Tränings- och hälsoprepp

På grund av diverse hälsoproblem de senaste åren så har min kondition och mina tidigare goda träningsvanor i princip helt försvunnit – något som jag definitivt måste ta tag i. Att vara i god fysisk form och helt enkelt må bra är en mycket viktig prepp. Vissa saker kan man inte påverka, vissa saker kan man påverka till viss del och vissa saker ligger helt och hållet i ens egna händer. Det viktiga är att man inser vad man inte kan påverka och att man klarar av att släppa det och anpassa sig till det som man verkligen kan påverka och förbättra. Mina hälsoproblem som jag tar medicin för kan jag påverka till viss del, men troligtvis inte få bort helt och hållet. Sviterna efter min utmattningskrasch får jag anpassa mig till och där finns det mycket som troligtvis kommer att förbättras om jag kommer igång ordentligt med träning och får bättre kondition. Överlag så kommer mycket att bli bättre om jag äter bättre och kommer igång med träningen. Ett första och väldigt varaktigt steg gällande motion är att jag kommer ut på en rejäl långpromenad varje dag eftersom vi numera har en hund. En daglig promenad på 1,5 – 2 timmar som väldigt ofta är i skogen gör gott för både kropp och själ. Därutöver så måste jag ta tag i träningen genom att få in lite (skonsam) styrketräning, rörlighetsträning och pulshöjande konditionsträning varje vecka. Kosthållningen måste också förbättras och där är det ”bara” att skärpa till sig. Något som är väldigt lätt att säga, men desto svårare att göra.

Mitt stora preppermål för 2022 är därmed att ta tag i träning, kost och hälsa. Jag kommer förhoppningsvis även att ha inspiration till att komma igång med min odling här hemma, en nystart eftersom förra året hände inte så mycket på den fronten. Att kunna äta hemodlad mat bidrar dessutom till lite bättre matvanor. Mina prepperförråd kommer jag att fortsätta att hålla stabilt välfyllda, men har inte så stor möjlighet att utöka i dagsläget. Egentligen tror jag inte heller på enorma förråd, ska man tänka långsiktigt så måste jag ta steget och bli självförsörjande på ett helt annat sätt än idag och tyvärr så är det inte aktuellt just nu.

Ha ett bra prepperår 2022 allohopa!

Längtar till jul

Året närmar sig sitt slut och summeringen blir nog att det överlag varit ett ganska tråkigt och händelselöst år. Förutom att vi har utökat familjen med en hund så har det inte hänt så mycket spännande. Vet inte riktigt om jag tror att 2022 blir så mycket bättre – å andra sidan så blir det kanske så bra som man gör det till? Jag har i alla fall tagit tag i förberedelser för odlingssäsongen genom att beställa fröer idag. Tidigare har jag varit sen med detta och mycket har hunnit ta slut. Nu hoppas jag att odlingsinspirationen håller i sig hela säsongen – det var lite dåligt med inspiration den här odlingssäsongen och det mesta gick på sparlåga.

Nu längtar jag till julen och hoppas att inte restriktioner och smitta ställer till så att vi inte kan träffa närmaste släkten. Älskar när vi kan träffas allihopa och det känns inte som jul ”på riktigt” om vi inte får träffas. Julklapparna är inhandlade (köper inte så mycket, det blir främst till barnen) och snart är det dags att ta fram granen. Hoppas även att det kommer snö och minusgrader så att det blir en vit jul.

Förråden av mat, dryck och andra förnödenheter är välfyllda och som vanligt ligger jag lite lågt på protein. Det känns väldigt lätt att hålla en bra nivå på förrådet nu när man är hemma jämt.

Inspiration

Jag har tittat på tre avsnitt av TV4:s serie ”En bondgård mitt i stan”. Jag tycker att den varit riktigt bra hittills. Ett bra och inspirerande program som jag tycker har lagt sig på en lagom nivå. Tycka vad man vill om de tre familjerna, men jag tycker att de har hittat en bra blandning på familjer som har lite olika ambitioner men inte för mycket kunskap. Om programmet ska vara inspirerande och lärorikt för den stora massan så måste man kunna identifiera sig med de som är med och man måste få se lite misstag. Programmet ger mycket inspiration till vad man kan göra i en helt vanlig villaträdgård och för egen del så har jag tänkt om en del kring vad jag vill göra i min egen trädgård. Nu vet jag ju inte vad alla avsnitt kommer att handla om men jag gissar att jag kommer att sakna en grundligare genomgång av ett helhetstänk, men samtidigt förstår jag att man inte kan göra allt i första säsongen. Jag hoppas redan på fler säsonger av den enkla anledningen att det kanske inspirerar många till ett första steg till självförsörjning och allt tänk som finns kring detta, det vill säga ett bra första steg mot ett prepptänk. Detta program tycker jag är mer inspirerande än tex Mandelmanns eftersom det är många som har en villaträdgård, men inte särskilt många som har en stor gård med en massa hektar mark. Det går att relatera till sig själv och sin egen situation och det går att ta efter en hel del.

För egen del så har programmet inspirerat till ett omtag kring min egen trädgård. Lusten har inte riktigt funnits de senaste två odlingssäsongerna, men nu känner jag att inspirationen och lusten börjar komma tillbaka. Hoppas verkligen att det kommer att hålla i sig. En sak som jag verkligen har lärt mig är att jag ska hålla mig till det som vi verkligen äter mycket av och att jag ska försöka undvika att odla i krukor eftersom de torkar ur så fort. Det ska helt enkelt vara så enkelt och lättskött som möjligt. Så nu ska jag planera och inspireras vidare under vintern och komma igång tidigt i vår.

Pandemisegt

Nu var det riktigt länge sedan jag skrev ett inlägg! Det märks att det är en pandemi och att jag inte gör så mycket och därför inte får så mycket inspiration. Nu börjar det lätta, men jag försöker att fortsätta att undvika folksamlingar och i övrigt vara försiktig. En stor sak som hänt är i alla fall att familjen börjar kännas ”hel” igen eftersom vi nu har en ny familjemedlem – vi har blivit med hund igen. Det blev en vuxen hund så rutiner med dagliga långa promenader är på plats – så skönt. Det som jag verkligen har märkt av efter över 1,5 års restriktioner där jag arbetat hemifrån är att jag har tappat alla naturliga rutiner kring att röra sig. Jag har inte gått till jobbet på morgonen då man tidigare har fått en kortare promenad och framförallt lite frisk luft som gör att man vaknar till. Jag har knappt gått i trappor på hela tiden, jag har knappt gått i några backar (det är väldigt platt där jag bor) och i övrigt allt som man tidigare gjorde som innebar att man var ganska rörlig i kroppen. Även gymmet har jag undvikit. Nu börjar det verkligen märkas i kroppen, jag är stel och allmänt orörlig i kroppen. Konditionen är inte vad den har varit, även om jag märker att det börjar bli bättre nu när jag går dagliga promenader på 1.5 – 2 timmar. Hälsan är just nu mitt största fokus i min prepp. Blodtrycket börjar gå åt rätt håll, mina stressnivåer blir bättre och bättre och sorgen efter vår förra hund har landat på en hanterbar nivå och vår nya lilla vovve hjälper till med detta.

Lusten att göra något med vår trädgård börjar också komma tillbaka efter att ha varit helt borta framförallt i somras. Känns överlag som att livet börjar kännas lite roligt igen och det är nyckeln till mycket annat. Lite pandemidepression gissar jag att det är många som har haft av en eller annan anledning. Jag längtar absolut inte tillbaka till att åka till jobbet varje dag, och det ser inte ut som att det kommer att bli så för min del eftersom arbetsgivaren troligtvis kommer att tillåta väldigt stor del hemarbete även när allt går tillbaka till ett ”normalläge”, men att få göra mer och träffa fler på fritiden är något som jag längtar efter. Att åka in till stan eller ett köpcentra och bara nöjesshoppa är något jag inte gjort under hela pandemin.

Ta hand om er alla och tänk på att det fortfarande pågår en pandemi, trots att restriktionerna har lättat.

Njuta av livet nu

Sommaren har gått fort och snart blir det höst. Jag har verkligen njutit av semestern, men även när jag jobbar finns det gott om tid att njuta eftersom man är hemma. Jag bävar för när det blir dags att återgå till ”normalläge” och vad detta normalläge kommer att innebära. Att åka in till kontoret 2-3 dagar i veckan efter denna långa hemmaperiod skulle kännas väldigt jobbigt. Jag hoppas fortfarande på att det ska bli OK att jobba hemifrån väldigt mycket (om man vill) även i normalläget, men det börjar dyka upp lite varningsflagg för att det kanske inte går. Om jag jobbar hemifrån mer än 50% av min arbetstid så blir mitt tjänsteställe i hemmet och resor in till kontoret blir ”Tjänsteresor” och det blir även en del frågeställningar kring arbetsmiljöansvar. Egentligen så är det så även nu, men jag antar att detta är något slags undantagsläge. Att tillåta detta mer permanent kräver en hel del vilja från min arbetsgivare – hoppas att den viljan finns.

Mina preppförråd är fortfarande stabila, de varken ökar eller minskar, och jag jobbar mest på att öka på min prepp kring hälsan vilket innebär mycket konditionsträning just nu. Målet är att få riktigt bra kondition samt att jag ska slippa medicinera för högt blodtryck. Utan bra hälsa så är inte matförråden lika mycket värda. Att kunna fortsätta att jobba hemifrån är en stor del i detta eftersom det gör det möjligt att kunna komma ut på ett konditionspass varje dag på lunchen och därutöver kan jag även utnyttja friskvårdstimmen, det innebär även mindre stress.

För livet i övrigt så har en plan börjat ta form hur jag ska kunna gå ned i arbetstid om några år – tjänstledigt för studier är en bra förmån 🙂 Många runt om mig blir helt nojjiga och börjar tjata om att jag ska ”tänka på pensionen”, men det är ju just det som jag har gjort när vi köpte ett hus som vi med största sannolikhet inte kommer att ha några lån kvar på när vi går i pension samt att vi rustar de stora sakerna nu så att vi inte behöver sedan. Jag kommer att klara mig bra på en väldigt låg pension den dag det är dags. Jag ska även se till att jag ska njuta av livet istället för att bara jobba till jag är för gammal för att njuta. Jag ska kämpa på med heltid några år till och sedan ska jag börja njuta av livet och leva mer i nuet. Genom att fortsätta jobba 50 – 60% så kommer jag fortfarande att ha en helt acceptabel nivå på ekonomin tills det är dags för pensionen (som de hela tiden flyttar fram åldersgränsen för)

Helt plötsligt blev det sommar

Oj vad tiden går fort! Nu är det i princip sommar och jag har fullt upp hela dagarna. Yngsta barnet har köpt hus och självklart är vi där och hjälper till en hel del. Samtidigt finns det mycket som ska göras även här hemma. Inte så mycket som ska göras i trädgården mer än att det ska vattnas, för nu har sommarvärmen kommit och det blir fort torrt. Mina hallonbuskar verkar ha tagit sig bra så nu hoppas jag på goda hallon i höst (istället för jordgubbsplantorna som inte riktigt ville ge några bär). En det målning ska göras i sommar – bor man i hus så finns det alltid något att göra.

Semestern är också inom synhåll. Ska bli riktigt skönt att få vara ledig i fyra veckor. Resten av semestern sparas till i höst/vinter när vi ev får hem en liten hundvalp. Jag arbetar fortfarande helt och hållet hemifrån och det är riktigt skönt nu när det börjar bli sommar. Att kunna gå ut på altanen och äta lunch samt kunna gå en promenad på lunchen och utnyttja friskvårdstimmarna maximalt är riktigt lyxigt! Just nu är min bästa prepp att ta hand om mig själv och se till att jag mår bra, vilket innebär att vara ute mycket och göra saker som jag tycker är roligt. Det känns även bra att kunna börja träffa lite folk igen, även om vi fortfarande är försiktiga. Om några veckor är nästan hela släkten fullvaccinerad, bara några av de yngre som inte har hunnit få vaccin än.

Hoppas att kurvan med smittade fortsätter nedåt och att så många som möjligt tar emot möjligheten att vaccinera sig så att livet kan återgå till hyfsat normalt igen. Hoppas även att folk inte börjar resa utomlands för snabbt innan vaccineringsgraden i världen har kommit upp i en trygg nivå samt att smittan har gått ned överlag i hela världen – men folk är ju som folk är så de kommer säkert att resa hysteriskt överallt för att ta igen det som missats.

Prepping – mer än bara lager

Det första de flesta tänker på när man hör ordet prepper är lager av mat och andra förnödenheter, som helst ska räcka flera år. Men är det verkligen så? De flesta preppers jag vet om har också en hel del annat, framförallt en enorm kunskap. Visst klarar man sig kanske länge på matlager, under förutsättning att man kan vara kvar där maten finns, men om man inte kan det då? Det har de flesta seriösa preppers insett för länge sedan och därför även rustat sig med en bred kunskapsbas, bosatt sig strategiskt på tex en gård där det finns bra förutsättningar för odling och djurhållning, har ett aktivt friluftsliv där de regelbundet tränar på att klara sig med väldigt enkla medel, o.s.v. Det är t.e.x. inte så mycket värt att ha stora matlager om man inte har något sätt att tillaga maten, om vattnet inte längre kommer ur kranen så är det bara en tidsfråga innan vattendunkarna tar slut och man måste kunna hitta och rena vatten själv, matlagren tar också slut så småningom. Men varför satsar de flesta preppers på stora matlager då? Jo, de är en stor källa till säkerhet under tiden man ställer om. Även om man är proffs på att odla så tar det tid innan det har växt upp och är färdigt att ätas, även djurhållning tar tid att växla upp till att helt försörja familjen med kött och annat om man inte redan ligger på den nivån, sedan kan både skördar och djurhållning slå fel och då är det bra med ett backup lager.

Hur tänker jag för egen del då? Tyvärr så känner jag alltid att jag vet och kan för lite. Jag har en hel del böcker (ja, böcker som jag kan läsa oavsett om det inte finns tillgång till ström och Internet) som handlar om självförsörjning, odling, vilda växter, friluftsliv, bygga/snickra och annat som jag känner att jag behöver kunna. Jag har inte övat på allt, men att kunna läsa sig till hur man gör är bättre än att inte kunna och inte heller kunna lära sig hur man gör. Odling provar jag lite olika saker för att lära mig vad som fungerar och vad som inte fungerar, men jag odlar inte i någon mängd där jag är i närheten av självförsörjning. Verktyg och redskap har jag sett till att jag har så att jag kan gräva upp hela tomten och odla om det skulle behövas. Jag har sett till att jag bor i ett hus som jag kan värma upp med ved, som har en matkällare där jag kan förvara mat svalt även mitt i sommaren, som har en lite större tomt och som ligger nära vatten. Vi har ett förråd på tomten som tidigare var ett hönshus vilket innebär att med liten arbetsinsats så kan detta bli ett hönshus igen om det skulle behövas. Jag har flera sätt att tillaga mat på; grill, spritkök, gasolkök, gasolbrännare till Muurikka, vedkök, plats att elda med ved utomhus. Ved ser vi till att ha väl påfyllt och det är också något som vi har redskap för att kunna fylla på själva (med en stor arbetsinsats) om det skulle behövas. Allt detta bygger naturligtvis på att vi kan stanna kvar hemma om något skulle hända. Om vi skulle bli tvungna att lämna hus och hem och inte heller kunna åka till någon annan så krymper alternativen snabbt. Vi har en släpkärra vilket innebär att vi skulle kunna få med oss stora delar av vårt matförråd samt en hel del redskap och verktyg. Det förutsätter att vi har ett mål dit vi kan ta oss på den mängd diesel vi har i bilen. Om vi är utelämnade till att ta oss någonstans till fots så är det aldrig ett optimalt alternativ, men även där har vi friluftsutrustning till hela familjen som gör att det skulle vara möjligt, men det är knappast en långsiktig lösning. Det jag verkligen saknar i min kunskapsbank är en jägarexamen och jakterfarenhet – det hade inneburit en större trygghet.

En annan sak som många glömmer är att det kan vara helt avgörande med goda relationer och kontaktnät – med grannar, med andra likasinnade, med annat folk i allmänhet. Om man har grannar som även de är preppers eller åtminstone rustade med en stor dos sunt förnuft och därmed är förberedda till viss del så innebär det kanske större möjlighet att kunna stanna kvar där man bor och klara sig bra genom att alla hjälps åt. Har man ett stort kontaktnät så har man kanske andra ställen där man vet att man är välkommen eftersom de vet att man bidrar mer än man belastar. Beroende på vad som händer så kan det även vara en trygghet att kunna ha kontakt med andra preppers och diskutera vad som händer.

Vad jag vill ha sagt med detta är att det är viktigt med ett helhetsperspektiv och en långsiktighet i sin prepping och även en så stor bredd och variation som det är möjligt att ha. Man vet aldrig vad som kanske händer och vad det skulle kunna innebära.

All prepping är bra. Hellre lite än ingenting alls. Bättre sent än aldrig.

Robinsson – dokusåpan som hade kunnat vara så bra

Förstår egentligen inte varför jag nästan varje säsong tittar på Robinsson, trots att jag varje gång stör mig så enormt på att det BARA handlar om socialt spel och pakter. Självklart förstår jag att det sociala spelet är en del i konceptet ”överleva på en öde ö”, men i just Robinsson så är det inte bara en del utan det blir det enda som programmet handlar om och oftast helt avgörande. Produktionen verkar göra lite tafatta försök att ändå behålla de intressanta, starka och tävlingsinriktade personerna genom tex Gränslandet, men det brukar inte fungera fullt ut i alla fall. För att inte tala om de stackars utmanare (och i år mullvadar) som oftast inte får en chans att visa vad de kan och vara kvar. Vem vill se en vinnare som i verkligheten knappt skulle klara sig ett dygn själv? De första säsongerna var ganska bra och intressanta eftersom deltagarna inte hade lärt sig att satsa allt på pakterna och kunskap, styrka i tävlingar och värde för gruppen var mer avgörande för vem som vann.

Jag skulle önska att bra prestationer belönades mer, även i de lag som förlorar Robinssontävlingarna. En lösning där immunitetstävlingarna byttes ut mot att vinnaren fick någon sorts pris eller fördel och det endast gick att rösta på de två som kommer sist i tävlingen när de kommer till örådet skulle minska betydelsen av pakter samtidigt som det sociala spelet fortfarande var kvar men inte fick en lika avgörande roll. Det skulle inte gå att taktikrösta bort de som man tror är ”duktigare ” än en själv lika lätt. Det skulle säkert också locka lite intressantare personer att söka till programmet, sådana som inte söker i dagsläget för de vet att de kommer att röstas ut på en gång pga att de kan för mycket och de är duktiga i tävlingar.

Jag är ju även förtjust i programkonceptet ”The Island” med Bear Grylls som inte innehåller några tävlingsmoment utan bara fokuserar på att överleva på en öde ö med sin grupp och vara kvar tills man ger upp eller orkar vara kvar hela tiden ut. ”Ensam i vildmarken” är bra, men blir lätt lite segt och händelselöst i längden. En variant där man kombinerar Robinsson med Ensam i vildmarken hade kanske också varit intressant. Alla bor i egna skydd/hyddor som de får bygga själva på valfritt sätt och tävlar individuellt, men bor nära varandra och kan träffas. Tävlingar med priser som gör att man kan stanna längre och sist kvar vinner. Inser att jag gillar att titta på TV mycket och att jag älskar olika koncept med överlevnad 🙂 Jag har hur många idéer som helst på olika dokusåpor på det temat.

Det händer inte mycket nytt

Det börjar verkligen märkas att man har hållit sig undan från folk i över ett år. Det blir inte särskilt många nya intryck, nya upplevelser eller kontakter överhuvudtaget. Det märks även av när jag ska skriva blogginlägg, det är svårt att skriva om något nytt utan det blir mest reflektioner och tips på streamingserier. Det händer helt enkelt inte så mycket i mitt liv. Det största som hänt är även det sorgligaste som hänt, dvs att vi var tvungna att ta bort vår älskade hund. När man endast träffar sin närmaste familj så känns det oerhört hårt när en av dem försvinner. Naturligtvis saknar vi henne enormt fortfarande, men har kommit så långt i vår process att vi börjat planera för att skaffa en ny liten familjemedlem i höst eller vinter. Familjen känns inte komplett utan en liten hund.

I övrigt så är det nästan komiskt hur man numera blir helt exalterad över så små saker som tex att jag ska möta upp en arbetskollega på lunchen och vi ska cykla en sväng i vårt MTB spår. Vi bedömer det som coronasäkert eftersom vi är utomhus och inte kommer att vara särskilt nära varandra. Vi har inte setts på över ett år, förutom på alla videokonferenser. Mina föräldrar är nu också färdigvaccinerade så då kan vi börja träffa dem lite mer också, även om vi fortfarande kommer att vara ganska försiktiga eftersom vi inte har fått ens första sprutan ännu. Att kunna umgås utomhus har verkligen varit räddningen och det har blivit väldigt mycket ”träffas och grilla korv”. Få se när vi i sista gruppen kommer att få vår vaccination, gissar på tidigast i höst. Jag har i alla fall hopp om att vi kommer att kunna fira jul ihop på ett normalt sätt (men helt säker är jag inte).

När det gäller preppförrådet så kan jag bara konstatera att det numera är helt normalt att det är välfyllt och att det roteras regelbundet – det kan jag tacka pandemin för. Numera vill jag ju inte åka och handla i tid och otid så det blir som regel inte ens en gång i veckan, och då främst det nödvändigaste. Vi har alltid mat och annat hemma för att klara en plötslig karantän ifall någon av oss skulle bli sjuk och hela familjen måste hålla sig hemma. Det är även helt accepterat numera av resten av familjen. Vi klarar oss naturligtvis även längre tid, men det har resten av familjen inte riktigt samma koll på. Misstänker att vi efter pandemin inte kommer att gå tillbaka helt till hur det var innan coronan, utan att vissa saker kommer att bli det nya normala (som tex att man inte går ut/går till jobbet när man är sjuk). Det kanske till och med blir bättre nu när folk insett att saker kan hända som snabbt förändrar förutsättningarna ganska rejält.

Trygghet

Det var ett antal år sedan jag började med mitt 20% sparande varje månad. Anledningen då var att jag ville vara mer ledig och planen var att ta tjänstledigt någon månad (förlängd semester), men det gick inte för min arbetsgivare tillåter inte att man är tjänstledig ”bara ändå”. Hursomhelst så var det verkligen startskottet för en mycket bättre och mer balanserad vardagsekonomi. Trots att jag egentligen hade mindre pengar att röra mig med så gick det gradvis mot att jag helt plötsligt hade mer pengar över varje månad. Sparandet har ju bara rullat på och även höjts lite, men kostnaderna har hela tiden sjunkit vilket innebär att vi verkligen har en god ekonomi i dagsläget, och då har vi ändå helt normala medellöner både maken och jag. Jag har t.o.m. sänkt min lön lite genom att jag löneväxlar till mig extra semesterdagar. Lugnet som infinner sig när jag inser att jag har råd att göra det jag vill (eftersom jag inte direkt har några dyra intressen utöver cyklingen) är helt underbar. Ska jag blicka längre fram så ser jag även att det är fullt möjligt (mycket troligt) att vi är helt lånefria den dag jag går i pension. Utöver det så har vi även råd att göra de stora/dyra ”projekten” som behövs på huset i god tid innan pensionsdags. Jag inser helt enkelt att jag nog kommer att kunna njuta av pensionen om inget oförutsett händer. Om något oförutsett händer så tror jag ändå att jag kommer att ha det bättre än de flesta andra eftersom jag har förberett mig för det mesta, så även där känner jag en viss trygghet.

Jag hoppas verkligen att jag kan förmedla vidare detta tänk till mina barn. Ser redan att dottern har börjat tänka i mer ekonomiska banor när det tex gäller boende, även om jag inte skulle kalla henne särskilt sparsam. Hon har precis köpt hus och då köpt ett hus som inte är överdrivet dyrt, utan ett charmigt äldre hus som de fick till ett riktigt bra pris och som det är lite lagom med rust på. Inga stora lån. Hon ska även utbilda sig till sjuksköterska vilket känns som ett tryggt val (även om det inte är direkt ett höglöneyrke), sjuksköterskor kommer alltid att kunna få jobb. Sonen har aldrig varit en person som behöver mycket pengar så han är jag inte heller så orolig för, där väntar jag mer på att han ska landa lite i livet ang var han ska bo och vad han vill jobba med.

Att hitta en trygghet i hur man lever är en bra prepp. En stor del i den tryggheten är ju att jag är förberedd och det börjar kännas som att även mina börjar bli förberedda.