Komposten – en viktig prepp!

Kompostering är en viktig pusselbit i odling och självförsörjning. Det är en källa till näringsrik jord och en möjlighet att kunna ta tillvara mycket av det avfall som blir i ett hushåll. Att kunna omvandla matrester, trädgårdsavfall och annat skräp till värdefull jord kan vara en avgörande faktor för att lyckas odla även under svåra förhållanden. Det finns naturligtvis en uppsjö av olika alternativ, lösningar och ”rätt och fel”. Det som är enkelt för den ena kan vara svårt för en annan. Det finns dyra lösningar och billiga. Själv investerade jag i Bokashi hinkar för ett tag sedan. En lite dyrare lösning, men som omvandlar matrester till jord väldigt snabbt. Grunden till det inköpet var också att jag insåg att när vi köpte hus så skulle jag behöva stora mängder jord de första åren för att kunna gräva många land.

Nu har jag kommit så långt att jag bla måste ha någonstans att göra av bokashin som blir färdig under vinterhalvåret. Sommartid kan jag gräva ned den direkt i jorden och sedan efter två veckor så är det färdigt att plantera i. Vintertid har jag inga land som går att gräva ned den i och även sommartid så passar det inte alltid att gräva ned den direkt eftersom man helst inte ska plantera direkt utan vänta i två veckor. Det är heller inte alltid jag kommer att ha tomma planteringsplatser att gräva ned den i, målet är ju att det ska planteras och växa överallt. Mitt önskemål är därför att jag ska ha ett jordlager/jordfabrik/kompost där jag löpande kan lägga i bokashikomposten och även trädgårdsavfall och sedan kunna hämta större mängder jord när det behövs. Jag har en bra plats till detta som egentligen inte passar för något annat. Tanken var att jag kunde bygga en låda helt enkelt av formplyfa eller liknande, med lock, lucka framtill för enkel tömning och borrade hål i botten så att vatten kan rinna ut och maskarna komma in.

Jag slängde ut en fråga om min tänkta kompostlösning lite här och där, bla på Twitter, och fick massor av bra svar, tips, alternativa lösningar, mm. Sociala medier när de är som bäst! Tombolakompost, kallgjuten med lecablock, tunna utan botten, leta på blocket, osv. Nu blir det min ursprungliga tanke ändå, kanske med några justeringar, till att börja med, men på sikt kommer jag nog även att testa fler lösningar. Färdig jord kan man ju inte få för mycket av så olika lösningar för lite olika typer av kompostering blir nog det bästa i längden. På sikt vill jag heller inte vara beroende av bokashi eftersom jag måste köpa särskilt strö för att den ska fungera. Kanske fynda en varmkompost på blocket eller Facebook köp/sälj grupper när det dyker upp någon, så att jag även kan hålla igång komposteringen på vintern. Med den lösning jag har tänkt mig nu så kommer komposteringsprocessen att stå still under de kallaste månaderna eftersom komposten kommer att frysa.

Det viktigaste för min del just nu är att jag faktiskt kommer igång med komposteringen överhuvudtaget. Lite bråttom har jag också eftersom jag gärna vill ha lite färdig jord till i vår när det är dags att gräva fler land. Det är dyrt att köpa jord och den är dessutom sällan lika bra och näringsrik som kompostjord. Det blir nog en sväng till brädgården och lite snickeri till helgen om jag kan klämma in det.

Annonser

Har ni en plan – eller ingår ni i någon annans?

Läste inlägget Planer inför ett krigPar i Prepps blogg. Kort sammanfattat så handlar det om budskapet att ingen kan räkna med att få komma och bo hos någon annan om det tex blir krig. Det låter hårt och kallhjärtat, men är egentligen raka motsatsen (vilket också konstateras och argumenteras för i inlägget). Det fick mig att tänka till lite på hur jag själv borde resonera. Jag landade lite i ungefär samma resonemang, mycket pga hur jag bor. Det finns inga förutsättningar för mig att ta emot någon mer än de jag har räknat med att ta hand om. Vi bor i ett villaområde och har inte något extra utrymme där någon mer kan bo. Nu är mina förutsättningar även att all min släkt som jag räknar med att jag på något sätt har lite ansvar för bor relativt nära, definitivt inom cykelavstånd. Att någon av dem skulle komma och vilja bo hos oss ser jag som mycket osannolikt, om inte deras hur blivit förstört på något sätt. Dessutom så räknar jag med att de i släkten som är friska och kapabla får klara sig själva. Visst kan jag bistå med kunskap, råd och någon pekpinne, men att börja dela med mig av något matlager i någon större omfattning kommer inte att ske. Det är reserverat för min egen familj samt mina väldigt gamla föräldrar om de är i livet, dessa är min ”innersta krets” och de som jag avser ta hand om på bästa sätt om något händer. Där kan jag å andra sidan konstatera att mina föräldrar säkert är bättre rustade än många av mina yngre släktingar. Jag tar upp ämnet krisberedskap när jag kan i olika diskussioner och påpekar vikten av att ha ett visst lager hemma och de som väljer att ignorera detta kan inte komma i efterhand och kräva hjälp av mig. Att som Par i Prepp dessutom konstatera att det inte går att ha ett tältläger på eller i anslutning till tomten håller jag helt med om. Det skulle framförallt skapa stora sanitära problem ganska snabbt, vilket inte skulle gynna någon. Jag har sett till att jag har förutsättningar att ta hand om mina närmaste och därmed har jag sett till att vi inte blir någon belastning för samhället om något händer, det är omtanke om både mina närmaste och resten av samhället. Det är min plan.

Men om mina förutsättningar skulle vara annorlunda då? Om jag skulle bo på en gård där det fanns mycket mark och en del extra byggnader som snabbt skulle kunna göras om till beboeliga utrymmen? Jo, visst skulle det kunna finnas både plats och förutsättningar i en sådan situation, men det kräver ändå en hel del resurser. Man behöver ändå en plan och man behöver klara av att följa den. Planen finns eller kommer till av en anledning och det är förhoppningsvis för att det ska finnas en möjlighet att fungera långsiktigt. Om man har en gård så kan det tex vara en fördel om det kommer några fler och bosätter sig där eftersom en gård kan vara ganska arbetskrävande om de normala förutsättningarna ändras drastiskt, men det innebär samtidigt att man inte har nytta av vem som helst – här kommer planen in igen. Är man tillräckligt värdefull för att ingå i någons plan?

Tillbaka till min egen situation så kan jag bara konstatera att jag troligtvis kommer att kunna stanna kvar hemma om det inte händer något i det direkta närområdet. Vi bor relativt ”naturnära” och verkar ha bra och vettiga grannar som det nog skulle gå att samarbeta med. Mitt stora problem är att jag inte har någon direkt plan för var vi tar vägen om det inte går att stanna kvar hemma. Då skulle jag ju vilja komma till någon annan, men det har jag inte i dagsläget någon plan för (eller rättare sagt – jag ingår inte i någon annans plan). Vad jag ändå kan konstatera är att jag troligtvis skulle kunna vara lite mer ”till nytta” än alla de som inte förberett sig alls. Jag har samlat på mig en del användbar kunskap och om möjlighet finns att ta sig någonstans med bil så skulle jag ha med mig en hel del resurser. Därmed kanske jag (med familj) skulle kunna förhandla mig till en plats i någon annans plan, men det är inget jag skulle räkna med. Helt klart behöver jag fundera över denna del och se till att jag (vi) har en plan även för detta.

Litet vardagsprepptest

Jag gjorde ett litet prepptest igår. På vägen hem från jobbet så hoppade jag av bussen några hållplatser för tidigt. Tanken var att jag skulle känna på hur det var att gå hem utan några andra förberedelsen än de jag har varje dag. Tanken dök upp när jag stod och väntade på bussen så jag hade ingen extra planering alls för detta, inte ens riktigt var jag skulle kliva av. Tänkte mig att ca 5 km skulle vara ett bra test och försökte gissa mig till en lämplig hållplats att kliva av på. Första lärdomen – det är svårt att bedöma avstånd utifrån minne. Från hållplatsen där jag klev av, samt lite extra omvägar eftersom jag snabbt insåg att det skulle bli för kort, så blev det ändå bara 3,5 km. Jag insåg detta så fort jag klev av, men då var det för sent. Lärdomen är alltså att det rakt ur minnet är svårt att bedöma avstånd. I övrigt var lärdomarna positiva, även om det till viss del kan bero på att det just blev lite kortare än förväntat. Jag var lagom, nästan på gränsen till för varmt klädd. Vädret var typiskt höstväder, fuktigt i luften, 5-7 grader men ingen blåst. Jag har bra skor som är bekväma att gå i. Min näst intill fullpackade Mil-Tec ryggsäck satt bra och blev inte för tung eller otymplig att bära och då använde jag inte ens avbärarbältet.

Detta test ska jag definitivt göra fler gånger och då ska jag kliva av tidigare så att det åtminstone blir 5 km. Just 5 km är ca ¼ av den sträcka som jag har från jobbet och hem och det skulle ge en bra indikation på hur jobbigt det kan bli och vilken tid det skulle ta. Jag räknar med att det skulle ta ca 6 ggr tiden det tar att gå 5 km, eftersom man inte kanske orkar hålla samma tempo på en längre sträcka samt att man behöver några pauser. Att testa lite då och då på olika sträckor gör också förhoppningsvis att jag blir bättre på att bedöma avstånd och tidsåtgång. Bra även om jag kan testa i olika väder. Det stora problemet blir att ta sig hem om det är vinterväder med mycket snöfall eller riktigt kallt, då kanske det inte ens är en bra ide att försöka ta sig hem. 

Hur har ni andra, som har lite längre avstånd, tänkt kring att ta er hem om buss och bil inte fungerar? Testar ni någon gång om det är så som ni förväntar er?

 

Lite nytt…

Som ni kanske märker så ser bloggen lite annorlunda ut från idag. Jag har bytt till en mer praktisk layout – tycker jag i alla fall. Jag har även lagt till en sida med tips på preppiga serier och filmer. Tack för tipset Herr Pariprepp! Kommentera gärna om något ser konstigt ut så att jag kan rätta till det. Kom även gärna med tips på fler serier och filmer som jag kan lägga upp på tipssidan. Den bygger på ett gammalt inlägg från 2016 där jag gjorde ett långt blogginlägg med en massa tips på serier o filmer.

Jag hoppas att ni tycker om den nya layouten och att det är lättare att hitta på sidan.

20% – oktober

Det börjar bli lite samma samma med dessa inlägg. Nu när vi ”landat” i huset och kommit i ordning så rullar allt på som vanligt. Jag har ju även gjort en översyn över våra utgifter och de har nu minskat så att jag kan spara mer, så egentligen så är det mer än 20% numera. Ena barnet med respektive flyttar snart ut också så då borde det finnas utrymme för ännu mer sparande. Det är väl egentligen den enda nyheten just nu, men en väldigt positiv nyhet. Jag får göra en ny procentberäkning om några månader när jag återigen sett över utgifterna och förhoppningsvis höjt sparkvoten ännu mer.

Jag kan ändå konstatera att när vi nu har kommit över den jobbiga tröskeln med alla extrakostnader pga flytt så lever vi väldigt billigt och bra här. Det ska verkligen bli spännande att se om några år, när vi bara är två, hur våra utgifter ser ut då. Jag ser verkligen en stor potential för ett högt sparande.

Batterierna laddade

I fredags var det lite halvhelg och därför hade vi på min arbetsplats ledig halvdag. Med lite uttag av flex så blev det en ledig fredag och därmed långhelg. Jag har verkligen njutit av detta och insåg att jag verkligen behövde lite extra ledighet för att ”ladda batterierna” som det så populärt brukar kallas. Jag har även unnat mig att inte göra särskilt mycket nytta hemma under helgen utan mest bara gjort det jag njutit av mest just då. Bla har det inneburit en hel del cykling (MTB) alla dagarna. Det är så underbart att motionera utomhus, även nu på hösten. Mörkret sätter oftast stopp på vardagarna, även om vi har rejäla hjälmstrålkastare som vi kan ha i skogen i mörkret. Eftersom både maken och jag var ledig på fredagen så passade vi på att åka och handla lite cykelgrejor, bla dubbdäck till cyklarna, något vi oftast inte hinner eftersom det är så dåliga öppettider på helgerna.

Preppmässigt så har jag även hunnit med en rejäl veckohandling som fyllt på matkällaren lite ytterligare (roterat läsk och mjölk, fyllt på med ketchup, grillolja, pasta, ris, godis och pastasås). Nästa sak jag ska bocka av på preppinköpslistan är nog lite solcellsbelysning. Märker att det är väldigt mörkt på tomten när man kommer hem efter jobbet och vi har inte någon lampa med rörelsevakt ännu. Några små punktbelysningar som inte är elberoende kan vara bra att ha. Vi har hunnit elda många gånger i braskaminen och den fungerar väldigt bra, vi har ca 25 grader eller mer inomhus på kvällarna. Bra ändå att veta att den värmer upp helt ok, även om vi inte har testat att stäcka av övrig värme. Även fotogenvärmaren har fått jobba lite ute på altanen några gånger. Alltid bra att hålla koll på att sakerna verkligen fungerar.

Inser verkligen att jag mer än gärna skulle vilja gå ned i arbetstid till 80% så att jag kunde ha tredagarshelger hela tiden. Denna helg har jag njutit av! Det är viktig prepp att ta hand om sig själv också.

Reflexer

Nu är det verkligen den där årstiden igen. Den när många riskerar både sitt eget och andras liv genom att strunta i reflexer och ofta även klä sig helt och hållet i favoritfärgen svart. Själv ser jag mer eller mindre ut som en julgran när jag är ute i mörkret. 2-3 reflexer på ryggsäcken och 3-4 reflexer på kläderna. Framförallt så brukar jag ha ett såntdär reflexband som man slår fast runt något runt vristen, bra med reflex långt ned så att den syns tidigt. I morse efter att ha stått och väntat på bussen i full reflexmundering så påpekade busschauffören att när man står på sidan av vägen (vid busshållplatsen) så syns inte reflexerna så bra, dvs inte så tidigt, och han rekommenderade istället att man använder en liten ficklampa för just detta ändamål.  Då får busschauffören syn på oss som står och väntar i god tid och hinner bromsa in i lugn och ro. Jaha, så då var jag inte så smart med alla mina reflexer ändå. Inget jag tänkt på förut, men det låter ju faktiskt helt logiskt. I andra sammanhang så funkar reflexerna utmärkt, eftersom de som får syn på dem inte ska stanna och plocka upp mig, men för att busschauffören ska slippa göra tvära inbromsningar i ett kanske väldigt halt väglag så är ficklampa en mycket bättre lösning (eller mobilen i nödfall). Så nu ska jag titta efter någon liten smidig ficklampa som helst ska kunna sitta på nyckelknippan. Tänk att man lär sig nya saker hela tiden.

För er som är lite mer modemedvetna och inte vill ha en massa fula reflexer dinglande så finns det numera flertalet snygga lösningar som inte ens ser ut som reflexer. Reflextofsar tex som man kan sätta som dekoration på handväskan eller jackan.

reflex

Reflextofsar från firefly ovan.

Så dagens tips till alla er därute som står i mörkret och väntar på bussen – skaffa en liten ficklampa som ni kan ha tänd när ni ser att bussen kommer.