Pensionstankar

Ibland går jag in på Pensionsmyndigheten och tittar på min pensionsprognos. Det är inte vidare inspirerande läsning och det motiverar mig definitivt inte till att jobba mera. De första fem åren när man gått i pension är vad som påverkas mest beroende på vad man har tjänat, efter fem år är nivån väldigt låg oavsett hur jag gör. Om jag fortsätter jobba med samma lön fram till 65 års ålder så ligger pensionen när jag blir 70 år på strax över 16 ooo kr/månad, dvs inte ens 50% av det jag tjänar idag. På den summan ska det sedan betalas skatt. Om jag väljer att jobba mindre eller väljer att byta jobb till ett med väsentligt lägre lön (20 – 25 000 kr/mån) så sjunker det till ca 14 000 kr/månad. Inte särskilt stor skillnad i framtiden, men skulle kunna vara en stor skillnad nu om jag tex valde att endast jobba deltid nu och fram till 65 år. Att byta jobb till något som ligger närmare hemmet och som inte innebär heltid blir allt mer lockande. Att jobba fram tills jag är 70 år finns inte ens med som ett alternativ i min värld.

När jag planerar inför framtiden (pensionen) räknar jag mig alltid som ensamstående, för att vara på den säkra sidan. Att ha två inkomster kommer då att vara en bonus. Skulle jag klara mig på ca 10 000 kr/månad efter skatt? Jo, med en del förändringar i de rörliga kostnaderna så skulle jag definitivt göra det redan idag. Förutsättningarna kommer att bli ännu bättre när lånen är avbetalade och huset färdigrustat. Det känns som en enorm trygghet att veta detta och jag jobbar hela tiden mot att sänka mina fasta kostnader. Solpaneler är något som skulle kunna sänka kostnaderna ytterligare, men det står inte så högt på priolistan just nu. Min tanke är också att det kommer att komma framförallt bättre men även kanske billigare lösningar framöver, så jag har inte bråttom. Mitt långsiktiga mål med 20% sparandet är också att jag på sikt ska försöka spara så mycket att det jag har kvar och ”lever på” ska motsvara min minimala pensionsnivå, klarar jag det så kommer jag att vara väldigt nöjd. Få se om jag kommer att klara det så småningom.

Planering

Fy vad jag är less på vädret just nu. Inser samtidigt att det är en viktig lärdom inför kommande år – lita inte på en tillfällig värmeperiod. Hur som helst så är det bara att acceptera att jag gjort misstag och det kommer säkert att göras flera. Nästa år kommer jag i alla fall att (förhoppningsvis) göra mindre fel och ha hunnit göra i ordning lite skydd och hjälpmedel. Det som är positivt är i alla fall att det kommer nederbörd, det behövs, även om det kommer i form av snö och hagel.

Jag ska göra lite försök denna månad att styra upp ekonomin kring maten denna månad, få se om jag klarar av att göra matlistor, shoppinglistor och skriva upp kostnader – det är inte min starka sida och jag brukar inte lyckas hålla i särskilt länge. Men jag gör ett försök i alla fall. Vi gör av med orimligt mycket pengar på mat och annat som vi handlar på vanliga mataffärer (vi använder ett separat betalkort till dessa kostnader). Här finns det mycket att styra upp. Tanken är att planera veckans mat, anteckna var det kostar (ungefär) per dag samt skriva upp all mat vi handlar och kostnader för detta (för att använda när jag ska räkna ut dagskostnaden) – har inte riktigt hela strukturen klar men jag får prova mig fram.

Det har varit dåligt med påfyllning av mat och annat i matkällaren på sista tiden. Jag måste verkligen komma iväg och storhandla för att fylla upp. Vi roterar ju lagret hela tiden och nu har det gått en period när vi inte har kommit iväg och storhandlat ordentligt, dvs inte fyllt på med det vi använt. Det här hänger även ihop med att jag ska försöka styra upp ekonomin kring maten så jag ska se till att komma iväg så fort som möjligt. Problemet är att affärerna på orten där jag bor är ganska bra, men inte riktigt tillräckligt bra. Det innebär att vissa saker handlar jag på hemorten (vilket jag försöker göra i så stor utsträckning det går) men vissa saker kräver att jag åker iväg till de större köpcentren för att få tag i det jag vill ha och det är det som inte riktigt blir av så ofta som det skulle behövas. Känns så värdelöst att ta bilen 4 mil fram och tillbaka bara för att handla. Försöker att göra det i samband med att vi ändå är i närheten, men vi är inte ute och åker så ofta, vi håller oss mest hemma.

Veckans bästa prepp blir ändå att jag gått och fått en stelkrampsspruta, det var säkert över 25 år sedan sist och då finns det inget skydd kvar. Det är så lätt att göra illa sig, särskilt om man håller på mycket i trädgården och snickrar, gräver, rensar, osv. Det skulle vara extremt dålig prepp att inte skydda sig mot något sådant.

Ekonomisk – sparsam – snål

En sida av min syn på prepping är att jag vill minska min ekonomiska sårbarhet så mycket som möjligt. I mitt fall så finns det främst en ände att göra det i och det är utgiftssidan. Jag har även en önskan att, som en konsekvens av minskade utgifter, lönearbeta mindre. Jag har redan mitt 20% mål som jag skriver om här varje månad, men utöver det så finns det mycket annat som även ger förutsättningarna för att kunna spara 20%. Jag har tex slutat helt att köpa lotter eftersom det verkligen är att kasta bort pengarna. Hur många har egentligen gått plus på att köpa lotter? Inte många och då har det endast berott på ren tur. Jag har även (nästan) helt slutat med oplanerade köp av saker. Det är främst en beteendeförändring som de flesta måste jobba med i början, efter ett tag så blir det naturligt. Resultatet är att jag i princip aldrig numera går i affärer ens för att titta. Ett annat steg är att jag tänker gå ur facket. Vet att detta är kontroversiellt för vissa, men för mig så har jag faktiskt svårt att se nyttan. I den bransch jag jobbar så har jag väldigt svårt att se vad som skulle kunna bli en negativ konsekvens. Vid större problem på arbetsplatsen så har jag inga problem att byta arbetsplats/arbetsgivare. Jag inser att facket säkert fyllde en viktig funktion för länge sedan, men nu är det konkurrens om de flesta med en relevant utbildning och därmed kan en arbetsgivare inte behandla sin personal hur som helst. Jag ser mest att fackpampar festar loss med ”mina” pengar och det är inget jag vill stödja. Tanken är även att detta med dyra presenter/julklappar ska begränsas lite nu när barnen faktiskt är vuxna. Här känns det ibland som om vi kastar bort pengar på helt onödiga saker bara för att det ska köpas för en viss summa. De små spartipsen kan vara väldigt många och ”många bäckar små…”, risken är att man blir betraktad som snål.

Vad jag tycker är viktigt när man går i dessa tankar är att man bestämmer sig för någon nivå för utgifterna, som sedan kan justeras med jämna mellanrum. Det är även bra att ha lite konkreta mål. Känslan ska inte vara att man missar allt roligt i livet och aldrig unnar sig något – då har man hamnat lite fel i sitt sparsamhetstänk.

Nivån ska vara så att den känns rimlig, bättre med en ganska hög utgiftsnivå som man klarar av än en väldigt låg nivå som hela tiden känns omöjligt och bäddar för ständiga misslyckanden. Min nivå just nu är att jag ska leva så sparsamt att jag klarar mig bra i vår vanliga villa i en mindre ort. Dvs vi lever inte med utedass och egen brunn. Vi har vissa saker att förhålla oss till som vi inte kan påverka i någon större grad. Vi har amortering och ränta på huslån (än så länge), vi har avgifter för vatten, avlopp, el, osv. Vi kan inte odla upp stora ytor utan begränsas av tomtens storlek. Vi måste förhålla oss till bygglovsregler och liknande. Vi rör oss fritt inom en begränsad ram. Nivån måste sättas utifrån dessa förutsättningar.

Att ha ett konkret mål med sitt utgiftssänkande är också nyttigt och motiverande. Det kan vara vad som helst, nytt klädesplagg, bil, kontantinsats till lägenhet/hus och allt möjligt däremellan. För min egen del så är det att lönearbeta mindre och tidig pension som är målet långt där borta. Även ett drägligt liv som pensionär. Delmålen längs vägen är tex att betala bort huslånet, odla för en större del självförsörjning, bättre vanor. Delmålen är vad som krävs för att jag ska nå slutmålet, även om de inte är allt. Vad som helst kan hända och då kan både delmål och kanske slutmål förändras. Framförallt så tänker jag mycket framförhållning och där är preppingen en huvudingrediens. Att köpa på sig lite större mängder av sådant som man använder när det är mängdrabatt eller i övrigt bra pris är bara sunt förnuft. Att ha en beredskap för om något händer, om det så är sjukdom, arbetslöshet, strömavbrott eller krig är även det sunt förnuft och gör att man slipper desperata dyra snabblösningar på att det inte finns mat, vatten eller annat.

Okynneshandla

Jag läste Farbror Fris inlägg ”Stäng konsumtionsluckan!” och började fundera lite över hur jag själv resonerar kring detta med presenter och julklappar. Vi vuxna har inte köpt några julklappar till varandra på några år (med undantag för mina föräldrar som inte vill lyssna på det), det är lite svårare med födelsedagspresenter. Det jag brukar försöka tänka på då är att jag köper något som verkligen behövs och uppskattas eller någon sorts upplevelse. Jag har mer och mer gått ifrån att jag ska köpa för en viss förutbestämd summa (som oftast resulterar i krystade inköp) och istället försökt pejla av vad som personen behöver och som inte känns som ett onödigt köp. När det gäller barnen så förväntar de sig att få julklappar (trots att de är vuxna nu) och det är svårt att komma ifrån det. Helt ärligt så tror jag inte att jag vill det heller förrän jag får barnbarn att köpa till istället. Men jag har styrt om fokus även här från att sikta på en viss summa och istället handla sådant som de behöver och kanske inte riktigt har råd att köpa själva. Oftast så blir det en lite dyrare och ”rejälare” present och sedan fyller jag ut med lite underkläder eller annat som alltid behövs. Totalt kanske 3 – 4 paket vilket är väldigt stor skillnad jämfört med för några år sedan. Ena barnets lycka över att få ett par egna Fjällrävenbyxor för ett år sedan visar att jag verkligen hade träffat rätt. De används flitigt och kommer att hålla i många, många år.

Vad jag upplever som väldigt svårt att påverka och komma ifrån är dessa insamlingar på jobbet där det ska handlas till arbetskamrater som fyller år eller fått barn. Någonstans så vill man ändå försöka vara lite ”normal” och inte upplevas som snål. Det trista är när det då inhandlas något som jag får känslan av att det kommer att hamna i någon låda/skrubb nästan direkt. Den som har handlat har inte haft någon koll alls. De gånger jag kan och får möjlighet försöker jag ändå att styra över till en upplevelse som personen gillar. När det är till nyblivna föräldrar har jag inte lika mycket att invända, det blir oftast bäbiskläder och de går åt och används flitigt.

Även när jag önskar mig presenter när jag fyller år så försöker jag att tänka likadant – vad behöver jag/vi och skulle ändå ha köpt? Istället för att maken och jag köper julklappar åt varandra så kan vi köpa något gemensamt till huset som kanske kostar lite mer men som behövs. Att utnyttja rea och erbjudanden har jag egentligen inget emot så länge det är planerade köp av nödvändiga/vettiga saker.

20% – april

Det är nästan lite läskigt att se hur lätt det går att lägga undan 20% av lönen. Vad i helsicke gjorde jag av pengarna innan?? Det jag ska ta tag i nu är våra matkostnader (mat, hygienartiklar, äta ute, förbrukningsvaror). Jag sätter av pengar till ett särskilt konto för dessa kostnader och jag har inte gjort några förändringar här när jag började spara. Tycker att det börjar bli dags nu eftersom vi spenderar väldigt mycket pengar här. Först och främst så har jag försökt att införa matlådor och detta ska jag fortsätta med. Här kan vi spara stora summor! Vi har förut varit ganska lata och ofta köpt lunch ute och det rullar iväg och blir ganska stora summor snabbt. Vi är numera fem st i familjen och förhoppningsvis kommer alla fem ha jobb att åka till snart – det innebär fem matlådor per dag. Något som jag har upptäckt är nästan ännu viktigare är att styra upp mellanmålen (särskilt mina) för där är det väldigt lätt att det drar iväg. Man går ut till affären på rasten och ska bara köpa något litet men kommer tillbaka med en läsk, en smörgås, en bars och lite nötter. Fick tips om ris-/majskakor att ha på jobbet när man blir hungrig istället och det fungerar mycket bättre. Bra mättnadskänsla och när jag inte går till någon affär så duger bubbelvattnet på jobbet alldeles utmärkt. Det funkar inte till 100%, men med små steg så närmar jag mig. Att äta ute är en lyx som vi brukar unna oss lite då och då, men det kostar en hel del. Här får vi försöka begränsa oss, men inte ta bort helt för det är ju faktiskt ganska trevligt. Mitt mål just nu är att vi bara ska handla mat när vi veckohandlar samt någon enstaka gång äta ute. Inte en massa okynnesköp däremellan. Jag kanske ska sätta ett 20% mål på matkontot…?

Efter mitt förra blogginlägg så blev det lite diskussion på Twitter om investeringar och det resulterade i att jag blev inspirerad av @SnackarGoja att börja spara i aktier/fonder. Nu har jag öppnat ett Avanzakonto och gjort mina första trevande investeringar. Tänkte att en del av mitt 20% sparande skulle gå in på Avanzakontot för att kanske förhoppningsvis växa till sig lite till framtiden. Nu hoppas jag att jag blir lite intresserad och inspirerad och lyckas få till en bra mix. Får väl försöka att komma ihåg att rapportera lite i mina 20% månadsinlägg hur det går. Jag har i alla fall börjat med en relativt trygg bas med Robur och Globalfond som verkar gå bra och har låga avgifter, jag har även lagt in ett Autoplacerings uppdrag(?) som en start för att få lite spridning. Regelbundet månadssparande skulle vara det bästa, så det kör jag på. Kan väl kanske även slänga in lite extra ibland och köpa något intressant.

 

Vad är planen?

Vad är det egentligen jag preppar för? Hur ser den långsiktiga planen ut? Jag är ju generellt ganska ointresserad av allt elände som händer runt omkring mig, som jag skrivit om tidigare. Samtidigt så är jag inte dummare än att jag inser att läget på många plan inte ser särskilt bra eller hoppfullt ut. Troligtvis är detta en av anledningarna till att jag är så ointresserad – det mesta är så eländigt att jag helt enkelt inte orkar engagera mig längre. Något jag däremot engagerar mig väldigt mycket i, på många olika plan, är att jag och mina närmaste ska ha det så bra som möjligt vad som än händer. Hur gör jag detta? Jag ser det som ett slags pussel där vissa bitar är mer viktiga än andra, men samtliga kompletterar varandra.

Boende är en viktig pusselbit, vi kommer att köpa ett hus där ”hela familjen” får plats. Detta innebär att båda barnen ska ha plats att bo hemma med ev respektive. Alltså letar vi efter ett hus med (minst) 4 rum o kök. En källare till detta skulle inte vara helt fel. Att det även skulle gå att klämma in mina föräldrar vid ett krisläge känns också viktigt, men då menar jag verkligen att tränga ihop oss utan att ha krav på bekvämlighet. Om det skulle vara något till rum så är det en bonus. Ett ”uthus” som är möjligt att inreda till övernattningsrum eller liten minilägenhet skulle vara underbart, men inget jag räknar med att hitta/köpa (men å andra sidan så skulle ju ett Attefalls hus kunna vara ett bra alternativ). Vårt framtida hus är navet i min plan för framtiden, det är så viktigt att det blir ett bra hus!

Ekonomi är en stor pusselbit och där är planen att vi kommer att ta ett huslån på max 1 milj (helst mindre) och vi kommer att amortera så mycket vi kan så att lånet är avbetalat på 10-15 år (förhoppningsvis mycket snabbare). Gällande den löpande ekonomin så är planen att alla fasta, löpande kostnader ska hållas på en minimal nivå. Det är inte inkomsterna man blir rik på – det är utgifterna. En stor del i att hålla kostnaderna låga är att jag vill ha möjligheten att kunna odla en stor del av den mat vi behöver. Att odla för 100% självförsörjning är nog en utopi för min del, men förhoppningsvis så kan en stor del bestå av väldigt närodlad mat. Att även ha en backup-plan för att ha möjlighet till utökad odling och även liten andel djuruppfödning (typ höns) känns viktigt, men då menar jag verkligen att man använder varje liten möjlig yta på hela tomten (dvs SHTF). Pensionen är det som jag slutligen måste förhålla mig till. Får jag ens någon pension? Jag kanske är naiv, men jag tror inte att man någonsin kommer att våga ta bort miniminivån på pensionen, jag tror att man kommer att sätta ett tak som gör att höginkomsttagare måste hitta egna lösningar för att få den nivå de är vana vid. Samma nivå för alla tror jag är den långsiktiga och mest rättvisa lösningen i längden (ungefär som medborgarlön, fast för pensionärer). Så jag förhåller mig till den lägsta nivån och allt annat blir bonus.

Prepping är en särskild pusselbit (eller kanske många små) som fyller i luckorna runt boende och ekonomi. Här kommer den allmänna beredskapen in. Att ha ett visst lager med mat, vatten och förnödenheter som ger tid till att växla upp till en högre grad av självförsörjning eller ta sig genom en tillfällig kris är viktigt, lite bättre marginaler helt enkelt. Det behöver ju inte vara en katastrof som drabbar alla, det kan även vara något på det personliga planet som gör att det krisar tillfälligt. Här ingår även kunskap. Sådant som jag tycker att det är roligt att lära mig och engagera mig i: odling, reparationer, sjukvård, djurhållning, matlagning (på det som kan odlas), osv. Jag siktar på en välfylld bokhylla med användbara böcker inom flera intressanta områden. Allt som ger möjligheter och förutsättningar för div olika händelser och lösningar och som även bidrar till att hålla kostnader låga. Kontaktnät är också viktigt. Här har jag helt underbara preppingvänner som jag aldrig träffat, inte vet vilka de är och som inte vet vem jag är – men de ger mig ändå så mycket, oftast mycket mer än mina vänner som jag träffar ”live”. Här får jag inspiration, idéer, feedback och kunskap som är en ovärderlig input. Naturligtvis har jag även ett kontaktnät på hemmaplan, men där är det främst jag som är drivande när det gäller de krismedvetna aspekterna. Jag har en enda person i min närhet som jag litar på att han har/skaffar kunskap som kompletterar mina kunskaper. Den personen räknar jag inte med att han och hans familj kommer att söka sig till oss om något händer, de kommer med största sannolikhet att klara sig mycket väl själva, även om vi kommer att hjälpas åt om det behövs.

Utveckling och anpassning är också en av de större pusselbitarna (eller kanske kantbitar) som man inte får underskatta. Världen förändras ständigt och jag kan omöjligt förutse och planera för allt, därför är detta viktigt. Bara en sådan enkel sak att jag inte vet hur min närmaste familj ser ut om tio år; lever mina föräldrar?, har jag fått barnbarn?, osv. Om jag vägrar att inse att verkligheten inte ser ut så som jag planerat för så kommer inte min plan att fungera. Jag har oftast ganska lätt för att tänka om och anpassa mig, troligtvis för att jag ständigt tänker igenom flera olika resultat och scenarion på nästan allt jag gör, jag kan inte låta bli och fantasin skenar ofta iväg. Men det finns ändå en risk att jag har ”blinda fläckar” och helt enkelt inte blir medveten om att det finns sådant jag måste anpassa mig till. Det kan även innebära att det kommer bättre lösningar för vissa problem eller lösningar som förenklar i vardagen på något sätt.

Sedan finns det självklart fler små pusselbitar, men dessa anser jag vara de största och viktigaste i mitt liv.

Begagnat och matplanering

Eftersom jag inte är så mycket för högtravande nyårslöften så ska jag istället ha som målsättning att så långt det går endast köpa begagnat under 2018. Eftersom vi förhoppningsvis kommer att hitta och köpa hus under året så känns det som en bra idé att inte slänga ut alltför mycket pengar på nytt, nytt, nytt. Möbler har vi ju det mesta redan så där borde det inte bli några större utsvävningar, men eftersom vi bor i lägenhet så saknar vi det mesta i trädgårdsväg/uteliv. Gräsklippare, spade, sopborste, utemöbler, krukor, mm. Det kommer att behövas införskaffas en hel del. Med dagens sociala media som hjälp så är det faktiskt inte särskilt svårt att hitta det mesta som man vill ha. Det finns även en hel del second hand butiker och loppisar att fynda på. Funderade först på att hänga på några av mina kollegors köpstopp, men insåg snabbt hur omöjligt det skulle bli. Jag ska ändå försöka att inte göra ogenomtänkta inköp och när vi väl vet var vi ska flytta och hur det kommer att se ut så kommer jag att försöka göra en lista på vad som vi behöver köpa och leta aktivt efter just detta (och inte en massa annat). Att vara så sparsam som det bara går är också en målsättning (för resten av livet). Det innebär inte att jag/vi aldrig kommer att unna oss något, men det som det spenderas pengar på ska vara genomtänkt och värt pengarna. Jag siktar ju på att höja mitt månadssparande så fort vi landar i vad vi kommer att få för fasta månadskostnader (återigen när vi köpt hus).

Just nu övar jag för fullt på att varje vecka göra/planera matlista samt veckohandla efter denna. Märker en stor skillnad i kostnader, matkvalitet och antal matlådor så länge jag håller i planeringen. När den skippas någon vecka så havererar det mesta på en gång: lunch ute, kompletteringshandlar, skräpmat, ”inget finns hemma”. Att det ska vara så svårt att komma sig för att planera mat varje vecka! RUTINER är nyckeln till så mycket här i livet, så detta måste jag göra till en rutin som fungerar och löper på utan avbrott. Jag tycker ju faktiskt att det är väldigt skönt och bekvämt att ha hela veckans mat planerad och inhandlad när det väl är gjort.