysigt, tryggt och normalt kan vara ganska viktigt.

Jag är mycket nöjd över att barn nr 2 tycker att det är en mysig söndagstradition att ge sig ut och gå ca 1 mil varje (oftast) söndag med mig nu när det börjar bli trevligt väder. Vi ”tränar” under behagliga förhållanden, men med hela vandringsutstyrseln på. Vandringskängorna får många mil i sig och är helt ingångna, kläderna är inhandlade och testade. En mindre ryggsäck (dagryggsäck på ca 35 lit) är införskaffad för ändamålet och eftersom den inte riktigt packas ur mellan gångerna så är den även en enklare BOB med det nödvändigaste färdigpackat. Vi har aldrig med oss färdig lunch utan den tillagas alltid ute, även om det ofta är så enkelt som korv med bröd. Bara att få vanan att göra upp eld är nyttigt, vilket inte alltid är så enkelt som man kan tro. Vi brukar även kunna ha med oss frystorkat, hamburgare, kokkorv och (pulver)mos eller tom stekt pannkakor någon gång. Vi varierar mellan eld, trangiakök eller Primus gaskök.

Det kan även vara något så enkelt som vad man har med sig för mat vid en heldag på stranden och hur den tillagas. Tar man med sig färdig sallad eller liknande, eller passar man på och lagar mat? Vi tillbringar långa dagar på stranden på somrarna när det är badväder (från tidig förmiddag till sen kväll). Vi lagar nästan alltid maten där och de somrar som består av långa perioder med underbart väder så krävs det variation på maten. Grilla korv sju dagar i veckan, två måltider om dagen är inte så frestande. Även om vi inte äter frystorkat på stranden så äter vi mest mat som kräver tillagning, och det i sig är viss övning (trevlig övning). Alla bäckar små bidrar till denna vana att normalisera primitiv matlagning och att få trevliga minnen att associera det med.

Ett projekt senare i år är att jag och maken planerar att ta oss upp på Kebnekaises topp. Nybörjare som vi är på detta så kommer det säkerligen att innebära en del nyttiga erfarenheter.

Alla kan ”träna” på sin nivå, det viktigaste är nog att man har gjort det överhuvudtaget. Om man aldrig har använt sitt Trangiakök (eller vad man nu har) ute i naturen så är det kanske inte det lättaste att göra det när man är rädd, stressad, nervös, hungrig, mm. Passa på att njuta av soliga vårdagar ute i naturen och att äta lunch i det fria – det smakar så mycket bättre där.

 

Att göra det primitiva till en vana