20% – januari

Återigen kan jag konstatera att en månad har gått och jag har inte haft något problem med att spara. Jag är faktiskt riktigt förvånad över att det rullar på så bra. Jag har inte gjort några anpassningar utöver att jag i princip slutat handla saker. Det finns alltså en enorm potential! Vi äter fortfarande lika oplanerat och dyrt och vi har inte sett över våra hushållsutgifter. Förhoppningsvis kommer det att gå ännu bättre när vi flyttat och därmed styrt över våra utgifter till att bli ännu lägre. Målet någonstans i framtiden är att jag (tillsammans med maken) ska gå runt på en inkomst motsvarande 10 000 kr/månad för var och en av oss. Det är ungefär där den lägsta pensionsnivån ligger vad jag har förstått. Jag tror heller inte att pensionssystemet kommer att förändras så mycket i ”den änden”, utan det är de som förväntar sig en högre pension som kommer att bli rejält besvikna i framtiden. Ett samhälle (under fortsatta normala förhållanden) kommer nog aldrig att våga ta bort grundnivån, men att förutsätta att de som tjänar mer får ta ett större ansvar för sin egen ekonomi är inte lika kontroversiellt. Dessutom tänker jag inte förutsätta att vi kommer att vara 2 st hela livet ut, så att anpassa sig till endast 10 000 kr/månad totalt är också en målsättning, sedan blir allt utöver detta bara en bonus.

Jag har landat i att jag kommer inte att gå in och peta i eller förändra mitt 20% sparande förrän vi har köpt hus, det finns lixom inte riktigt någon motivation att räkna på något som jag inte vet så mycket om.

Rädslan för att jag inte vill ha det jag vill ha….

Baksidan med att gå och längta efter något annorlunda och få vänta länge är att jag hinner bygga upp väldigt stora förväntningar och kanske är de lite orealistiska. Vad vet jag? Jag längtar efter ett annat sätt att leva och jag vill kunna odla, laga mer mat från grunden, leva ett enklare liv, osv. Innan jag har nått målet så är det svårt att veta om det verkligen var detta jag ville. Det nästan värker i kroppen efter att få köpa hus, börja odla och allt annat. Tänk om jag tycker att det är jättejobbigt att odla själv? Jag sitter och läser, lyssnar och tittar på allt möjligt som handlar om odling, självhushållning, bakning, annan typ av matlagning, ….. Jag längtar efter att få börja med min Bokashikompost, som jag inte har möjlighet att börja med ännu. Jag försöker övertala mig själv att inte gå ut för hårt och börja med allt samtidigt när jag väl får förutsättningarna. Att tygla mig själv och börja med några färre grönsaker och kanske några bärbuskar, förbereda odlingsplatser för nästa säsong istället för att göra klart allt på en gång, inte sätta för höga krav och mål på en gång. Jag känner mig själv och vet att jag har en tendens att gå ut lite för hårt från start, ibland funkar det ändå och ibland går det inte alls och jag tröttnar för att det blir för mycket. En viktig balansgång att hela tiden ha i bakhuvudet. Jag kan inte bli självförsörjande på grönsaker, frukt, bär från start, kanske aldrig. Lite är bättre än inget. Så länge det är roligt och ger något tillbaka så får det rulla på, men jag måste även ha en plan för hur jag hanterar tillfällen då det inte är lika roligt. Jag tittar efter ett hus där det ska finnas förutsättningar för det mesta som jag drömmer om, men det behöver inte betyda att jag ska göra allt detta. Att kunna växla upp om behovet finns känns viktigt, men om jag inte vill och behöver så kan jag ha ytor som inte utnyttjas till fullo. Att lära mig, öva, göra misstag är en viktig process som jag helt enkelt måste acceptera.

Det jag också måste lära mig är att använda det som jag odlar fram, nya maträtter och ett annat sätt att laga mat. Förvaring under längre tid, dvs hur får jag avkastningen att hålla över vintern, kommer att bli en utmaning för mig som är ganska kräsen med vad jag äter. Jag har även tänkt att förändra mitt sätt att handla och planera/laga mat. I dagsläget är vi väldigt bekväma av oss gällande maten. Det blir ofta halvfabrikat, vi skippar ofta grönsaker för att vi inte har hemma eller orkar göra i ordning, jag är duktig att baka matbröd i perioder men har även perioder då jag är väldigt dålig på det, osv. Att hitta de enkla lösningarna som ger bättre förutsättningar blir en utmaning. I ett hus finns förutsättningarna för att skaffa en till frys, vilket ger bättre förutsättningar för större inköp när jag hittar bra varor till bra pris. Jag hoppas att det kommer att finnas ett stort kök med stora ytor för matberedning och bakning (just nu är det alltid trångt att hålla på). Att vi kommer att bli bättre på att äta grönsaker har jag stora förhoppningar om eftersom det kommer att finnas fräscha grönsaker som bara är att plocka in under den tid som de växer i trädgården, dvs det kommer att bli enkelt och det ligger inte och blir gammalt. Bättre kvalitet på maten överlag är också något som jag strävar efter, närproducerat kött, egna grönsaker, mm. Kostnaderna för detta kommer förhoppningsvis även att minska jämfört med hur vi har det idag. Låter så enkelt när jag skriver detta, men hur kommer det att bli i verkligheten?

Ekonomin hade jag också tänkt att den skulle bli ”bättre”. Inte för att vi kommer att tjäna mer utan för att jag planerar att vi ska ha väsentligt lägre kostnader. Lägre boendekostnader, lägre matkostnader, sluta med impulsköp. Även ett rejält sparande som möjliggör investeringar i huset där det behövs utan att behöva låna och att på sikt jobba mindre om några år. Ekonomin är det som jag känner är svårast att planera, förutse och fantisera om. Det är i dagsläget så osäkert hur det kommer att se ut med kostnaderna. Det kanske är positivt att det får avvakta och att jag för tillfället håller mig till mitt 20% sparande och begränsa vad jag köper. Preppinköp är i dagsläget även det väldigt begränsat. Prylmässigt har jag det mesta jag behöver, jag har mat för en bra bit över en vecka, vatten behöver det jobbas på, men i övrigt måste jag vänta tills jag har mer förvaringsutrymme.

Tänk om – tänk rätt (?)

Läste Myrstigs inlägg ”Världen från två vinklar” och inser att jag håller med i mycket av det som skrivs. Mer och mer så omvärderar jag vad som är viktigt, hur jag gör saker, vad jag vill ha, osv. Det var ändå inte så länge sedan jag bodde i hus och tyckte att lägenhet var så mycket mer lockande, det har gått över. Nu letar vi hus för fullt och det ska inte ligga i stan. Jag styr överlag över till att göra mig mindre beroende, av allt. Helt plötsligt så går jag igång på saker bara för att de är gammaldags och inte eldrivna tex. Nu när jag tjänar mer pengar än jag någonsin gjort tidigare (men fortfarande en normallön) har jag allt mindre behov av pengar och mina kostnader minskas stadigt och medvetet. Jag gör omprioriteringar och tycker att det jag gör utanför arbetstid är vad som är viktigt. I stället för att ”skryta” om att jag minsann alltid har jobbat heltid, även när barnen var små, så är min önskan att gå ned i arbetstid på sikt. Varför ska jag lägga så mycket av min tid på att arbeta för någon annan med sådant som jag inte tycker är särskilt kul? Att ha en trädgård att odla i ser jag inte längre som ett oändligt ogräsrensande som inte ger mig något till något som lockar mig enormt och jag längtar verkligen tills jag får omsätta all teoretisk kunskap som jag samlat på mig till praktisk kunskap. Jag sitter och sträcklyssnar på ”Två odlare emellan” med Sara Bäckmo och Johannes Wetterbäck och tittar på YouTube klipp från Skillnadens trädgård – och jag längtar till jag kan få sätta lite frön, även om det bara blir lite sallat i en kruka på uteplatsen till att börja med.

Helt ”off grid” kommer jag nog inte att hamna eftersom maken inte riktigt tänker som jag och inte ser någon tjusning i att ”leva i misär mitt i skogen”. Jag gör det bästa av situationen och inser mer och mer att om jag bara tänker till när vi letar hus så går det att göra väldigt mycket i ett helt vanligt villaboende. Det går att odla väldigt mycket på väldigt liten yta om rätt förutsättningar finns. Jag hittar inspiration i intervjuerna/samtalen i Prepperpodden och får höra hur andra gjort och gör, hur tänker de och hur löser de problemen som dyker upp. Det går att ha tex höns och/eller köttkaniner i en villaträdgård och i ett scenario där det är matbrist så har jag väldigt svårt att se att någon granne skulle misstycka, snarare tvärtom. Att skaffa matdjur under normala förhållanden kommer troligtvis inte att ske. Problemet blir då att få tag i djur när det skiter sig.

Jag kommer att satsa på ett anpassningsbart hus med en ganska stor tomt (över 1 000 kvm) i ett litet samhälle. Förråden med mat kommer att bli väsentligt större än vad som jag i dagsläget får plats med i skafferiet. I den bästa av världar så angränsar vårt framtida hus till lite skog.

 

20% – December

Kom på att jag glömt att följa upp hur det gick med sparandet i december. Jag var ju lite orolig för att jag skulle behöva föra tillbaka pengar pga julklappsinköp. Nu blev det så att jag inte förde tillbaka några pengar från just det kontot, men var tvungen att ta lite av ett annat sparkonto (Jag har många olika konton där jag ”sorterar” min ekonomi). Så egentligen så sparade jag inte några 20% i december, men det hade jag ju lite räknat med. Nu är jag ”back on track” igen. Det bästa med frivilligt sparande är just att det är frivilligt. Jag har ju faktiskt varit förvånad tidigare att det gått så lätt trots att det var ett impulsbeslut, så jag är ändå nöjd. Kontot tickar på och får jag någon krona över så för jag över lite extra.

Annars går alla tankar kring ekonomi just nu till husplanering. Hur mycket får vi kvar när vi sålt lägenheten? Hur mycket är vi beredda att ta i lån? Hur mycket klarar vi av att amortera utan att det blir för kännbart? Var ska man vara snål och var är det värt att lägga pengar? Kommer det att bli stora rustkostnader? Var kommer vi att behöva köpa? Går det att hitta begagnat? Osv…….

Begagnat och matplanering

Eftersom jag inte är så mycket för högtravande nyårslöften så ska jag istället ha som målsättning att så långt det går endast köpa begagnat under 2018. Eftersom vi förhoppningsvis kommer att hitta och köpa hus under året så känns det som en bra idé att inte slänga ut alltför mycket pengar på nytt, nytt, nytt. Möbler har vi ju det mesta redan så där borde det inte bli några större utsvävningar, men eftersom vi bor i lägenhet så saknar vi det mesta i trädgårdsväg/uteliv. Gräsklippare, spade, sopborste, utemöbler, krukor, mm. Det kommer att behövas införskaffas en hel del. Med dagens sociala media som hjälp så är det faktiskt inte särskilt svårt att hitta det mesta som man vill ha. Det finns även en hel del second hand butiker och loppisar att fynda på. Funderade först på att hänga på några av mina kollegors köpstopp, men insåg snabbt hur omöjligt det skulle bli. Jag ska ändå försöka att inte göra ogenomtänkta inköp och när vi väl vet var vi ska flytta och hur det kommer att se ut så kommer jag att försöka göra en lista på vad som vi behöver köpa och leta aktivt efter just detta (och inte en massa annat). Att vara så sparsam som det bara går är också en målsättning (för resten av livet). Det innebär inte att jag/vi aldrig kommer att unna oss något, men det som det spenderas pengar på ska vara genomtänkt och värt pengarna. Jag siktar ju på att höja mitt månadssparande så fort vi landar i vad vi kommer att få för fasta månadskostnader (återigen när vi köpt hus).

Just nu övar jag för fullt på att varje vecka göra/planera matlista samt veckohandla efter denna. Märker en stor skillnad i kostnader, matkvalitet och antal matlådor så länge jag håller i planeringen. När den skippas någon vecka så havererar det mesta på en gång: lunch ute, kompletteringshandlar, skräpmat, ”inget finns hemma”. Att det ska vara så svårt att komma sig för att planera mat varje vecka! RUTINER är nyckeln till så mycket här i livet, så detta måste jag göra till en rutin som fungerar och löper på utan avbrott. Jag tycker ju faktiskt att det är väldigt skönt och bekvämt att ha hela veckans mat planerad och inhandlad när det väl är gjort.

Tankar kring 3 dygn som blev 7 dygn

Nu har rådet till alla hushåll kring hur länge man ska räkna med att behöva klara sig själv höjts från 3 dygn till 7 dygn. Vad betyder det då? Jag tror att många lite naivt har trott att 3 dygn kan man överleva med lite pannben trots att man inte har förberett sig (om man nu överhuvudtaget har tänkt). 7 dygn kan man inte resonera bort på samma sätt och det är positivt att budskapet är tydligt kring att man inte kan förvänta sig någon hjälp överhuvudtaget de första 7 dygnen. Förhoppningsvis får detta folk att fundera lite extra. Att förbereda sig för 7 dygn kräver lite mer och är man förberedd för 7 dygn så har man oftast förberett sig även för en längre tid. Man inser förhoppningsvis att man måste ha vatten/vätska, man måste värma vatten och mat på något sätt så därför måste man skaffa ett trangiakök eller liknande, man måste hålla sig varm på något sätt vilket kan innebära olika saker (varma kläder, sovsäck, fotogenvärmare, kakelugn, mm), osv. Det jag vill komma till är att om man har tänkt igenom dessa 7 dygn, även om man har gjort det väldigt översiktligt och dåligt, så borde man ha landat i de flesta frågeställningar för de flesta situationer. Förhoppningsvis så har man diskuterat det med någon/några vänner och därmed fått lite mer input. Om man nu har tänkt och agerat åtminstone litegrann så har det säkert höjt förutsättningarna enormt för de flesta. Om man är hyfsat förberedd för 7 dygn så klarar man nog i regel en längre tid. Sedan ska man ju inte glömma det faktum att om man börjar fundera i dessa banor så rullar det ofta på med mer kunskap, mer eftertanke och mer förberedelse.

Hoppas nu bara att man följer upp detta med regelbundna informationskampanjer, utbildningar och annat som håller budskapet levande. Kanske kan man införa obligatoriska ”temadagar” med information och diskussion på åtminstone alla statliga och kommunala arbetsplatser. Jag har redan märkt av en förändring genom att allt fler runt omkring mig börjar diskutera krisberedskap i olika former. Samtalsämnet dyker upp i olika sammanhang och det är positivt. De flesta föredrar att kalla det krisberedskap och inte prepping, och det spelar ju egentligen ingen roll – huvudsaken är att folk i allmänhet börjar tänka till lite mer. Ju fler vi är som är lite förberedda desto bättre och färre som blir en belastning om/när något händer.

 

Lästips

Något som alla bör läsa och ta till sig!

Grundläggande beredskap

Summering av 2017

Lite av ett mellanår. Varken någon stor topp eller någon djup dal, det har bara rullat på helt enkelt. Men lite intressant har det hänt ändå…

Vi började på allvar leta hus! Även om vi inte har hittat något än så är processen igång och maken blir mer och mer öppen för ”min typ” av hus. Det är lite svårt att landa i vad som är ett ”bra hus” eftersom vi inte riktigt letar efter den typ av hus som jag helst vill ha, vi är två i familjen och även maken måste få ha en åsikt. Kompromissen är en ”vanlig villa” men jag vill ändå att det ska finnas vissa möjligheter. Vi har även landat i att vi ska sälja lägenheten och tills vidare sätta oss i en hyreslägenhet. Då vet vi vad vi har för kontantinsats att röra oss med och vi vet att vi bara har tre månaders uppsägningstid.

Barn nr 2 har fått körkort!!! En nog så viktig detalj. Ett körkort anser jag i de flesta fall är otroligt bra prepp. Det ger frihet och möjligheter.

Jag har påbörjat ett 20% sparande som tickar in på ett konto varje månad. Går förvånansvärt lätt och det kan bli så att det höjs under 2018. Målet till en början är att jag ska kunna vara tjänstledig en månad eller två i sommar.

Mina preppingmål för 2018

• att vi förhoppningsvis ska ha hittat ett bra hus. Mina realistiska krav som jag känner att jag kan ställa är att det ska vara en så pass stor tomt att det går att odla en del, det ska finnas eller gå att installera någon typ av kaminlösning, det ska finnas ett större skafferi/matkällare (Prepperi har jag fått lärt mig att det heter). Storlek och typ av hus är svårt att ha specifika krav på, eftersom det inte finns en mängd hus till salu där vi vill bo.
• jag ska försöka föra in mer preppertänk hos mina barn och även resten av släkten. Dålig ekonomi är en bra motivering till att tänka till kring mat och vatten, så där har barnen sin största motor kring detta tänk. Diskussioner med släkten kring krishantering, 168 timmar, mm. Det är tack och lov inte bara jag i släkten som är intresserad och tar upp dessa ämnen, även om det är ur lite olika synvinklar.
• mitt månadssparande ska öka. När vi har landat i nytt boende (och därmed förändrade kostnader) så ska mitt månadssparande ses över igen och troligtvis finns det utrymme för att öka.
• om vi har köpt hus så ska jag börja odla. Ytterligare en källa till minskade utgifter, men framförallt till högre självförsörjningsgrad och källa till praktisk kunskap.
• jag ska öka mitt vattenförråd som i dagsläget är alldeles för litet. Platsbrist är största orsaken till att jag inte har tillräckligt vattenförråd i dagsläget. Tror inte att maken kommer att tycka att det är så konstigt och det bara finns en naturlig plats för förvaring av dunkarna.