Länge sedan det blev något skrivet här. Jag har som ambition att försöka hålla bloggen utanför allt politiskt dravel samt att inte skriva om sådant som jag inte är tillräckligt insatt i därför har det varit lite tunt med infallsvinklar mitt i detta med Rysslands invasion av Ukraina och alla politiska sandlådedebatter. Kriget fortsätter och en liten oro finns för vad Putin/Ryssland kommer att hitta på, samtidigt så är det inte så mycket jag kan påverka. Valet är över men sandlådan är fortfarande högaktuell – känns inte riktigt som att det finns några stabila konstellationer överhuvudtaget.
Vad jag egentligen tänkte skriva om är att vi nu går in i (är i) en tid av ”kris”, kanske t.o.m. inledningen av ett riktigt SHTF. Vi har precis tagit oss igenom det värsta(?) av pandemins effekter och nu står flera kriser på kö. Läser om folk och företag som inte har varit förberedda på något scenario alls och som nu ställs inför flera samtidigt med höga elpriser, elkapacitetsbrist, höga drivmedelspriser, stora räntehöjningar, höga matpriser och allmän inflation. Visst tycker jag synd om en del (jag är inte helt okänslig) men många har själv satt sig i den situation de är i nu. Att ha köpt dyra, stora boenden som är högt belånade och drar mycket el får sina konsekvenser nu. Jag läser snyfthistorier nästan dagligen och jag tycker faktiskt inte synd om särskilt många av dem. Man behöver inte vara prepper för att ha tänkt till lite och anpassat sig till den ekonomi man har och skaffat sig lite marginaler. Den här krisen löser man inte bara genom att ha ett välfyllt matförråd, man måste även ha maximerat förutsättningarna för att ha låga kostnader på helheten. Inte ha ett större eller lyxigare boende än vad man behöver. Inte ha belånat så mycket det bara går. Inte leva över sina tillgångar, utan helst en bra bit under. Det intressanta som jag har observerat är att det inte verkar vara låginkomsttagare som snyftar mest, utan snarare höginkomsttagare. Det gamla ordspråket ”det är inte inkomsterna du blir rik på, utan utgifterna” verkar stämma väldigt bra.
Varken jag eller min man är högavlönade, vi har dessutom ett av våra vuxna barn tillfälligt boende hemma som vi inte tar ut någon ”hyra” av eftersom vi vill att han sparar ihop till en rejäl handpenning till ett eget boende. Jag/vi har försökt att tänka prepping på helheten. Vi har anpassat vårt boende genom att köpa en liten villa som är lagom till oss två (men som vi kan klämma in barnen i om det är nödvändigt) och som ligger i en liten ort och i ett billigare område. Vi har låg belåning som vi räknar med ska vara avbetalat om 10 år (troligtvis tidigare) eftersom vi från början har amorterat rejält. Utöver det så har vi försökt att vidta åtgärder så att det inte kommer att behövas några stora investeringar på huset när vi går i pension. Taket är utbytt, fönster och dörrar är nybytta, vi har en inglasad altan som på soliga dagar fungerar som ett stort element även långt in på senhösten, vi har bytt ut kassetten i braskaminen till en mycket effektivare (och vi har fyllt upp vedförrådet innan priserna skenade iväg). Det vi har kvar är ett byte av bergvärmepannan som ska göras inom ett år och sedan står solceller på önskelistan. Efter det är de stora investeringarna gjorda och vi kan förhoppningsvis njuta av vår ålderdom med en hyfsat trygg och stabil ekonomi. Vi har även förutsättningar för att utöka odling och skaffa tex höns om det skulle behövas och verka som en vettig åtgärd. Vi ska även göra oss av med en av våra två bilar eftersom det är en onödig lyx som vi unnat oss under några år men som vi insett att vi egentligen inte behöver, den andra bilen ska bytas ut till en elbil. Det vi inte kan påverka så mycket är matkostnaden, mer än att vi kan välja billigare mat, passa på när det är bra pris, osv. En enda kostnad kan jag skriva upp på turkontot – vi har bundet elpris i nästan två år till (även om jag alltid har föredragit bundet just pga att jag tycker om att veta och kunna planera utifrån relativt fasta förutsättningar). Få se vart elpriset tar vägen framöver så kanske investering i solceller tidigareläggs.
Vad som även gör en mamma glad är att våra barn verkar resonera på liknande sätt. Inte skaffa sig en massa onödiga utgifter, spara till handpenning för att belåna så lågt som möjligt när det är dags att köpa bostad. Tack och lov att jag inte har fått några barn som är snöflingor! Inget överdrivet statustänk utan praktiska och jordnära.
prepp på mitt sätt 