Odlingsstart och växthusdrömmar

Halva februari har gått och jag har inte börjat med någon försådd ännu. För mig som inte är en van odlare så har det inte riktigt satt sig att det är dags att börja nu. Skärpning! I helgen så kommer nog odlingen att få den tid och uppmärksamhet den behöver. Inleder nog med en shoppingrunda eftersom det saknas lite saker, som jord tex. Samtidigt som huvudet inte riktigt är med på att säsongen smyger igång redan nu så längtar jag verkligen till våren. Tittar på ”Hundra procent bonde” och ”Mandelmanns” och drömmer mig bort. Snappar upp så många tips och idéer och fantasin skenar iväg på vad jag skulle kunna göra här hemma. Inser mer och mer att jag saknar ett växthus (redan).

På tal om växthus så tittade jag på ett gammalt avsnitt av ”Husdrömmar” där de byggde ett hus inuti ett växthus. Väldigt vräkigt och dyrt och inte alls min smak – men ändå. Jag har tidigare läst om familjen Solvarm som även de har byggt ett hus i ett växthus (ni kan läsa lite här och här) och de har gjort det mer så som jag skulle vilja ha det och till en mycket mer rimlig kostnad. Om jag vann massor av pengar……..då skulle det nog bli något sådant. Tänk att kunna ha en trädgård runt huset där det kunde växa lite mer exotiska växter och det alltid var vindstilla och regnfritt. Kommer med största sannolikhet aldrig att bli så för min del, men drömma kan man ju.

Annonser

Mandelmanns – de har sin charm ändå

Vet att jag skrev ett inlägg i samband med att Mandelmanns sändes första säsongen för ca två år sedan och var lite negativ då. Framförallt så tyckte jag att det var lite väl klämkäckt (särskilt Gustav) och att det inte var självförsörjning enligt min definition utan mer storproduktion där man även äter av det man producerar. Jag är inte sämre än att jag kan erkänna att jag ändrat mig, åtminstone till en del. Jag är helt fast varje vecka och älskar att se hur det går för dem på gården. Tycker fortfarande att Gustav är lite väl klämkäck, men har samtidigt vant mig och tycker att det hör till. Han är ju helt otrolig med djuren. Marie är helt underbar och vilken kunskapsbank hon verkar vara! Ser verkligen självförsörjningstankarna mer och mer, även om det fortfarande är storproduktion också. Det som jag verkligen tycker är en stor behållning i programmet är att det är många tips, idéer, uppfinningar, mm som knyter an till att leva av det man har runt omkring sig och inte hela tiden köpa nytt, det är matlagningstips och odlingstips, man får se deras förhållningssätt till djuren och deras avslappnande inställning till livet. Självklart inser jag att det säkert är väldigt tillrättalagt i serien, men den har ändå en dragningskraft och charm.

När det gäller tips och insikt till ett eget självförsörjande liv så har jag ändå landat i att det är så olika och så individuellt att det inte spelar någon roll att de inte är på samma (låga) ambitionsnivå som jag, det är ändå lärorikt och inspirerande. I mitt inlägg för två år sedan så försökte jag ”översätta” till vad jag skulle behöva om jag ville skaffa mig en gård och bli självförsörjande, i dagsläget har jag landat i att det inte går att översätta någon annans erfarenheter, intressen, förutsättningar och livsval till sig själv, det är bara att ta tillvara den inspiration som ges. Har läst att de tyvärr tvingades slakta en hel del djur efter att denna säsong spelades in pga sommarens extrema torka som medförde foderbrist. Lite krasst kan jag konstatera att det troligtvis kommer att göra säsong 4 mycket mer intressant, hoppas bara att de orkar med fler säsonger.

Kan snöskottning vara ett prepptest?

Det har ju kommit en hel del snö på sistone, åtminstone där jag bor. Bekväma som vi är så har vi skaffat en snöslunga till vår väldigt långa uppfart, men jag kan ju inte räkna med att den alltid fungerar (har jag märkt). Hur som helst så handskottade jag hela uppfarten en dag då det kommit riktigt mycket snö, 30-40 cm. Ett rejält fyspass blev det på ca två timmar. Men kan jag dra några lärdomar av det? Det var ca 6-7 minusgrader ute och det snöade fortfarande ganska rikligt. Eftersom vi normalt kör med snöslungan så är det höga och väldigt raka kanter överallt vilket gjorde det svårt att ”tömma” snösläden. Min upplevelse var att det var jobbigt, men helt genomförbart att skotta. Pulsklockan som jag har visade att jag låg lite under maxpuls nästan hela tiden i de två timmarna. Jag tog inga pauser. Jag var rejält svettig, men varm eftersom jag jobbade hela tiden. Så länge jag var ute och höll igång så var det inga större problem förutom att jag naturligtvis blev väldigt trött. När jag kom in så hängde jag upp de blöta ytterkläderna i duschen, men behöll mitt genomsvettiga underställ på ett tag eftersom jag inte kunde duscha direkt. Jag tänkte även att jag skulle eftersvettas färdigt ett tag. Resultatet blev att jag efter bara en liten stund började frysa, så pass att jag skakade och hackade tänder. Naturligtvis så blev ju mitt blöta underställ väldigt kallt när kroppen hade slutat jobba och hålla sig varm på det sättet. Jag reagerade inte heller på det på en gång utan gick och frös ett tag. När jag väl insåg att jag måste göra något åt det så rafsade jag ut ytterkläderna från duschen och såg till att få en varm dusch för att få upp värmen i kroppen. När jag var färdigduschad så tände jag en brasa för att värma mig ytterligare, med myskläder på och invirad i en filt. Lärdom: Det är dumt att behålla svettiga/blöta kläder på efter att man ansträngt sig så mycket. Kroppen har annat att fokusera på än att hålla värmen. Jag upptäckte även att jag fått stora blåsor i händerna av skottandet (inget jag märkte av när jag höll på) och de sved rejält eftersom de även hade spruckit. Dålig prepp att bli ”skadad” men det är även en vanesak och händerna kan härdas om de är vana vid att jobba. Hursomhelst så är det väldigt begränsande i några dagar och kan troligtvis avhjälpas genom bättre vantar och kanske lite pauser. Den sista reflektionen är att jag blev fruktansvärt trött i kroppen och fick även enorm träningsvärk i några dagar. Detta är inte heller optimalt om man ska se det som ett prepptest. Lärdomen där är att jag ska ta lite pauser och ännu hellre så kan man hjälpas åt.

Detta prepptest kan lika gärna motsvara någon annan större fysisk ansträngning utomhus i ”vinterväder” eftersom erfarenheterna och lärdomarna blir ungefär lika om man skottar snö eller hugger ved eller vad det nu kan vara som innebär liknande ansträngning. Vid ett SHTF scenario så är det viktigt att veta vad man klarar av, hur bra man klarar av det, vad konsekvenserna blir, osv. Detta hade inte varit smart att göra vid SHTF eftersom det verkligen satte mig ur spel för resten av dagen samt begränsade mig rejält i några dagar efter. Samtidigt så är det bra att pressa sig på detta sätt när läget är normalt, för det var väldigt lärorikt och en ögonöppnare att jag ignorerade så tydliga signaler på att jag gjorde fel, troligtvis pga att jag var så trött. Framförallt så visar det att ensam inte är särskilt stark i längden, att vara en grupp gör att man kan dela upp sysslor och hjälpas åt samtidigt som det finns backup om man blir sjuk, skadad eller liknande.

20% – januari

Ännu har jag inte justerat mitt sparmål, har faktiskt inte hunnit se över det ännu men har märkt att det blir lite mer än 20% varje månad så det är bara positivt. Vi har i alla fall varit till banken och höjt vår amortering rejält samt bundit räntan eftersom det känns som det rätta just nu. Det är ändå skönt att veta vad vi har för ränta och vad vi ska betala i några år framöver. Det märks att julen har passerat och allt är tillbaka till det normala – skönt. Jag har faktiskt fyndat lite i rean. Behövde lite kläder och passade på när det var halva reapriset, man får ganska mycket för pengarna då och kan få bra kvalitet utan att betala hutlöst mycket. Om man ändå ska handla så är det lägligt att passa på när det är nedsatta priser.

Jag har ju fördelat mitt sparande på fonder, sparkonto och Lendify. Alla tre delarna växer sakta med säkert. Sparkontot är det jag tar av om jag behöver, de andra två rör jag inte. Sparkontot används ibland till större planerade inköp och det känner jag är helt OK. Mitt främsta (kortsiktiga) mål var att jag skulle sänka mina månadskostnader och se om jag kunde klara mig på mindre pengar. De större, planerade inköpen är som regel sådant som är mer av karaktären ”nice to have” än ”must have” och därmed så klarar jag mig ändå om jag inte skulle ha haft pengarna (tex om jag blir arbetslös). Ett större köp som jag ser kommer att komma är nog en ny extrabil, den vi har börjar bli väldigt gammal och det är nog bara en tidsfråga innan den går sönder och behövs bytas ut. Vi måste inte ha två bilar, men det är väldigt bekvämt så om det finns pengar så kommer vi nog att fortsätta ha två.

 

Ekonomisk – sparsam – snål

En sida av min syn på prepping är att jag vill minska min ekonomiska sårbarhet så mycket som möjligt. I mitt fall så finns det främst en ände att göra det i och det är utgiftssidan. Jag har även en önskan att, som en konsekvens av minskade utgifter, lönearbeta mindre. Jag har redan mitt 20% mål som jag skriver om här varje månad, men utöver det så finns det mycket annat som även ger förutsättningarna för att kunna spara 20%. Jag har tex slutat helt att köpa lotter eftersom det verkligen är att kasta bort pengarna. Hur många har egentligen gått plus på att köpa lotter? Inte många och då har det endast berott på ren tur. Jag har även (nästan) helt slutat med oplanerade köp av saker. Det är främst en beteendeförändring som de flesta måste jobba med i början, efter ett tag så blir det naturligt. Resultatet är att jag i princip aldrig numera går i affärer ens för att titta. Ett annat steg är att jag tänker gå ur facket. Vet att detta är kontroversiellt för vissa, men för mig så har jag faktiskt svårt att se nyttan. I den bransch jag jobbar så har jag väldigt svårt att se vad som skulle kunna bli en negativ konsekvens. Vid större problem på arbetsplatsen så har jag inga problem att byta arbetsplats/arbetsgivare. Jag inser att facket säkert fyllde en viktig funktion för länge sedan, men nu är det konkurrens om de flesta med en relevant utbildning och därmed kan en arbetsgivare inte behandla sin personal hur som helst. Jag ser mest att fackpampar festar loss med ”mina” pengar och det är inget jag vill stödja. Tanken är även att detta med dyra presenter/julklappar ska begränsas lite nu när barnen faktiskt är vuxna. Här känns det ibland som om vi kastar bort pengar på helt onödiga saker bara för att det ska köpas för en viss summa. De små spartipsen kan vara väldigt många och ”många bäckar små…”, risken är att man blir betraktad som snål.

Vad jag tycker är viktigt när man går i dessa tankar är att man bestämmer sig för någon nivå för utgifterna, som sedan kan justeras med jämna mellanrum. Det är även bra att ha lite konkreta mål. Känslan ska inte vara att man missar allt roligt i livet och aldrig unnar sig något – då har man hamnat lite fel i sitt sparsamhetstänk.

Nivån ska vara så att den känns rimlig, bättre med en ganska hög utgiftsnivå som man klarar av än en väldigt låg nivå som hela tiden känns omöjligt och bäddar för ständiga misslyckanden. Min nivå just nu är att jag ska leva så sparsamt att jag klarar mig bra i vår vanliga villa i en mindre ort. Dvs vi lever inte med utedass och egen brunn. Vi har vissa saker att förhålla oss till som vi inte kan påverka i någon större grad. Vi har amortering och ränta på huslån (än så länge), vi har avgifter för vatten, avlopp, el, osv. Vi kan inte odla upp stora ytor utan begränsas av tomtens storlek. Vi måste förhålla oss till bygglovsregler och liknande. Vi rör oss fritt inom en begränsad ram. Nivån måste sättas utifrån dessa förutsättningar.

Att ha ett konkret mål med sitt utgiftssänkande är också nyttigt och motiverande. Det kan vara vad som helst, nytt klädesplagg, bil, kontantinsats till lägenhet/hus och allt möjligt däremellan. För min egen del så är det att lönearbeta mindre och tidig pension som är målet långt där borta. Även ett drägligt liv som pensionär. Delmålen längs vägen är tex att betala bort huslånet, odla för en större del självförsörjning, bättre vanor. Delmålen är vad som krävs för att jag ska nå slutmålet, även om de inte är allt. Vad som helst kan hända och då kan både delmål och kanske slutmål förändras. Framförallt så tänker jag mycket framförhållning och där är preppingen en huvudingrediens. Att köpa på sig lite större mängder av sådant som man använder när det är mängdrabatt eller i övrigt bra pris är bara sunt förnuft. Att ha en beredskap för om något händer, om det så är sjukdom, arbetslöshet, strömavbrott eller krig är även det sunt förnuft och gör att man slipper desperata dyra snabblösningar på att det inte finns mat, vatten eller annat.

Att fylla på sin prepp

Jag vet inte vad ”vanligt folk” ser framför sig när de föreställer sig oss preppers fylla på våra förråd. Ser de en kundvagn till bredden fylld med konserver? Eller att vi kommer ut från Biltema med 10 st nya vattendunkar, varje vecka? Att vi spenderar tusentals kronor i månaden på att fylla upp ett redan överfullt lager av mat och prylar?

Kan egentligen bara svara på hur jag själv gör, men jag gissar att de flesta preppers gör ungefär likadant, men anpassat efter hur man lagt upp sin prepp och hur mycket plats man har. Jag storhandlar ungefär som vanligt, men tillägget att jag passar på att köpa extra när det är erbjudanden på sådant som inte har kort hållbarhet. Vad innebär det då? I mitt fall innebär det inte något enormt lager, men ändå att jag har ganska mycket av det mesta. Jag har en hyfsat stor matkällare som jag jobbar på att fylla upp på ett balanserat sätt. Det jag har mest av är ”drickbart” vilket innebär 60 liter vatten i 10 litersdunkar (skulle behöva mer) samt väldigt stora mängder läsk (främst pepsi MAX/Cola zero). Troligtvis har jag i princip alltid mer läsk än vatten och vi passar alltid på att handla detta när det är erbjudanden (2 liters, 1,5 liters, burkar). Vi har även en hel del alkoholhaltigt trots att vi knappt dricker det. Vad jag har minst av är protein, särskilt om jag ska räkna bort vad som finns i frysen. Här funderar jag helt seriöst på att preppa proteinpulver som ett komplement. Ingen i familjen är så förtjust i konserver och det är ett problem, eftersom det är dumt att preppa sådant som man normalt inte äter – roteringen blir snabbt ett problem. I övrigt har jag en hel del förpackningar med pasta (både vanlig och glutenfri), ris, pulvermos, pastasåser, mjölk, ketchup, dressing, godis, mm. Men hur gör jag då när jag fyller på/bygger upp? Jag veckohandlar. Senast jag veckohandlade köpte jag bla 2 förp hamburgerdressing med hållbarhet till efter sommaren, 2 flaskor ketchup som håller till sent i vår, 3 pkt vanlig pasta som håller ”hur länge som helst”, 3 pkt glutenfri pasta som även den håller i en evighet, 2 burkar pastasås som håller till i höst, 2 tuber tandkräm, 20 liter cola zero, osv. Det mesta av det som jag handlade mycket av var det extrapris på och allt är sådant som vi regelbundet äter/dricker/använder så det roteras helt naturligt. Inget jag köpt är därmed sådant som bara lagras på en hylla, utan sånt som ändå ska köpas. Extrapriser och erbjudanden är prepperns bästa vän! Eftersom jag gör såhär varje gång jag handlar så växer hela tiden mitt lager i matkällaren och det roteras även hela tiden. Verkligen ett tips som alla preppers tjatar om – köp alltid något extra varje gång du handlar så har du tillslut ett lager som du inte ens märkt att det kostat något.

Det jag ska satsa på framöver är att skapa bättre förutsättningar för att förvara grönsaker och rotsaker, framförallt potatis och morötter. Just nu köper jag allt detta men förhoppningsvis kommer jag igång och kan odla detta i sommar och då kommer jag att behöva bra förvaringsmöjligheter till hösten så att inte allt blir förstört under vintern. En potatislåda är vad som ska fixas först, sedan får jag kolla upp vad som blir bäst (och funkar för mig) till morötterna.

Väder

Stormar och snökaos. Jag kan inte mer än tycka att det är ganska nyttiga lärdomar som svenska folket får av dessa väder och deras efterspel. Visst kan jag tycka att det är lite patetiskt med familjer som ”gråter ut” i pressen för att de har haft strömlöst i några dagar och ”ingen kom och hjälpte dem”, men samtidigt så kanske det gör någon nytta någonstans. Vem trodde de skulle komma och hjälpa dem? Folk som skrattar hånfullt åt oss som har en bra krisberedskap och tror att vi främst förbereder oss på jordens undergång kanske, förhoppningsvis inser att detta är vad vi främst förbereder oss för. Detta är de mest sannolika händelserna som man kommer att råka ut för och säkert inte bara en gång under sin livstid. Att en del sedan även utökar sin krisberedskap till att omfatta flera års beredskap är en helt annan sak och kanske svårare att argumentera för inför totalt oförberedda. Att delar av Sverige, och inte bara glesbygden, drabbas tycker jag är den bästa ”kampanjen” för att få upp ögonen på folk i allmänhet. Delar av Stockholm, som vi tycker att det är så roligt att hånskratta åt när de är så naiva i så mycket, hade i vissa delar över tre dagars strömavbrott med allt vad det innebär. Nyttigt för alla att se att det kan drabba ”vem som helst” och inte bara de som bor ute i obygden. Nu var det i och för sig inte centrala Stockholm som drabbades, det hade annars varit riktigt nyttigt att uppleva, utan vad jag förstått områden där det faktisk fanns helt ok förutsättningar att klara detta på ett bra sätt. Själv har jag inte drabbats alls vilket jag på ett sätt tycker var lite synd. Det hade varit nyttigt för resten av min familj att uppleva effekterna av bättre och sämre krisberedskap och det kanske hade varit en bra ingång till att få maken lite mer intresserad. Vad jag kan tycka är synd är att man går ut och varnar för allt möjligt hela tiden, trots att det inte blir så mycket av det. Man kan inte ”ropa varg” hur många gånger som helst, då tappar folk respekten för varningarna och tillslut så är det ingen som bryr sig. Det är normalt med snö och halka på vintern, men man behöver inte lägga till en massa kraftuttryck i rubrikerna för det. Stormen och dess effekter däremot var helt rätt att varna för.

Nu tror jag inte att det är slut på dessa lite ovanligare ”väderfenomen”, tvärtom så tror jag att de kommer att bli allt vanligare. Tyvärr så är det alltför många som inte tar klimatkrisen på allvar och tyvärr så gör vi nog alldeles för lite, alldeles för sent och säkert också helt fel. När man benämner sommarens extremt varma och torra väder i nästan enbart positiva ordalag när det i verkligheten motsvarar svår missväxt, då har man verkligen stoppat huvudet i sanden och vägrat se vad det verkligen är. Visst tycker även jag om värme, men jag inser att det inte är särskilt normalt och definitivt ett varningstecken. Extremväder på vintern är folk i allmänhet inte lika lyckliga över. Det är nog bara att vänja sig vid riktiga vintrar med mycket snö och blåst och somrar som är alldeles för torra. 

 

Kanske är det läge att göra ett nytt utskick eller ny kampanj för broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” nu när de flesta har dessa händelser i fräscht minne?

https://www.msb.se/sv/Forebyggande/Krisberedskap/MSBs-krisberedskapsvecka/Fakta-om-broschyren-Om-krisen-eller-kriget-kommer-/