Nedsläckt land – ett intressant experiment

Jag har tittat på SVTs serie Nedsläckt Land, om hur två grupper med människor som inte känner varandra tidigare reagerar vid ett längre strömavbrott. Äntligen en dokusåpa som är intressant! En bra och tänkvärd serie som har både bra delar och en del brister. Framförallt så kan jag kanske störa mig lite på att deltagarna (utan någon information om vad som ska hända naturligtvis) placeras i två hus, fem personer i varje, där husen har väldigt olika förutsättningar. Tanken är förstås att det högteknologiska och jättemoderna huset som den ena gruppen placeras i ska poängtera sårbarheten för elavbrott väldigt extremt och lika åt andra hållet när den andra gruppen får bo i ett äldre hus (typ torp) som visserligen har el, men inte är så beroende av el. Jag förstår helt att de vill ställa dessa boenden mot varandra. Det jag kan tycka är en brist är att sannolikheten att en grupp människor som inte känner varandra ska klara sig i ett boende där ingen av dem egentligen bor (dvs inte har kunnat påverka vad som finns i skafferiet tex) blir ett lite konstigt scenario – men jag kan acceptera det ändå för jag förstår problemet att genomföra detta på något annat sätt. Problemet blir ändå att det inte spelar så stor roll hur förberedd och preppad man är innan – inget följer ju med in i seriens scenario. Det jag också reagerar på är att de verkar ha valt lite väl tillrättalagda personer (förutom hon som åker hem efter ca ett dygn) som lätt accepterar situationen och hugger in och bidrar med vad de kan. Alla verkar komma så bra överens och det inbillar jag mig inte är så vanligt med personer som inte känner varandra sedan innan och i en situation som borde vara väldigt stressande.

I avsnitten varvas gruppernas upplevelser i husen med ”expertintervjuer” med personer inom olika områden. Expertintervjuerna fungerar lite som samhällsinformation om olika delar i en krissituation. Det hade varit intressant med ett uppföljningsavsnitt där man intervjuar deltagarna några månader senare om deras upplevelser och om de har förbättrat sin krisberedskap hemma utifrån vad de upplevde. Tror verkligen att denna serie kan vara en väckarklocka för vissa, tyvärr tror jag även att det är många som inte kommer att titta på den som skulle behöva göra det.

Undrar om det blir en säsong 2? Vad skulle den ha för vinkel i så fall? De skulle ju kunna överraska deltagarna i hemmet och utgå från scenariot – Du får 30 min på dig att packa vad du tror att du behöver, sedan måste du evakueras till ett tillfälligt boende. Då skulle personernas egna krisberedskap också komma lite i fokus. Eller göra experimentet i storstadsmiljö. Eller så är inte detta experiment intressant att göra fler gånger eftersom det säkert blir lite lika.

Om ni vill läsa en mer ingående text med analyser och reflektioner för varje avsnitt så rekommenderar jag Par i Prepps inlägg.

UPPDATERING: Fler bloggare som skrivit om Nedsläckt Land

Urvaken – Upplyst land

En Preppers Dagbok – När någon visar intresse

Och en artikel från LAND

Mandelmanns – de har sin charm ändå

Vet att jag skrev ett inlägg i samband med att Mandelmanns sändes första säsongen för ca två år sedan och var lite negativ då. Framförallt så tyckte jag att det var lite väl klämkäckt (särskilt Gustav) och att det inte var självförsörjning enligt min definition utan mer storproduktion där man även äter av det man producerar. Jag är inte sämre än att jag kan erkänna att jag ändrat mig, åtminstone till en del. Jag är helt fast varje vecka och älskar att se hur det går för dem på gården. Tycker fortfarande att Gustav är lite väl klämkäck, men har samtidigt vant mig och tycker att det hör till. Han är ju helt otrolig med djuren. Marie är helt underbar och vilken kunskapsbank hon verkar vara! Ser verkligen självförsörjningstankarna mer och mer, även om det fortfarande är storproduktion också. Det som jag verkligen tycker är en stor behållning i programmet är att det är många tips, idéer, uppfinningar, mm som knyter an till att leva av det man har runt omkring sig och inte hela tiden köpa nytt, det är matlagningstips och odlingstips, man får se deras förhållningssätt till djuren och deras avslappnande inställning till livet. Självklart inser jag att det säkert är väldigt tillrättalagt i serien, men den har ändå en dragningskraft och charm.

När det gäller tips och insikt till ett eget självförsörjande liv så har jag ändå landat i att det är så olika och så individuellt att det inte spelar någon roll att de inte är på samma (låga) ambitionsnivå som jag, det är ändå lärorikt och inspirerande. I mitt inlägg för två år sedan så försökte jag ”översätta” till vad jag skulle behöva om jag ville skaffa mig en gård och bli självförsörjande, i dagsläget har jag landat i att det inte går att översätta någon annans erfarenheter, intressen, förutsättningar och livsval till sig själv, det är bara att ta tillvara den inspiration som ges. Har läst att de tyvärr tvingades slakta en hel del djur efter att denna säsong spelades in pga sommarens extrema torka som medförde foderbrist. Lite krasst kan jag konstatera att det troligtvis kommer att göra säsong 4 mycket mer intressant, hoppas bara att de orkar med fler säsonger.

Mandelmanns

Jag tycker mycket om den danska serien 100% bonde och nu har TV4 gjort en svensk variant. Mycket är lika men mycket är även annorlunda. Mandelmanns är lite mer moderna men samtidigt så känns de som mer ”stordrift”. Hur som helst så väljer jag att se förbi herr Mandelmanns överdrivet klämkäcka, euforiska och fjantiga sätt och fokusera på att det faktiskt är ett väldigt intressant program. De försöker vara självförsörjande och har en stor gård i Österlen i Skåne. För mig som anser att självförsörjning är en viktig del i en hållbar prepp så försöker jag titta på programmen med den utgångspunkten och därför dyker också en del funderingar upp.

De föder upp får av köttras och har ca 140 st. 140 st måste vara mycket mer än vad som behövs för att försörja en familj på två personer vilket borde innebära ett stort överskott till försäljning. Detta måste vara deras största inkomstkälla, försäljning av får-/lammkött. För att försörja en liten familj med kött så kan det väl inte behövas så många? I ett av programmen så grillade de ett helt lamm och det måste vara kött till väldigt många middagar bara på ett lamm. Anledningen till att jag funderar är att jag undrar hur många som krävs för att försörja just en familj, utan att sälja ett överskott. Om varje tacka oftast får två lamm (vilket verkar vara fallet) så ger en flock med 10 tackor ca 20 lamm. Det är fortfarande en väldigt liten flock. 20 tackor är fortfarande en hanterbar storlek på flock och det skulle ge ca 40 lamm. Även om man naturligtvis behåller några lamm varje år så är det mycket kött att lägga i frysen. Fåren verkar dessutom vara trevliga djur som hjälper till att hålla markerna öppna.

De har fyra kossor som de, vad jag förstått, främst tar mjölk ifrån. Jag kommer ihåg från ett avsnitt av 100% bonde att han hade en kossa till sin familj på två vuxna och två barn och de hade problem vad de skulle göra med all mjölk som den gav. Fyra kossor borde ge ett rejält överskott. Här har jag för mig att de har nämnt att de brukar sälja överskottet för att få in lite pengar. Kossor behöver säkert sällskap för att må bra, men med två kossor borde man komma långt. Om man dessutom får en kalv av varje så blir det kött varje år även här.

Höns verkar de ha hur många som helst. De har fyra olika hönshus med varsin ”flock” vilket skulle innebära runt 60-80 st höns(?). De pratar även om att de äter väldigt mycket ägg. Även här utgår jag från att de får en del kött. Höns är ju något som jag definitivt skulle vara intresserad av att ha, både för äggens skull och för köttets.

Grisar har de också, men de har man inte fått sett så mycket av än så jag har ingen uppfattning av hur många de har. Jag utgår från att de har dem för att få kött så då blir det ännu mera kött i frysen och till försäljning.

Odling är det svårare att få ett grepp om. De har ca 17 ha åkermark, men det framgår inte riktigt vad de odlar. Totalt är gården på 60 ha. De har dessutom några riktigt stora växthus. Potatis, morötter, tomater, gurka och sallad är väl självklarheter. Jag har även uppfattat det som att de odlar allt foder till djuren.

Det jag vill komma fram till är att det är svårt utifrån serien att få något grepp om vad som skulle behövas för att enbart bli självförsörjande, utan några ambitioner att sälja ett större överskott. Gården känns mer som en näringsverksamhet (vilket det är) än ett sätt att bara vara självförsörjande, som 100% bonde ger mer ett intryck av att vara. Att man som lantbrukare med stor produktion och stor gård helt naturligt blir till stor del självförsörjande om man har det intresset känns mer som en självklarhet än ett aktivt val av livsstil. Men de har ändå valt att driva gården på ett naturligt och lite gammaldags sätt så programmet är fyllt av lärdomar och tips/knep.

De har även en hemsida där man kan läsa lite om gården bla.

The Island

Efter ett tips så hittade jag ”The Island” på SVT Play. 13 avsnitt som jag plöjde igenom på några dagar. Serien går ut på att 14 män och 14 kvinnor släpps av på varsin ö i Stilla havet. De ska klara sig helt själva i sex veckor och dessutom filma allt själva. Ingen tidigare erfarenhet av överlevnad, förutom en tvådagars ”utbildning” innan de åkte iväg. Serien innehåller inget tävlingsmoment, vilket jag tycker är helt underbart. Tävlingsmoment i tex Robinsson är vad som förstör hela programmet i mitt tycke. Här fokuseras på överlevnad och hur vi beter oss när vi är helt utlämnade till varandra. Tycker väldigt mycket om konceptet, blir ganska störd på många idiotiska beslut som de gör och skulle absolut älska att vara med i programmet. Bra också att de inte blandar utan håller isär kvinnor och män, annars skulle det ha varit så lätt att allt delas in i traditionella könsroller. Jag blir faktiskt förvånad över hur realistiskt de låter programmet bli, nästan så att de går över gränsen till att riskera hälsan på deltagarna många gånger. Vartannat avsnitt handlar om männens ö och vartannat avsnitt om kvinnornas ö och sedan är det avslutande avsnittet en summering av hur det gick och lite reflektioner. Programledare är Bear Grylls, men han är inte med på någon av öarna utan kommenterar mest vad som händer.

Männens ö: Gruppen går ganska snabbt från 14 till 11 st, mycket pga tjafs inom gruppen och inte pga att de inte klarar de svåra förhållandena. Inte så mycket försök till jakt som jag hade trott, istället så är de ganska duktiga på att fiska. Huvudsakliga födan är dock sniglar, snäckor och annat skumt. Mycket svält, men de fixar vatten att dricka. Många vill vara ledaren i denna grupp och det skapar en hel del konflikter, men det är åtminstone någon (några) som försöker styra upp lite.

Kvinnornas ö: Herregud! Regel nr 1 måste väl ändå vara att hålla ihop och inte dela upp sig och gå iväg. En grupp lyckas gå vilse och snurra runt i cirklar i TRE dagar! Ledordet på denna ö är vätskebrist, vätskebrist, vätskebrist. Gruppen går snabbt från 14 till 10 och främst pga hälsoskäl. Gruppen gör ganska många försök till att jaga och lyckas riktigt bra några gånger. Fiska är de mindre duktiga på. Jag är fascinerad över hur väl de kommer överens i gruppen och tar hand om varandra, väldigt lite tjafs trots att energinivåerna måste vara lägre än lägst. De har ingen direkt ledare utan alla gör lite som de själva vill, det innebär att det inte är någon direkt ordning eller struktur och det är mycket som inte blir gjort. Detta styrs upp sista veckan och då funkar allt helt plötsligt mycket bättre. Visar verkligen hur viktigt det är att ha en ledare även om det inte nödvändigtvis behöver vara någon ”bossig” typ. Bara någon som skapar lite struktur i gruppen.

Mina reflektioner: Varför ser de inte till att ha bättre disciplin kring vattnet? Det borde vara prio nr 1. Hämta vatten, filtrera, koka, häll över i annat kärl – repetera. Detta borde ju vara något som görs hela tiden de är vakna. Varför försöker man inte jaga mer orm, de ser ju ändå relativt lätta ut att fånga och de är ju en enda stor muskel = mycket mat. Fiska gör man tidigt på morgonen eller på kvällen när solen börjar gå ned – inte mitt på dagen när solen gassar som värst. Morgonmöten för att fördela arbetsuppgifter varje dag känns som ett måste (männen börjar efter ett tag). Vatten, ved, leta ätbara växter, jaga/göra fällor och fiska – fördela varje dag. Varför bygger de inte vettiga skydd och sovplatser snabbare – hur svårt kan det vara? Gå aldrig iväg någonstans själv och gå aldrig iväg utan vattenflaska. Man märker tydligt efter ett tag att grupperna upptäcker detta och att det flyter på mycket bättre då. Sedan kan jag inte låta bli att reagera på hur mycket skräp som hela tiden flyter iland på stränderna. Båda grupperna hittar nät, plastflaskor, skor, snören och en massa annat.

Helt klart sevärt, trots att de gör många konstiga saker – men det kanske är just så vi gör när vi inte vet bättre. Det blir väldigt mycket ”trial and error” med livet som insats.