Trygghet

Det var ett antal år sedan jag började med mitt 20% sparande varje månad. Anledningen då var att jag ville vara mer ledig och planen var att ta tjänstledigt någon månad (förlängd semester), men det gick inte för min arbetsgivare tillåter inte att man är tjänstledig ”bara ändå”. Hursomhelst så var det verkligen startskottet för en mycket bättre och mer balanserad vardagsekonomi. Trots att jag egentligen hade mindre pengar att röra mig med så gick det gradvis mot att jag helt plötsligt hade mer pengar över varje månad. Sparandet har ju bara rullat på och även höjts lite, men kostnaderna har hela tiden sjunkit vilket innebär att vi verkligen har en god ekonomi i dagsläget, och då har vi ändå helt normala medellöner både maken och jag. Jag har t.o.m. sänkt min lön lite genom att jag löneväxlar till mig extra semesterdagar. Lugnet som infinner sig när jag inser att jag har råd att göra det jag vill (eftersom jag inte direkt har några dyra intressen utöver cyklingen) är helt underbar. Ska jag blicka längre fram så ser jag även att det är fullt möjligt (mycket troligt) att vi är helt lånefria den dag jag går i pension. Utöver det så har vi även råd att göra de stora/dyra ”projekten” som behövs på huset i god tid innan pensionsdags. Jag inser helt enkelt att jag nog kommer att kunna njuta av pensionen om inget oförutsett händer. Om något oförutsett händer så tror jag ändå att jag kommer att ha det bättre än de flesta andra eftersom jag har förberett mig för det mesta, så även där känner jag en viss trygghet.

Jag hoppas verkligen att jag kan förmedla vidare detta tänk till mina barn. Ser redan att dottern har börjat tänka i mer ekonomiska banor när det tex gäller boende, även om jag inte skulle kalla henne särskilt sparsam. Hon har precis köpt hus och då köpt ett hus som inte är överdrivet dyrt, utan ett charmigt äldre hus som de fick till ett riktigt bra pris och som det är lite lagom med rust på. Inga stora lån. Hon ska även utbilda sig till sjuksköterska vilket känns som ett tryggt val (även om det inte är direkt ett höglöneyrke), sjuksköterskor kommer alltid att kunna få jobb. Sonen har aldrig varit en person som behöver mycket pengar så han är jag inte heller så orolig för, där väntar jag mer på att han ska landa lite i livet ang var han ska bo och vad han vill jobba med.

Att hitta en trygghet i hur man lever är en bra prepp. En stor del i den tryggheten är ju att jag är förberedd och det börjar kännas som att även mina börjar bli förberedda.

Sponsored Post Learn from the experts: Create a successful blog with our brand new courseThe WordPress.com Blog

WordPress.com is excited to announce our newest offering: a course just for beginning bloggers where you’ll learn everything you need to know about blogging from the most trusted experts in the industry. We have helped millions of blogs get up and running, we know what works, and we want you to to know everything we know. This course provides all the fundamental skills and inspiration you need to get your blog started, an interactive community forum, and content updated annually.

Mars – ett år med restriktioner

Ungefär nu så har jag nog suttit hemma och jobbat i ett helt år, har inte varit in på kontoret mer än en gång för att hämta en utskrift och det var i våras förra året. Helt uppenbarligen går det hur bra som helst att inte vara på kontoret och det har ju även min arbetsgivare insett. I framtiden, även när pandemin har lugnat ner sig och restriktionerna försvunnit, kommer jag fortfarande att få jobba hemifrån en stor del av min arbetstid och det innebär att jag inte längre är så sugen på att byta jobb. Detta upplägg med stor del hemarbete passar mig ypperligt! 2 – 3 dagar i veckan hemma kommer definitivt att vara OK, kanske även mer. Visst vill jag träffa mina kollegor ibland, men då kan jag göra det när det finns en poäng i att träffas, tex när vi ska diskutera olika frågor eller annat tillsammans, enhetsdagar eller när man på någon annat sätt ska jobba mer konkret tillsammans. Det dagliga rutinarbetet sköter jag mycket effektivare hemifrån i lugn och ro. Trodde väl aldrig att jag skulle kunna säga detta, men jag är ganska nöjd med min arbetssituation just nu och i en överskådlig framtid.

På hemmafronten så hoppas jag att vaccineringen rullar på så att det kan gå tillbaka till lite mer normala rutiner till sommaren i alla fall. Mina föräldrar har precis fått sin första dos vaccin och de får dos nr 2 om en månad. Det är ett efterlängtat första steg! Dottern jobbar inom vården så även hon har fått sin första dos. Svärmor är snart på gång, vilket är skönt för hon har varit väldigt orolig. Resten av oss tillhör sista fasen så vi får vänta ett bra tag på vår tur. Kan verkligen konstatera att det finns ett enormt uppdämt behov att få träffa alla under mer normala förhållanden. Mina väldigt gamla föräldrar har en mycket liten umgängeskrets och min familj är en väldigt stor del av den så det har varit väldigt jobbigt att inte kunna träffa dem och krama om dem, men det är säkert också det som gjort att de har lyckats hålla sig undan från smitta. Tyvärr märks det väldigt tydligt på min mamma att det har saknats social stimulans i ett helt år – hon har helt enkelt åldrats mycket under detta år och hon hänger inte alls med på samma sätt i våra samtal. Väldigt jobbigt att inse att det kan gå så fort.

På det stora hela så har året för min del varit helt OK. Jag har stortrivts med att jobba hemifrån. Det har varit ett lugnare tempo vilket har varit väldigt bra för min hälsa. Måendet tog dock en djupdykning vid nyår då vår hund gick bort, men det börjar bli bättre nu. Jag har nog aldrig vistats ute i skog och mark så mycket som jag gjort under detta året och det är skönt. Jag är också väldigt tacksam för att jag bor på en liten ort där samhället i stort inte verkar ha drabbats så hårt. Vi har kvar alla våra matställen och affärer, det har inte varit någon extrem trängsel, det går att hålla avstånd i matbutikerna, det har inte varit slut på några varor och min kommun har tagit god hand om de äldre och sjuka som inte har kunnat sköta sin handling och apoteksbesök själva. Vi har helt enkelt en bra gemenskap och en stor dos sunt förnuft här i byn. Som prepper ser jag verkligen fördelarna med det!

100 days wild

Ännu ett tips på en dokumentärserie.

I samband med att jag skaffade ytterligare en streamingtjänst (Discovery +) för att kunna se Ensam i Vildmarken, så hittade jag även en annan dokumentär på samma streamingtjänst – 100 days wild. Utgångsläget är att det är två personer som har bott i Alaskas vildmark i fem år off grid och nu vill starta en ”community”, ett off grid samhälle. Fem personer (som jag antar har sökt och valts ut på något sätt) tar sitt pick och pack och flyttar ut till dem i vildmarken för att utgöra starten på det tänkta lilla samhället där man ska leva på jakt och fiske helt utanför resten av samhället och helt off grid. Förutsättningen för programmet är att det är 100 dagar kvar tills vintern kommer och då ska man ha hunnit bygga färdigt vissa byggnader samt ha jagat/samlat den mat man behöver för vintern. Behöver väl knappast tala om att det blir en del osämja, meningsskiljaktigheter, anpassningssvårigheter, mm, men kanske inte riktigt på det sätt som jag förväntade mig. Naturligtvis har deltagarna valts ut för sina speciella personligheter och erfarenheter, men de kanske ändå representerar den typ av personer som sannolikt skulle överleva ett SHTF(?). Hur som helst så var det väldigt intressant och lärorikt att se gruppdynamiken utvecklas och vilka problem som uppstod, både väntade och oväntade. Framförallt så var det intressant att se hur viktiga de sociala kompetenserna spelar roll, fast ändå inte riktigt på det sätt som jag trodde. Acceptans verkade vara nyckeln och absolut inte en massa regler.

Sevärd serie i åtta delar som åtminstone fick mig att tänka till lite. Jag hoppas faktiskt på en säsong två för att se hur det går för dem framöver.

Ensam i Vildmarken

SPOILERALERT!!!

Kunde inte låta bli att skaffa ännu en streamingtjänst så att jag kunde se Ensam i Vildmarken. Har hunnit se tre avsnitt än så länge. Min favorit inledningsvis var Rick (73 år och f..d Navy Seal), men när han började prata om sina 20 knäoperationer och att han inte kan gå så bra i ojämn terräng så börjar jag fundera över hur han egentligen tänkte. Mycket riktigt så var han snabbt tvungen att åka hem pga skada. Synd, för jag tror att han hade varit intressant att följa. Min nya favorit blev Nicole (29 år och anläggningsdykare), positiv och verkar klara sig bra. Hon ger inte intryck av att ha så mycket erfarenhet, men verkar ha en rejäl dos sunt förnuft jag älskar hennes sätt att vara. Tur med fisket har hon haft hittills också. Jonas (37 år och naprapat) är också en skön typ som verkar ha en bra inställning och mest verkar njuta av ensamheten än så länge. I övrigt så blir man ju lite förvånad över hur vissa i princip gråter och saknar familjen efter bara någon dag ensamt, gråter och säger förlåt när de ska avliva fisken som de fångat och rent allmänt inte verkar ha gjort någon ”hemläxa” alls inför detta äventyr. Googling och testa praktiskt allt man kan inom göra upp eld, bygga skydd, ätbart i naturen, fiske och överlag överlevnad i naturen borde ha varit en självklarhet innan avresa. Samtidigt är det lite intressant som tittare att se just alla misstag som görs, att se åtta personer som alla visste hur man löste alla problem skulle nog inte vara ”bra TV”. Hittills har vädret varit bra, även om det varit kallt så det som har varit mest avgörande hittills är hur bra de har lyckats med fisket. Utöver fisk så verkar de inte fokusera särskilt mycket på att leta efter något ätbart på land, en av deltagarna hittar kantareller dag sju(!) – varför har man inte letat mer efter sådan mat tidigare? Svamp, bär och annat borde det ju finnas en del av i oktober. Man fick också se tydligt vad matbrist kan orsaka i tredje avsnittet när en deltagare fick åka hem pga att han huggit yxan i tummen.

Jag har försökt leta efter, men inte hittat, någon utrustningslista på vad de har med sig. Verkar ändå som att de har med sig en egen ryggsäck med kläder (något mer?) och alla får ett utrustningspaket med tarp, presenning, kniv, yxa, såg, matkärl, eldstål, ??? Hade varit intressant att se framförallt vad de fick ta med sig själva för där verkar de ha valt lite olika lösningar.

Ska bli spännande att se hur det går för alla och jag kommer säkert att återkomma efter att jag sett alla avsnitten med lite mer åsikter och reflektioner.

Odling 2021

Sitter och funderar lite över odlingsåret 2021. Har någonstans tvingats inse att odling i stort format är inte min grej så länge det är ”normalläge” (om man nu kan kalla detta för normalt) och jag har ett vanligt heltidsjobb, Vi äter inte särskilt mycket grönsaker i min familj och jag har svårt att motivera mig att odla enbart för att jag ska skaffa mig kunskap. Jag får helt krasst inse att jag får falla tillbaka på det faktum att om det ska vara hanterbart för mig så ska jag odla ”godsaker”. Så i år byter jag ut potatis och jordgubbar (som inte vill ge några bär) till hallonbuskar som jag hoppas ska sköta sig lite mer själva och ge bättre skörd. Jag har även tittat lite på fruktträd och då hittat något som heter pelarträd. Små, smala fruktträd som ger lagom med frukt för min del. Dessa ska bli mellan 1,5 – 2,5 meter höga och vara väldigt smala (som pelare) vilket innebär att jag kan ha flera sorters äppelträd utan att hela tomten försvinner och utan att jag drunknar i frukt. Hittade även en dvärgvariant av körsbärsträd som jag blev sugen på, även där med samma argument. Gurkplantor i kruka kommer jag att fortsätta med för det åt vi och det gick åt (hade kunnat äta mycket mer än vi fick). Är även sugen på vindruvor (eller labruska som de tydligen heter) som visserligen ska beskäras en del men i övrigt verkar kunna sköta sig själva.

Visst önskar jag fortfarande att jag bodde mer ”lantligt” med en lite större gård som jag kunde odla på, men då skulle jag nog inte vilja göra det i kombination med ett heltidsarbete. Med större plats kommer också större möjligheter att prova olika saker och det finns mer utrymme för att misslyckas. Här på min relativt lilla tomt så vill jag att allt jag odlar ska bli bra, annars är det slöseri med utrymme. Nu storsatsar jag på frukt och bär i några år och ser hur det blir. Jag vill ha en trädgård att njuta i och av och just nu så innebär det att jag måste styra om lite.

Hur tänker jag då i prepperperspektiv om SHTF händer? Ja, det är inte helt lätt. Men jag hoppas att jag kanske kan tigga till mig sättpotatis från någon granne i värsta fall. Potatis är bra basföda och är inte svårodlad (jag lyckades med min potatis men vi är inte riktigt en potatisfamilj tyvärr). Potatis är nog även det jag troligtvis kommer att gå tillbaka till att odla när jag har fått lite mer snurr på trädgården. Morötter, sallad och andra grönsaker/rotsaker kommer säkert att fortfarande odlas, men i väldigt liten skala i någon pallkrage och jag kommer inte att lägga så mycket energi på dem. Tillräckligt för att det ska finnas frön hemma och för att jag ska kunna öka på om det behövs (och då tänker jag i det långa perspektivet). I övrigt så tror jag inte att det är odling som kommer att hålla mig flytande under ett SHTF utan det är den ev möjligheten att få tag i djur, främst höns. Där har jag möjlighet att snabbt ställa i ordning ett OK hönshus eftersom tidigare ägare av vårt hus hade höns och därmed finns det ett förråd som tidigare varit hönshus som är isolerat och snabbt går att bygga om. Vår trädgård är dessutom helt ”inhägnad”. Det är inte en ideal lösning, men det bästa jag kan göra utifrån hur vi bor och vad jag klarar av just nu. Jag har ju även mitt prepperförråd som ska hålla oss flytande ett tag.

Livet med restriktioner

Egentligen så älskar jag ju ”riktiga” vintrar med mycket snö och lagom med minusgrader, men i kombination med coronarestriktioner så blev det snabbt ganska långtråkigt. Det är för mycket snö (och ibland även för kallt) för att vara ute i skogen, jag tar mig helt enkelt inte fram i skogen eftersom jag inte har några snöskor. Visst kommer jag ut på promenader, men det är främst på cykelvägarna som är plogade och det är inte riktigt samma njutning. Lite längdskidåkning har det också blivit, men på det stora hela så blir det lite långtråkigt. I normala fall så kan man ju träffas och mysa inomhus när det är vinter, men inte denna vinter. Vi har träffats en del utomhus men det blir snabbt kallt när man sitter still. Lite pulkaåkning har det också blivit, men det är nästan svårt att hitta något ställe där det inte blir för trångt. Längtar verkligen till våren när jag kan vara ute mer och längre. Att planera handlingen går bättre och bättre och jag blir duktigare på att handla allt som behövs för en längre tid så att jag inte behöver åka till affären särskilt ofta. Det mest nödvändiga finns ju redan hemma i mängder, men jag vill inte tömma preppförrådet i onödan så det blir storhandling varje gång.

Äntligen har i alla fall vaccinationerna kommit igång. Några av mina äldre släktingar har fått första sprutan. Ska bli riktigt skönt när de är helt vaccinerade allihopa. Själv får man nog vänta till runt midsommar, eller kanske ännu senare med tanke på allt strul som verkar dyka upp. Är inte lika orolig för egen del, även om jag självklart inte vill få skiten.

Nästa steg i ”karantänanpassningen” blir att jag tänker köpa hem lite enklare träningsutrustning. Det blir annars riktigt frustrerande när vädret sätter stopp för ordentlig träning utomhus i flera dagar. Till att börja med blir det några kettlebells, de är mångsidiga så att man i princip kan träna igenom hela kroppen med ett par stycken i olika vikt. För konditionsträning så kan jag redan cykla inomhus.

Ta hand om er!

Helikon-Tex Bergen – utvärdering

Köpte för ett tag sedan en ”bushcraftryggsäck” – Helikon-Tex Bergen som jag tänkte skulle passa bra när jag är ute bara över dagen och grillar i skogen. Nu har jag använt den ett tag och tänkte göra en kort utvärdering av den.

Jag måste verkligen konstatera att jag är helnöjd! Under fickorna på utsidan är det genomgående fack (utan botten) och två fack med botten och dessa passar utmärkt för att förvara yxa, viksåg, jägarpanna och kniv (i facket med botten). Alla dessa lite större och otympligare saker kan alltså förvaras på utsidan utan att de hänger lösa på något sätt. Detta var också en av de främsta funktionerna som jag letade efter. Huvudfacket är på 18 liter och räcker gott och väl till matsäck och lite extra kläder. De tre ytterfacken med lock är väldigt rymliga och gör att ryggsäcken slukar väldigt mycket packning trots sin storlek. Den är bekväm att bära, men jag tror inte att jag skulle vilja bära den i flera mil och flera dagar (vilket heller inte är tanken med denna ryggsäck). Slitstark och robust och verkar hålla för det mesta. Det är även en del mollesystem på lock, i botten och runt ryggsäcken som gör att jag enkelt kan fästa extra packning. Tex så fäster jag min yllefilt och sittunderlag med remmar i lockets öglor och jag brukar även för säkerhets skull fästa yxan med en karbinhake i en ögla ifall den skulle glida ur sitt fack (vilket egentligen inte känns som en risk, men ändå..). Om jag skulle vilja ha med mig väldigt mycket packning så kan jag även utnyttja öglorna i botten på samma sätt och fästa en ganska stor packsäck eller liknande med remmar. Den går helt enkelt att ”förstora” relativt enkelt, men då blir det nog på bekostnad av bekvämligheten att bära. Är man väldigt duktig och inne på bushcraft och därmed inte bär med sig en massa ”bekvämlighetspackning” som tält, sovsäck och liknande så funkar den säkert för flerdagarsturer också, jag har sett en hel del Youtube videos där de packar för flera dagar i denna ryggsäck.

För min del så uppfyller den mer än väl de förväntningar som jag hade och jag har inte ångrat mitt köp.

Här är en ganska bra genomgång av ryggsäcken och alla funktioner.

Uteliv på vintern

Är sådär lagom med snö ute nu, 2 -3 dm, och längtan efter att gå ut i skogen och grilla är påtaglig. Att öva på att göra upp eld i kyla och ev snöfall är också nyttigt och lärorikt. Det är svårt att hitta ”naturlig” ved ute eftersom alla träd som ligger även är täckta av snö och is och är därmed både blöta och kalla. Fuskar genom att ta med mig lite ved hemifrån att starta upp med, men trots detta så är det inte alltid helt lätt att få igång brasan. Många av de ställen jag går till har ett litet vedförråd i närheten eftersom jag ofta håller till vid grillplatser längs vandringsleder och liknande, men inte alltid. De mysigaste ställena ligger oftast lite mer avlägset och långt från ”ordnade förhållanden”. Vintertid så får jag då ta med mig egen ved och då brukar jag använda pulka för att slippa bära på tung ved (det går ju åt en hel del om man vill vara ute en stund).

För att kunna njuta av att vara ute lite längre tid så gäller det att klä på sig ordentligt. När jag går så gäller det att inte ha för mycket kläder på sig för det är inte så kul att bli blöt av svett. En eller två underställströjor i ull under en vanlig skaljacka brukar vara lagom (två st brukar vara lagom när det är – 5 eller kallare). När jag stannar så brukar jag ta på mig en tröja till, oftast min tjocka ulltröja som värmer bra. På benen svettas jag inte på samma sätt så där har jag lika vare sig jag går eller sitter still. Jag har ett par korta ullunderställsbyxor som räcker ned till knät och över dessa har jag ytterligare ett par ullunderställsbyxor i fullängd. Över detta dubbla lager har jag mina Fjällrävenbyxor. Det brukar räcka och än så länge har jag inte frusit (är inte ute om det är -15 grader eller kallare). På fötterna har jag dubbla ullstrumpor och vandringskängor. Ett tips för att inte frysa om fötterna när man tar rast är att ta med sig ett extra sittunderlag och ha det under skorna för att hindra markkylan att tränga upp – sedan jag började med det så fryser jag inte längre om fötterna när jag sitter still. Det går även bra med en hög med granris. Mössa och vantar har jag naturligtvis också. Jag har med mig sittunderlag samt en tjock ullfilt att sitta på. Ullfilten är av modell ”militäröverskott” och jag har klippt itu den så att det blev två långa remsor, ungefär som två liggunderlag. En remsa är lagom i volym och vikt att fästa på ryggsäcken och ta med sig ut. Den är skön att sitta på och om det finns ett lämpligt träd eller liknande till ryggstöd så är det skönt att den även räcker att ha mellan ryggen och trädet tex. Jag kan även använda den som filt ifall jag skulle frysa. Detta gör att jag kan sitta vid elden och njuta i upp till två timmar utan att bli särskilt frusen.

Tycker ni om att vara ute i naturen på vintern? Hur gör ni för att hålla värmen och inte frysa? Har ni några bra tips?

Preppiga serier och filmer

Länge sedan jag uppdaterade min sida med tips på preppiga serier och filmer, men nu har jag lagt till några. Gå gärna in och titta här. Eftersom det var så länge sedan jag uppdaterade så har jag säkert missat både några filmer och serier så tipsa mig gärna i en kommentar, har jag tur så har jag inte sett den och får ett tips till mig själv. Jag har även lagt till en kategori längst ned med bra och lärorika dokumentärer.

Nu när jag sitter hemma och jobbar samt inte är ute och träffar folk som vanligt har det blivit mycket tid framför TVn. Jag har plöjt igenom en hel del filmer och serier, men allt är naturligtvis inte med preppiga teman.

Ett skitslut på ett skitår

2020 har varit i många avseenden ett skitår, men för min del så avslutades det på ett riktigt skitsätt. Vår hund, en omplacering som vi inte hade haft särskilt länge (10 månader), var vi tvungna att akut avliva på nyårsafton. Helt otroligt hur snabbt man fäster sig vid de små liven och sorgen och saknaden är stor just nu. Hon var gammal, men jag hade ändå räknat med att få ha henne kvar något år till. Nyårsafton blev inte någon munter tillställning och jag var glad att vi inte behövde träffa någon annan, vi var inte ens vakna till tolvslaget.