Summering 2020

2020 är nog det konstigaste året jag upplevt, tyvärr tror jag att det kommer att komma fler konstiga år men det hör inte riktigt hit just nu. Detta är året då många arbetsgivare insåg att det går alldeles utmärkt att låta sina anställda jobba hemifrån – hoppas att det kommer att sätta sina tydliga spår och att det kommer att bli mer OK för de som vill jobba hemifrån. En rejäl utrensning av företag har också skett. I vissa branscher har de företag som anpassat sig till situationen eller varit tillräckligt populära för att kunderna ska fortsätta stödja dem överlevt medan dåligt anpassade företag har fått ge upp, i andra branscher har det varit ett rejält uppsving och vissa branscher har varit tvärdöda (mycket av besöksnäringen tex). En viss utrensning tror jag har varit bra, även om det naturligtvis varit tragiskt för de som drabbas. Vissa saker kommer säkert aldrig mer att bli sig likt. Många har upptäckt att det går alldeles utmärkt att inte åka utomlands på semestern, många har hittat till olika svenska resmål och väldigt många har hittat ut till naturen och allt vad den har att erbjuda. Många har även fått uppleva en ensamhet utan dess like.

För egen del så har jag stortrivts med att jobba hemifrån och hoppas verkligen att jag kommer att kunna fortsätta att jobba en stor del av min arbetstid hemifrån framöver. Jag har kunnat spendera ännu mer tid ute i naturen, men har även upptäckt att det på vissa ställen har varit ”trångt”, vilket jag ändå tycker är positivt. Jag har verkligen fått öva på att handla så sällan som möjligt, vilket kan låta enklare än vad det är. Att shoppa på nätet har funkat bra och jag köpte bla alla julklappar på nätet (behövde inte handla en enda i fysisk affär). Har bara besökt mataffärer och zooaffärer (för kloklippning av hunden vilket vi inte kan göra själva) sedan i mars. Vi har köpt hem mat från lokala restauranger väldigt ofta och jag tror faktiskt att våra lokala restauranger har sålt mer än någonsin detta år. Jag saknar enormt att kunna krama om mina föräldrar och annan släkt och vänner. Tänk att man kan sakna kramar så mycket! Jag har även varit arg oräkneliga gånger på folk som inte fattat allvaret och struntat i restriktionerna och spridit smitta omkring sig. På det stora hela har jag ändå haft det ganska bra och fått ett väldigt lugnt år. Tack och lov så har jag klarat mig från att mista någon till denna pandemi och för det är jag ytterst tacksam.

Utifrån ett prepperperspektiv så tror jag att detta har varit ett nyttigt år då flera har insett att något kan hända och att det är bra att ha en hel del hemma – hade dock varit bra om fokus hade legat på något annat än toapapper. Det var nog i alla fall nyttigt för många att se att saker och ting faktiskt kan ta slut i affären. Jag kunde även konstatera att det spelar roll var man bor. Här i det lilla samhället som jag bor i var det inte särskilt tomt i affären, men när jag i våras (när toapapperskrisen var som värst) åkte in till närliggande staden och den större mataffären för att göra en riktig storhandling så gapade flera hyllor tomma. Det var alltså bättre påfyllt på hemorten och sedan dess så har jag hållit mig här hemma.

Ta hand om er alla och kom ihåg att vaccinera er så att vi blir av med detta elände snart.

Julfirande i coronatider

Ni som brukar läsa min blogg vet säkert att jag vanligtvis firar jul ihop med hela släkten, både på min sida och på min mans sida. Vi brukar vara mellan 14 – 16 personer och vi hjälps alla åt att fylla julbordet med diverse julmat. Jag älskar detta stora julfirande och att umgås med alla i släkten samlade kring alla jultraditioner. I år blir det helt annorlunda. Vi kommer självklart inte att fira tillsammans utan var och en stannar hemma och firar endast med närmaste familjen. Det innebär även att det blir lite svårt med ett traditionellt julbord (om man inte vill äta rester i en vecka efteråt) så i år blir det helstekt kalkon. Har aldrig provat att laga kalkon förut så jag hoppas att det blir bra. Sill, potatis och nubbe till förrätt till de som vill ha, huvudrätten blir kalkonen och dottern fixar efterrätt.

En minivariant av julbord blev det dock på förmiddagen när delar av släkten träffades utomhus och grillade (med coronasäkra avstånd naturligtvis). Vi grillade prinskorv, värmde köttbullarna i jägarpannan över grillen, kokade potatis på spritköket samt åt skinksmörgås. Vi passade även på att byta julklappar med varandra mellan familjerna som vi sedan kan öppna ikväll. Man får helt enkelt göra det bästa av en tråkig situation.

God Jul på er allihopa och ta hand om er!

Den ljusnande framtiden är inte längre vår

Jag är definitivt ingen miljö/klimatextremist, men jag försöker alltid göra det bästa valet ur miljö/klimathänsyn när det går och jag har möjlighet. Vet också att jag tagit upp detta ur lite olika vinklar här på bloggen under åren. Denna vinter har det blivit plågsamt påtagligt att det inte bara är något som någon tror utan klimatet är verkligen helt uppåt väggarna. December är i och för sig inte slut ännu, men det är verkligen ingen snö i sikte. Vädret har varit som en lång utdragen höst och det är helt deprimerande. Ingen snö som gör det ljust och fint, ingen kyla som gör att allt det geggiga försvinner. Gräsmattan är fortfarande grön, och då bor jag ändå i mitten av Sverige. Jag har tidigare skrivit om att jag skulle vilja ha en sommarstuga, det har numera växlat över till att jag skulle vilja ha en fjällstuga någonstans där det är lite mer garanti på snö under vintern. Nu löser ju inte det problemet med att klimatet förändras, men för mig skulle det innebära att jag skulle må lite bättre när jag får uppleva snö på vintern.

Men tillbaka till grundproblemet så måste vi ju göra något och vad man än tycker om Greta och andra miljöprofiler så har de definitivt en poäng – vi måste börja göra något nyss. Det finns många SHTF scenarion, men jag tror faktiskt att ett saboterat klimat kommer att vara ett av de jobbigare och svårare att hantera. Vad kan vi då göra? Som vanlig medelsvensson så kan jag göra bra val när jag konsumerar, men det är inte alltid helt lätt och jag litar inte alltid på de miljömärkningar som finns. Att konsumera mindre är definitivt ett bra val, allt som produceras påverkar miljön. Odla eget är ett självklart bra miljöval. Minimalism är säkert ett väldigt bra val ur miljöhänsyn och jag gör mina försök, men misslyckas ibland. Extremminimalist kommer jag nog aldrig att bli, även om jag skulle vilja. Ekonomiskt skulle det också vara ett bra val. Sluta flyga skulle jag kunna göra utan att det skulle vara någon stor uppoffring, jag flyger väldigt sällan redan nu. Bilar och bilresor är jag sämre på. Vi har två bilar trots att jag nästan aldrig behöver bil, problemet är bara att de få gånger som jag behöver bil så är den andra bilen oftast upptagen. Det går att planera runt detta problem men då blir det bökigare och det blir lätt ”minsta motståndets val”, dvs två bilar.

Samtidigt är det frustrerande att se hur lite som görs på den övergripande nivån (lagstiftning, styrning med skatter, politiska beslut, subventioneringar) och det lilla som görs känns bara tokigt, fel och kontraproduktivt. Inget helhetstänk, konsekvensanalyser eller tanke kring störst nytta/effekt. Väldigt mycket greenwashing helt enkelt och inte så mycket som faktisk ger någon konkret effekt. Man lagstiftar om åtgärder som främst påverkar landsbygd istället för städer trots att det är städerna som påverkar mest, man subventionerar flygplatser(!!) istället för att subventionera mer miljövänliga alternativ, man fokuserar på att biltrafiken i Stockholm ska fungera bra istället för att i princip förbjuda biltrafik i innerstan och bygga vettiga cykelbanor, osv. Jag är i normalfallet inte så mycket för förbud, men när det gäller klimatmål så tror jag att det skulle kunna ge konkreta effekter snabbt och man bara hade modet. Visst skulle en del företag gå omkull pga att de inte kan anpassa sig eller för att deras produkter inte längre kan säljas, men då är de ju redan förlegade och har inget att göra på en framtida marknad. Hellre en ekonomisk kollaps som man faktiskt kan återhämta sig från än ett klimat som gör att man inte kan överleva.

Jag tycker även att det är väldigt svårt att preppa för klimatförändringar eftersom jag inte riktigt vet vad förändringen kommer att bli ur ett längre perspektiv. Som det är nu så verkar det mest svänga mellan alla möjliga extrema väder. Antingen extremkallt med mycket snö (eller mest bara is) eller plusgrader, grått och blött på vintern. Antingen tokvarmt och torrt eller regnigt, kallt och trist på sommaren. Hur preppar man för alla typer av väder som dessutom kan vara svåra att förutse? Hur kommer det att påverka vår inhemska matförsörjning om vädret pendlar på detta vis och bönderna inte klarar av att parera med lager av extra foder för extremvarma och torra somrar eller om skördar blir sämre pga lite sol och alldeles för mycket regn? Det är ingen ljus framtid vi går mot.