Träningsprepping

Jag har ett ganska stort intresse för träning och tycker även att det är en viktig del av min prepping. Jag tänkte ägna detta inlägg till att resonera och ge lite tips kring träning.

Först och främst vill jag förklara min syn på vad som är träning och vad som är motion – i min värld är det en viss skillnad. Motion är vad man gör dagligen (förhoppningsvis) utan att behöva träna på det för att vara bra på det. Att gå till jobbet, att ta trapporna, att gå en promenad och liknande som ”alla” kan göra är inte träning i min värld, men det är motion och det är också en viktig del. Motionen man gör dagligen utgör grunden för vår fysiska (och ibland psykiska) hälsa, men det är inget som utmanar dina gränser. Träning är något man gör för att flytta fram gränserna, bli bättre på något, bli starkare, bli snabbare, bli uthålligare, ….. Hoppas att ni förstår skillnaden. Var gränsen går mellan motion och träning är naturligtvis individuellt. För någon som har svårt att gå så är en promenad på 1 km kanske träning, men för de flesta är det motion. För egen del så brukar jag gå 1 mil tillsammans med barn nr 2 på mina vilodagar – det är motion för mig men träning för barn nr 2.

Nu till det jag egentligen ville skriva om – varför är träning viktig prepp och vad/hur bör man träna. Varför träning är viktigt är kanske inget konstigt. Att vara i bra fysisk form gör att du vid behov kan förflytta dig långa avstånd ”för egen maskin”, dvs per fots eller på cykel, du orkar med att bära tyngre packning, du orkar flytta tunga saker och du har troligtvis ganska bra koll på var dina gränser går och hur du kan utmana dem. Att man oftast också håller sig lite friskare är även det en bonus. Vad bör man då träna, varför och hur? För egen del så tränar jag ganska mycket men det är främst för att jag tycker att det är roligt, jag tränar oftast upp till 6 dagar i veckan. Jag försöker att variera min träning vilket innebär att ibland så innehåller veckorna 5 styrketräningspass och ibland bara 3, jag försöker få in minst ett (helst 2) ”långdistanspass” vilket innebär att jag går, springer eller cyklar långt (minst 1 timme om det är löpning och minst 1,5 timme om det är gång eller cykling), ett intervallpass/högpulspass försöker jag också få in varje vecka, rörlighet försöker jag få in tillsammans med nästan varje pass. Det är ganska mycket, men jag försöker hålla en bra blandning.

Vad skulle jag då rekommendera som en lagom nivå till ”vem som helst”?

Styrketräning är en bra bas tycker jag, det stärker kroppen och gör den hållbarare, förutsatt att man tränar rätt. Det finns några övningar som jag tycker bör utgöra basen i all styrketräning:

  • marklyft som tränar hela kroppen, men främst ben, rumpa och rygg. Viktigt att man utför övningen rätt så att man inte gör illa ryggen. Viktigt med bålstabilitet som gör att även magen får en del träning. En bra övning som gör att man lättare kan bära hem tunga matkassar, lasta in tunga saker i bilen, mm.
  • knäböj som tränar främst ben. Går att göra i lite olika varianter för att komma åt baksida lår, framsida lår och även lite rumpa. Man behöver inte nödvändigtvis gå ned jättedjupt om man inte har den rörligheten, viktigast att man känner att rätt muskler får jobba.
  • bänkpress eller någon variant som tränar bröstmusklerna. Jag föredrar att träna med hantlar istället för skivstång för jag får bättre kontakt med rätt muskel.

Naturligtvis så ska man se till att man gör dessa rätt så att man inte drar på sig några skador, be någon personal på gymmet eller kolla på nätet, tex Styrkelabbet. Det viktiga är inte att lyfta jättetungt utan att lära sig att lyfta rätt, med rätt teknik klarar man av mer och håller sig skadefri. Rekommenderat antal repetitioner per set är 8 – 12 (vilket innebär att det ska vara så tungt att man precis klarar av så många) och antal set 3 – 4 till att börja med. När man blir mer van kan man göra färre repetitioner med tyngre vikt för att testa lite hur tungt man orkar samt att kroppen efter ett tag vänjer sig vid det man brukar göra så då är det bra att ändra lite. Hur man delar upp dessa övningar, alla tre på ett pass eller delar upp dem i två eller tre pass med lite andra utfyllnadsövningar är upp till en själv och vad man har för ambitioner. Gymträning är även bra för fettförbränning eftersom muskler bränner fett. En annan övning som kan vara ett bra ”kvitto” på hur vältränad man är, är om man kan göra chins, med eller utan hjälpmedel och hur många. En övning där man använder sin egen kroppsvikt och ska orka lyfta den. Om man nu väljer att träna styrka 1 eller 3 ggr i veckan väljer man ju själv utifrån sina egna mål, intresse och förutsättningar.

Jag tycker sedan att man bör komplettera med något pulshöjande, Jag kör mycket intervaller, full fart varvat med vila, tex springa allt jag orkar i 100 m/30 sek och sedan gå tillbaka och sedan repetera så många ggr jag orkar, går även att göra på roddmaskin. Spinning pass funkar också om man tycker att det är kul, att gå upp och nedför en (skid)backe, springa uppför en backe och gå nedför, högintensiv cirkelträning, endast fantasin sätter gränser. Man vill åt maxpulstoppar på något sätt. Om det är roligt så är det bara ett plus.

Ett långdistanspass en gång i veckan är också att rekommendera. Hur långt det är beror på vad man ligger på för normalnivå. Det ska vara rejält mycket längre än vad man normalt gör och det ska vara ganska lågintensivt, dvs man ska orka hålla på riktigt länge. För egen del försöker jag även få in utmaningar av lite ”våga” karaktär också. Göra något nytt som utöver att det är fysiskt ansträngande även är lite svårt eller läskigt. Har testat att cykla downhill och terrängcykling, sprungit Tjurruset. Ska vandra upp på Kebnekaise. Vill gärna prova klättring. Viktigt att även träna det mentala i träningssammanhang, att lära kroppen och hjärnan att man oftast klarar mycket mer än man tror.

Poängen med all denna träning är att man på något sätt ska utmana sina gränser. Styrkan utmanas med tyngre vikter och/eller fler repetitioner, pulsen utmanas med maxnivån som förhoppningsvis höjs, distansen utmanas med längd/tid/belastning (ryggsäck tex). Detta blir mellan 3 – 5 pass i veckan, beroende på hur många styrkepass man väljer att lägga in. Detta upplägg ger en bra allround träning, men kan naturligtvis varieras i all oändlighet. Om man har egen gård med djurhållning gissar jag att styrkepassen görs dagligen helt naturligt när man tar hand om djuren. Jag har varit ”stalltjej” och vet att det är tungt att mocka ett helt stall eller lasta höbalar.

Hoppas att jag har inspirerat någon med detta inlägg och att ni inte tycker att jag är helt insnöad på träning (jag gör annat också). Träning ska vara roligt så det viktigaste är att hitta någon variant som man tycker är roligt och bygga vidare på det. Den bästa träningen är ju faktiskt den som blir gjord.

Träningsprepping

Vad finns i framtiden?

Läste ett inlägg på David Jonstads blogg, som är ett utdrag ur hans bok Jordad – Enklare liv i kollapsens skugga (måste läsa hela snart). Kan bara konstatera att det sätter igång en hel del tankar om vad som är kvalitet i livet. Utvecklingen kraschar i ena änden (vård, omsorg, klimat/miljö, mm) och skenar i den andra (teknik, prylhets, status, politik, mm) – någonstans och på något sätt måste detta lösas. Jag har egentligen ingen önskan att under normala omständigheter leva helt och hållet av vad jorden ger – men jag skulle vilja bo så att det var möjligt utifall det skulle behövas. Det var inte direkt rolig läsning, men nyttig och intressant. Att vi skulle gå tillbaka till att leva som vi gjorde för 100 år sedan kommer nog aldrig att hända, men att den (tekniska) utveckling som sker saktar in eller väljer en lite annorlunda väg ser jag som fullt möjlig, till viss del sker det nog redan idag. Att avskaffa ”ekorrhjulet” och göra det möjligt för de människor som vill att kunna växla ned och leva ett enklare liv med större andel självförsörjning och viss teknik som stödjer detta ser jag inte som en helt omöjlig utveckling. Att klara sig ekonomiskt på väsentligt mindre arbetstid och mer fritid till att kunna ägna sig åt annat ser ut att kunna ligga i vår framtid. Det finns kurser/utbildningar, det skrivs reportage och böcker, mm som alla pekar mot att människor väljer en mer hållbar och ekologisk framtid. Gäller naturligtvis inte alla, inte ens majoriteten, men den där lilla klicken med ”udda” människor växer sig allt större. Preppingrörelsen är bara en del av detta, miljörörelsen kanske har en större andel?

Hur som helst så känns det tryggt med denna utveckling. Desto mer utbredd den blir, desto fler lösningar kommer det att finnas för de som väljer detta sätt att leva. Om det sedan blir att bygga sitt hus inuti ett växthus och skapa ett eget ekosystem, att bo i ekokollektiv i hus på hjul, att flytta ut på landet och bli helt självförsörjande eller bara små steg att bara välja ekologiskt/KRAVmärkt spelar ingen större roll för min del – bara att man väljer att gå ett eller flera steg närmare ett hållbart leverne underlättar för alla. Det kommer alltid att finnas folk som drivs av uppfinnarlust och entreprenörskap, det gäller bara att styra in dem på rätt väg. Stora bolag som styr och bestämmer över vad vi ”behöver” och vad vi vill ha tror jag kommer att försvinna. Jag tror på de enskilda individerna som lyckas hitta något som förenklar livet för den enskilda människan. Att nå ut till ”alla” är numera relativt enkelt och i princip gratis. Sociala medier finns överallt. Bra idéer och bra produkter kommer att marknadsföras av sina användare till obefintlig kostnad – bara det finns efterfrågan. Det gäller bara att vi visar att det finns efterfrågan. Vem av oss går idag bara in på en affär och ber personalen rekommendera vad som är bäst? Går vi ens in i en affär? Tror de flesta av oss söker på nätet efter omdömen och recensioner, frågar på forum, frågar bekanta (alla vänner på Facebook) och köper sedan det som man upplevde att det var det bästa valet, troligtvis på nätet.

Jag har förhoppningen att en dag hitta mitt hus eller min gård som jag vill flytta till och då hoppas jag att det finns många lösningar på de ev problem som kan uppstå som inte är beroende av att en massa andra system ska fungera. Friheten att själv kunna välja vilken nivå jag vill ha på min levnadsstandard, och möjligheten att kunna anpassa den utifrån hur verkligheten ser ut och förändras.

 

Vad finns i framtiden?

Förberedd: en introduktion till skandinavisk krisberedskap och prepping – recension

Förberedd: En introduktion till skandinavisk krisberedskap och prepping av Michael Sjödin och Stefan Sjödin

Har nu äntligen läst ut denna bok. Att det tagit lång tid beror inte på att boken på något sätt är tråkig eller dålig utan på helt andra omständigheter.

Boken är väldigt lättläst och överskådligt skriven. Bra kapitelindelning som gör att den även kan användas som en uppslagsbok, speciellt för nybörjarpreppers. Boken innehåller mycket tips om hur man går vidare i sitt sökande efter information, men den täcker in all basinformation. Gillar att den egentligen bara skriver om basicprepping, dvs hur och vad man bör göra och tänka på för att klara de enklaste kriserna som tex längre strömavbrott och liknande. Helt enkelt en bra introduktion till prepping och allmänt sunt förnuft. Känslan är att boken skulle passa utmärkt som ett diskussionsunderlag i en studiecirkel eller som en del i samhällsundervisningen. Boken är inte ”rolig” på samma sätt som Zombieapokalypsen, vilket kanske gör den mer lämplig för vuxna läsare medan zombieapokalypsen ev lockar de lite yngre att läsa och tänka till. Hur som helst så var den intressant och är ett bra tillskott i bokhyllan.

 

Förberedd: en introduktion till skandinavisk krisberedskap och prepping – recension

Sommarstuga?

Jag är egentligen väldigt inställd på att leta efter ett nytt permanentboende som uppfyller alla mina krav, problemet är att det inte finns så mycket att välja på och maken tycker inte riktigt lika som mig. Börjar fundera på att göra en kompromiss, åtminstone för tillfället. Kanske ska titta efter en billig sommarstuga istället. Problemet där är att jag skulle vilja ha nästan samma (slutliga) krav även där och till ett mycket lägre pris. En sommarstuga som jag (vi) ska kunna ha råd med får nog inte kosta mer än ca 200 000 kr. Sedan tillkommer naturligtvis löpande kostnader för att rusta och göra om lite, men det innebär fortfarande en mycket billig sommarstuga som det inte direkt finns ett stort utbud av inom ett lämpligt avstånd från där vi bor. Hur långt är förresten ett ”lämpligt avstånd”? Vad är ett rimligt avstånd till en BOL? Kunna ta sig dit per cykel på en dag? Eller på två? Hur lång tid får det ta att ta sig dit till fots? Jag har inte riktigt tänkt igenom detta tidigare och har svårt att sätta ned foten på någon särskild gräns. Kanske helt enkelt får ta och göra bedömningen den dag jag hittar något som i övrigt känns rätt.

Vad vill jag ha då? Ganska stor tomt så att det går att odla och ha mindre djurhållning om det skulle behövas. Egen mark – inte arrende. Egen brunn. Jordkällare. Närhet till fiskevatten. Avskilt. Själva stugan vet jag inte riktigt var jag ska dra gränsen, det är ju stor skillnad mellan permanentboende och sommarstuga. En liten stuga som vi kan fixa till allt eftersom, det gör inget om det är lite att göra på den. En stuga som redan från början uppfyller alla mina önskemål finns nog inte, och definitivt inte till det pris som jag har tänkt mig. Kanske skulle jag även kunna bygga en ny stuga på samma tomt som senare blir ”huvudbyggnad”. Då kommer det förstås in en massa regler om bygglov och tillstånd. Känns ändå som en viktigt del att det ska finnas (platsmässigt) möjligheter att bygga fler byggnader på tomten, ifall det skulle behövas. Fördelen med en sommarstuga istället för ett permanentboende är att det nog skulle vara väldigt lärorikt eftersom det känns mer OK att testa sig fram på en billig sommarstuga än ett (dyrare) permanentboende. Jag vill ha solpaneler och vindsnurra för elförsörjning så det kan aldrig bli något stort projekt rent kvadratmetermässigt.

Jag får fortsätta att surfa runt på Hemnet i hopp om att hitta något lockande i rätt prisklass.

Sommarstuga?

Slutar man någonsin att oroa sig över sina barn?

Nu när barn nr 2 tar studenten så funderar jag lite extra över vilken framtid som väntar. Frågar lite försynt ”Vad vill du bli när du blir stor då?” och får svaret ”Ingen aning”, ”kanske militär……eller jobba på djurpark…….men inte nu”. Känns sisådär, men vad kan jag påverka mer än vad jag redan gjort? Att man som 19-åring ska veta exakt vad man vill göra med sitt liv är kanske lite väl mycket begärt och jag är på ett sätt glad att valmöjligheterna är oändliga, men samtidigt så är de fruktansvärt begränsade om man inte har utbildning och ett rejält ”driv” att göra något. Inget sommarjobb kommer att innebära en lite torftig tillvaro i sommar och det är nog bara bra, det behövs nog en liten spark där bak för att inse att man inte bara kan glida med och tro att allt ska lösa sig av sig själv. Körkort står förhoppningsvis högt upp på priolistan att göra i sommar, det underlättar en hel del att ha. Att ha tråkigt eller att få ett riktigt skitjobb är troligtvis den bästa motivationen till att seriöst tänka över vad man vill göra och satsa på det. Finner viss tröst i att det är ”Gård” och inte ”liten etta” som står på önskelistan när det är dags att flytta hemifrån i alla fall.

Barn nr 1 har inte heller framtiden klart utstakad. Sökte in på polisutbildningen i november men fick avslag pga för lite arbetslivserfarenhet. Fanns inte med som krav när vi läste på hemsidan men tydligen så krävs det två års arbetslivserfarenhet för att bli antagen. Så nu söks det jobb och hugger på allt som finns för att söka igen i år. Låter ju som att de ska ta in massor eftersom behovet ökar och många slutat. Förhoppningsvis så har de kanske överseende med att lite arbetslivserfarenhet saknas, det borde finnas annat som väger lika tungt. Hur kul det sedan blir att jobba som polis är ju en annan sak, förhoppningsvis så blir det bättre. Utbildningen tror jag är bra och nyttig även om det skulle bli så att det blir ett annat yrke i slutänden.

Lite roligt är det i alla fall att båda mina barn ev vill bli det jag ville bli när jag var ung, men var för feg för att ta steget. Polis och militär lockade men jag var lite för bekväm för att ta steget och söka en utbildning som låg så långt bort. Att jag fick ett jobb direkt efter studenten påverkade naturligtvis också.

 

Slutar man någonsin att oroa sig över sina barn?

Naturen rensar ur…

Jag har alltid, ända sedan jag var liten, ansett att naturkatastrofer, epidemier av dödliga sjukdomar och annat elände är naturens eget sätt att rensa ut på vår jord. Naturens eget självförsvar liksom. Väldigt filosofiskt och utan någon som helst vetenskaplig grund. När jag ser tillbaka på den senaste tidens (natur)händelser så tror jag fortfarande att jag har rätt. Vad det exakt skulle bero på överlåter jag till andra som är mycket mer kompetenta att ha åsikter om, jag tittar bara på resultatet och drar mina egna slutsatser. Att naturkatastrofer som jordbävningar, översvämningar och annat extremväder numera blivit vardagsmat måste ju bero på något. Att vi definitivt håller på att bli för många människor tror jag de flesta på något plan skulle hålla med om, även om det inte är en speciellt rolig insikt. Problemet – för naturen – är att vi är väldigt bra på att överleva och skydda oss från de katastrofer som vi utsätts för. Visst dör det fruktansvärt många i en del av de katastrofer som sker, men på det stora hela så blir vi bättre och bättre på att förutsäga, skydda oss och överleva dem. I min filosofiska värld så kommer det att innebära större och mer oförutsägbara katastrofer i framtiden, för jag tror inte att detta kommer att sluta förrän vi har en hållbar balans igen. Att vi människor sedan ”hjälper till” genom ”utveckling” och diverse olika beslut, det ena dummare än det andra, gör att jag tror att vi mer eller mindre kommer att utrota oss själva i framtiden.

Trots detta så har jag ett visst hopp om framtiden. Ett hopp som innebär att man måste anpassa sig till den verklighet som jag tror, på ett sätt eller ett annat, kommer att komma. En återgång till ett enklare sätt att leva och som på något sätt innebär att vi kommer att vara färre. Jag tror också att vi här i norden har lite bättre förutsättningar att klara oss ganska bra från det mesta som naturen kan hitta på. Mitt mål är att mer och mer gå över till att endast vara beroende av sådant som finns eller kan tillverkas här där jag är, men inte nödvändigtvis endast av mig. Svensktillverkat, närproducerat, osv när det gäller mat, material, drivmedel och annat. Lätt till en början, men svårt att få med allt. Viktigast tycker jag är att vi uppmuntrar och stödjer inhemsk produktion så att vi får ha den kvar. En stor del självförsörjning är min långsiktiga målsättning som jag hoppas kunna uppnå.

Vad vi människor kan ställa till med däremot, det tror jag inte att vi kan skydda oss från – bara hoppas på det bästa. Här ser jag ekonomisk kollaps, terrordåd, krig, slut på naturresurser, stängda gränser och annat elände som risker som jag helt enkelt inte kan påverka utan bara acceptera och hoppas att mina förberedelser räcker om jag lever.

 

Naturen rensar ur…