20% – februari

Februari månad har verkligen passerat obemärkt förbi. Inga särskilda utgifter utöver lite odlingsgrejor och vi har inte gjort något som kostat pengar. Därmed så har heller inte sparmålet varit något problem. Både maken och jag märker av att vi har mycket mer pengar över än tidigare, och då har inte maken satt något särskilt sparmål överhuvudtaget, han bara konstaterar att det är väldigt mycket kvar på lönekontot. Jag försöker leda in honom på att sätta undan pengarna i ett fondsparande så att de förhoppningsvis växer lite.

Mitt sparmål har främst förändrat mitt beteende och hur jag tänker kring konsumtion. Det är egentligen helt otroligt hur man kan påverka sitt beteende. Jag har vid flera tillfällen den senaste tiden gått runt i affärer för att ”shoppa lite”. Det är egentligen inget specifikt jag behöver (och det är väl det som är ”problemet”) men jag skulle behöva lite mer kläder som är lämpliga att ha på jobbet. Jag har lite dåligt med representativa kläder som är varma, jag snurrar runt på några få varmare ulltröjor och det är helt enkelt lite tråkigt. Efter flera shoppingrundor så har jag fortfarande inte köpt något och jag känner verkligen ett motstånd mot att handla sådant som jag inte specifikt har planerat att köpa. Det är faktiskt en ganska skön upptäckt eftersom jag tidigare impulshandlade ganska mycket. Framförallt har jag svårt att handla till mig själv eftersom jag någonstans vet att jag inte absolut behöver något, det är lite lättare att tex handla en present eftersom jag då känner att jag måste och problemet då blir bara att hitta något vettigt och bra. Jag känner verkligen att mina små steg, lite i taget, är helt rätt väg att gå. Jag har inte tyckt att detta sparmål har varit jobbigt, jag har inte känt att jag gjort en massa uppoffringar och steg för steg så ser jag att jag skulle kunna göra en liten till förändring och få lite mer på sparkontot, jag har redan höjd det lite mer så det ligger egentligen över 20%. Samtidigt så undviker jag att spara på kvalitet. Om jag behöver ett visst klädesplagg, särskilt ytterkläder som slits hårt, så betalar jag hellre mer just då men slipper köpa nytt på lång tid. Jag försöker även så långt det går att tänka kvalitet när det gäller mat, där vill jag köpa och äta bra mat så mycket det går. Jag köper numera endast svenskt kött/fågel och helst även ekologiskt, ägg har vi hittat ett ställe i närheten som har bra ägg från egna höns, jag försöker tänka till när det gäller frukt, men där är det svårare. Även när det gäller maten så tar jag ett steg i taget och jag började med svenskt kött och har sedan lagt till mer och mer, tex mitt försök till att äta mer vegetariskt. Mat får kosta om det är bra kvalitet, här har jag inga sparmål ännu.

Annonser

Ekonomisk – sparsam – snål

En sida av min syn på prepping är att jag vill minska min ekonomiska sårbarhet så mycket som möjligt. I mitt fall så finns det främst en ände att göra det i och det är utgiftssidan. Jag har även en önskan att, som en konsekvens av minskade utgifter, lönearbeta mindre. Jag har redan mitt 20% mål som jag skriver om här varje månad, men utöver det så finns det mycket annat som även ger förutsättningarna för att kunna spara 20%. Jag har tex slutat helt att köpa lotter eftersom det verkligen är att kasta bort pengarna. Hur många har egentligen gått plus på att köpa lotter? Inte många och då har det endast berott på ren tur. Jag har även (nästan) helt slutat med oplanerade köp av saker. Det är främst en beteendeförändring som de flesta måste jobba med i början, efter ett tag så blir det naturligt. Resultatet är att jag i princip aldrig numera går i affärer ens för att titta. Ett annat steg är att jag tänker gå ur facket. Vet att detta är kontroversiellt för vissa, men för mig så har jag faktiskt svårt att se nyttan. I den bransch jag jobbar så har jag väldigt svårt att se vad som skulle kunna bli en negativ konsekvens. Vid större problem på arbetsplatsen så har jag inga problem att byta arbetsplats/arbetsgivare. Jag inser att facket säkert fyllde en viktig funktion för länge sedan, men nu är det konkurrens om de flesta med en relevant utbildning och därmed kan en arbetsgivare inte behandla sin personal hur som helst. Jag ser mest att fackpampar festar loss med ”mina” pengar och det är inget jag vill stödja. Tanken är även att detta med dyra presenter/julklappar ska begränsas lite nu när barnen faktiskt är vuxna. Här känns det ibland som om vi kastar bort pengar på helt onödiga saker bara för att det ska köpas för en viss summa. De små spartipsen kan vara väldigt många och ”många bäckar små…”, risken är att man blir betraktad som snål.

Vad jag tycker är viktigt när man går i dessa tankar är att man bestämmer sig för någon nivå för utgifterna, som sedan kan justeras med jämna mellanrum. Det är även bra att ha lite konkreta mål. Känslan ska inte vara att man missar allt roligt i livet och aldrig unnar sig något – då har man hamnat lite fel i sitt sparsamhetstänk.

Nivån ska vara så att den känns rimlig, bättre med en ganska hög utgiftsnivå som man klarar av än en väldigt låg nivå som hela tiden känns omöjligt och bäddar för ständiga misslyckanden. Min nivå just nu är att jag ska leva så sparsamt att jag klarar mig bra i vår vanliga villa i en mindre ort. Dvs vi lever inte med utedass och egen brunn. Vi har vissa saker att förhålla oss till som vi inte kan påverka i någon större grad. Vi har amortering och ränta på huslån (än så länge), vi har avgifter för vatten, avlopp, el, osv. Vi kan inte odla upp stora ytor utan begränsas av tomtens storlek. Vi måste förhålla oss till bygglovsregler och liknande. Vi rör oss fritt inom en begränsad ram. Nivån måste sättas utifrån dessa förutsättningar.

Att ha ett konkret mål med sitt utgiftssänkande är också nyttigt och motiverande. Det kan vara vad som helst, nytt klädesplagg, bil, kontantinsats till lägenhet/hus och allt möjligt däremellan. För min egen del så är det att lönearbeta mindre och tidig pension som är målet långt där borta. Även ett drägligt liv som pensionär. Delmålen längs vägen är tex att betala bort huslånet, odla för en större del självförsörjning, bättre vanor. Delmålen är vad som krävs för att jag ska nå slutmålet, även om de inte är allt. Vad som helst kan hända och då kan både delmål och kanske slutmål förändras. Framförallt så tänker jag mycket framförhållning och där är preppingen en huvudingrediens. Att köpa på sig lite större mängder av sådant som man använder när det är mängdrabatt eller i övrigt bra pris är bara sunt förnuft. Att ha en beredskap för om något händer, om det så är sjukdom, arbetslöshet, strömavbrott eller krig är även det sunt förnuft och gör att man slipper desperata dyra snabblösningar på att det inte finns mat, vatten eller annat.

20% – December

Totalhaveri kan vi ju kalla det. Extremt dålig planering har gjort att jag varit tvungen att använda i princip hela sparandet till julklappar och annat ”julrelaterat”. Inte alls bra och såhär i efterhand så känns det som att det hade kunnat undvikas till stor del genom bättre planering. Våra barn får inte en massa julklappar ”bara för att” utan vi brukar försöka att hålla oss till ett fåtal (1-2) som är lite rejälare. Summan brukar landa på kring 1 500 kr per barn och då har de som regel fått något rejält, användbart och något som de behöver och vill ha. Denna summa ska jag kunna planera för. Mina föräldrar brukar få något litet, mest för att de alltid köper något till mig och jag brukar då vilja köpa något till dem, oftast något gott ätbart eller drickbart. I övrigt köper jag inga fler julklappar. Nästa år ska jag planera bättre så att jag börjar i tid och lägger undan pengar till detta. Även allt runtomkring jul kostar. I år var vi ”tvungna” att anpassa (köpa nytt) julpyntet till att vi numera bor i hus. Även om jag inte är någon som går ”all in” när det gäller julpynt så är det trevligt med några ljusslingor som lyser upp i mörkret och någon enstaka tomte. Julmaten är också något som kostar. Eftersom jag lovat mig själv att jag så långt det är möjligt endast ska köpa svenskt och helst också närproducerat så blir det inte billigaste julskinkan, prinskorven, revbensspjällen, köttbullarna, osv. Julmaten blir dyr, men jag kan ändå tycka att det är värt det denna enda gång på året. Det positiva är att det även har varit mycket extrapriser och erbjudanden som gjort att vi kunnat bunkra upp på vissa saker. Vi som dricker mycket läsk har hittat flera olika erbjudanden på billig läsk, matkällaren är nu ganska välfylld. Julskinkor, även de av bra svensk kvalitet, reas ut så fort julafton passerats.

Det som främst slår mig just i december är andras extrema köpbeteenden. Hetsshopping är nog rätt ord. Herregud vad folk handlar skit, bara för att det är billigt. Var ut en sväng på mellandagsrean eftersom jag ändå var i stan i ett annat ärende. Hittade verkligen ingenting vettigt, bara en massa hysteriskt folk. Stör mig även på dessa utfyllnadsjulklappar som köps bara för att man av någon konstig anledning måste lära barnen att det är viktigt att få många julklappar, även om de endast innehåller ett par kalsonger eller en hårborste. Allt måste tydligen slås in ett och ett för att det ska bli så många julklappar som möjligt och där sitter vi i timmar och ska titta på när alla andra ska öppna paket efter paket med sådant som de knappt är intresserade av. Om ungen verkligen behöver mer kalsonger eller liknande så köper man det väl ändå, det behöver inte slås in, särskilt när det ska konkurrera med olika dataspel och andra dyra presenter. Hela julafton försvinner nästan i ett berg av avslitet julpapper och en massa julsnören. Ändå hade vi som roligast när vi sent på kvällen spelade ett helt vanligt spel, som ingen hade fått i julklapp utan som en av oss hade tagit med. Märker verkligen hur mitt beslut att dra i handbromsen när det gäller shopping har påverkat mig och hur jag tänker – jag stör mig på att andra inte ser det löjliga i denna överkonsumtion.  

Okynneshandla

Jag läste Farbror Fris inlägg ”Stäng konsumtionsluckan!” och började fundera lite över hur jag själv resonerar kring detta med presenter och julklappar. Vi vuxna har inte köpt några julklappar till varandra på några år (med undantag för mina föräldrar som inte vill lyssna på det), det är lite svårare med födelsedagspresenter. Det jag brukar försöka tänka på då är att jag köper något som verkligen behövs och uppskattas eller någon sorts upplevelse. Jag har mer och mer gått ifrån att jag ska köpa för en viss förutbestämd summa (som oftast resulterar i krystade inköp) och istället försökt pejla av vad som personen behöver och som inte känns som ett onödigt köp. När det gäller barnen så förväntar de sig att få julklappar (trots att de är vuxna nu) och det är svårt att komma ifrån det. Helt ärligt så tror jag inte att jag vill det heller förrän jag får barnbarn att köpa till istället. Men jag har styrt om fokus även här från att sikta på en viss summa och istället handla sådant som de behöver och kanske inte riktigt har råd att köpa själva. Oftast så blir det en lite dyrare och ”rejälare” present och sedan fyller jag ut med lite underkläder eller annat som alltid behövs. Totalt kanske 3 – 4 paket vilket är väldigt stor skillnad jämfört med för några år sedan. Ena barnets lycka över att få ett par egna Fjällrävenbyxor för ett år sedan visar att jag verkligen hade träffat rätt. De används flitigt och kommer att hålla i många, många år.

Vad jag upplever som väldigt svårt att påverka och komma ifrån är dessa insamlingar på jobbet där det ska handlas till arbetskamrater som fyller år eller fått barn. Någonstans så vill man ändå försöka vara lite ”normal” och inte upplevas som snål. Det trista är när det då inhandlas något som jag får känslan av att det kommer att hamna i någon låda/skrubb nästan direkt. Den som har handlat har inte haft någon koll alls. De gånger jag kan och får möjlighet försöker jag ändå att styra över till en upplevelse som personen gillar. När det är till nyblivna föräldrar har jag inte lika mycket att invända, det blir oftast bäbiskläder och de går åt och används flitigt.

Även när jag önskar mig presenter när jag fyller år så försöker jag att tänka likadant – vad behöver jag/vi och skulle ändå ha köpt? Istället för att maken och jag köper julklappar åt varandra så kan vi köpa något gemensamt till huset som kanske kostar lite mer men som behövs. Att utnyttja rea och erbjudanden har jag egentligen inget emot så länge det är planerade köp av nödvändiga/vettiga saker.

20% – oktober

Det börjar bli lite samma samma med dessa inlägg. Nu när vi ”landat” i huset och kommit i ordning så rullar allt på som vanligt. Jag har ju även gjort en översyn över våra utgifter och de har nu minskat så att jag kan spara mer, så egentligen så är det mer än 20% numera. Ena barnet med respektive flyttar snart ut också så då borde det finnas utrymme för ännu mer sparande. Det är väl egentligen den enda nyheten just nu, men en väldigt positiv nyhet. Jag får göra en ny procentberäkning om några månader när jag återigen sett över utgifterna och förhoppningsvis höjt sparkvoten ännu mer.

Jag kan ändå konstatera att när vi nu har kommit över den jobbiga tröskeln med alla extrakostnader pga flytt så lever vi väldigt billigt och bra här. Det ska verkligen bli spännande att se om några år, när vi bara är två, hur våra utgifter ser ut då. Jag ser verkligen en stor potential för ett högt sparande.

20% – augusti

Denna månad har flyttlasset gått och det har varit helt omöjligt att klara mitt sparmål. Det blir så mycket extrakostnader som det är svårt att planera för. Vi har ätit mer köpmat än vanligt eftersom ingen har haft tid att laga mat, vi har dubbla boendekostnader denna månad, det måste köpas en del till rusten och en del nya saker/möbler, osv. Försöker naturligtvis snåla, men det är korsdrag i plånboken ändå. Trots allt så har jag räknat med detta så det kom inte som någon överraskning, snarare så har det lagts in i planeringen. Därmed så minskar det på kontot denna månad istället för att öka, men det gör inget.

Vi kommer att amortera väldigt lite på lånet det första halvåret eftersom det ser ut att dra iväg lite med vissa andra husrelaterade kostnader. Tanken är att vi ska sätta undan ungefär lika mycket som vi tidigare hade i hyra, men ränta + minimal amortering är mycket lägre så det kommer att byggas upp ett kapital där som främst kommer att användas till att betala restskatten på den tidigare lägenhetsförsäljningen. Det är svårt att bromsa sig själv och inte göra allt som vi vill med huset på en gång, för allt kostar ju pengar. Ändå så är det inget kvar som är akut att åtgärda. Jag kommer utöver extrasparandet på boendekostnaderna även att fortsätta med mitt 20% sparande utöver det så min (vår) sparkvot kommer att vara ganska hög ett tag framöver. När restskatten är betald så är planen att vi höjer amorteringen rejält så att lånet minskar stadigt. Amortering anser jag också är en sorts sparande så det är bara positivt.

Inser precis att jag nu har haft mitt 20% sparande igång i ett år, började i september förra året som ett väldigt impulsivt beslut som visade sig vara mycket bra. Målet med sparandet var kanske inte riktigt samma då som det är nu, men det är ändå ett av de bästa besluten jag har tagit. Numera sätter jag av 3/5 till ett sparkonto, 1/5 sparas i fonder och 1/5 sparar jag på Lendify. Kapitalet växer stadigt, även om det blev en svacka denna månad.

 

 

 

20% – Maj

Litet bakslag i planeringen för vad jag hade tänkt att göra med mina sparade pengar.

Tydligen så får inte min arbetsgivare ge tjänstledigt om man inte har en godtagbar anledning (annat jobb, studier, liknande). Tydligen så betraktas man som livegen även när tjänstledigheten skulle passa utmärkt bra in i en riktigt lågsäsong med arbetsbelastning. Bättre att tvingas gå till jobbet och rulla tummarna mest hela dagen. Helt vansinnigt! Nu anser jag ju ändå inte att jag sparat – och fortsätter spara – i onödan. Det finns mycket annat vettigt att spara till. Ska jag satsa på att jobba mindre så får det tydligen bli att jag byter jobb, vilket ändå finns med i planeringen på längre sikt.

Jag fortsätter med mina 20%, varav en mindre del numera går till ett fondsparande. Efter lite funderande så tyckte jag att det var en bra spridning på sparandet istället för att bara sätta in på ett bankkonto med obefintlig ränta. Det blir lite mer långsiktigt också, vilket passar bra ihop med mina ”tidig pensions” planer. Går hela systemet åt skogen så spelar det ju ändå ingen roll.

Framöver så kan det bli så att mitt sparande går till att täcka kostnaderna för att rusta huset, istället för att vi ska behöva låna till detta. Det är ju också en typ av sparande, eller investering, som jag egentligen tycker är den bästa investeringen.

Jag har räknat en del på ekonomin kring husköpet och vi kommer att landa på mindre än 50% belåning vilket känns väldigt bra. Det är dessutom inte så mycket att göra på huset, det är i bra skick, så jag räknar mest med småsummor för mindre projekt som kan tas löpande från lönen. Jag väljer mellan en ganska aggressiv avbetalningsplan eller att sätta undan i en buffert för att undvika att ta fler lån ifall något skulle hända. Inget vi behöver bestämma nu och det kommer även att gå att ändra sig längs vägen. Jag räknar i alla fall med att vara lånefri om ca 15 år, helst tidigare.

Det ska även bli spännande om några månader att räkna om våra månadskostnader så att de anpassas till de nya utgifterna. Känns som att vi kommer att ha mycket mera över varje månad framöver.