20% – Maj

Jäklar så det går fort nu! Maj har i alla fall rullat på utan några större konstigheter. En del större utgifter på huset har det varit, men de var planerade och pengar undansatta sedan tidigare. Så skönt att vi kan göra riktigt stora ruståtgärder utan att behöva låna pengar (än så länge i alla fall). Det har inte blivit så mycket utgifter på trädgården denna månad heller, främst pga vädret. Efterlängtat regn har kommit i stora mängder och inspirationen att fixa ute har inte riktigt infunnit sig. Planerat har jag i alla fall gjort, men det är främst till i höst.

Jag har även försökt att skriva lite ”matdagbok” utifrån kostnader. Det har gått sisådär, men jag kan i alla fall se tydliga drag. Om vi är ”duktiga” och äter hemlagad mat, dvs inte halv-/helfabrikat så kan vi äta väldigt bra kvalitetsmat hela familjen och även få minst två matlådor för (ibland långt) under 100 lappen. Här ser jag en stor förbättringspotential för vår del. Visst är jag ambitiös vissa dagar och gör ordentlig mat, men tidsbrist och latmasken gör att det blir utelunch och snabblagad middag minst några dagar i veckan. Vardagarna är svårast att styra upp eftersom jobb och träning gör att tiden inte riktigt räcker till ibland. Jag tacklar detta så som jag tacklar de flesta av mina förändringar, små steg i taget för att förändra vanan att ta genvägar så rör jag mig sakta med säkert mot målet att sänka matkostnaderna och samtidigt höja matkvalitén.

Jag gick även in och såg över mitt sparande nyligen. Jag har ju allting inställt på automatiska dragningar och insättningar så jag behöver inte egentligen göra så mycket och därför är jag inte inne och tittar så ofta. Därför var det väldigt kul och inspirerande att se hur mycket det hade växt till sig. Jag stuvade om lite i fördelningen men har kvar nivån. De extra pengar jag kan sätta undan utöver 20% hamnar på ett vanligt sparkonto just nu eftersom det är en hel del investeringar i hus och tomt som behövs fortfarande. Det är i alla fall riktigt inspirerande att se hur mycket jag faktiskt klarar av att spara varje månad, eftersom det egentligen är mycket mer än 20% när jag räknar in allt.

Jag som i hela mitt liv varit en riktig slösare som inte hade något kvar på lönekontot när halva månaden var kvar har nu alltid pengar kvar på kontot och det växer dessutom – en härlig känsla!

Annonser

Planering

Fy vad jag är less på vädret just nu. Inser samtidigt att det är en viktig lärdom inför kommande år – lita inte på en tillfällig värmeperiod. Hur som helst så är det bara att acceptera att jag gjort misstag och det kommer säkert att göras flera. Nästa år kommer jag i alla fall att (förhoppningsvis) göra mindre fel och ha hunnit göra i ordning lite skydd och hjälpmedel. Det som är positivt är i alla fall att det kommer nederbörd, det behövs, även om det kommer i form av snö och hagel.

Jag ska göra lite försök denna månad att styra upp ekonomin kring maten denna månad, få se om jag klarar av att göra matlistor, shoppinglistor och skriva upp kostnader – det är inte min starka sida och jag brukar inte lyckas hålla i särskilt länge. Men jag gör ett försök i alla fall. Vi gör av med orimligt mycket pengar på mat och annat som vi handlar på vanliga mataffärer (vi använder ett separat betalkort till dessa kostnader). Här finns det mycket att styra upp. Tanken är att planera veckans mat, anteckna var det kostar (ungefär) per dag samt skriva upp all mat vi handlar och kostnader för detta (för att använda när jag ska räkna ut dagskostnaden) – har inte riktigt hela strukturen klar men jag får prova mig fram.

Det har varit dåligt med påfyllning av mat och annat i matkällaren på sista tiden. Jag måste verkligen komma iväg och storhandla för att fylla upp. Vi roterar ju lagret hela tiden och nu har det gått en period när vi inte har kommit iväg och storhandlat ordentligt, dvs inte fyllt på med det vi använt. Det här hänger även ihop med att jag ska försöka styra upp ekonomin kring maten så jag ska se till att komma iväg så fort som möjligt. Problemet är att affärerna på orten där jag bor är ganska bra, men inte riktigt tillräckligt bra. Det innebär att vissa saker handlar jag på hemorten (vilket jag försöker göra i så stor utsträckning det går) men vissa saker kräver att jag åker iväg till de större köpcentren för att få tag i det jag vill ha och det är det som inte riktigt blir av så ofta som det skulle behövas. Känns så värdelöst att ta bilen 4 mil fram och tillbaka bara för att handla. Försöker att göra det i samband med att vi ändå är i närheten, men vi är inte ute och åker så ofta, vi håller oss mest hemma.

Veckans bästa prepp blir ändå att jag gått och fått en stelkrampsspruta, det var säkert över 25 år sedan sist och då finns det inget skydd kvar. Det är så lätt att göra illa sig, särskilt om man håller på mycket i trädgården och snickrar, gräver, rensar, osv. Det skulle vara extremt dålig prepp att inte skydda sig mot något sådant.

20% – mars

Mars månad har mest gått i sjukskrivningens tecken och det visar sig även i ekonomin nu såhär i slutet av månaden när det är lönings dags. Har inte tänkt göra några förändringar i sparandet pga det utan tänkte se om det inte går bra ändå. Sjukskrivning innebär till viss del även mindre utgifter, mer tid till att laga bättre (och billigare) mat samt att baka själv i högre grad. Det jag har ”levt” på denna månad är ju lönen för februari, men det är mycket kvar av den så det ska nog inte bli några problem nästa månad. När det gäller sparandet så har jag även smittat min andra hälft. Även maken har börjat bli mindre konsumtionsbenägen kombinerat med ett extrajobb med lite extrainkomster. Nu ska jag hjälpa honom att börja sätta undan en del i fonder så att det finns förutsättningar för att det ska växa till sig lite.

Så mycket mer har jag inte att skriva om denna månad, det har varit ganska händelselöst.

20% – februari

Februari månad har verkligen passerat obemärkt förbi. Inga särskilda utgifter utöver lite odlingsgrejor och vi har inte gjort något som kostat pengar. Därmed så har heller inte sparmålet varit något problem. Både maken och jag märker av att vi har mycket mer pengar över än tidigare, och då har inte maken satt något särskilt sparmål överhuvudtaget, han bara konstaterar att det är väldigt mycket kvar på lönekontot. Jag försöker leda in honom på att sätta undan pengarna i ett fondsparande så att de förhoppningsvis växer lite.

Mitt sparmål har främst förändrat mitt beteende och hur jag tänker kring konsumtion. Det är egentligen helt otroligt hur man kan påverka sitt beteende. Jag har vid flera tillfällen den senaste tiden gått runt i affärer för att ”shoppa lite”. Det är egentligen inget specifikt jag behöver (och det är väl det som är ”problemet”) men jag skulle behöva lite mer kläder som är lämpliga att ha på jobbet. Jag har lite dåligt med representativa kläder som är varma, jag snurrar runt på några få varmare ulltröjor och det är helt enkelt lite tråkigt. Efter flera shoppingrundor så har jag fortfarande inte köpt något och jag känner verkligen ett motstånd mot att handla sådant som jag inte specifikt har planerat att köpa. Det är faktiskt en ganska skön upptäckt eftersom jag tidigare impulshandlade ganska mycket. Framförallt har jag svårt att handla till mig själv eftersom jag någonstans vet att jag inte absolut behöver något, det är lite lättare att tex handla en present eftersom jag då känner att jag måste och problemet då blir bara att hitta något vettigt och bra. Jag känner verkligen att mina små steg, lite i taget, är helt rätt väg att gå. Jag har inte tyckt att detta sparmål har varit jobbigt, jag har inte känt att jag gjort en massa uppoffringar och steg för steg så ser jag att jag skulle kunna göra en liten till förändring och få lite mer på sparkontot, jag har redan höjd det lite mer så det ligger egentligen över 20%. Samtidigt så undviker jag att spara på kvalitet. Om jag behöver ett visst klädesplagg, särskilt ytterkläder som slits hårt, så betalar jag hellre mer just då men slipper köpa nytt på lång tid. Jag försöker även så långt det går att tänka kvalitet när det gäller mat, där vill jag köpa och äta bra mat så mycket det går. Jag köper numera endast svenskt kött/fågel och helst även ekologiskt, ägg har vi hittat ett ställe i närheten som har bra ägg från egna höns, jag försöker tänka till när det gäller frukt, men där är det svårare. Även när det gäller maten så tar jag ett steg i taget och jag började med svenskt kött och har sedan lagt till mer och mer, tex mitt försök till att äta mer vegetariskt. Mat får kosta om det är bra kvalitet, här har jag inga sparmål ännu.

Ekonomisk – sparsam – snål

En sida av min syn på prepping är att jag vill minska min ekonomiska sårbarhet så mycket som möjligt. I mitt fall så finns det främst en ände att göra det i och det är utgiftssidan. Jag har även en önskan att, som en konsekvens av minskade utgifter, lönearbeta mindre. Jag har redan mitt 20% mål som jag skriver om här varje månad, men utöver det så finns det mycket annat som även ger förutsättningarna för att kunna spara 20%. Jag har tex slutat helt att köpa lotter eftersom det verkligen är att kasta bort pengarna. Hur många har egentligen gått plus på att köpa lotter? Inte många och då har det endast berott på ren tur. Jag har även (nästan) helt slutat med oplanerade köp av saker. Det är främst en beteendeförändring som de flesta måste jobba med i början, efter ett tag så blir det naturligt. Resultatet är att jag i princip aldrig numera går i affärer ens för att titta. Ett annat steg är att jag tänker gå ur facket. Vet att detta är kontroversiellt för vissa, men för mig så har jag faktiskt svårt att se nyttan. I den bransch jag jobbar så har jag väldigt svårt att se vad som skulle kunna bli en negativ konsekvens. Vid större problem på arbetsplatsen så har jag inga problem att byta arbetsplats/arbetsgivare. Jag inser att facket säkert fyllde en viktig funktion för länge sedan, men nu är det konkurrens om de flesta med en relevant utbildning och därmed kan en arbetsgivare inte behandla sin personal hur som helst. Jag ser mest att fackpampar festar loss med ”mina” pengar och det är inget jag vill stödja. Tanken är även att detta med dyra presenter/julklappar ska begränsas lite nu när barnen faktiskt är vuxna. Här känns det ibland som om vi kastar bort pengar på helt onödiga saker bara för att det ska köpas för en viss summa. De små spartipsen kan vara väldigt många och ”många bäckar små…”, risken är att man blir betraktad som snål.

Vad jag tycker är viktigt när man går i dessa tankar är att man bestämmer sig för någon nivå för utgifterna, som sedan kan justeras med jämna mellanrum. Det är även bra att ha lite konkreta mål. Känslan ska inte vara att man missar allt roligt i livet och aldrig unnar sig något – då har man hamnat lite fel i sitt sparsamhetstänk.

Nivån ska vara så att den känns rimlig, bättre med en ganska hög utgiftsnivå som man klarar av än en väldigt låg nivå som hela tiden känns omöjligt och bäddar för ständiga misslyckanden. Min nivå just nu är att jag ska leva så sparsamt att jag klarar mig bra i vår vanliga villa i en mindre ort. Dvs vi lever inte med utedass och egen brunn. Vi har vissa saker att förhålla oss till som vi inte kan påverka i någon större grad. Vi har amortering och ränta på huslån (än så länge), vi har avgifter för vatten, avlopp, el, osv. Vi kan inte odla upp stora ytor utan begränsas av tomtens storlek. Vi måste förhålla oss till bygglovsregler och liknande. Vi rör oss fritt inom en begränsad ram. Nivån måste sättas utifrån dessa förutsättningar.

Att ha ett konkret mål med sitt utgiftssänkande är också nyttigt och motiverande. Det kan vara vad som helst, nytt klädesplagg, bil, kontantinsats till lägenhet/hus och allt möjligt däremellan. För min egen del så är det att lönearbeta mindre och tidig pension som är målet långt där borta. Även ett drägligt liv som pensionär. Delmålen längs vägen är tex att betala bort huslånet, odla för en större del självförsörjning, bättre vanor. Delmålen är vad som krävs för att jag ska nå slutmålet, även om de inte är allt. Vad som helst kan hända och då kan både delmål och kanske slutmål förändras. Framförallt så tänker jag mycket framförhållning och där är preppingen en huvudingrediens. Att köpa på sig lite större mängder av sådant som man använder när det är mängdrabatt eller i övrigt bra pris är bara sunt förnuft. Att ha en beredskap för om något händer, om det så är sjukdom, arbetslöshet, strömavbrott eller krig är även det sunt förnuft och gör att man slipper desperata dyra snabblösningar på att det inte finns mat, vatten eller annat.

20% – December

Totalhaveri kan vi ju kalla det. Extremt dålig planering har gjort att jag varit tvungen att använda i princip hela sparandet till julklappar och annat ”julrelaterat”. Inte alls bra och såhär i efterhand så känns det som att det hade kunnat undvikas till stor del genom bättre planering. Våra barn får inte en massa julklappar ”bara för att” utan vi brukar försöka att hålla oss till ett fåtal (1-2) som är lite rejälare. Summan brukar landa på kring 1 500 kr per barn och då har de som regel fått något rejält, användbart och något som de behöver och vill ha. Denna summa ska jag kunna planera för. Mina föräldrar brukar få något litet, mest för att de alltid köper något till mig och jag brukar då vilja köpa något till dem, oftast något gott ätbart eller drickbart. I övrigt köper jag inga fler julklappar. Nästa år ska jag planera bättre så att jag börjar i tid och lägger undan pengar till detta. Även allt runtomkring jul kostar. I år var vi ”tvungna” att anpassa (köpa nytt) julpyntet till att vi numera bor i hus. Även om jag inte är någon som går ”all in” när det gäller julpynt så är det trevligt med några ljusslingor som lyser upp i mörkret och någon enstaka tomte. Julmaten är också något som kostar. Eftersom jag lovat mig själv att jag så långt det är möjligt endast ska köpa svenskt och helst också närproducerat så blir det inte billigaste julskinkan, prinskorven, revbensspjällen, köttbullarna, osv. Julmaten blir dyr, men jag kan ändå tycka att det är värt det denna enda gång på året. Det positiva är att det även har varit mycket extrapriser och erbjudanden som gjort att vi kunnat bunkra upp på vissa saker. Vi som dricker mycket läsk har hittat flera olika erbjudanden på billig läsk, matkällaren är nu ganska välfylld. Julskinkor, även de av bra svensk kvalitet, reas ut så fort julafton passerats.

Det som främst slår mig just i december är andras extrema köpbeteenden. Hetsshopping är nog rätt ord. Herregud vad folk handlar skit, bara för att det är billigt. Var ut en sväng på mellandagsrean eftersom jag ändå var i stan i ett annat ärende. Hittade verkligen ingenting vettigt, bara en massa hysteriskt folk. Stör mig även på dessa utfyllnadsjulklappar som köps bara för att man av någon konstig anledning måste lära barnen att det är viktigt att få många julklappar, även om de endast innehåller ett par kalsonger eller en hårborste. Allt måste tydligen slås in ett och ett för att det ska bli så många julklappar som möjligt och där sitter vi i timmar och ska titta på när alla andra ska öppna paket efter paket med sådant som de knappt är intresserade av. Om ungen verkligen behöver mer kalsonger eller liknande så köper man det väl ändå, det behöver inte slås in, särskilt när det ska konkurrera med olika dataspel och andra dyra presenter. Hela julafton försvinner nästan i ett berg av avslitet julpapper och en massa julsnören. Ändå hade vi som roligast när vi sent på kvällen spelade ett helt vanligt spel, som ingen hade fått i julklapp utan som en av oss hade tagit med. Märker verkligen hur mitt beslut att dra i handbromsen när det gäller shopping har påverkat mig och hur jag tänker – jag stör mig på att andra inte ser det löjliga i denna överkonsumtion.  

Okynneshandla

Jag läste Farbror Fris inlägg ”Stäng konsumtionsluckan!” och började fundera lite över hur jag själv resonerar kring detta med presenter och julklappar. Vi vuxna har inte köpt några julklappar till varandra på några år (med undantag för mina föräldrar som inte vill lyssna på det), det är lite svårare med födelsedagspresenter. Det jag brukar försöka tänka på då är att jag köper något som verkligen behövs och uppskattas eller någon sorts upplevelse. Jag har mer och mer gått ifrån att jag ska köpa för en viss förutbestämd summa (som oftast resulterar i krystade inköp) och istället försökt pejla av vad som personen behöver och som inte känns som ett onödigt köp. När det gäller barnen så förväntar de sig att få julklappar (trots att de är vuxna nu) och det är svårt att komma ifrån det. Helt ärligt så tror jag inte att jag vill det heller förrän jag får barnbarn att köpa till istället. Men jag har styrt om fokus även här från att sikta på en viss summa och istället handla sådant som de behöver och kanske inte riktigt har råd att köpa själva. Oftast så blir det en lite dyrare och ”rejälare” present och sedan fyller jag ut med lite underkläder eller annat som alltid behövs. Totalt kanske 3 – 4 paket vilket är väldigt stor skillnad jämfört med för några år sedan. Ena barnets lycka över att få ett par egna Fjällrävenbyxor för ett år sedan visar att jag verkligen hade träffat rätt. De används flitigt och kommer att hålla i många, många år.

Vad jag upplever som väldigt svårt att påverka och komma ifrån är dessa insamlingar på jobbet där det ska handlas till arbetskamrater som fyller år eller fått barn. Någonstans så vill man ändå försöka vara lite ”normal” och inte upplevas som snål. Det trista är när det då inhandlas något som jag får känslan av att det kommer att hamna i någon låda/skrubb nästan direkt. Den som har handlat har inte haft någon koll alls. De gånger jag kan och får möjlighet försöker jag ändå att styra över till en upplevelse som personen gillar. När det är till nyblivna föräldrar har jag inte lika mycket att invända, det blir oftast bäbiskläder och de går åt och används flitigt.

Även när jag önskar mig presenter när jag fyller år så försöker jag att tänka likadant – vad behöver jag/vi och skulle ändå ha köpt? Istället för att maken och jag köper julklappar åt varandra så kan vi köpa något gemensamt till huset som kanske kostar lite mer men som behövs. Att utnyttja rea och erbjudanden har jag egentligen inget emot så länge det är planerade köp av nödvändiga/vettiga saker.