Var vill vi bo?

Läste inlägget på Onkel Toms blogg om ”Bo på landet eller i stan” och började fundera lite över hur jag själv tycker och resonerar. Nu har jag egentligen aldrig bott varken på landet eller i någon större stad utan mest på varsin sida om ett mellanläge, men jag har vid vissa tillfällen i livet funderat på både lantliv och storstadsliv. Det jag kan konstatera är att funderingarna kring att flytta till storstad, i mitt fall Stockholm, var främst i yngre dagar, när jag var runt 20 år. Storstadslivet lockade av någon anledning som jag idag inte förstår överhuvudtaget. Främst så tror jag att det var jobbmöjligheterna som lockade, att göra karriär. Sedan kom barnen och då var jag mer nöjd med det mellanläge som jag hade i en liten ort nära en mindre stad. Barnen fick växa upp i en miljö där de kunde vara ute utan att jag behövde oroa mig särskilt mycket. De hade många kompisar som bodde nära och mormor/morfar/farmor/farfar bodde också nära så att de kunde träffas ofta och behövdes barnvakt så var det aldrig några bekymmer. När barnen blev lite äldre och hela familjen pendlade dagligen in till stan för jobb och skola så kom funderingarna på om vi inte skulle flytta in till stan istället. Vi skulle slippa pendla, skotta snö, klippa gräsmatta och spara så mycket tid på det, vi skulle kunna gå på bio, gå ut på krogen, gå ut o äta, osv. Herregud så aktiva och sociala vi skulle kunna vara helt plötsligt. När barnen var 13 och 17 år så hade beslutet tagits och vi flyttade in till en lägenhet i stan. Äldsta barnet tyckte att det var jättebekvämt, fick flera nya kompisar och njöt av att allt var så nära och lättillgängligt. Yngsta barnet hatade att flytta, längtade efter sina gamla kompisar, vägrade skaffa nya kompisar och tjatade konstant om att flytta tillbaka – i flera år. Själva så trivdes vi väldigt bra de första åren. Det var skönt att slippa en massa måsten, men det där aktiva utelivet såg vi aldrig skymten av – det är inte riktigt vår grej. Det som vi däremot utnyttjade rejält var närheten och enkelheten att kunna träna och vi blev riktiga träningsfreaks båda två. Visst kan man träna var som helst, men att det var så enkelt gjorde att vi riktigt kom igång. Efter några år så började främst jag sakna att kunna vara ute på det sätt man kan när man har en egen trädgård, att kunna grilla med kompisar utan att behöva åka hem till dem jämt, att kunna äta utomhus fina sommardagar, att ha något att göra…. Efter några år till så började även maken känna likadant. Prisläget på hus i stan gjorde att det var helt uteslutet att köpa ett hus där (tack o lov!), så vi började titta utanför stan. Jag hittade några intressanta hus/gårdar som jag visade för maken. Han reagerade med att tycka att jag var helt tokig! Vi var och tittade på något som var lite lantligt, men priserna drog iväg eftersom det låg ganska nära stan, och maken var nog väldigt nöjd med det. Efter ett tags letande så kompromissade vi och landade i att vi nog helst ville tillbaka till samma ort som vi flyttat ifrån, så efter 8 år i stan så flyttade vi tillbaka till den lilla orten utanför stan och nu bor vi här i en vanlig villa med lite större tomt. Nära till släkt och vänner är den stora fördelen.

Vad var det då som lockade mig med att flytta ut på landet? Vad lockade med att bo i ett hus där det troligtvis hade varit mängder med rustbehov, stor tomt eller t.o.m skog att sköta om och långt till jobbet? Efter att ha känt mig instängd i en lägenhet de senaste 3-4 åren så lockade friheten främst, men även möjligheten till ett lugnare liv, att kunna vara utomhus på ett naturligare sätt, att kunna grilla och äta ute, att kunna börja odla lite, kanske så småningom ha lite höns – ni vet, den där drömmen som många har men som sällan stämmer överens med verkligheten. Någonstans så inser jag att det inte skulle vara ett idylliskt liv, särskilt inte om man fortfarande jobbar heltid och ska pendla 5 dagar i veckan, men längtan finns där ändå. Här där vi bor just nu kanske är det bästa just nu, vi har fått lite av varje (trädgård, ok avstånd till jobb, nära till vänner, närhet till natur) – men med tiden så kanske möjligheten att gå ned i arbetstid finns och maken kanske har tänkt om så då vet man aldrig. Vad jag med väldigt stor säkerhet vet är att jag troligtvis aldrig kommer att flytta tillbaka in till en stad.

Annonser

2 reaktioner på ”Var vill vi bo?

  1. Hej Prepp På Mitt Sätt!

    Tack för ett bra inlägg.

    Vi har ruskigt lika erfarenheter. Vår flytt från landet till stan gjorde livet lättare, främst för mig. Det var jag som klippte gräs, renoverade, skötte bilarna som ständigt rullade. Allt försvann som genom ett trollslag.

    Men lägenhet är inte jag. Samma känsla som du hade hade jag.

    Man kan inte få allt tyvärr. Frågan är väl hur man navigerar bäst.

    Liked by 1 person

    1. Inte helt lätt, men jag saknade allt tillslut. Har med glädje skottat snö för hand i vinter, trots att vi har en snöslunga. Längtar efter lite utomhusrust till våren och att få gräva land. Lätt att längta efter det som man tyckte var roligt, men jag saknade även det som var tråkigt/jobbigt. Nu bor vi ju inte långt ut i skogen, utan har relativt nära in till stan om vi vill dit. Mellanmjölk helt enkelt 😃

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s