Det man aldrig kan bli av med

Vad vi har, vad vi kan och vad vi har förberett oss för vet nog de flesta preppers, men hur ofta funderar vi över vad vi inte har, vad vi inte kan och vad vi inte har förberett oss för. Vad har vi glömt bort? Vad är ”hålen” i vår planering? Är vi för prylberoende? Vad gör vi när vår bostad brunnit upp och vår BOL har bombats bort (för att överdriva riktigt). Klarar vi oss verkligen utan alla våra prylar (inklusive div boenden och lager)? Om vi inte ens får med oss/får behålla vår BOB? Klarar vi av att göra upp eld och bygga enklare skydd med bara naturen som redskap? Hur många av oss tänker ens i dessa banor? Urvaken skrev ett mycket intressant inlägg som, ur en annan vinkel, berörde detta för en tid sedan. Det enda som är bestående i alla lägen är vår kunskap, främst om vad naturen har att erbjuda, vår erfarenhet och vår fysiska förmåga. Har vi skaffat oss den kunskapen och förmågan? Att läsa, läsa, läsa och skaffa oss mycket kunskap är bra, men kan vi tillämpa kunskapen praktiskt? Om jag bara vet i teorin hur man gör är jag troligtvis bättre rustad än den som inte har en aning, men i jämförelse med någon som kan det i praktiken så kan jag kanske ingenting. Att, som jag, bo i lägenhet kan vara både positivt och negativt ur preppingsynpunkt. Det positiva är att jag aldrig kommer att kunna skaffa några stora lager som jag riskerar att bli av med och min plan i de flesta lägen är att ta mig någon annanstans och det troligtvis till fots eller möjligtvis per cykel, att ev kunna övernatta någon natt utomhus och att kunna laga mat utomhus ingår också i många ev scenarion som jag är mentalt förberedd på. Det negativa är att jag inte kan testa speciellt mycket av mina teoretiska kunskaper i praktiken, jag har ingen självklar fast punkt som jag kan stanna på om något långvarigt händer och jag har inga möjligheter till någon speciell grad av självförsörjning och en massa annat.

Avgörande är kanske även hur långt man är villig att gå och vad man kan tänka sig att göra vid ett SHTF. Kan vi tänka oss att göra inbrott? Råna folk? Försvara oss? Överge folk? Döda andra? – Var drar vi gränsen? Förhoppningsvis så drar de flesta av oss gränsen ganska långt innan vi kommer så långt som till att döda andra, men resonemanget är ändå intressant. Vi ska ju även mentalt klara av att hantera det vi blir tvungna att göra. Har svårt att föreställa mig att jag någonsin kommer att hamna i en sådan situation, men rent teoretiskt så skulle det kunna hända. Hur ska man kunna veta hur man reagerar då? Genom att skaffa sig kunskap och erfarenhet som inte kräver några prylar så bör man åtminstone skaffa sig en viss trygghet som gör att man får en lite bättre förutsättning, men det bistra svaret är nog att man aldrig kan veta i förväg hur man reagerar i extrema situationer. Att ”träna på” att utsätta sig för lite obekväma och jobbiga situationer är också ett sätt att se och lära sig lite om hur man reagerar, och även förbereda kroppen mentalt på att man klarar mycket mer än man tror. Våga testa lite olika saker i olika situationer som förbereder och tränar både kroppen och knoppen!

Den helt prylfria preppingen är nog den bästa preppingen och den största utmaningen – prylarna blir sedan bara en bonus.

Annonser
Det man aldrig kan bli av med

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s