Sommarens preppingmål

Märker att jag mentalt redan har tagit semester, trots att det är några veckor kvar ännu. Fint väder gör att jag försöker att spendera all min lediga tid utomhus, gärna på cykeln. Måste erkänna att väldigt lite tid läggs på prepping just nu, förutom det som görs helt naturligt (veckohandla, alltid ha med sig nödvändigheter, …). Känner ändå att jag måste sätta upp lite preppingmål under sommaren.

  • Bättre kondition! Under alla år som jag tränat så har jag mest fokuserat på styrka. Vid en ev situation där jag (vi) måste lämna hemmet så har jag räknat med att det är cykel som gäller och då måste jag ha kondition för det. Barnen, som inte tränar särskilt mycket, kommer att ev behöva lite draghjälp när de cyklar om det blir längre sträckor och tung packning. Bara att fortsätta cykla, springa, mm. Främst backträning är något som jag ”brister” på.
  • Laga mycket mat utomhus. Alltid bra att öva på, om det så är på stranden eller i skogen. Vad funkar? Vad funkar inte? Laga olika sorters mat, inte bara korv med bröd.
  • Gå med (tung) ryggsäck. Ut i naturen och ”vandra” på hemmaplan. Blir ingen vandringssemester i år, men det behöver inte betyda att jag inte kan vara ute i naturen och gå. Bärplockning är ju en bra anledning att komma ut.

Inte så stora och överambitiösa mål, men ändå viktiga i min prepp. Det bästa är att allihopa går att kombinera med roliga semesteraktiviteter.

Annonser
Sommarens preppingmål

Kebnekaise, del 2 – Upp på toppen

imageHar haft en härlig semester såhär på höstsidan, för det blev ju höst ganska snabbt helt plötsligt. Det är nu ca två veckor sedan vi åkte norrut för vårt stora äventyr och utmaning.

Här kommer en sammanfattning av vårt äventyr: Vi övernattade i Nikkaluokta innan vi gick mot Kebnekaise Fjällstation. Man vaknar tidigt när man är så långt norrut så vi kom iväg tidigt. Efter ca 5,5 km kom vi till sjön Laddjuvaggi och där tog vi båten över sjön. Det sparade ca fem km vandring och var en skön paus. Vackert var det också. När båten kom fram till ”Övre båtbryggan” så hade vi ca 8 km kvar till fjällstationen. Fin vandring över jokkar och i vacker natur. Vattnet som rann i jokkarna var iskallt och smakade gott. Helt underbar känsla att bara kunna dricka direkt från bäckar och vattendrag, det är man inte van vid. Vi kom fram till Kebnekaise Fjällstation på eftermiddagen och letade upp en tältplats. Man får tälta varsomhelst bara man håller ett avstånd till fjällstationen på 150 m och det är gratis. När tältet var uppe så gick vi och spanade in vad som fanns i fjällstationen. Butik, restaurang och sällskapsrum med wifi. Inte så primitivt som vi trodde. Det blev tidig kväller eftersom vi siktade på att komma iväg mot toppen tidigt nästa dag. Vi hade hört att det tog mellan 10 – 15 timmar att ta sig upp och ned och vi ville ha bra marginaler.

Vaknade vid femtiden nästa dag och gjorde oss i ordning och gav oss iväg. Vi hade endast små, lätta ryggsäckar med oss och bara sådant som vi kunde äta utan tillagning (kokta ägg, bars, nötter, proteinpulver), vattenflaska samt tjocktröja, vantar och mössa. Det blev snabbt varmt och det visade sig att vi lyckats pricka in en av de finaste dagarna i år vädermässigt. Det är ca 9 km upp till toppen och stigningen är ca 1 800 höjdmeter. Första biten var fin vandring på en led, men det blev snabbt värre. När det började luta uppför så försvann även den fina leden och ersattes med stora stenblock. Klättrandes uppför över stora stenar så märkte jag snabbt att jag borde ha tränat mer konditionsträning! Herregud så jobbigt det var och det blev många vilopauser. Uppför, uppför, uppför. Innan man kommer till Kebnekaises topp så måste man först över Vierranvarris topp, som inte är så mycket lägre och mycket brantare, kändes som rakt upp och rakt ned – väldigt brant. I Kaffedalen som ligger mellan topparna tog vi en lite längre paus för att samla krafter inför toppbestigningen. Efter att ha ätit och vilat lite så gick vi upp mot toppen. Fortfarande jobbig, stenig vandring som gick uppför men nu var målet i sikte. En sista mat och vätskepaus vid toppstugan och sedan gick vi upp den sista biten på toppen. En härlig känsla! Klart, fint väder och så vindstilla det kan bli så högt upp. Toppen består av en glaciär så den är täckt av snö, som en liten skidbacke längst upp. Häftigt med kontrasten mot det varma, svettiga vädret vi haft under hela vandringen att det var kyligt och snö. När vi skulle ned för toppen var det enklast att åka på rumpan nedför glaciären, kängorna var alldeles för hala för att gå ned i. En liten åktur på kanske 50 meter. Sedan var det bara att börja gå igen, men nu nedåt (förutom uppför toppen på Vierranvarri). Inte lika jobbigt som uppför naturligtvis men ack så jobbigt för knäna. Totalt tog det lite drygt 10 timmar och det var mycket snabbare än vad jag trodde när jag tog alla vilopauser på vägen upp. Skönt att vi kom iväg så tidigt eftersom vi då även kom tillbaka ganska tidigt. Skönt att kunna ta det lugnt en stund och kunna ”äta ikapp” lite innan det var dags att gå och lägga sig. Vi sov ganska gott den natten. En häftig upplevelse men troligtvis inget jag kommer att göra om. Att vandra över stora stenar när man är trött kändes som lite småfarligt, lätt att kliva snett eller ramla. Jag håller mig hellre till leder.

Dagen efter var vi trötta och träningsvärk hade vi mest lite överallt. För att mjuka upp muskler och leder så gick vi en kortare tur runt fjällstationen. Vädret var helt underbart och många gick i shorts och t-shirt (vilket vi inte hade med oss). Vi hade en lugn och mysig dag och tog även beslutet att åka hem en dag tidigare än planerat – vi insåg att vi ändå inte skulle orka/klara av att gå någon längre tur nästa dag. Vi bestämde oss även för att åka tillbaka, troligtvis redan nästa år, för att gå alla leder runt omkring som vi inte orkade med denna gång. Naturen runt fjällstationen var underbart vacker så vi vill gärna se mer av den.

Nästa dag åkte vi tillbaka hemåt. Vi lyxade även till det och tog helikopter från fjällstationen tillbaka till Nikkaluokta. Ingen av oss hade åkt helikopter tidigare så det var roligt.

Prepperlärdomar: Jag klarar definitivt av mer än jag tror, både mentalt och fysiskt. Hur trött jag än var så tänkte jag aldrig tanken att jag ville ge upp och vända. Återhämtningen gick också väldigt snabbt. Att sova i tält funkar bra, även om det naturligtvis inte är jättebekvämt. Laga mat var absolut inga problem och det gick åt mindre gas än vi hade beräknat. Det gick även åt mindre mat än jag hade beräknat eftersom jag hade svårt att få i mig det jag behövde när jag var ansträngd/trött. Om man inte skulle kunna dricka vattnet direkt från vattendragen skulle det gå väldigt mycket tid och bränsle till att koka vattnet innan användning – vi drack väldigt mycket vatten. Jag hade inte med mig något som var onödigt, även om jag naturligtvis inte använde allt. Något jag saknade var att jag hade prioriterat bort att ta med mig en mugg, det hade varit smidigt att ha när man drack från jokkarna. Maken hade med sig en hopfällbar som han hade i fickan. Helt klart så klarar jag av att ta mig fram och övernatta i naturen, åtminstone under kontrollerade förhållanden.

Kebnekaise, del 2 – Upp på toppen

Kebnekaise, del 1 – förberedelser

Vissa skulle nog säga att jag har förberett detta i ca 20 år. Jag har alltid varit fascinerad av fjällvärlden och dess natur och jag har velat fjällvandra länge, men min make har inte varit lika tänd på idén. Förrän förra sommaren. Jag mer eller mindre tvingade med honom på en dagstur och till sin förvåning (och min) tyckte han att det var riktigt mysigt. Jag högg naturligtvis som en kobra och gav honom väldigt fjällvandringsaktiga födelsedagspresenter inklusive en bok om att bestiga Kebnekaise. En utmaning, som att bestiga en topp, triggar igång lite hos min man och han var helt plötsligt med på planerna. Sedan dess har vi haft ca ett år på oss att inhandla utrustning och läsa på lite (mest jag). Kängor, kläder, tält, gasolkök och en massa annat har inhandlats. Vi har varit ute och ”tränat” och provsovit i tältet. Nu är det snart dags att åka upp till Kiruna och Nikkaluokta för att påbörja vårt äventyr. Våra förberedelser har sett lite olika ut.

MAT: Min man har inga problem med färdig vandringsmat som finns att köpa på Naturkompaniet eller andra sportaffärer så han har handlat 14 st påsar med lite olika maträtter. Jag är fruktansvärt kräsen och kan dessutom inte äta pasta så jag har satsat på hemmagjord vandringsmat. Inte så väldigt svårt faktiskt. Man kan ganska lätt torka köttfärs och kycklingfärs, krydda som man vill och föredrar och sedan förpacka torrt (jag vakuumförpackar). Hållbarheten är lång. Sedan kan man ta med sig färsen och det man ska äta till och värma genom att hälla på kokande vatten och låta det stå och svälla. Jag har gjort varianterna kycklingfärs som jag ska äta med snabbris och nötter, tacokryddad köttfärs som jag ska äta med små tortillabröd och vanlig köttfärs som jag ska äta med couscous. Tre olika rätter, minst 14 portioner, lunch och middag och vi räknar med att vara ute ca fem dagar. Utöver detta så behöver jag en lättare frukost trots att jag normalt inte äter frukost. När man går hela dagarna så behöver kroppen mer bränsle än normalt så jag har tänkt mig proteinpulver som jag gör en proteinshake av varje morgon, enkelt och snabbt. Mellanmål behövs också för att fylla på när man gör små vilopauser, där blir det nötter, lite proteinbars, nyponsoppa (pulver) och ev lite godis. När det gäller kryddor så har jag varit så kreativ att jag varje gång vi har ätit på ett ställe som har sådana där små påsar med salt och peppar har tagit med mig några hem, jag har nu en rejäl samling med framförallt salt i små portionspåsar som ska med. Vatten finns det på fjället så det behöver vi tack och lov inte bära med oss.

KLÄDER: Jag är väldigt förtjust i Fjällrävens kläder så det är vad jag främst investerat i. Fjällräven Vidda Pro byxor och en Fjällräven Keb jacka. Maken har Fjällräven Keb byxor och en jacka av märket Haglöfs. Kängorna är av märket Hanwag och vi är mycket nöjda med dessa. Ullunderställ, ullstrumpor, fleecetröja, mössa och lite annat har det också investerats i. Det gäller att ha bra funktionskläder som gör att man inte behöver ha så mycket kläder med, allt väger. Det mesta har man på sig när man går och utöver det så ska det helst vara så lite som möjligt. Jag vill även göra lite reklam för att många (alla?) Naturkompaniets butiker har en recycling avdelning där det säljs begagnade friluftskläder, med regelbundna besök där så kan man göra riktigt bra fynd.

UTRUSTNING: 3-mannatält från HelSport (Fjellheimen) som väger lite och har bra funktion. Ryggsäck, jag har en på 65 liter (Osprey) och maken en på 85 liter (Haglöfs). Sovsäckar hade vi sedan tidigare, Haglöfs tresäsong. Gasolkök från Primus, spider stove set. Sjukvårdsutrustning, kniv, ficklampa, matlagningsgrejor, karta, kompass, vattenflaska, powerbank och väldigt mycket annat. Det är en riktig utmaning att inte packa för mycket. Jag håller även på att leta runt efter en billig extramobil som jag kan sätta in ett kontantkort från Telia i, eftersom det är det enda som fungerar där enligt vad jag har hört. Vill gärna kunna skicka och ta emot något sms i alla fall.

Tanken var från början att vi skulle åka nattåg upp till Kiruna, men bekvämlighet och flexibilitet tog över så nu har vi bestämt oss för att åka bil istället. Vi har beräknat att vikten på ryggsäckarna kommer att hamna på lite över 15 kg på min och lite under 20 kg på makens. Vi får väl se om det går att snåla in lite till.

Jag har googlat runt och läst det mesta jag hittat på nätet om tips, reseberättelser, packlistor och annat nyttigt. En översiktlig planering är gjord, men vi kommer att vara väldigt flexibla och anpassa oss efter vädret.

Återkommer med fler delar om hur det gick där uppe och kanske lite utvärdering.

Kebnekaise, del 1 – förberedelser

Utmaningar

Att utmana sig – är det prepp? Är det viktig prepp? JA, jag tycker det. Genom att utmana dig själv och förhoppningsvis lyckas med dina utmaningar så lär du din kropp och hjärna att du klarar mer än du tror. Allt är inte farligt bara för att man aldrig provat. Naturligtvis ska man göra riskbedömningar, förbereda sig och avstå ifall riskbedömningen visar att det är för farligt. Men hur ofta är det så?

Jag älskar utmaningar! Det är därför jag hellre springer Tjurruset än Tjejmilen, det är därför jag har jobbat extra som både lärare och informatör trots att jag tycker att det är läskigt och obehagligt att prata inför folk, det är därför jag har varit med på träningskonvent som innebar 4 – 5 timmars träning på en dag och kroppen bara skrek av trötthet efteråt, det är därför jag har testat att cykla Downhill nedför en skidbacke, osv, osv. Jag har uppenbarligen överlevt alla mina utmaningar och jag har också lärt mig att jag klarar mycket mer än jag tror. Det ger ett visst självförtroende och en trygghet. De flesta av mina utmaningar är fysiska av kanske den enkla anledningen att jag tycker om att testa mina fysiska gränser och tycker att det är väldigt roligt. 

Senare i år ska jag vandra upp på Kebnekaise. Rent fjällvandringsmässigt så har jag inte många mil i kängorna, inte ens 10 mil. Men jag går naturligtvis mycket här hemma och jag kommer att gå många mil till innan det är dags, jag läser på och pratar med andra som varit upp på toppen och jag har köpt nödvändig utrustning. Att vandra upp på Kebnekaise ser jag inte enbart som en fysisk utmaning, utan även en mental. Allt som allt så tar det ca en vecka +- ett par dagar. Det kan bli vilket väder som helst, inklusive snö. Det blir tråkig och enformig mat och vi kommer att dricka vatten från naturen. Det mesta kan gå fel, men det kan även bli hur underbart som helst. Riskbedömningen då? Vi kommer att för säkerhets skull vara där en vecka när det i övrigt är mycket folk i rörelse på fjället och vi kommer även att tälta i närheten av fjällstationen, så det finns hjälp att få om det skulle hända något. Men tillbaka till själva utmaningen. Både jag och min make anser jag är i bra fysisk form och den främsta utmaningen är den mentala/psykiska när vi är trötta, har ont i kroppen, är hungriga och kanske har lite tråkigt. Min förhoppning är att vi lär oss hantera detta, eller kanske mer HUR vi hanterar detta.

Jag tycker att det kan vara väldigt värdefullt ur preppsynpunkt att utmana sig själv och testa sina gränser. Man skaffar sig många bra lärdomar av det som kan komma till användning i andra situationer.

 

Utmaningar

Att göra det primitiva till en vana

Vad finns det för fördelar med att ha ett friluftsintresse som innebär övernattningar i tält (kanske tom i egenbyggt vindskydd), matlagning i det fria och att gå flera mil med tyngre packning? Utöver det rent uppenbara, att man tränar på det, så skapar det även en känsla av att det är något normalt. Om något skulle hända som innebär att jag och min familj måste bege oss hemifrån och leva under väldigt enkla förhållanden så kommer det förhoppningsvis att även finnas något normalt och välkänt i situationen, vilket jag tror är viktigt för den mentala biten. Att öva detta på ett sätt som gör att man tycker att det är trevligt, mysigt, tryggt och normalt kan vara ganska viktigt.

Jag är mycket nöjd över att barn nr 2 tycker att det är en mysig söndagstradition att ge sig ut och gå ca 1 mil varje (oftast) söndag med mig nu när det börjar bli trevligt väder. Vi ”tränar” under behagliga förhållanden, men med hela vandringsutstyrseln på. Vandringskängorna får många mil i sig och är helt ingångna, kläderna är inhandlade och testade. En mindre ryggsäck (dagryggsäck på ca 35 lit) är införskaffad för ändamålet och eftersom den inte riktigt packas ur mellan gångerna så är den även en enklare BOB med det nödvändigaste färdigpackat. Vi har aldrig med oss färdig lunch utan den tillagas alltid ute, även om det ofta är så enkelt som korv med bröd. Bara att få vanan att göra upp eld är nyttigt, vilket inte alltid är så enkelt som man kan tro. Vi brukar även kunna ha med oss frystorkat, hamburgare, kokkorv och (pulver)mos eller tom stekt pannkakor någon gång. Vi varierar mellan eld, trangiakök eller Primus gaskök.

Det kan även vara något så enkelt som vad man har med sig för mat vid en heldag på stranden och hur den tillagas. Tar man med sig färdig sallad eller liknande, eller passar man på och lagar mat? Vi tillbringar långa dagar på stranden på somrarna när det är badväder (från tidig förmiddag till sen kväll). Vi lagar nästan alltid maten där och de somrar som består av långa perioder med underbart väder så krävs det variation på maten. Grilla korv sju dagar i veckan, två måltider om dagen är inte så frestande. Även om vi inte äter frystorkat på stranden så äter vi mest mat som kräver tillagning, och det i sig är viss övning (trevlig övning). Alla bäckar små bidrar till denna vana att normalisera primitiv matlagning och att få trevliga minnen att associera det med.

Ett projekt senare i år är att jag och maken planerar att ta oss upp på Kebnekaises topp. Nybörjare som vi är på detta så kommer det säkerligen att innebära en del nyttiga erfarenheter.

Alla kan ”träna” på sin nivå, det viktigaste är nog att man har gjort det överhuvudtaget. Om man aldrig har använt sitt Trangiakök (eller vad man nu har) ute i naturen så är det kanske inte det lättaste att göra det när man är rädd, stressad, nervös, hungrig, mm. Passa på att njuta av soliga vårdagar ute i naturen och att äta lunch i det fria – det smakar så mycket bättre där.

 

Att göra det primitiva till en vana