Teknikpreppers tankeexperiment

IMG_7693

Teknikprepper på Twitter

Teknikprepper/myrstig twittrade ut en fråga för ett tag sedan – har ni allt ni behöver för att bo i ett ruckel i skogen? Lätt att bara svara ja eller nej på den frågan. Jag svarade i princip ja, men vad skulle jag egentligen packa i bilen och på släpet? Naturligtvis skulle jag packa all mat och allt drickbart och det skulle ta en hel del plats. Om jag inte skulle vara alltför noga med näringsbalansen så har jag nog mat för några månader för oss tre. Nu kan jag ju föra en massa resonemang att vi kanske skulle vara både fler eller färre men nu utgår jag från oss tre som faktiskt bor under samma tak. För matlagning och värme så har jag lite olika alternativ som jag tar med mig (grill, trangia, firebox, gasolvärmare) och naturligtvis allt bränsle som jag har till dessa. Vattenfilter följer också med. Allt i medicinskåpet och div små sjukvårdsväskor som jag har. I klädväg så får alla ullkläder följa med, alla ”praktiska” kläder såsom vandringskläder, arbetskläder och varma kläder, underkläder naturligtvis och sedan några par praktiska skor – vi får packa en stor väska i var. Även om förutsättningen är att det finns ett ruckel så får tält och alla möjliga olika presenningar och tarp följa med samt all övrig campingutrustning. Alla frön som finns hemma och troligtvis även några uppgrävda plantor (beroende på årstid) skulle få följa med så att det finns någon förutsättning till framtida försörjning samt alla mina odlingsböcker. All fiskeutrustning. Alla ficklampor, alla batterier, alla powerbanks (kan laddas i bilen), radio. Tändstickor, oljelampor, alla ljus. Våra dunkar med tvål, alla tandborstar, all tandkräm och div andra hygienprodukter. Handdukar och lakan. Väldigt mycket verktyg, sågar, hammare, yxa, spik/skruv, mm. Även alla trädgårdsredskap. Jag skulle metodiskt gå igenom alla rum och förråd som vi har och ta med mig ”allt” som jag tror att jag kan ha nytta av samt även något som man kan roa sig med (böcker, spel, kortlek). Gissar att det vid det här laget börjar bli ganska fullt både i bilen och på släpet (svårt att bedöma hur mycket som får plats men jag tror heller inte att det var poängen med frågan). Utöver detta så tar jag med mig all ved som vi har, det kan tryckas in i de skrymslen och vrår som finns över.

Vad ser jag att det är som saknas? Jag antar att det är denna fråga som egentligen är viktig. Jag saknar definitivt någon typ av solcellslösning för att kunna ladda upp saker, även mer solcellsbelysning skulle behövas (ska köpas in till trädgården). En campingdusch skulle nog vara guld värd i en sådan här situation, även om man säkert kan bygga något som funkar. Mer mat är alltid önskvärt, men jag har valt att sätta en gräns här vid ett väldigt välfyllt skafferi och matkällare. Mer frön skulle vara en långsiktig ”försäkring”. Jag saknar säkert fler saker, men kommer inte på något mer nu.

Jag förstår att frågan är ett hypotetiskt tankeexperiment men när jag funderar vidare så har jag svårt att se när situationen skulle uppstå samt hur man skulle klara av att dra en gräns kring vilka det är som följer med. Alla har vi väl släkt och vänner som vi bryr oss om och de i sin tur har släkt och vänner osv. Visst inser jag någonstans att det kan uppstå situationer där man flyr hals över huvud, men då tror jag inte att man har tid att systematiskt fylla en bil och släpkärra med genomtänkta saker. Svåra frågor och val som jag hoppas att jag aldrig behöver göra.

Annonser

Elransonering – snart en verklighet?

Mycket prat och skriverier om el nuförtiden. Framförallt så läser jag en del om att el kapaciteten inte kommer att räcka till, och vad det låter kommer detta att inträffa ganska snart. Är inte allt insatt i hur detta fungerar, men om jag förstått det rätt så är det lite olika på olika platser i landet, dvs det ”sitter inte ihop” så att det tar slut samtidigt överallt. Hur kommer bortskämda Sverige att reagera på detta? Jag kan på ett sätt tycka att det kan vara lite nyttigt. Nu snackar vi ju inte strömlöshet utan ransonering där var och en (på något sätt) får en viss mängd el att förbruka. Hur detta skulle fungera förstår jag inte riktigt, men jag förstår ju att det kommer att uppröra en hel del människor. Kanske stängs elen av vissa tider under dygnet? Eller går det att sätta en begränsad mängd per hushåll som var och en får styra själv över? Hur funkar det för de som har solceller och liknande, får de lika mycket el som alla andra (rättvisetänk)? För egen del så kan jag bara konstatera att jag har på ett sätt lätt att förstå begreppet, ungefär som att vi även måste spara på (grund)vatten, men är samtidigt svårt att förstå hur det skulle vara rent konkret. Ransonering verkar i alla fall vara ett ord för framtiden, både gällande el och vatten och kanske mer saker. När det blir dags att tänka över vårt värmesystem, dvs när bergvärmepumpen ger upp, så kommer jag definitivt att se över solceller som ett alternativ/komplement eller kanske t.o.m. tidigare. Med egna solceller så tänker jag att man i alla fall alltid har lite el (trots ev ransonering). Vad jag även skulle kunna tänka mig är ett mindre vindkraftverk, typ en liten snurra uppe på taknocken. Har inte sett några sådana, trots att det i Sverige borde vara ett bra komplement till solceller. Jag har sett små, smidiga i olika dokumentärer från USA där de verkar vara max en meter i diameter över ”propellern”. Tänker mig att det inte är så ofta som det både är solfritt och vindstilla. Det är ju synd att jag inte är så tekniknördig så jag har väldigt dålig koll på hur allt sånt här fungerar, vad som är bra och vad som är dåligt, vad som är prisvärt och vad som är onödigt dyrt, osv.

Vad jag även funderar över, om vissa delar stängs av dagtid tex, hur blir det då om man inte kan jobba? Viktiga funktioner kommer självklart att prioriteras, men vanliga kontor? De som jobbar hemifrån? Hur blir det med affärernas långa öppettider (som kräver el i form av belysning, mm), kommer det också att påverkas? Lite naivt så inbillar jag mig att jag inte kommer att lida så mycket av det, jag tror att jag är ganska anpassningsbar och medveten om att man måste göra vad som krävs. Så länge man får information om vad som gäller och vad förutsättningarna blir så tror jag att jag kan få det att fungera ungefär som vanligt. Man får väl gilla läget helt enkelt och göra det bästa av det.

SVT har en artikel om ransonering bla.

Året som gått

2018 var året som jag (vi) äntligen flyttade till hus, även om det inte riktigt blev den typ av hus som jag helst ville ha. Som en kompromiss så är huset perfekt ändå. Matkällaren är min absoluta favorit och jag nästan driver resten av familjen till vansinne när jag ständigt hänvisar till ”det finns i matkällaren” när de tror att något är slut. Odlingsmässigt så är det knappt att jag ligger i startgroparna ens. Jag hann gräva ett land där jag planterade blåbärsbuskar, smultron och lite jordgubbar. Planen är att det ska bli minst ett och helst två land till i sommar. Två stycken ungdomar har flyttat ut så nu är det bara en kvar och det är faktiskt riktigt skönt! Det är lite slitigt att bo fem st vuxna i ett hus som egentligen är köpt för att passa två. Det har gått, men lärdomen är definitivt att man inte ska inbilla sig att det skulle vara lätt att klämma in hela familjen/släkten vid ett SHTF bara för att det finns sängplatser. Om man har det som sin plan så kanske man ska tänka sig ett lite större boende. Vi skulle kunna klämma in fler än fem personer men har insett att det inte skulle vara särskilt bra ur ett psykologiskt perspektiv – vi skulle snabbt bli vansinniga på varandra. Fem är nog smärtgränsen i detta boende. Om jag (vi) någonsin skulle ta steget fullt ut och flytta till mitt drömboende så har jag insett att jag nog skulle titta efter ett lite större hus, eller att det skulle finnas fler byggnader som det skulle gå att bo i. Om det någon gång skulle bli att vi flyttar igen så vill jag gärna att mina barn ska få plats och ett sådant boende skulle kanske locka som ett sommarboende för mina barn och deras framtida familjer. Det skulle också innebära att mycket redan var på plats om något skulle hända som gjorde att de måste flytta ut till oss. Men det är nog mest drömmar inser jag – maken är fortfarande inte det minsta intresserad av något sådant och jag kommer att få kämpa för att övertyga honom om att fler land och mer odling är en bra idé.

Jag har även under året bestämt mig för att (när tillfälle uppstår) söka mig ett jobb på hemorten och helst då inom något som har koppling till krisberedskap. Kommunerna har fått en hel del direktiv ”uppifrån” att detta ska tas tag i och utökas så jag hoppas att det innebär att någon möjlighet/chans kommer att dyka upp. Jag trivs fortfarande på mitt nuvarande jobb så jag är inte särskilt desperat, men det skulle vara skönt att slippa pendlingen och att känna att jag gjorde något mer meningsfullt.

Mitt 20% sparande har rullat på, även om det har varit lite tufft vissa månader här på slutet med flytt och julklappar som gjort att det inte riktigt funkat. Under 2019 så är tanken att sparandet ska höjas, men även att jag ska planera bättre så att jag inte hamnar i situationen att jag måste ta av sparandet för att köpa julklappar – det är faktiskt något som jag ska kunna klara av att planera inför. Oförutsedda händelser däremot, det är lite av vad sparkapitalet är till för.

Summeringen av träningsåret 2018 är att det varit uselt! Motivationen har oftast varit obefintligt förutom de delar (tex cyklingen) som jag tycker är väldigt kul. Nya tag behövs kring detta eftersom jag mår bättre när jag tränar regelbundet och allsidigt. Jag har börjat hitta tillbaka till träningsglädjen och jag hoppas verkligen att det fortsätter att hålla i sig. Kosten hör också ihop med detta och även den har havererat litegrann. Nya tag även här eftersom även detta bidrar till att jag mår mycket bättre.

Höstdipp?

Sitter här och är lite less på jobbet rent allmänt. Egentligen har jag ingen orsak till det, jag har helt underbara arbetskamrater och en väldigt bra och förstående chef, ändå så längtar jag efter något annat. Kanske främst för att jag är så less på att jobba ”på kontor” och mest sitta still hela dagarna. Lönemässigt kan jag inte heller klaga, även om jag inte har någon särskilt hög lön. Lönen än ändå det främsta hindret för att byta jobb, eftersom jag i dagsläget har en lön utifrån att jag har en fyraårig relevant utbildning och har ca 20 års erfarenhet, dvs jag har jobbat mig upp till en bra nivå. Om jag skulle byta till något helt annat så innebär det att jag inte skulle ha en relevant utbildning och ingen erfarenhet och därmed skulle jag mest sannolikt få en väsentligt lägre lön och ändå behöva jobba lika mycket som idag. Inte en så lockande tanke. Jag skulle hellre arbeta mindre och av den anledningen tjäna mindre. Att gå ned på deltid på mitt nuvarande arbete är inte ett alternativ eftersom det får man endast göra om man är småbarnsförälder eller deltidspensionär och jag är inget av detta.

Vad finns det då för alternativ? Jag försöker hitta andra delar som jag känner skulle tillföra något positivt i mitt (arbets)liv. Vad detta är eller blir vet jag inte ännu, men det finns några idéer som snurrar i huvudet. Jag tittar naturligtvis även på andra jobb, men som jag konstaterat så finns det inte så mycket att välja på som känns realistiskt. Jag brukar ha för vana att gå någon utbildning varje år, inom jobbet eller läsa på distans på Högskola/Universitet. Även här har jag numera lite idétorka eftersom jag inte vill att det ska kosta något och helst inte innebära att jag måste resa bort. Jägarexamen står på önskelistan, men där sätter främst kostnaden stopp just nu. Jag ser heller ingen realistisk möjlighet att utnyttja den om jag skulle kosta på mig utbildningen. Det finns inga ”lediga platser” i de jaktlag som finns häromkring och ingen annan i familjen är intresserad. Att kosta på sig en jägarexamen som jag sedan inte skulle ha möjlighet att hålla aktuell ser jag ingen större poäng i.

Kanske är jag bara lite extra gnällig just nu och bara har en tillfällig dipp. Kanske dyker det bara upp något lockande och kul snart och allt löser sig till det bästa. Kanske blir jag kvar på mitt jobb och trivs med det. Jag är i alla fall nöjd och harmonisk när jag är ledig och hemma. Känns fortfarande helt rätt med huset och huvudet snurrar av planer på vad jag/vi ska göra i vinter och i vår.

Behov

Som ett litet sidospår i min prepping så försöker jag hålla nere min konsumtion och därmed mina behov av allt möjligt. Jag har inga problem att lägga pengar på det jag verkligen behöver och använder, men jag får ofta tillfälle att rannsaka mig själv angående vad det verkligen är jag använder och behöver.

När det gäller min träning så har jag inte så många betänkligheter att lägga pengar på riktig kvalitet, detta är även (främst) kläder som jag använder extremt mycket och de får stå ut med mycket slitage, men är även väldigt slittåliga. Här lägger jag alltså ganska mycket pengar och grejorna tar mycket plats i garderober och förråd och det har jag inga större problem med.

När det gäller ”vanliga” kläder så blir jag mer och mer restriktiv och duktigare på att rensa ut sådant som jag inte behöver. Impulsinköpen har minskat markant! Jag är inte någon färggrann person, jag har min färgskala starkt baserad i svarta kläder samt jeans. Därmed så har jag bra förutsättningar för att ha en minimal mängd kläder som alla matchar varandra. Finkläder (typ klänning) använder jag nästan aldrig och därför har jag heller inte så mycket av dem. De jag har får duga länge till. Vardagskläder har jag en hel del och skulle säkert kunna rensa ut en del. Rensade ganska friskt vid de senaste flyttarna. Det som tar mycket plats är mina ”jobbkläder”. Vi har ingen strikt klädkod på jobbet utan klär oss ganska ledigt, men ändå välvårdat. Jeans funkar så byxor är inget problem, gällande överdelar så skulle jag kunna minska dessa genom att ha en mer genomtänkt bas. Det här handlar inte bara om kostnader utan även om plats. Garderobsplats är värdefull och ska inte slösas bort. Jag har hellre några få kläder som jag verkligen gillar och som är av bra kvalitet än massor där jag inte ens använder hälften. Kikar mycket på minimalism här, även om jag inte riktigt är beredd att ta det så långt.

När det gäller saker/prylar så är jag lite prylnörd inom vissa smala områden, men i övrigt inte mycket alls. Träning och friluftsliv har ett visst överflöd av saker men det är också saker som jag använder mycket och som har en viktig funktion när det kommer till min prepp. Antar att trädgårdssaker också kommer att ha lite överrepresentation snart. När det kommer till teknik och andra statusprylar så bryr jag mig inte så mycket. Visst vill jag ha en hyfsad mobil, men det har mer att göra med att jag vill ha en bra kamera och att den ska fungera när jag vill ha tag i folk och information. Dator har jag på jobbet och brukar ta hem när jag behöver ha en ”privat”. Vi har överlag inte ett hem fullt med statusprylar, men vi har det heller inte spartanskt – vi har det vi behöver.

Som en koppling till min prepping så tycker jag att det är skönt att inte ha för mycket prylar, jag skulle inte ha något stort problem med att de inte fungerade tex vid längre strömavbrott eller i värsta fall att vi fick lämna dem om det skulle hända något värre. Att ha en minimal garderob innebär att jag inte skulle ha något större problem att välja vad jag skulle packa ned ifall jag var tvungen att snabbt lämna hemmet av någon orsak (väder, utsläpp, skogsbrand, …). Genom att jag försöker fokusera på kvalitet så vet jag också att jag har kläder som fungerar i de flesta situationer, framförallt skor känns viktigt här. Alla i familjen har varsin stor vandringsryggsäck (utom dotterns pojkvän) och troligtvis skulle det vara den vi skulle vara begränsade till packningsmässigt om något skulle hända, då kan det vara skönt att inte ha för många val om det är bråttom.

Att försöka sträva mot ett visst minimalistiskt ideal gällande vissa delar av mitt liv innebär att jag håller onödiga kostnader borta vilket jag enbart ser som positivt. När det kommer till kritan så har jag inte behov av så mycket, och definitivt inte av så dyra prylar.

Tiden bara går

Tiden rullar bara på nu den senaste tiden. Mars månad försvann i en massa flyttkaos och sjukdom. Känns verkligen som att livet står i vänteläge just nu och jag står otåligt och stampar på samma ställe. Visst planerar jag och försöker verkligen få in lite ”preppiga” rutiner här och var; men fel boende, trångt om utrymme och brist på motivation gör att det inte händer så mycket som jag skulle vilja. Denna seglivade vinter som envist hänger sig kvar gör inte saken bättre heller. Längtar efter sol och värme. Det enda riktigt positiva med att det ”bara rullar på” är att mitt 20% mål inte blir något problem, även här bara försvinner tiden nästan utan att jag köper något.

Min lilla odling växer på i alla fall. Växtbelysningen fungerar väldigt bra och är smidig att hantera. Det var ett riktigt bra köp trots lite impulsköp. Den kommer att vara användbar i framtiden också. Det som är riktigt bra är att den är väldigt stilren och snygg vilket gör att den kan stå framme utan att det ser så provisoriskt ut, just nu står den i vardagsrummet och ger ett väldigt fint ljus. I framtiden hoppas jag att jag kommer att kunna ha ett större utrymme där jag kan ha lite ”fulare” men större och mer praktisk belysning. Jag har sett lite lösningar med hyllsystem och belysning som jag hoppas kunna prova om något år.

Apropå odling så har jag hittat ännu en bok som ska upp på önskelistan. ”Jorden vi ärvde – Drömmen vi lever”, en bok om odling, självhushållning och att leva lite enklare. Boken släpps 1 april och när jag läser om den så verkar de ha en lagom  och sund nivå på synen på självhushållning, inte så överdrivet. Det får bli ett bokinköp senare i år och jag hoppas att den är intressant och bra. En blogg har de också med en hel del matnyttig läsning.

 

Prioriteringar

Det är nästan alltid svårt med prioriteringar. Ofta skyller man på att man inte har råd eller tid med än det ena eller det andra, men i ärlighetens namn så har man i dessa fall som regel prioriterat annat. Jag har börjat nysta i mina prioriteringar på flera olika plan.

Min tid försöker jag lägga på det som verkligen ger mig något tillbaka, vilket är familjen och min träning främst. På sikt hoppas jag kunna gå ned i arbetstid för att lägga min värdefulla tid på sådant som jag tycker är viktigare. En del i detta är att jag helt prioriterat bort alkohol, jag prioriterar inte att vara bakfull (vilket jag alltid blir oavsett hur lite jag dricker) hela dagen efter och helt ärligt tycker jag inte att det är särskilt gott heller (onödig kostnad). Att jag kommer att ge mig möjligheten att sluta jobba helt innan pensionsåldern (65 år?) tror jag inte att jag kommer att prioritera tyvärr, om inte något drastiskt förändras i min omgivning. Jag kan inte bara se till mig själv och vad jag vill kring detta, vi är en familj och hänsyn måste tas till det. Men tanken och önskan finns där i bakhuvudet om möjligheten skulle dyka upp.

Mina pengar försöker jag spendera minimalt genom att prioritera bort en hel del som jag när jag tänker efter lite inte ger mig så mycket tillbaka. Resultatet blir att jag köper väldigt lite grejor och kapar bort onödiga löpande utgifter så långt det går. Helst skulle jag vilja prioritera bort bilen, men det funkar inte för resten av familjen. Själv försöker jag medvetet använda bilen så lite det bara går och oftast är det bara när jag veckohandlar till vår 5 personer stora familj som jag använder den. På sikt utgår jag från att vi kommer att bo på så sätt att jag kan veckohandla med cykeln (med cykelkorgar) till en något mindre familj. Jag ser det ändå som viktigt att jag skapar mig vanor, en efter en, att undvika bilen. Till jobbet går eller cyklar jag de fyra kilometrarna som jag har i dagsläget. Jag föredrar faktiskt att gå för det är så skönt att hinna vakna i friska luften på morgonen och hinna koppla bort jobbet på eftermiddagen innan jag kommer hem. Om jag inte tar mig tid att träna en dag så vet jag att jag i alla fall fått bra vardagsmotion. Av denna anledning så är även cykel och bra skor/kläder något jag prioriterar. Hållbara och funktionella. Att kapa kostnader/utgifter möjliggör mina prioriteringar kring tid i det långa loppet. Prepping är en del i att kapa kostnaderna, eller kanske mer korrekt kostnadskänsligheten. Att alltid ha mat och andra förnödenheter hemma gör att vi aldrig behöver panikhandla något, om vi skulle få sämre ekonomi pga sjukskrivning eller liknande så finns det ett lager som hjälper oss med en anpassning till den nya nivån. Kunskap bidrar även det till att kapa kostnader. Att lära sig att odla en del av vår mat, att baka vårt eget bröd, att kunna laga saker själva, osv gör att kostnader hålls nere samtidigt som det egentligen inte ens känns som att man offrar något (vem föredrar inte hembakt bröd tex?).

Jag har tänkt om många gånger kring mina prioriteringar, och det är väl så det ska vara. Vad jag vill och prioriterar är sällan ett statiskt tillstånd, det utvecklas och förändras. Det anpassas även till min omvärld. Ett exempel är att för inte så länge sedan var jag helt inställd på att köpa en mindre gård samtidigt som maken inte ens ville flytta från lägenheten, nu har vi mötts på mitten och letar (vanligt) hus. Kanske blir det en gård någon gång i framtiden, kanske inte, vem vet? Just nu är jag nöjd med denna kompromiss där jag bl.a. får prova om detta med odling är min grej.