Den där obehagliga känslan i maggropen…

….den börjar bli väldigt påtaglig nu. Tänker jag tillbaka (och det behöver inte vara så särskilt långt tillbaka) så har det hänt väldigt mycket senaste tiden. Störningar i samhället av olika slag. Master saboteras, system som krånglar på oförklarliga sätt, oroligheter av diverse slag, osv. T.o.m. min make reagerar (vilket i och för sig är positivt) och jag känner mer och mer att jag gör helt rätt som preppar, men oro för att jag preppar på fel sätt och på fel nivå. Återigen inser jag att vi bor helt fel. Även maken har lite smått hängt på när lag föreslår att vi ska flytta till hus och det känns bra, även om vi inte direkt har tänkt oss samma typ av hus. Hemnet är numera daglig läsning.

Idag har betalsystemen krånglat och jag känner att jag kanske ska utöka min ”kontantprepp”. Jag har alltid 200 – 400 kr med mig i min mobilplånbok – men helt ärligt, hur långt räcker det? Det räcker inte ens till vår vanliga veckohandling som oftast hamnar på 600 – 1000 kr, ibland mer om det behövs fyllas på lite extra. Hemma kan man ju ha ett större kontantförråd, men det gör lixom ingen nytta när man står där i matkön och kortet inte fungerar. Nä, ska nog fördubbla beloppet i plånboken så att jag åtminstone täcker upp en veckohandling.

I övrigt då? Ja, vår ev planerade utlandssemester är vi inte längre så sugna på. Hade tänkt att åka till solen sent i höst, men det känns inte alls som en bra ide. Vi har sparat länge för den semestern så det känns lite ledsamt, men det känns samtidigt som att vi skulle ha svårt att njuta av semestern när man tycker att flygplatser är ett av de sämsta ställen man kan vistas på just nu. Vi avvaktar med att boka något. Tur att vi ska semestra i fjällen och fjällvandra i år i alla fall – där känns det tryggt.

Den där obehagliga känslan i maggropen…

The Island

Efter ett tips så hittade jag ”The Island” på SVT Play. 13 avsnitt som jag plöjde igenom på några dagar. Serien går ut på att 14 män och 14 kvinnor släpps av på varsin ö i Stilla havet. De ska klara sig helt själva i sex veckor och dessutom filma allt själva. Ingen tidigare erfarenhet av överlevnad, förutom en tvådagars ”utbildning” innan de åkte iväg. Serien innehåller inget tävlingsmoment, vilket jag tycker är helt underbart. Tävlingsmoment i tex Robinsson är vad som förstör hela programmet i mitt tycke. Här fokuseras på överlevnad och hur vi beter oss när vi är helt utlämnade till varandra. Tycker väldigt mycket om konceptet, blir ganska störd på många idiotiska beslut som de gör och skulle absolut älska att vara med i programmet. Bra också att de inte blandar utan håller isär kvinnor och män, annars skulle det ha varit så lätt att allt delas in i traditionella könsroller. Jag blir faktiskt förvånad över hur realistiskt de låter programmet bli, nästan så att de går över gränsen till att riskera hälsan på deltagarna många gånger. Vartannat avsnitt handlar om männens ö och vartannat avsnitt om kvinnornas ö och sedan är det avslutande avsnittet en summering av hur det gick och lite reflektioner. Programledare är Bear Grylls, men han är inte med på någon av öarna utan kommenterar mest vad som händer.

Männens ö: Gruppen går ganska snabbt från 14 till 11 st, mycket pga tjafs inom gruppen och inte pga att de inte klarar de svåra förhållandena. Inte så mycket försök till jakt som jag hade trott, istället så är de ganska duktiga på att fiska. Huvudsakliga födan är dock sniglar, snäckor och annat skumt. Mycket svält, men de fixar vatten att dricka. Många vill vara ledaren i denna grupp och det skapar en hel del konflikter, men det är åtminstone någon (några) som försöker styra upp lite.

Kvinnornas ö: Herregud! Regel nr 1 måste väl ändå vara att hålla ihop och inte dela upp sig och gå iväg. En grupp lyckas gå vilse och snurra runt i cirklar i TRE dagar! Ledordet på denna ö är vätskebrist, vätskebrist, vätskebrist. Gruppen går snabbt från 14 till 10 och främst pga hälsoskäl. Gruppen gör ganska många försök till att jaga och lyckas riktigt bra några gånger. Fiska är de mindre duktiga på. Jag är fascinerad över hur väl de kommer överens i gruppen och tar hand om varandra, väldigt lite tjafs trots att energinivåerna måste vara lägre än lägst. De har ingen direkt ledare utan alla gör lite som de själva vill, det innebär att det inte är någon direkt ordning eller struktur och det är mycket som inte blir gjort. Detta styrs upp sista veckan och då funkar allt helt plötsligt mycket bättre. Visar verkligen hur viktigt det är att ha en ledare även om det inte nödvändigtvis behöver vara någon ”bossig” typ. Bara någon som skapar lite struktur i gruppen.

Mina reflektioner: Varför ser de inte till att ha bättre disciplin kring vattnet? Det borde vara prio nr 1. Hämta vatten, filtrera, koka, häll över i annat kärl – repetera. Detta borde ju vara något som görs hela tiden de är vakna. Varför försöker man inte jaga mer orm, de ser ju ändå relativt lätta ut att fånga och de är ju en enda stor muskel = mycket mat. Fiska gör man tidigt på morgonen eller på kvällen när solen börjar gå ned – inte mitt på dagen när solen gassar som värst. Morgonmöten för att fördela arbetsuppgifter varje dag känns som ett måste (männen börjar efter ett tag). Vatten, ved, leta ätbara växter, jaga/göra fällor och fiska – fördela varje dag. Varför bygger de inte vettiga skydd och sovplatser snabbare – hur svårt kan det vara? Gå aldrig iväg någonstans själv och gå aldrig iväg utan vattenflaska. Man märker tydligt efter ett tag att grupperna upptäcker detta och att det flyter på mycket bättre då. Sedan kan jag inte låta bli att reagera på hur mycket skräp som hela tiden flyter iland på stränderna. Båda grupperna hittar nät, plastflaskor, skor, snören och en massa annat.

Helt klart sevärt, trots att de gör många konstiga saker – men det kanske är just så vi gör när vi inte vet bättre. Det blir väldigt mycket ”trial and error” med livet som insats.

The Island

Packa för tågresa #tågprepp

imageI morgon ska jag på kurs och därmed ska jag åka tåg. Matsäck anser jag vara obligatoriskt om jag ska åka tåg – man vet ju aldrig hur lång tid det kan ta. Brukar vara mer regel än undantag att det är förseningar när jag åker, även om jag aldrig (peppar, peppar) har varit med om någon värstingförsening på flera, flera timmar. Så därför har jag packat matsäck till i morgon. Två 1/2 liters Cola Zero, en Celsius, en påse Beef Jerky , en liten påse cashewnötter och tre proteinbars. En tom vattenflaska åker nog ned i stora väskan också, tillsammans med någon mer Celsius (jag brukar dricka dem när jag tränar och det ska jag göra när jag är borta). Känner jag mig själv rätt så kommer jag att fylla på med något från pressbyrån också innan jag åker, det är om inte annat gott att ha något ätbart på hotellrummet.

I övrigt har jag med mig min EDC-nessesär med lite ”bra att ha”-grejor. Eftersom jag ska vara borta några dagar så har jag naturligtvis lite ombyten kläder vilket innebär att om vi blir fast på tåget någonstans ute i urskogen så har jag kläder så jag håller mig varm.

Trivs med att åka tåg, men det blir mycket packning jämt…….

Packa för tågresa #tågprepp

Kunskapsprepp – önskelista

Så mycket det finns som jag skulle vilja lära mig/kunna. Hoppas att jag någon gång kommer att ha bockat av det mesta på min önskekurslista. 

  • Överlevnadskurs – Bra att kunna överleva på ”ingenting” och inse att det faktiskt går, åtminstone några dagar.
  • Sjukvårdskurs för uteliv – Hur man hanterar och löser sjukdomar och skador som sker när man är ute i naturen. Typ Första hjälpen i friluftslivet.
  • Medicinalväxter och dess funktion – Bra att kunna när Apoteket stängt för gott eller inte är tillgängligt.
  • Vilda ätliga växter – Kunna fylla på matförråden
  • Svetskurs – Känns som en bra sak att kunna svetsa själv. Användbart.
  • Motorsågslicens – eller vad det nu heter, så att man kan/får använda motorsåg.
  • Jägarexamen – Bra att ha.
  • Odling – Diverse kurser när det i framtiden finns förutsättningar att odla själv.
  • Djurhållning – När förutsättningen finns att ha egna djur.
  • Skogsvård – Eftersom jag helst vill ha en gård med tillhörande skog.

Misstänker att listan mer kommer att fyllas på med tiden än att det bockas av – åtminstone i en nära framtid.

Kunskapsprepp – önskelista

Apokalypsen – när den vanliga personen blir hjälte – eller….

När man tittar på TV serier som tex The Walking Dead, Survivors, Jericho eller div andra katastroffilmer så är det ofta väldigt lätt att identifiera sig med hjältarna. De är oftast helt vanliga personer, som du och jag, som helt plötsligt finner sig i en situation där de överlevt katastrofen och genom sunt förnuft och handlingskraft så ”räddar de dagen” och kliver fram som hjälten med stort H. Man sitter i TV soffan och tänker att precis sådär skulle jag ha gjort, kanske tom lite bättre. Man blir lite proffssurvivor framför TVn. Man kanske tom tycker att det skulle vara bra med en rejäl katastrof, det skulle rensa ut en massa dåligt och själv skulle man stå där som herre på täppan med hjälteglorian starkt lysande. Att verkligheten inte skulle ha mycket gemensamt med Hollywoodversionen tänker man kanske inte på. Men fyller alla dessa serier och filmer någon funktion, eller lurar de oss bara att tro att vi skulle klara oss bättre än vi faktiskt skulle göra?

Svaret på den frågan har kanske mycket att göra med hur förankrade vi är i verkligheten. Rent generellt så är jag för allt som får folk att tänka till lite extra. Jag ser ofta dessa serier och filmer som en lätt ingång till lite mer djupa diskussioner. Det är lätt att ta en händelse i serien/filmen och plocka sönder den i en fikabordsdiskussion. Vad fungerar på riktigt och vad skulle man behöva göra annorlunda? En genväg in på en preppingdiskussion helt enkelt. Att älska dessa serier och filmer och drömma sig in i denna Hollywoodvärld är inte helt fel så länge man är medveten om att det inte är ”på riktigt”. Trots allt så bidrar de med nya infallsvinklar, tankeställare, tips och annat. Problemet är främst (som jag ser det) att alldeles för stort fokus ligger på att slåss och kriga och inte på att man faktiskt måste dricka och äta för att överleva, men det är nog inte lika spännande ur ett Hollywoodperspektiv. Allt för ofta är även orsaken zombier eller aliens – men mer realistiskt är väl klimatkatastrofer eller andra människor (krig, terrorister,…). Desto yngre man är, desto mer kanske man tror på Hollywoodversionen (om jag får vara lite fördomsfull), men jag ser ändå fördelarna. Främsta fördelen är kanske att de ändå bidrar med hopp och handlingskraft och kanske ändå en viss referensram. Med mognad kommer förhoppningsvis även insikter om att det är mer än en hjältegloria a’la Hollywood som behövs och då ramlar man förhoppningsvis in på rätt spår. Att något faktiskt kan hända är den första viktiga insikten trots allt.

Jag älskar alla dessa serier och filmer även om jag hittar massor av uppenbara brister i dem. Jag tror även att trenden med katastroftema som verkar hålla i sig är ett tecken på att folk i allmänhet är lite oroliga och funderar mycket kring dessa frågor. Mycket händer i världen och det finns många anledningar till oro.

Apokalypsen – när den vanliga personen blir hjälte – eller….

#prepperSE

Här tar man det lugnt en helg och kopplar bort att läsa preppingbloggar och vips så har det dykt upp en ny prepperhemsida/-blogg. #prepperSE är en samlingssida där flera duktiga prepprebloggare skriver olika inlägg kring prepping. Jag välkomnar initiativet för jag håller absolut med om att bland det viktigaste preppingen vi kan göra är att göra fler medvetna om hur viktigt det är. Så resten av dagen kommer nog att gå åt till att läsa igenom alla inlägg där. Tack Bive för ett bra initiativ!

#prepperSE