Höstdipp?

Sitter här och är lite less på jobbet rent allmänt. Egentligen har jag ingen orsak till det, jag har helt underbara arbetskamrater och en väldigt bra och förstående chef, ändå så längtar jag efter något annat. Kanske främst för att jag är så less på att jobba ”på kontor” och mest sitta still hela dagarna. Lönemässigt kan jag inte heller klaga, även om jag inte har någon särskilt hög lön. Lönen än ändå det främsta hindret för att byta jobb, eftersom jag i dagsläget har en lön utifrån att jag har en fyraårig relevant utbildning och har ca 20 års erfarenhet, dvs jag har jobbat mig upp till en bra nivå. Om jag skulle byta till något helt annat så innebär det att jag inte skulle ha en relevant utbildning och ingen erfarenhet och därmed skulle jag mest sannolikt få en väsentligt lägre lön och ändå behöva jobba lika mycket som idag. Inte en så lockande tanke. Jag skulle hellre arbeta mindre och av den anledningen tjäna mindre. Att gå ned på deltid på mitt nuvarande arbete är inte ett alternativ eftersom det får man endast göra om man är småbarnsförälder eller deltidspensionär och jag är inget av detta.

Vad finns det då för alternativ? Jag försöker hitta andra delar som jag känner skulle tillföra något positivt i mitt (arbets)liv. Vad detta är eller blir vet jag inte ännu, men det finns några idéer som snurrar i huvudet. Jag tittar naturligtvis även på andra jobb, men som jag konstaterat så finns det inte så mycket att välja på som känns realistiskt. Jag brukar ha för vana att gå någon utbildning varje år, inom jobbet eller läsa på distans på Högskola/Universitet. Även här har jag numera lite idétorka eftersom jag inte vill att det ska kosta något och helst inte innebära att jag måste resa bort. Jägarexamen står på önskelistan, men där sätter främst kostnaden stopp just nu. Jag ser heller ingen realistisk möjlighet att utnyttja den om jag skulle kosta på mig utbildningen. Det finns inga ”lediga platser” i de jaktlag som finns häromkring och ingen annan i familjen är intresserad. Att kosta på sig en jägarexamen som jag sedan inte skulle ha möjlighet att hålla aktuell ser jag ingen större poäng i.

Kanske är jag bara lite extra gnällig just nu och bara har en tillfällig dipp. Kanske dyker det bara upp något lockande och kul snart och allt löser sig till det bästa. Kanske blir jag kvar på mitt jobb och trivs med det. Jag är i alla fall nöjd och harmonisk när jag är ledig och hemma. Känns fortfarande helt rätt med huset och huvudet snurrar av planer på vad jag/vi ska göra i vinter och i vår.

Annonser

Behov

Som ett litet sidospår i min prepping så försöker jag hålla nere min konsumtion och därmed mina behov av allt möjligt. Jag har inga problem att lägga pengar på det jag verkligen behöver och använder, men jag får ofta tillfälle att rannsaka mig själv angående vad det verkligen är jag använder och behöver.

När det gäller min träning så har jag inte så många betänkligheter att lägga pengar på riktig kvalitet, detta är även (främst) kläder som jag använder extremt mycket och de får stå ut med mycket slitage, men är även väldigt slittåliga. Här lägger jag alltså ganska mycket pengar och grejorna tar mycket plats i garderober och förråd och det har jag inga större problem med.

När det gäller ”vanliga” kläder så blir jag mer och mer restriktiv och duktigare på att rensa ut sådant som jag inte behöver. Impulsinköpen har minskat markant! Jag är inte någon färggrann person, jag har min färgskala starkt baserad i svarta kläder samt jeans. Därmed så har jag bra förutsättningar för att ha en minimal mängd kläder som alla matchar varandra. Finkläder (typ klänning) använder jag nästan aldrig och därför har jag heller inte så mycket av dem. De jag har får duga länge till. Vardagskläder har jag en hel del och skulle säkert kunna rensa ut en del. Rensade ganska friskt vid de senaste flyttarna. Det som tar mycket plats är mina ”jobbkläder”. Vi har ingen strikt klädkod på jobbet utan klär oss ganska ledigt, men ändå välvårdat. Jeans funkar så byxor är inget problem, gällande överdelar så skulle jag kunna minska dessa genom att ha en mer genomtänkt bas. Det här handlar inte bara om kostnader utan även om plats. Garderobsplats är värdefull och ska inte slösas bort. Jag har hellre några få kläder som jag verkligen gillar och som är av bra kvalitet än massor där jag inte ens använder hälften. Kikar mycket på minimalism här, även om jag inte riktigt är beredd att ta det så långt.

När det gäller saker/prylar så är jag lite prylnörd inom vissa smala områden, men i övrigt inte mycket alls. Träning och friluftsliv har ett visst överflöd av saker men det är också saker som jag använder mycket och som har en viktig funktion när det kommer till min prepp. Antar att trädgårdssaker också kommer att ha lite överrepresentation snart. När det kommer till teknik och andra statusprylar så bryr jag mig inte så mycket. Visst vill jag ha en hyfsad mobil, men det har mer att göra med att jag vill ha en bra kamera och att den ska fungera när jag vill ha tag i folk och information. Dator har jag på jobbet och brukar ta hem när jag behöver ha en ”privat”. Vi har överlag inte ett hem fullt med statusprylar, men vi har det heller inte spartanskt – vi har det vi behöver.

Som en koppling till min prepping så tycker jag att det är skönt att inte ha för mycket prylar, jag skulle inte ha något stort problem med att de inte fungerade tex vid längre strömavbrott eller i värsta fall att vi fick lämna dem om det skulle hända något värre. Att ha en minimal garderob innebär att jag inte skulle ha något större problem att välja vad jag skulle packa ned ifall jag var tvungen att snabbt lämna hemmet av någon orsak (väder, utsläpp, skogsbrand, …). Genom att jag försöker fokusera på kvalitet så vet jag också att jag har kläder som fungerar i de flesta situationer, framförallt skor känns viktigt här. Alla i familjen har varsin stor vandringsryggsäck (utom dotterns pojkvän) och troligtvis skulle det vara den vi skulle vara begränsade till packningsmässigt om något skulle hända, då kan det vara skönt att inte ha för många val om det är bråttom.

Att försöka sträva mot ett visst minimalistiskt ideal gällande vissa delar av mitt liv innebär att jag håller onödiga kostnader borta vilket jag enbart ser som positivt. När det kommer till kritan så har jag inte behov av så mycket, och definitivt inte av så dyra prylar.

Tiden bara går

Tiden rullar bara på nu den senaste tiden. Mars månad försvann i en massa flyttkaos och sjukdom. Känns verkligen som att livet står i vänteläge just nu och jag står otåligt och stampar på samma ställe. Visst planerar jag och försöker verkligen få in lite ”preppiga” rutiner här och var; men fel boende, trångt om utrymme och brist på motivation gör att det inte händer så mycket som jag skulle vilja. Denna seglivade vinter som envist hänger sig kvar gör inte saken bättre heller. Längtar efter sol och värme. Det enda riktigt positiva med att det ”bara rullar på” är att mitt 20% mål inte blir något problem, även här bara försvinner tiden nästan utan att jag köper något.

Min lilla odling växer på i alla fall. Växtbelysningen fungerar väldigt bra och är smidig att hantera. Det var ett riktigt bra köp trots lite impulsköp. Den kommer att vara användbar i framtiden också. Det som är riktigt bra är att den är väldigt stilren och snygg vilket gör att den kan stå framme utan att det ser så provisoriskt ut, just nu står den i vardagsrummet och ger ett väldigt fint ljus. I framtiden hoppas jag att jag kommer att kunna ha ett större utrymme där jag kan ha lite ”fulare” men större och mer praktisk belysning. Jag har sett lite lösningar med hyllsystem och belysning som jag hoppas kunna prova om något år.

Apropå odling så har jag hittat ännu en bok som ska upp på önskelistan. ”Jorden vi ärvde – Drömmen vi lever”, en bok om odling, självhushållning och att leva lite enklare. Boken släpps 1 april och när jag läser om den så verkar de ha en lagom  och sund nivå på synen på självhushållning, inte så överdrivet. Det får bli ett bokinköp senare i år och jag hoppas att den är intressant och bra. En blogg har de också med en hel del matnyttig läsning.

 

Prioriteringar

Det är nästan alltid svårt med prioriteringar. Ofta skyller man på att man inte har råd eller tid med än det ena eller det andra, men i ärlighetens namn så har man i dessa fall som regel prioriterat annat. Jag har börjat nysta i mina prioriteringar på flera olika plan.

Min tid försöker jag lägga på det som verkligen ger mig något tillbaka, vilket är familjen och min träning främst. På sikt hoppas jag kunna gå ned i arbetstid för att lägga min värdefulla tid på sådant som jag tycker är viktigare. En del i detta är att jag helt prioriterat bort alkohol, jag prioriterar inte att vara bakfull (vilket jag alltid blir oavsett hur lite jag dricker) hela dagen efter och helt ärligt tycker jag inte att det är särskilt gott heller (onödig kostnad). Att jag kommer att ge mig möjligheten att sluta jobba helt innan pensionsåldern (65 år?) tror jag inte att jag kommer att prioritera tyvärr, om inte något drastiskt förändras i min omgivning. Jag kan inte bara se till mig själv och vad jag vill kring detta, vi är en familj och hänsyn måste tas till det. Men tanken och önskan finns där i bakhuvudet om möjligheten skulle dyka upp.

Mina pengar försöker jag spendera minimalt genom att prioritera bort en hel del som jag när jag tänker efter lite inte ger mig så mycket tillbaka. Resultatet blir att jag köper väldigt lite grejor och kapar bort onödiga löpande utgifter så långt det går. Helst skulle jag vilja prioritera bort bilen, men det funkar inte för resten av familjen. Själv försöker jag medvetet använda bilen så lite det bara går och oftast är det bara när jag veckohandlar till vår 5 personer stora familj som jag använder den. På sikt utgår jag från att vi kommer att bo på så sätt att jag kan veckohandla med cykeln (med cykelkorgar) till en något mindre familj. Jag ser det ändå som viktigt att jag skapar mig vanor, en efter en, att undvika bilen. Till jobbet går eller cyklar jag de fyra kilometrarna som jag har i dagsläget. Jag föredrar faktiskt att gå för det är så skönt att hinna vakna i friska luften på morgonen och hinna koppla bort jobbet på eftermiddagen innan jag kommer hem. Om jag inte tar mig tid att träna en dag så vet jag att jag i alla fall fått bra vardagsmotion. Av denna anledning så är även cykel och bra skor/kläder något jag prioriterar. Hållbara och funktionella. Att kapa kostnader/utgifter möjliggör mina prioriteringar kring tid i det långa loppet. Prepping är en del i att kapa kostnaderna, eller kanske mer korrekt kostnadskänsligheten. Att alltid ha mat och andra förnödenheter hemma gör att vi aldrig behöver panikhandla något, om vi skulle få sämre ekonomi pga sjukskrivning eller liknande så finns det ett lager som hjälper oss med en anpassning till den nya nivån. Kunskap bidrar även det till att kapa kostnader. Att lära sig att odla en del av vår mat, att baka vårt eget bröd, att kunna laga saker själva, osv gör att kostnader hålls nere samtidigt som det egentligen inte ens känns som att man offrar något (vem föredrar inte hembakt bröd tex?).

Jag har tänkt om många gånger kring mina prioriteringar, och det är väl så det ska vara. Vad jag vill och prioriterar är sällan ett statiskt tillstånd, det utvecklas och förändras. Det anpassas även till min omvärld. Ett exempel är att för inte så länge sedan var jag helt inställd på att köpa en mindre gård samtidigt som maken inte ens ville flytta från lägenheten, nu har vi mötts på mitten och letar (vanligt) hus. Kanske blir det en gård någon gång i framtiden, kanske inte, vem vet? Just nu är jag nöjd med denna kompromiss där jag bl.a. får prova om detta med odling är min grej.

 

Är jag verklighetsfrånvänd?

Ibland undrar jag. Jag blir mer och mer ointresserad av vissa saker. Jag är inte (och har aldrig varit) särskilt intresserad av att titta på sport, politik känner jag blir bara mindre och mindre intressant eftersom alla partier verkar ha sin beskärda del av idioter, vissa mer än andra, dokusåpor som går ut på att supa, skapa intriger och konflikter, visa sex och liknande intresserar mig inte alls, nyheterna innehåller mest elände, kändisskvaller är jag inte intresserad av. Känslan av ”kan jag bara få vara ifred och sköta mig själv” infinner sig allt oftare. Jag har aldrig tänkt på mig själv som en introvert person, men kanske är det vad jag är. Om jag får drömma om en framtid som ser ut som jag vill så ser jag mig som en person som inte jobbar utan är hemma och bara gör det JAG tycker om. Jag har inget större behov av att ha ett stort socialt umgänge. Det räcker med släkt, vänner och att träffa folk när jag handlar/tränar/är ute. Jag trivs med att vara själv helt enkelt, även om jag ändå tycker om att vara med familjen. Jag stänger in mig ibland för att få lite egentid, eller går ut själv på en långpromenad i skogen – det rensar huvudet.

Det som jag funderar på mitt i allt detta ointresse är om det är så bra att bry sig så lite om vad som händer runt omkring mig. Jag lever i en fantasivärld där brottslighet, flyktingkriser, politiska idiotbeslut och annat inte påverkar mig, men någonstans så kommer det sannolikt tillslut att göra det. Men just nu så händer allt sådant ”någon annan stans”. På ett plan så bryr jag mig och planerar eftersom jag preppar för att klara mig själv, men det är ju bara ännu ett steg för att inte behöva bry mig om vad som händer, ifall det går åt skogen. Jag har förberett mig för att kunna klara mig själv och mina närmaste så det påverkar inte mig lika mycket. Steg för steg så minskar jag på konsekvenserna för mig vid ett ev SHTF scenario, vad det än må vara. Minskar på huslån med målet att vi inte ska ha några lån i framtiden, vill kunna odla för att göra oss mindre känsliga för matpriser/mattillgång/sämre hushållsekonomi, sänker gradvis våra utgifter för att i det långa loppet kunna klara oss på mycket lägre inkomster (och under tiden så bygger vi upp en buffert). Så visst är jag engagerad och intresserad på vissa utvalda områden, och det kanske är rätt områden jag är intresserad av.

När huvudet inte riktigt hinner med..

Usch vad allt snurrar på fort just nu. Väldigt mycket händer kring vårt boende och vår boendesituation nu och det är väldigt mycket planering, problemlösning, strukturering och en del oro just nu. Känns i huvudet att jag är väldigt ofokuserad, virrig, glömsk och allmänt trött mest hela tiden. Känns som att det kommer att ta ett tag innan jag ”landar”. Denna flyttkarusell är ju inte heller så inspirerande och rolig, den är bara ett steg på vägen till det slutliga målet. Nästa flyttkarusell kommer förhoppningsvis bli mycket roligare. Det är sådana här gånger som jag inser hur skönt det är när det faktiskt inte händer så mycket, mer lugn och ro. Min ovana att sväva iväg i fantasin när jag dagdrömmer om ett framtida boende hjälper inte direkt utan skapar nästan mer stress. Allt som händer triggar igång min hjärna att planera tre, fyra steg framåt, att det mesta är saker som inte kommer att hända förändrar inte detta. Jag har alltid varit sådan. Vi åker och tittar på ett hus och innan vi ens har hunnit därifrån så har jag försökt föreställa mig hur det skulle vara att bo där, hur jag ev kan bygga om, möblering, hur trädgården skulle kunna se ut, osv. Likadant gör jag kring det mesta annat som händer. Oftast så tycker jag att detta är väldigt roligt och inspirerande, men just nu så är det bara ännu mer som snurrar i huvudet. Förmågan att kunna visualisera det mesta är en egenskap som jag normalt tycker är något väldigt positivt, men som allt annat så har även det en baksida.

Egentligen skulle jag väl helt enkelt begränsa mina intryck tex genom att ta en paus från odlingspoddar, preppingbloggar och allt sådant som för tillfället ger väldigt mycket ”påslag” på fantasin, men jag kan (vill) inte. Det är väl bara att bita ihop under denna begränsade period och ta tillvara de tillfällen till avslappning och vila som ges. Det är ju ändå ganska angenäma ”problem”.

 

Rädslan för att jag inte vill ha det jag vill ha….

Baksidan med att gå och längta efter något annorlunda och få vänta länge är att jag hinner bygga upp väldigt stora förväntningar och kanske är de lite orealistiska. Vad vet jag? Jag längtar efter ett annat sätt att leva och jag vill kunna odla, laga mer mat från grunden, leva ett enklare liv, osv. Innan jag har nått målet så är det svårt att veta om det verkligen var detta jag ville. Det nästan värker i kroppen efter att få köpa hus, börja odla och allt annat. Tänk om jag tycker att det är jättejobbigt att odla själv? Jag sitter och läser, lyssnar och tittar på allt möjligt som handlar om odling, självhushållning, bakning, annan typ av matlagning, ….. Jag längtar efter att få börja med min Bokashikompost, som jag inte har möjlighet att börja med ännu. Jag försöker övertala mig själv att inte gå ut för hårt och börja med allt samtidigt när jag väl får förutsättningarna. Att tygla mig själv och börja med några färre grönsaker och kanske några bärbuskar, förbereda odlingsplatser för nästa säsong istället för att göra klart allt på en gång, inte sätta för höga krav och mål på en gång. Jag känner mig själv och vet att jag har en tendens att gå ut lite för hårt från start, ibland funkar det ändå och ibland går det inte alls och jag tröttnar för att det blir för mycket. En viktig balansgång att hela tiden ha i bakhuvudet. Jag kan inte bli självförsörjande på grönsaker, frukt, bär från start, kanske aldrig. Lite är bättre än inget. Så länge det är roligt och ger något tillbaka så får det rulla på, men jag måste även ha en plan för hur jag hanterar tillfällen då det inte är lika roligt. Jag tittar efter ett hus där det ska finnas förutsättningar för det mesta som jag drömmer om, men det behöver inte betyda att jag ska göra allt detta. Att kunna växla upp om behovet finns känns viktigt, men om jag inte vill och behöver så kan jag ha ytor som inte utnyttjas till fullo. Att lära mig, öva, göra misstag är en viktig process som jag helt enkelt måste acceptera.

Det jag också måste lära mig är att använda det som jag odlar fram, nya maträtter och ett annat sätt att laga mat. Förvaring under längre tid, dvs hur får jag avkastningen att hålla över vintern, kommer att bli en utmaning för mig som är ganska kräsen med vad jag äter. Jag har även tänkt att förändra mitt sätt att handla och planera/laga mat. I dagsläget är vi väldigt bekväma av oss gällande maten. Det blir ofta halvfabrikat, vi skippar ofta grönsaker för att vi inte har hemma eller orkar göra i ordning, jag är duktig att baka matbröd i perioder men har även perioder då jag är väldigt dålig på det, osv. Att hitta de enkla lösningarna som ger bättre förutsättningar blir en utmaning. I ett hus finns förutsättningarna för att skaffa en till frys, vilket ger bättre förutsättningar för större inköp när jag hittar bra varor till bra pris. Jag hoppas att det kommer att finnas ett stort kök med stora ytor för matberedning och bakning (just nu är det alltid trångt att hålla på). Att vi kommer att bli bättre på att äta grönsaker har jag stora förhoppningar om eftersom det kommer att finnas fräscha grönsaker som bara är att plocka in under den tid som de växer i trädgården, dvs det kommer att bli enkelt och det ligger inte och blir gammalt. Bättre kvalitet på maten överlag är också något som jag strävar efter, närproducerat kött, egna grönsaker, mm. Kostnaderna för detta kommer förhoppningsvis även att minska jämfört med hur vi har det idag. Låter så enkelt när jag skriver detta, men hur kommer det att bli i verkligheten?

Ekonomin hade jag också tänkt att den skulle bli ”bättre”. Inte för att vi kommer att tjäna mer utan för att jag planerar att vi ska ha väsentligt lägre kostnader. Lägre boendekostnader, lägre matkostnader, sluta med impulsköp. Även ett rejält sparande som möjliggör investeringar i huset där det behövs utan att behöva låna och att på sikt jobba mindre om några år. Ekonomin är det som jag känner är svårast att planera, förutse och fantisera om. Det är i dagsläget så osäkert hur det kommer att se ut med kostnaderna. Det kanske är positivt att det får avvakta och att jag för tillfället håller mig till mitt 20% sparande och begränsa vad jag köper. Preppinköp är i dagsläget även det väldigt begränsat. Prylmässigt har jag det mesta jag behöver, jag har mat för en bra bit över en vecka, vatten behöver det jobbas på, men i övrigt måste jag vänta tills jag har mer förvaringsutrymme.