Fiske – inte så lätt som man kan tro

Jag köpte för en tid sedan lite fiskegrejor eftersom jag tyckte att det skulle vara en lite mysig kvällssysselsättning på fina sommarkvällar. Ska man tänka prepp så är det bra att ha och bra att kunna för att skaffa mat. Vi gav oss av till Biltema och inhandlade allt där som vi behövde för att meta och även för kastmete. Vi köpte ett metset, varsitt metspö, flöte till kastmete, krokar, lina och sänken. Vi tänkte använda våra gamla kastspön och bara byta ut de gamla linorna på dessa.

När jag var liten fiskade jag både med metspö, kastspö och pimpelspö – jag hade många fiskeintresserade vuxna omkring mig och jag tyckte att det var kul att få följa med ”gubbarna”. Jag fick även följa med och fiska med nät. Nu var det ju inte riktigt lika enkelt som jag någonstans hade föreställt mig. Insåg snabbt att när jag var liten så hade jag fullservice med att fixa i ordning alla grejor, jag behövde bara fiska. Första gången vi gav oss ut med våra nyinköpta metspön så låg flötet med slagsida hela tiden, uppenbarligen så vägde sänket som ingick i setet alldeles på tok för lite. Vi fick i alla fall lite hugg, men inget riktigt napp. Andra gången vi var ut så hade vi satt på tyngre sänke (mer än dubbelt så tungt) och nu guppade flötena omkring som de skulle. Denna gång fick vi t.o.m. lite napp. Vi tappade flera fiskar så vi började fundera över om krokarna kanske inte var de bästa. Tillslut fick vi i alla fall fem pyttesmå abborrar som vi slängde tillbaka och en lite större som vi behöll.  Rensad och klar så räckte den ungefär till ett mellanmål, men gott. Jag fick rensa en fisk för första gången i mitt liv och det gick bra, men vi hade urusla redskap. Måste köpa en tång att ta loss kroken med, en bra fiskkniv och en ordentlig sax!

Slutsatsen här är att om kunskapen finns så är fiske säkert ett utmärkt sätt att skaffa mat på om SHTF, men att tro att det bara är att slänga i ett enkelt metset i preppingväskan är att lura sig själv. Man måste veta vart man ska fiska, vilken storlek på kroken det behöver vara för att fånga viss fisk, vilka redskap man ska använda, veta när man ska fiska, osv. Så nu övar jag vidare under flera mysiga sommarkvällar och tillslut kanske jag får ihop till en middag till hela familjen.

 

Annonser
Fiske – inte så lätt som man kan tro

Om man kunde tänka sig att bo var som helst i Sverige..

Jag sitter och ”tvångssurfar” på Hemnet ganska ofta och idag fick jag ett infall att söka över hela Sverige. Jag kan egentligen inte tänka mig att flytta någon annan stans än häromkring, men bara på kul gjorde jag en sökning över hela Sverige, bockade endast i Gård/skog och satte övre prisgräns på 500 000 kr. Insåg hur annorlunda mitt boende och levnadssituation skulle kunna se ut om jag inte upplevde mig som så låst kring det område som jag bor i. Kanske något jag ska fundera lite mer kring? Tänk att bara kunna leta fritt utan att behöva tänka tanken att ”nä, det tar för lång tid till jobbet”. Någon gång i framtiden kommer jag att gå i pension och vi kommer inte alls att vara platsberoende, men att flytta till gård när man är 65+ tycker jag inte är någon bra lösning. Jag utgår från att det oftast är en hel del att göra innan allt är så som man vill ha det och det ska helst vara gjort när jag kommer upp i den åldern.

Vad säger ni om en gård i Jokkmokk med 6,5 ha tomt för 325 000 kr? 6,5 ha vackert beläget med egen lång strand på norra sidan av Luleälven. Rejäla byggnader, 1½ plans bostadshus, stort timrat förråd, garage med 2 portar, härbre samt vedbodar. Bostadshus med utsikt över Luleälv. Fiskerätt, möjlighet till jakt.” Det låter väl helt ok?

Eller en gård med skogsbruk i Ånge med 4,7 ha tomt för 200 000 kr? Med ”skog, äng och fina byggnader”.

Eller en gård i Skellefteå med 18,2 ha tomt för 490 000 kr? ”I natursköna Ålund med Åbyälven och naturen som granne finner du denna jordbruksfastighet om drygt 18 hektar fördelade på bland annat skogs- och åkermark. Det äldre boningshuset inrymmer två sovrum, kök och vardagsrum. På tomten finns även en äldre ladugårdsbyggnad med förrådsutrymmen och tidigare stall med två boxar. Fastigheten är fördelad på tre skiften. Åbyälven bjuder på fina fiskevatten!”

Eller en gård med skogsbruk i Ånge med 19,8 ha tomt för 390 000 kr? ”Gård med timrat bostadshus och ekonomibyggnader med 20 ha mark i samlat skifte 13 km väster om Ånge. Nära till jakt och fiske.”

Eller en gård i Nordanstig med 7,4 ha tomt för 475 000 kr? ”Gården belägen i Gryttje, Gnarp omfattar 7,2 hektar varav inägomark ca 5,2 hektar och skogsmark ca 1,7 hektar. Bostadshus med fyra rum och kök, vedeldning. Öppen loge sammanbyggd med bostadshus. Vedbod, enklare traktorgarage mm.”

Det finns med andra ord en hel del mycket prisvärda boenden att välja på om man inte är så noga med var de är belägna och dessa är bara några av dem som finns till försäljning just nu. Tyvärr så är jag nog inte ensam om att vara lite bunden till en ort genom jobb och familj och dessa fynd kan jag inte hugga på. Dessutom så ligger de ganska norrut vilket många inte är så förtjusta i. Själv har jag inte så mycket emot att flytta norröver om möjligheter med jobb skulle tillåta det (gården i Jokkmokk lät väldigt frestande). Magkänslan säger mig att det börjar bli dags att tänka igenom min boendesituation och försöka få till en förändring snart. Nåja, tills vidare så får jag nöja mig med att drömma och hoppas att någon annan fick lite inspiration till boende.

Om man kunde tänka sig att bo var som helst i Sverige..

Orolig

Är det nu som SHTH? Kommer det att hända när som helst eller har det redan hänt? Folk verkar ha blivit helt tokiga – kastar sten på räddningspersonal. De som kommer för att hjälpa ska inte behöva utsättas för sådant, de ska vara fredade i alla lägen. Och detta händer i Sverige! Hur många hade trott det för några år sedan. Nu bor jag långt från dessa idiotier, men vem vet när och hur det sprider sig? I tidningarna börjar detta bli vardagsmat – det är verkligen ett oroande tecken tycker jag. Att inte ens tidningarna anser att det är ”stora” nyheter.

I Europa sker det terrordåd med bombningar, skjutningar och andra attacker – inte så väldigt långt från Sverige. Vi har varit förskonade, men hur länge? I Turkiet verkar allt ha spårat ur, eller har bara allt kommit upp till ytan? Det händer mycket och det händer nära.

Jag är inte en sådan person som är duktig på att läsa och sätta mig in i politik, omvärldsproblem, konflikter och liknande. Jag ”tittar på ytan” och försöker så gott jag kan använda sunt förnuft och källkritik. Största anledningen till att jag skaffade twitter var för att ett lite mer nyanserat nyhetsflöde, visst skrivs det allt möjligt där men jag försöker läsa med kritiska ögon. Utan att ens vara särskilt insatt så ser jag att det eskalerar, i princip överallt. Eller är det bara så att vi får reda på allt nu, som vi inte fick reda på förr? Att det är kaos i Europa oroar, att det börjar kännas som krigszon i vissa delar av Sverige oroar ännu mer. Men jag ser inte folk runt omkring mig vara oroliga – varför? Visst tycker de att det är otäckt och hemsk det som händer, men sedan går de vidare med att pyssla med sitt. Är folk så duktiga på att vägra ta in vad som faktiskt sker, eller är det jag som är nojjig och överreagerar. Jag får stöd för min oro på tex twitter, men det är från människor som jag egentligen inte känner. De delar min oro, men vad är det som säger att vi inte är lika nojjiga och paranoida allihop?

Vad ska man göra? Jag ser till att kontantreserven är påfylld, mat finns hemma, kunskapen fylls på och avvaktar. Knuten i magen finns där och jag behandlar den med förberedelser.

 

Orolig

Så många val…

Jag är egentligen ganska klar över hur jag vill bo – men man får ju inte alltid som man vill. Ibland, eller egentligen oftast, så måste man kompromissa. Jag vill helst ha min gård, lite lagom utanför stan, med lite mark, mm. Letar och letar men hittar inget som passar och som dessutom maken kan tänka sig att bo i. Så nu börjar jag leta kompromisser, men hur mycket ska man kompromissa och vad ska man prioritera? Jag tittar ganska mycket efter en sommarstuga, vilket skulle kunna vara en tänkbar kompromiss, men de jag hittar ligger ganska ”fel”. En stuga i fjällen kanske skulle vara lättare att locka maken med och i ett scenario med stora klimatförändringar så tror jag att norra delarna av Sverige har förutsättningar att klara sig ganska bra. Att vi skulle kunna vara där och ”ha semester” både vintertid och sommartid är även ett plus.

Ett annat alternativ som jag överväger är att helt enkelt ha is i magen och bosätta mig i mina föräldrars hus när de inte kommer att orka bo kvar där. Problemet med det alternativet är att det är en ganska stor kompromiss. Ligger i ett litet samhälle, har väldigt lite tomt (> 1 000 kvm) och är ett kedjehus. Beroende av kommunalt vatten och allt sådant. Inte direkt det jag har tänkt men det positiva är att huset är betalt så vi skulle bo väldigt billigt. Det jag kan göra för att få det mer som jag vill ha det är att sätta in en kakelugn eller dylikt så är förutsättningarna för värme och enklare matlagningsmöjligheter fixade. Lite odling finns det möjlighet till, men inte i närheten av någon självförsörjning. Potatis odlas där redan i dagsläget och det kanske skulle täcka 1/3 årsbehov för vår del. I ett extremt läge så skulle det nog gå att ha höns och kanske t.o.m. kaniner i mycket liten skala (skulle inte kännas OK under ”normala” omständigheter). Det är även nära till relativt bra fiskevatten, gångavstånd ca 2 km. Garage och ett hyfsat stort förråd finns. Huset skulle alltså passa om jag bara tänker mig scenariot ”sämre tider”, men skulle nog inte vara så lämpligt vid någon större katastrof. Å andra sidan så är det ett mycket bättre alternativ än det vi har i dagsläget. Huset är redan i dag vårt (mitt) tänkta BOL. Att bo så billigt skulle även öppna upp för andra möjligheter och alternativ. Att anpassa huset så långt det går, komplettera med en sommarstuga/fjällstuga, köpa på sig ett lager med förnödenheter, ……..

Just nu känns det som att jag nog helt enkelt får hålla alla dörrar öppna och (utan panik) kolla upp alla alternativ. Det ena behöver egentligen inte utesluta det andra. Det viktigaste är nog att jag slutar att känna stress över min boendesituation, för om jag är ärlig mot mig själv och tänker efter lite så har jag lösningar på plats redan nu (även om de inte ser ut precis som jag vill). Det största stressmomentet som är kvar är att vi har ganska mycket lån på lägenheten.

Hur tänker ni andra som inte har hittat det ”perfekta” boendet? Hur mycket kompromissar ni? Vad är viktigast för er att prioritera?

 

Så många val…

Det man aldrig kan bli av med

Vad vi har, vad vi kan och vad vi har förberett oss för vet nog de flesta preppers, men hur ofta funderar vi över vad vi inte har, vad vi inte kan och vad vi inte har förberett oss för. Vad har vi glömt bort? Vad är ”hålen” i vår planering? Är vi för prylberoende? Vad gör vi när vår bostad brunnit upp och vår BOL har bombats bort (för att överdriva riktigt). Klarar vi oss verkligen utan alla våra prylar (inklusive div boenden och lager)? Om vi inte ens får med oss/får behålla vår BOB? Klarar vi av att göra upp eld och bygga enklare skydd med bara naturen som redskap? Hur många av oss tänker ens i dessa banor? Urvaken skrev ett mycket intressant inlägg som, ur en annan vinkel, berörde detta för en tid sedan. Det enda som är bestående i alla lägen är vår kunskap, främst om vad naturen har att erbjuda, vår erfarenhet och vår fysiska förmåga. Har vi skaffat oss den kunskapen och förmågan? Att läsa, läsa, läsa och skaffa oss mycket kunskap är bra, men kan vi tillämpa kunskapen praktiskt? Om jag bara vet i teorin hur man gör är jag troligtvis bättre rustad än den som inte har en aning, men i jämförelse med någon som kan det i praktiken så kan jag kanske ingenting. Att, som jag, bo i lägenhet kan vara både positivt och negativt ur preppingsynpunkt. Det positiva är att jag aldrig kommer att kunna skaffa några stora lager som jag riskerar att bli av med och min plan i de flesta lägen är att ta mig någon annanstans och det troligtvis till fots eller möjligtvis per cykel, att ev kunna övernatta någon natt utomhus och att kunna laga mat utomhus ingår också i många ev scenarion som jag är mentalt förberedd på. Det negativa är att jag inte kan testa speciellt mycket av mina teoretiska kunskaper i praktiken, jag har ingen självklar fast punkt som jag kan stanna på om något långvarigt händer och jag har inga möjligheter till någon speciell grad av självförsörjning och en massa annat.

Avgörande är kanske även hur långt man är villig att gå och vad man kan tänka sig att göra vid ett SHTF. Kan vi tänka oss att göra inbrott? Råna folk? Försvara oss? Överge folk? Döda andra? – Var drar vi gränsen? Förhoppningsvis så drar de flesta av oss gränsen ganska långt innan vi kommer så långt som till att döda andra, men resonemanget är ändå intressant. Vi ska ju även mentalt klara av att hantera det vi blir tvungna att göra. Har svårt att föreställa mig att jag någonsin kommer att hamna i en sådan situation, men rent teoretiskt så skulle det kunna hända. Hur ska man kunna veta hur man reagerar då? Genom att skaffa sig kunskap och erfarenhet som inte kräver några prylar så bör man åtminstone skaffa sig en viss trygghet som gör att man får en lite bättre förutsättning, men det bistra svaret är nog att man aldrig kan veta i förväg hur man reagerar i extrema situationer. Att ”träna på” att utsätta sig för lite obekväma och jobbiga situationer är också ett sätt att se och lära sig lite om hur man reagerar, och även förbereda kroppen mentalt på att man klarar mycket mer än man tror. Våga testa lite olika saker i olika situationer som förbereder och tränar både kroppen och knoppen!

Den helt prylfria preppingen är nog den bästa preppingen och den största utmaningen – prylarna blir sedan bara en bonus.

Det man aldrig kan bli av med

Mil Tec Assault Pac 50 l

Köpte för en tid sedan en ny ryggsäck, en Mil Tec Assault Pac 50 l. Har nu använt den ett tag och tänkte därför utvärdera lite.

Först och främst så ersatte ryggsäcken min tidigare väska som var en 60 l väska från Stadium som även kunde bäras som ryggsäck. I princip ett enda stort jättefack. Där hade jag dagligen mina träningskläder, jobbdator, edc, matlåda och annat – i en enda stor röra. Med ryggsäcken så har jag en lite mindre väska, fler fack så att det blir lite ordning och den är lite bekvämare att bära.

Gällande ordning så har ryggsäcken ett stort fack som går att öppna helt, lite som en resväska. Väldigt praktiskt för mina träningsgrejor som i princip fyller hela facket. Allt får plats och det är lätt att packa i/ packa ur. I det lite mindre facket (som fortfarande är ”fullstort”) har jag jobbdator och lite andra jobbgrejor. Här får även matlådan plats. Skönt att ha detta avskilt från träningsgrejorna. Sedan har ryggsäcken två mindre ytterfack på framsidan. I det ena, lite större, har jag min EDC och det andra är för det mesta tomt. Det finns även några småfack på insidan av de större facken. När jag åker på jobbresor så har jag tänkt att ryggsäcken får ersätta resväska och då packar jag vanliga kläder i det stora facket (istället för träningskläder) och i det lilla facket på framsidan packar jag lite ätbart för resan som då blir lättåtkomligt. På baksidan av ryggsäcken finns ett platt fack, vet inte vad det egentligen är till för men där har jag lagt lite utskrivna kartor. Kommer nog även att komplettera med en telefonlista med viktiga nummer. Pappersförvaring helt enkelt.

När det kommer till bekväm att bära så är det naturligtvis skillnad på en riktig ryggsäck och en vanlig väska som går att bära som ryggsäck, som jag hade tidigare. Självklart är den inte lika bekväm som min vandringsryggsäck, men det hade jag inte heller förväntat mig, det är lixom två olika saker. Tror ändå att det skulle gå att gå väldigt långt med denna utan att den blev speciellt obekväm. Ventilationen på ryggen är väl inte den bästa, men det är det å andra sidan inte på de flesta andra ryggsäckar heller. Lite svettigt får man stå ut med när det är varmt ute. ”Bärhandtaget” som är längst upp på ryggsäcken är väldigt praktiskt när man ska flytta runt den fullpackade ryggsäcken och det känns väldigt rejält.

Måste säga att jag är mycket nöjd med köpet och att den är väldigt användbar. För att den inte ska ge ett så överdrivet taktiskt intryck så har jag köpt en svart ryggsäck, då ser den ganska vanlig ut för de flesta. Att ”vanligt” folk ska uppfatta att det är en militär variant av ryggsäck tror jag är lite överdrivet tankesätt, jag använder min dagligen på jobbet och ingen har reflekterat över något sådant – antingen vet man att det är så eller så tänker man nog inte på det överhuvudtaget. Det jag saknar är ett sidofack för vattenflaska. Det som gick att köpa till och fästa i mollesystemet såg så klumpigt ut att jag valde att inte köpa det, men jag saknar ett sådant fack och får leta vidare efter något alternativ. Rejäla kompressionsremmar har den också så om den inte är fullpackad så kan man dra ihop den så att den blir mycket plattare, väldigt flexibel med andra ord. Priset var 399 kr och det gör den väldigt prisvärd i mitt tycke. Hållbarheten återstår att se, men den känns rejäl.

 

 

 

 

Mil Tec Assault Pac 50 l